Denna fallstudie syftar till att undersöka vilka tankar och idéer som ligger till grund förutformandet av en nybyggd bildsal samt hur den fungerar i praktiken. Syftet är vidareatt ge en sammanställning och en utvärdering av den nya bildsalen som förhoppningsviskan bidra med kunskap och erfarenheter inför framtida skolbyggen och renoveringar.För att få förståelse för de bakomliggande tankarna har intervjuer genomförts medansvarig arkitekt samt kommunens projektledare. Ett observerande besök och enintervju med bildläraren som nu arbetar i lokalerna har även genomförts för att få eninblick i hur lokalerna är utformade och vilken typ av undervisning som bedrivs däridag. Den insamlade empirin har analyserats utifrån ett sociokulturellt perspektiv ochkategoriserats utifrån de fem punkterna interaktion, aktivitet, artefakt, utvecklingshoppoch kreativitet. Studien visade att när Färjestadens högstadium utformadesimplementerades en ny typ av pedagogik i den fysiska miljön. Målet var att utveckla enundervisningsform som sätter varje elevs unika behov i fokus och en miljö somuppmuntrar till tematiskt, projektbaserat och ämnesövergripande arbete. En kreativarena skapades med mindre klassrum för bild, slöjd och teknik samt stora generösagemensamma utrymmen. Studien visar bland annat att det finns mycket godaförutsättningar för interaktion och aktivitet men att det råder brist på nödvändigaartefakter. Överlag är bildläraren nöjd med de nya lokalerna och har anpassat sinundervisning utifrån de nya förhållandena som den fysiska miljön medfört.

Syftet med detta arbete var att undersöka hur rummet och dess inredning möjliggör bildskapande sett i relation till styrdokumenten och aktuell bildpedagogisk forskning. Undersökningen kan placeras inom det tvärvetenskapliga forskningsområdet Visuell kultur där förhållandet mellan seende och kunskap studeras och hur det i detta förhållande förhandlas fram och skapas mening. I arbetet har jag försökt att anlägga en konstruktionistisk syn på de undersökta lokalerna. Utgångspunkten har varit att mening skapas i mötet mellan det visuella, auditativa och spatiala och att rummen på så sätt skapar olika möjligheter för handling. Att planera skollokaler (i detta fall bildlokaler) och att inreda och utrusta förskolerum och klassrum kan ses som iscensatta teorier om barns och ungdomars behov, utveckling och lärande. Åtta lokaler från förskolan till gymnasiet dokumenterades med fotografier och jag intervjuade också lärarna som arbetade i lokalerna. Utifrån detta underlag har jag sedan analyserat varje lokal för sig. I resultatdelen beskrivs hur lokalerna nyttjas för bildskapande. I resultatet visas också att lokalernas utseende och möjligheter beror på en förhandlingsprocess som startar under byggprocessen och sedan fortsätter när lokalerna tas i bruk. Denna förhandling rör även barnens och ungdomarnas möjligheter att förhålla sig aktiva i rummen och själva ta initiativ till bildskapande. Olika traditioner inom bildämnet återspeglas genom de bilder som presenteras på väggarna och det material som finns synligt i lokalerna. Arbetet har gett insikter om vikten av välplanerade lokaler utifrån det arbetssätt eller den pedagogik man vill jobba efter. Men också om hur lokalernas inredning, det material och de bilder som presenteras återspeglar olika syn på bildämnet, på kunskap och på dem som vistas där.

Syftet med den här studien har varit att studera den fysiska lärmiljön i grundskolansbildundervisning, genom att undersöka lärmiljöns design och tillgänglig utrustning,för att förstå hur dessa aspekter kan möjliggöra eller hindra eleversbildframställning. Syftet har också varit att fördjupa kunskapen om lärmiljöns roll ielevers kunskapsutveckling. De frågeställningar som den här studien är ämnade attbesvara är: Hur framträder skillnader mellan bildsalarna och klassrummen som ingåri den här studien samt hur ser en genomsnittlig bildsal i de undersökta materialen ut?På vilket sätt kan lärmiljöns design och utformning bidra till eller hindra eleversbildskapande, det vill säga, vilka möjligheter och begränsningar kan lärmiljönsdesign få gällande elevers kunskapsutveckling?Undersökningen utgick från designteoretiskt perspektiv. Studien byggde på enkvalitativ metodansats där observation användes som metod. Det empiriskamaterialet består av fotografier på bildundervisningens lärmiljöer, vilka analyseradesmed hjälp av en semistrukturerad observationsguide. Resultatet, som anslöt tilltidigare studier, visar bland annat att bildundervisning bedrivs i ändamålsenligabildsalar i två av skolorna medan de andra är förlagda i klassrummet. Det innebär attelever inte får undervisning med samma kvalité. Följaktligen ges elever som fårbildundervisning i bildsal, möjlighet till djupare förståelse för bildämnet medanelever som har bildundervisning i ordinarie klassrum har begränsade möjligheter tillkunskapsutveckling i bild. / <p>Bild</p>

Studiens syfte är att undersöka hur utformningen av bildsalen kan samspela med elevernas kreativitet och lärande i ämnet bild på grundskolan. Studiens syfte utmynnar i tre frågeställningar; På vilket sätt anser bildläraren att bildsalarna hon undervisar i är lämpade och utformade för bildundervisning? Vilka skillnader och likheter kan urskiljas gällande bildsalarnas utformning och miljö, med avseende på kreativt bildskapande och lärande i bildundervisningen? och vilka miljömässiga aspekter är viktiga för att en bildsal ska ge förutsättningar för lärande och kreativitet, enligt bildläraren? Metoden som använts i studien för att samla in material är observationer av bildsalarna och en semi-strukturerad intervju med en bildlärare. Resultatet av studien visar att den fysiska miljön i bildsalen påverkar elevers kreativitet, undervisning och lärande i ämnet bild. De bildsalar som observerades brister delvis i sin utformning för lärande enligt de aktiviteter för lärande ur ett sociokulturellt perspektiv av Strandberg (2017) som tas upp i studien. Resultatet tyder på att en bildsal som är för trång och där det inte finns plats för de moment i bildundervisningen som kräver yta, i sin tur påverkar elevernas lärande.

Olika miljöer inbjuder till vissa sätt att föra sig, vissa sätt att välja sina ord och sina samtalsämnen. Det grundläggande syftet med den här studien är att få en fördjupad förståelse för hur en plats påverkar det som är och bildas där: människor, möten och kunskap. Undersökningen är en etnografisk studie som handlar om vad det är som utspelar sig i en bildsal, hur miljön upplevs och erövras av eleverna. Med stöd i kunskapsfilosofiska, i första hand sociokulturella och fenomenologiska teorier, försöker jag att få en större insikt i förutsättningar för lärande, handling, upplevelse och hur platsen inverkar på allt detta. Jag har i uppsatsen arbetat parallellt med text och gestaltning. Mitt material består av intervjuer, fältobservationer och visuellt i form av film, skisser och fotografi. Utgångspunkten i arbetet är att kunskap skapas i mötet och att rummet ger olika möjligheter för aktivitet och möten. Den gestaltande delen av uppsatsen är en undersökning av vad det är som är ett möte och vad dess förutsättningar är. Detta har jag gjort genom att filma elever då de möter mig och jag försöker möta dem. Jag har också undersökt rörelsen i bildsalen med skisser och film. Detta ligger till grund för ett tredimensionellt nät av rörelse som ställdes ut på konstfacks vårutställning 2010. Intentionen med installationen var att betraktaren skulle få möjlighet att känna de rörelser och osynliga gränser som finns i rummet bildsalen, samt själva få möta och reflektera över mötets villkor. Studien behandlar frågeställningarna: Vilka aktiviteter, samspel och handlingar är möjliga i bildsalen? samt: Hur upplever och använder det lärande subjektet rummet? Elevernas egna reflektioner samt mina observationer ger en inblick i vilka diskurser som råder i ett klassrum för bildundervisning, vad för handlingar som upplevs som möjliga och inte möjliga, samt vilka former av möten som äger rum där.

Lektionssalen i skolämnet bild är bildsalen. Bildsalen är nära sammankopplad med själva bildämnets födelse och utveckling ur det som tidigare var teckningsämnet.          Teckningsämnet var under ett sekel ett inarbetat ämne i den svenska skolan. Läroplanen för grundskolan 1980, Lgr 80 innebar stora förändringar. Den fastslog att teckningsämnet skulle byta namn till bild och ta formen av ett mer allsidigt och kommunikativt bildämne.            Själva bildsalens anor härleds till slutet av 1800-talet men så som vi känner igen den idag är det i samband med den fysiska planering som tillkom under ”Det fria skapandets era” på 1950-talet som ställde stora krav på såväl variationer av teknik som redskap samt material.[1]                    För att upprätthålla bildsalarnas funktionalitet fanns fram till 1980-talet inspektörer anställda av bland annat Stockholms stad, vilka hade till uppgift att inspektera skolors bildsalar ifråga om bestånd och tillämpning. Sedan 1981 har ingen offentlig rekommendation utfärdats för hur en bildsal skall utformas.[2]  I min studie har jag valt att ta reda på vad en bildsal är för lärare och elever på de skolor jag har besökt. Det här mot bakgrund av att allt fler skolor bedriver sin bildundervisning utan en anpassad bildsal. Genom fältstudieinspirerade studier på fyra väldigt olika skolor med klassrumsobservation genomförde jag studier med fokus på bildsal-och redskapsanvändning. Besöken avslutades med att lärare såväl som elever fick fylla i enkäter om redskapens och bildsalens roll. I min studie har jag använt mig av läroplansteorins diskussioner om hur en nationell läroplan realiseras i praktiken.[3] Läroplanens förverkligande kräver en fysisk planering för att den skall kunna genomföras. Bildämnet är nära förbundet med sina material och sina redskap. Jag har bland annat använt mig av tidigare års examensarbeten från Konstfacks bildlärarutbildning som grund för min egen studie. De har båda studerat förändringar inom själva bildlärarutbildningen sedan slutet av 60-talet. Fokus har de lagt på olika saker men båda kommit fram till att utvecklingen av bildlärarutbildningen har gått mot en mer teoretiskt betonad utbildning, samtidigt som de nämner att lektionsuppläggen inom ämnet bild inte ändrats nämnvärt ute på skolorna.[4] Mitt huvudsakliga resultat är att bildsalen är en plats planerad för skolämnet bild. Lärare såväl som elever förväntar sig att bildsalen skall vara [1] Pettersson, S. &amp; Åsén, G (1989) Bildundervisningen och det pedagogiska rummet. Stockholm: HLS Förlag. [2] Skolöverstyrelsen (1981). Bildlokaler för grundskolan: ett servicematerial. [3] Hanses, E. En konservativ massaker på bildämnet. Konstfack, Institutionen för bildpedagogik. 2016. [4] Nordin, M. Teckningsrevolt. Konstfack, Institutionen för bild och slöjdpedagogik. 2018.