Jag har valt att undersöka hur bilder utgör fönster till det förflutna och blir till ett minne av något.  Bilder kan berätta om en historisk händelse, visa hur det gick till och upprätta hur vi ska se på ett skede.  Bilder kan bli en ikon för en händelse. Under min undersökning arbetar jag med historia, bild och konst, genom att analysera bilder med hjälp av Erwins Panofskys ikonologiska analysmetod som visar olika historiska skeden och tolka vad bilden kan berätta. Vilka kännetecken har de bilder som blivit ikoniska för historiska händelser? Vad skymmer den ikoniska framställningen? I mitt skriftliga arbete har jag hittat vissa komponenter i bilder som gjort den ikonisk för en historisk händelse.  Dessa beståndsdelar har jag själv sedan använt för att skapa en bild för att beskriva en påhittad historia i gestaltningen. Jag analyserar fem utvalda bilder har vissa drag gemensamt. Både målningarna och fotografierna visar ögonblick och de alla visar en aktiv händelse. Det är rörelse i bilderna. Som betraktare är jag mitt i händelsernas centrum och en del av människorna i bilden. Man ser ett ögonblick av historien. Mycket tyder på att en patriarkal makt upprätthålls i alla de fem ikoniska bilderna. Den patriarkala makten finns alltid närvarande i bildernas konstruktion. En underliggande grundläggande uppfattning i den västerländska kulturen, som framträder i dessa fem bilder, är att männen räknas som härskande och det är dem som avgör historieögonblicken. Bilder blir som ett fönster till det förflutna och till viktiga händelser. Det är bilderna som skapar även tillgång till historien och en ”sanning” om vad som hände. Vi minns händelser genom bilder.

Denna undersökning är baserad på min egen serie av åtta rörliga porträtt av ungdomar och hur de uttrycker sig framför kameran i varje porträtt. Syftet med studien är att undersöka vad ungdomarna uttrycker när de står och poserar framför kameran i ett rörligt porträtt (Moving Portrait). Jag ville även få djupare kunskaper i hur resultatet av min egen forskningsprocess kan användas av mig i min profession som mediepedagog och bildlärare. Jag har baserat undersökningen på en etnografiskt inspirerad metod och utifrån olika samtal, inspelningar av ljud och bild gjort en analys som har fokus på hur de olika modellerna uppträdde framför kameran och hur de valde att representera sin identitet under cirka en minuts tid. De teoretiska synsätten utgår från socialkonstruktionismens teorier. Jag ville använda det rörliga porträttet som en fri plats där modellerna kunde använda ett rum där de var kapabla att representera sin identitet. I porträttserien ville jag undersöka sammanhanget som de är tagna i. Detta gjordes genom att vara med i en ganska sluten grupp i Bagarmossen. Själva undersökningen bygger på porträtten där var och ett har sitt eget värde som självstående porträtt men är även en del av en serie. Varje porträtt visar inte bara en modell som står framför kameran utan olika moment som ger också utrymme till att modellen förändrar sitt uttryckssätt över tiden. Resultatet av min studie visar på att kameran är ett användbart medel för att kunna arbeta även i grupper som verkar svårtillgängliga eftersom kameran är ett välbekant objekt för modellerna. Genom att använda rörliga bilder kunde jag även synliggöra hur modellerna uttryckte sin identitet framför kameran. Studien belyser hur deras identitet skapas av den kulturen och tidsperioden de lever i. Eftersom de rörliga porträtten fångar in flera moment kunde jag studera dessa faktorers betydelse i ungdomarnas identitetskonstruktionen.

No description available.

Jag har studerat hur elever i 12 - och 15 årsåldern ser på manlighet i reklam. Det finns fler typer av manlighet representerad i reklamen idag än för 10 år sedan. Syftet med min undersökning är att studera hur unga människor ser på olika manligheter i reklambilder. Vad tittar de på och vad ser de? Jag har studerat vilka män eleverna uppfattar som manliga och vilka de uppfattar som manliga med feminina drag. Mitt resultat visar på att det finns fler varianter av manlighet i dag och att det skapats nya manligheter. Manlighet är en social konstruktion som skapas med influenser av den visuella kulturen som bland annat består av bilden (och bilder) av artister, filmer, böcker och reklamfilmer och även av reklambilder, som jag har studerat. Idag sprids nya influenser blixtsnabbt och nya trender och nya manligheter dyker upp nästan samtidigt i olika delar av världen. Avsikten är att studera hur 12 -15- åringar ser på och resonerar kring manlighet som den uttrycks just nu i reklam. Jag har använt mig av metoden fotoelicitering i samband med gruppintervjuer.Mina resultat visar att de unga jag studerade såg ”människan” utan att behöva kategorisera specifikt kön. Just nu händer det mycket med hur vi kategoriserar kön och vi har kända människor som går ut öppet med att de byter sitt kön. Klimatet är öppnare än någonsin tidigare och för de yngre generationerna framstår detta som oproblematiskt. Det var främst flickorna i undersökningen som var drivande i intervjuerna och de var även mer öppna för nya kategorier av manlighet. I studien har jag bland annat hittat nya tecken för manlighet, exempelvis att män kan bära smycken.

Undersökningen utgår från frågeställningarna ”Vad säger och visar en grupp elever om karaktärsdesign, sitt eget skapande och om kreativa processer?” Samt ”Hur väl fungerar några didaktiska metoder jag testar för att främja en grupp elevers kreativitet i arbetet med karaktärsdesign?” Bakgrunden till undersökningen är bl.a. att jag under mina VFU perioder upplevt att vissa elever har svårt för idégenerering och att arbeta på ett experimenterande sätt, vilket kan leda till att läraren lotsar eller bestämmer vad eleven ska göra och hur. Syftet är att jag hoppas kunna få användning av undersökningen i mitt kommande yrke som lärare i Bild och Media.Undersökningen har både resulterat i denna uppsats och en visuell gestaltning (Idémaskinen), som ställts ut på Konstfacks vårutställning. Genom att hålla intervju och workshops i karaktärsdesign med en grupp gymnasieelever har jag försökt närma mig frågeställningarna. Under workshoparna fick eleverna prova att kombinera inspirationsbilder, använda sig av slumpen genom att göra vikövningar, samt göra en associationsövning utifrån olika sinnesintryck. Workshoparna har dels varit underlag för analys, men har också varit en del i min egen konstnärliga process. Resultatet av analysen visar att övningarna bidrog till erkännandekulturer där ett experimenterande arbetssätt och arbete med inspirationsbilder/referenser främjas. Därför ville jag med mitt verk även försöka främja vårutställningens besökares kreativitet. Idémaskinen var en interaktiv installation där besökarna bjöds in att delta och designa egna karaktärer. Installationen bestod av fyra stationer. En leksaksautomat fylld med sinnesintryck för idégenerering, ett arbetsbord med material, ett projicerat bildspel där besökarna fick möjlighet att ladda upp sina karaktärer, samt en återvinningsstation för sinnesintrycken.I uppsatsens slutdiskussion diskuterar jag hur övningarna kan användas i arbete med elever som kräver mycket styrning.

I den här undersökningen har jag ställt två frågor; Vilka möjligheter anser elever i små/mellanstora städer på inriktningen bild och form/estetik och media att de har att producera och konsumera visuell konst och kultur? Vad ser de för möjligheter/begränsningar om de vill fortsätta att utbilda sig eller jobba med visuellt skapande efter gymnasiet? Syftet har varit att få kunskap om hur närmiljön och framtidsutsikterna begränsar eller möjliggör bild-elevers skapande och deras syn på fortsatt arbete inom visuellt skapande efter gymnasiet. Även att få kunskap om hur elever kan motiveras i bildämnet och se möjligheter med ett ämne som ofta marginaliseras både i och utanför skolan. Empirin har bestått av svar på ett frågeformulär, fotografier deltagare har tagit, en gruppintervju och dokument från Kiruna kommun. Deltagarna är gymnasieelever på estetiska programmet på fyra olika skolor i Norrland. Materialet bearbetas i den här uppsatsen med hjälp av sociologen Pierre Bourdieus teorier och i en konstnärlig undersökning som resulterat i en gestaltning som ställdes ut på Konstfacks vårutställning 2017. Gestaltningen är en sammanställning av delar i empirin som fått form av en miniatyrstad byggd efter mina informanters fotografier tillsammans med citat från deras texter. Staden har placerats på en två meter hög cylinderform med en belyst snurrande cylinder inuti där man kan se citat från deltagarna snurra förbi om man ser in i fönstren på husen. Resultatet av projektet visar att deltagarna upplever att det finns möjligheter att ta del av och att själv skapa konst men att de är för små. De upplever att de själva kan påverka utbudet av kultur genom att ställa ut sin egen konst och anser att det svåraste är att påverka den offentliga konsten som de anser vara för tråkig i dagens läge. Möjligheten att fortsätta arbeta med visuellt skapande efter gymnasiet anser de vara stor om de flyttar eller vidtar andra praktiska åtgärder. Man kan se att det finns en skillnad mellan det upplevda och faktiska utbudet och att det hos deltagare från samma skolor finns olika upplevelser. I slutdiskussionen tas skolans roll upp och vilka resurser jag anser skulle kunna utnyttjas annorlunda för att gymnasieelever ska uppleva möjligheterna större än de idag gör.

Denna studie granskar syftet med ett förenklat bildspråk i tecknade serier och föreslår samtidigt hur det förenklade bildspråket kan läras ut för att ge elever i bildämnet fördjupad visuell kompetens. Studien utförs genom användandet av en narrativ metod med fokus på poetik där sju serieverk analyseras med ett strukturalistiskt fokus på de beståndsdelar som skapar mening i det bildspråkliga uttrycket. Analysen visar att det förenklade uttrycket används både för att underlätta läsningen genom att fokusera på de aspekter i bildskapandet som genererar mening och för att skapa subjektspositioner utifrån vilka läsaren kan bli en del av narrativet.

Denna fallstudie syftar till att undersöka vilka tankar och idéer som ligger till grund förutformandet av en nybyggd bildsal samt hur den fungerar i praktiken. Syftet är vidareatt ge en sammanställning och en utvärdering av den nya bildsalen som förhoppningsviskan bidra med kunskap och erfarenheter inför framtida skolbyggen och renoveringar.För att få förståelse för de bakomliggande tankarna har intervjuer genomförts medansvarig arkitekt samt kommunens projektledare. Ett observerande besök och enintervju med bildläraren som nu arbetar i lokalerna har även genomförts för att få eninblick i hur lokalerna är utformade och vilken typ av undervisning som bedrivs däridag. Den insamlade empirin har analyserats utifrån ett sociokulturellt perspektiv ochkategoriserats utifrån de fem punkterna interaktion, aktivitet, artefakt, utvecklingshoppoch kreativitet. Studien visade att när Färjestadens högstadium utformadesimplementerades en ny typ av pedagogik i den fysiska miljön. Målet var att utveckla enundervisningsform som sätter varje elevs unika behov i fokus och en miljö somuppmuntrar till tematiskt, projektbaserat och ämnesövergripande arbete. En kreativarena skapades med mindre klassrum för bild, slöjd och teknik samt stora generösagemensamma utrymmen. Studien visar bland annat att det finns mycket godaförutsättningar för interaktion och aktivitet men att det råder brist på nödvändigaartefakter. Överlag är bildläraren nöjd med de nya lokalerna och har anpassat sinundervisning utifrån de nya förhållandena som den fysiska miljön medfört.

Inom läroplansteori behandlas aspekter av effektivitet och utförbarhet inomskolans verksamhet. Syftet med detta arbete är att undersöka gymnasieeleversuppfattningar och erfarenheter av koncentrationsläsning som undervisningsformoch dess utförbarhet i en samtida gymnasieskola. Inom arbetet läggs rampljusetgymnasieeleverna som går Estetiska programmet och därav omfattas bildämnetoch de kurser som ingår i programmet. Arbetet undersöker ramfaktorteorin irelation till undervisningsformen och vilka ramfaktorer som spelar roll i dessasammanhang. Studien genomförs med hjälp av intervjuer som sedan analyserasmed hjälp av en fenomenologisk infallsvinkel. Arbetet resulterar i olikaperspektiv på gymnasieelevers uppfattningar om konceptet tid, vad de har att sägaom koncentrationsläsning och vad en bra undervisning innebär för dem.

Syftet med denna studie är att undersöka hur lärare arbetar med genus i och under arbetet påbildlektioner. Likaså undersöks hur lärare bemöter elever och hur de hanterar genus i samband med bildundervisningen. För att svara på dessa frågor intervjuades gymnasiebildlärare om möj-ligheter och utmaningar kopplade till genus i undervisningen, och hur påverkas undervisningen av lärarens egen inställning och förståelse av genusfrågor deras förståelse av genus. Hur de an-vänder genus i inkluderingssyfte i klassrummet och hur grundskolans arbete med sexualitet, samtycke och relationer har påverkat deras arbete.Metoden för insamling av material är en semistrukturerad intervju av gymnasielärare. Resultatetav intervjuerna har sedan analyserats med en fenomenografisk utgångspunkt för att sedan tolkasefter feministisk teori.Genusfrågor förekommer aktivt bland respondenternas elever och i deras skolor. Det är en självklar del av bildundervisningen för respondenterna, även om inte alla har det som huvud-syfte i sina uppgifter. Eleverna uppges vara medvetna om genusfrågor och normbrytande identi-teter. Diskussionerna med eleverna är öppna, något som tillskrivs den positiva relationen lä-rarna har byggt med sina elever.