Många elever i de svenska skolorna har svenska som andraspråk och har mer eller mindre knapphändiga kunskaper i svenska och därmed svårt att kommunicera. En del är nyanlända och kan inte kommunicera alls på det nya språket. En väg ut ur dilemmat är att hitta andra sätt att uttrycka sig och kommunicera på. Uppsatsen undersöker möjligheter till att ge dessa elever de bästa förutsättningarna för en positiv språkutveckling genom undervisning i ett utvidgat språk- och textbegreppsperspektiv. En konstnärlig process i fråga om skapande är en av utvecklingsvägarna. Frågeställningen berör integration mellan bild och svenska som andraspråk som pedagogisk metod. Eleverna måste få lära sig att använda nya redskap och synsätt för att tillgodogöra sig aktuell kunskap. Det är viktigt att tänka sig språkutveckling i ett utvidgat språkbegrepp och integration mellan ämnen är ett sätt att sätta fokus på kunskap ur flera perspektiv. Resultatet tar upp undervisningens utformning, vad som händer vid en integration, vad den leder till och hur eleverna reagerar på det. Integration mellan bild och svenska som andraspråk har positiva effekter. Effekter av starkare självkänsla och språkutveckling på olika plan har dokumenterats. Meningsskapande och kunskapande har skett då olika yttranden länkat i varandra. Olika uttryckssätt och språk har befruktat och berikat varandra och utveckling skett på flera områden. Utifrån resultaten av intervjuerna har en pedagogisk metod utarbetats där bild och svenska som andraspråk integrerar. Den pedagogiska metoden är kopplad till min gestaltning genom att jag som konstnär skapar och iscensätter en situation där en grupp människor diskuterar visuellt och verbalt tillsammans. De tar aktiv del i ett skeende och låter sitt beteende dokumenteras. Metoden har också parallellt växt fram under min konstnärliga undersökning. / BI/Konst

Syftet med min uppsats är att ta reda på hur unga kvinnor genom en estetisk praktik – fotografiet - skapar sin identitet och söker sitt vuxenblivande. Min uppsats har som rubrik – Betrakta och bli betraktad vilket för tankarna till kvinnan som objekt i en heteronormativ ordning där den manliga blicken är norm. Genom att undersöka elevernas estetiska praktik kan jag förbereda min egen roll som bildpedagog och öka min egen förståelse för hur eleverna fotograferar i skolan. Hur reproducerar eleverna bilden av den unga kvinnan i det här rollspelet? Är det inte förrän eleverna har tagit den här typen av fotografier som en diskussion om våra föreställningar och förväntningar på kvinnan idag kan komma i fokus och förändras? Att det i den här praktiken kan väckas en medvetenhet hos eleverna. Genom att eleven får agera modell, fotograf och betraktare kan eleverna skapa sig en konkret uppfattning om hur det är att vara kvinnan på bilden, fotografen och betraktaren. Jag kommer med hjälp av genusteorin undersöka identitetsskapande med begreppet vuxenblivande genom estetiska praktiker- fotografiet hos elever i en gymnasieskola. En form av Visuell etnografisk metod är min huvudmetod i undersökningen. Jag har tillsammans med elever tittat på fotografier genom en mindre deltagande observation. Min empiri innefattar fotografier, skriftliga frågor och svar samt samtal och reflektioner från mina observationer. Jag har varit i kontakt med sammanlagt fyra informanter. Tre av tjejerna går i samma klass på gymnasiet, den fjärde går i en annan skola. Informanterna i kursen Foto C lämnade fotografier till mig och svarade på frågor utifrån fotografens perspektiv. Två av tjejerna har fått titta på bilderna av de unga kvinnorna och svarat på frågor utifrån ett betraktarperspektiv. Modellen var i samtliga fall inte en elev i klassen. Jag har valt att huvudsakligen titta närmare på två av fotografierna från en uppgift. Kriterierna för uppgiften var att tekniskt behärska en digitalkamera, ljussättning och bildbehandling i programvaran Adobe Photoshop. Hur har eleverna utifrån den här relativt öppna uppgiften valt modell, miljö och övrig rekvisita. Hur har mina tankar bidragit till att jag som blivande bildpedagog förändrats? Kan jag genom att medvetandegöra konstruktionen av bilden av den unga kvinnan i media motivera eleverna till att gestalata de här bildtyperna på ett kritiskt sätt. I min gestaltning har jag försökt synliggöra mitt eget vuxenblivande och kvinnoblivande. Jag blev fotograferad för tidningar som barn. Jag minns det som roligt och spännande utan att fundera på att det var andra som betraktade de här relativt oskyldiga reklambilderna för kläder och läskedryck. Men att alltid vara påpassad och med ett krav att alltid se söt ut gav de här erfarenheterna under mitt vuxenblivande en förväntan på mig. Jag har inte reflekterat tidigare över att jag i princip är uppfostrad att bli betraktad, uppväxt med min mamma som var mitt i sin, ännu inte avslutade, fotomodellskarriär. Jag har gått tillbaka till fotografierna på mig som ung kvinna, min mamma och kvinnliga ikoner och skapat ett bildcollage presenterat i tidningsformat. Det har varit intressant att ställa de här bilderna mot mitt empiriska material i undersökningen. Kanske är det elevernas samtal om bilderna som skiljer mitt och deras vuxenblivande åt. Sexualiseringen av kroppen i media har ökat och att ungdomar idag har en annan medvetenhet är ett led i utvecklingen. Jag möter den nya medvetenheten hos mina informanter i undersökningen. Jag förvånas och gläds åt att den finns hos eleverna. Trots medvetenheten visar tjejerna en acceptans av bilden av den unga kvinnan. De protesterar mot bilden av den unga kvinnan likväl som de medverkar till reproduceringen av den. Hur har jag som blivande bildpedagog förändrats genom den här undersökningen? Kan jag genom att medvetandegöra konstruktionen av bilden av den unga kvinnan i media motivera eleverna till att gestalta den här bildtypen på ett kritiskt sätt? Jag hoppas det och kanske kan det bidra till att fortsätta utveckla förståelsen av bildens betydelser i media hos mina elever. / BI/Media

Syftet med detta arbete var att undersöka hur rummet och dess inredning möjliggör bildskapande sett i relation till styrdokumenten och aktuell bildpedagogisk forskning. Undersökningen kan placeras inom det tvärvetenskapliga forskningsområdet Visuell kultur där förhållandet mellan seende och kunskap studeras och hur det i detta förhållande förhandlas fram och skapas mening. I arbetet har jag försökt att anlägga en konstruktionistisk syn på de undersökta lokalerna. Utgångspunkten har varit att mening skapas i mötet mellan det visuella, auditativa och spatiala och att rummen på så sätt skapar olika möjligheter för handling. Att planera skollokaler (i detta fall bildlokaler) och att inreda och utrusta förskolerum och klassrum kan ses som iscensatta teorier om barns och ungdomars behov, utveckling och lärande. Åtta lokaler från förskolan till gymnasiet dokumenterades med fotografier och jag intervjuade också lärarna som arbetade i lokalerna. Utifrån detta underlag har jag sedan analyserat varje lokal för sig. I resultatdelen beskrivs hur lokalerna nyttjas för bildskapande. I resultatet visas också att lokalernas utseende och möjligheter beror på en förhandlingsprocess som startar under byggprocessen och sedan fortsätter när lokalerna tas i bruk. Denna förhandling rör även barnens och ungdomarnas möjligheter att förhålla sig aktiva i rummen och själva ta initiativ till bildskapande. Olika traditioner inom bildämnet återspeglas genom de bilder som presenteras på väggarna och det material som finns synligt i lokalerna. Arbetet har gett insikter om vikten av välplanerade lokaler utifrån det arbetssätt eller den pedagogik man vill jobba efter. Men också om hur lokalernas inredning, det material och de bilder som presenteras återspeglar olika syn på bildämnet, på kunskap och på dem som vistas där.

Detta arbete är en studie av de ämneskoncept och traditioner som präglat bildundervisningen i grundskolans högre stadium under 1900-talet samt en överblick över de utredningar, forskningsprojekt och satsningar som haft till uppgift att undersöka och föreslå åtgärder för att förbättra kulturarbetet i allmänhet och bildarbetet i synnerhet i skolan och skolans ämnen. Mot dessa resonemang speglas fortsättningsvis resultatet av arbetets fältstudie som är en samtida blick in i några bildpedagogiska rum. Fältstudien syftar till att undersöka hur bildpedagogikens parallella ämneskoncept tar sig uttryck i bildlärares tänkande kring och beskrivning av sin undervisning . Fem bildlärare, utbildade vid olika tidpunkter har berättat om hur de bedriver den praktiska och gestaltande undervisningen i Bild i grundskolan (årskurs 6-9). I analysen av materialet utgår jag ifrån bildpedagogisk teori, ett kulturteoretiskt perspektiv samt den yrkespraktiska teorin. Resultatet pekar på många glädjeämnen men också att bildämnet utformas av den enskilde bildlärarens ämneskoncept i en blandning av gamla och nya bildpedagogiska traditioner – till synes utan ett gemensamt måltänkande som utgår från kursplanen i ämnet Bild för grundskolan. En stor del av bildarbetet ägnas åt ett förhållandevis oreflekterat fritt skapande och avbildande färdighetsträning med olika material och tekniker. Samtal kring och tolkning av elevernas arbeten förekommer i ringa omfattning. Vid en beräkning av hur de bildpedagogiska traditionerna fördelar sig i informanternas gestaltande uppgifterna, så utgör 50 % av dessa teknisk-mimetiska uppgifter, 20 % är orienterade mot ett konstpsykologiskt förhållningssätt och 20 % har bildspråklig karaktär. En ytterligare komplikation är att, oavsett traditionstillhörighet, tenderar de flesta arbetsuppgifter som presenteras i bildämnet att utmynna i avbildande gestaltande problem som eleven enbart kan lösa med den kompetens denne redan har. Ansvaret för att utveckla kunskaper i bildämnet ligger därför till stor del på eleven själv. Samtidigt riskerar bildämnet att få sina specifika kunskapskvalitéer ytterligare nedtonade om det integreras med andra skolämnen på ett oreflekterat sätt. Begrepp som Bildspråk och Bildkommunikation har figurerat i ämnets styrdokument under de senaste årtiondena men har, med vissa undantag, inte fått riktigt fotfäste i de arbetsuppgifter som eleverna arbetar med. I de fallstudier som här presenteras domineras ämnet av framför allt ett avbildande tekniskt koncept, även i de fall där läraren har bildspråkliga intentioner. Informanterna i arbetets fältstudie ger alla uttryck för svårigheterna att problematisera sitt ämne så att det inkluderar flertalet av eleverna. En effekt av detta blir att elever som inte har en naturlig begåvning på det gestaltande området istället exkluderas i arbetet. Mycket pekar alltså på att de problem som ämnet brottas med handlar om hur det problematiseras, konkretiseras, begreppsliggörs, metodiseras och presenteras för eleverna.

No description available.

Det kommer hela tiden nya rön kring barns utveckling och lärande och något som ligger i tiden är att barn lär sig nya saker och utvecklas genom samspel och i kommunikation med andra. Ett annat aktuellt ämne är att vi lever i en bildvärld och att barnen ständigt exponeras för nya bilder och synintryck. Det är därför av stor vikt att pedagogen för en dialog med barnen kring deras bilder så att de kan lära sig att tolka egna och andras bilder, samt att använda bilden som ett uttrycksmedel. I samspel med kamrater och pedagoger kan barnet få syn på sitt eget bildskapande. I denna uppsatsen undersöker vi hur man ser på barns bildskapande inom montessoripedagogiken och hur man arbetar med bildskapande med tanke på att pedagogiken är 100år. Som metod har vi använt oss av intervjuer för att undersöka hur montessoripedagoger ser på barns bildskapande, hur pedagogiken har utvecklats och hur man idag arbetar med bildskapande på dessa förskolor. Resultatet visar att pedagogiken har utvecklats och att bildskapande tar en stor del av verksamheten. På de undersökta förskolorna arbetar man mycket efter Maria Montessoris grundtankar som bland annat innebär att barnen ska bli självständiga och att deras inre processer är viktiga. Barnen arbetar ofta individuellt och pedagogerna upplever inte att barnen har något behov av att kommunicera under arbetets gång. Pedagogerna samtalar dock gärna med barnen efteråt då de får berätta hur de har tänkt och gjort. Flera av intervjusvaren tyder på att man arbetar med dokumentation av barns bilder och för samtal med barnen kring sparat material och fotografier. Att arbeta med dokumentation som ett verktyg för reflektion och utvärdering förekommer inte i lika stor utsträckning. Pedagogerna har en medvetenhet om bildskapandets betydelse och arbetar mycket med skapande verksamhet. De svarar att det är barnens fria val som styr aktiviteterna och att de sällan planerar den skapande verksamheten. Det framkommer dock i intervjusvaren att de faktiskt planerar en hel del skapande aktiviteter och att de nästan alltid har en tanke med det de gör. Vad planerad verksamhet innebär är en tolkningsfråga. Pedagogerna lägger inte någon större vikt vid barnens samspel med varandra i de skapande aktiviteterna, utan anser att samspel är något som förekommer hela tiden och sker naturligt.

I denna studie belyser vi hur pedagoger ser på bildskapandet i förskolor. Vi har intervjuat fem olika pedagoger som alla är utbildade förskollärare varav en av dem är utbildad ateljérista. För att undersöka området närmare har vi använt oss av öppna kvalitativa intervjuer, vilket innebär att deltagande pedagoger fick möjligheten att samtala fritt och öppet på de frågor som ställdes. Pedagogernas svar har därefter jämförts mot tidigare forskningsresultat. Resultaten visar skillnader på bland annat pedagogernas egen medverkan under barnens bildprocesser samt hur användningen av bildämnet sker i verksamheterna.  Studien belyser även hur den skapande miljön ser ut på förskolorna samt materialets tillgänglighet.

Den här uppsatsen undersöker bedömningsdiskursen kring multimodala framställningar inom ämnet medie- och kommunikationsvetenskap på Södertörns högskola. Syftet med undersökningen är att belysa vilka kunskaper som känns igen och värderas i studenters medieproduktioner och få en förståelse de föreställningar om kunskap som finns hos studenter och i lärarkollegiet. Uppsatsen utgår från ett diskursteoretiskt perspektiv. De andra teorier som används i analysen är hämtade från bedömningsforskning, multimodalitetsforskning samt forskning kring praktisk kunskap och olika kunskapsbegrepp. Empiriskt bygger uppsatsen på intervjuer med lärare och studenter kring multimodala examinationer. Intervjuerna har sedan analyserats enligt Faircloughs modell för kritisk diskursanalys. Undersökningen visar att diskursordningen kring multimodala framställningar rymmer två konkurrerande diskurser. Fördjupningsdiskursen, som betraktar multimodala gestaltningar som ”ett annat sätt” att nära sig ett ämne och som kan bidra med en fördjupad förståelse för detta, och bonusdiskursen, där det multimodala är underordnat teorin och mest fungerar som ett roligt kursmoment för studenterna. Inom diskursordningen dominerar en icke-sammansatt syn på kunskap, men fördjupningsdiskursen rymmer en motdiskurs som utmanar denna kunskapssyn och har potential att förändra undervisning och bedömningspraktik så att de innefattar sammansatt kunskap och flera olika uttrycksformer.

I svensk gymnasieskola genomfördes 2011 en omfattande reform som innehöll stora förändringar. En av dessa förändringar var ett minskat utrymme för estetiska kurser. Många gymnasieelever genomgår numera en hel utbildning utan att ha mött någon estetisk uttrycksform.   I skolans styrdokument återkommer begrepp som kreativitet, förmåga att lösa problem och förmåga att ta initiativ. I ett modernt samhälle uttrycks en efterfrågan på ovanstående kompetenser. Skolans läroplaner beskriver elevers rätt till lärande genom flera olika uttrycksformer. I enlighet med dessa mål pågår en forskningsdiskurs kring ett designteoretiskt perspektiv och multimodala arbetsformer.   Mot bakgrund ur detta har jag genomfört en undersökning där en grupp elever fått besvara frågor kring ett upplevt lärande i samband med ett genomfört bildprojekt. Arbetsuppgiften innehöll ett antal olika moment och arbetssätt. I uppgiften arbetade eleverna med traditionella tekniker för bild och form, men även med digitala verktyg och reflekterande texter kring process och innehåll. Undersökningen behandlar frågor kring vilken kunskap eleverna upplever att arbetet med det specifika projektet ger och vilka förmågor de upplever att de får möjlighet att utveckla och träna genom arbetet?   Undersökningens huvudsyfte var att lyfta fram elevernas personliga upplevelser av ett lärande. Jag försökte dessutom att spegla arbetet ur en designteoretisk och multimodal diskurs, där läraren är en designer av lärandets förutsättningar och ger utrymme för ett lärande genom varierande uttryck och med olika verktyg. Undersökningen är genomförd i form av en enkät med tre frågor. Eleverna beskriver en personlig upplevelse med egna ord. Utsagorna har jag sedan bearbetat, klassificerat och analyserat.   Undersökningen synliggör en varierad upplevelse av ett lärande, där vissa utsagor återkommer hos många informanter och vissa andra återfinns hos några enstaka. Den samlade bilden är mångfacetterad och komplex och visar på en bredd och en mångfald av upplevelser. Eleverna lyfter fram en hel del förväntade upplevelser av ett lärande, men även mer oväntade. Resultatet är intressant i relation till det teoretiska perspektiv som jag valt att knyta min undersökning till och till den aktuella samhällsdebatten kring kunskap och kompetens. Jag finner även resultatet viktigt och intressant med tanke på utvecklingen för estetiska ämnen i skolan och i synnerhet för ett framtida bildämne

No description available.