Den här studien undersöker pojkars och flickors uppfattning av bildämnet gentemot läroplanens syfte och det centrala innehållet. I studien tillämpas en kvalitativ metod där nio elever i årskurs nio har intervjuats i fokusgrupp, uppdelade utifrån kön. Den teori som har legat till grund för studien är genusteori. Den litteratur som vi tagit del av inför studien behandlar genus, normer, skolans värdegrund, skolans syfte och centrala innehåll och jämställdhet. Resultatet från studien visar att det finns tydliga skillnader mellan pojkars och flickors uppfattning av bildämnet. Flickorna har ett fokus på betyg som genomsyrar många av svaren. Pojkarna har inte samma fokus på betyg men beskriver svårigheten att komma i gång. Studien visar även på olika syn på frågan om hur elever ser på ämnets nytta och relevans för deras liv på fritiden och för framtiden. Vad gäller det centrala innehållet anser sig både flickor och pojkar ha goda kunskaper om både material, redskap och tekniker men däremot saknar båda fokusgrupperna förståelse och kunskaper om de förmågor som de i och med bildämnet förväntas erhålla sig.

I min examensuppsats behandlar jag det konstrum, där konstteoretiker och konstutövande blandas med lekmän. För ett nyanserat konstbegrepp behövs en genusmedveten och breddad syn på såväl konsthistorien som samtidskonsten . Min frågeställning är: Hur hanterar och hur kan skolan hantera konsthistorien och konstbegreppet på ett utvidgat och genusmedvetet sätt? Jag är nyfiken på hur elever och lärare närmar sig konstfältet och hur de upplever konsten och konstbegreppet i stort. Hur pass integrerad är teorin och praktiken och hur väl appliceras genusbegreppet på undervisningen. Min undersökning syftar till en utvidgad förståelse och förberedelse till min kommande yrkesutövning som lärare. Målet är att starta en process till genusmedvetenhet i interaktion med elever och ett vaket förhållningssätt i upplägget av undervisning. Mina förberedelser har varit att fördjupa mig i litteratur, styrdokument och andra källor. Därefter har jag genomfört en enkätundersökning med bildpedagoger och intervjuat en grupp gymnasieelever. Att få in såväl elevperspektiv som lärarperspektiv har varit högst relevant för en så allsidig bild som möjligt om hur det faktiskt ser ut i skolan. I den gestaltande delen som jag kallat ”Omfunktionalisering” har jag undersökt hur traditionella medel och tekniker påverkar läsningen och upplevelsen av ett verk. Gestaltningen är en serie detaljstudier av klädesplagg i akvarellteknik, traditionellt monterat med passepartout. I denna svit av ting som härstammar från en kvinnlig brukare, har objekten och klädesplaggen berövats sin bruksfunktion och intagit en ny position. Med fokus på denna förskjutning i värde, har jag omvandlat dessa till en ytterligare dimension, genom att föreviga dem i en ögonblickstolkning. Denna avfunktionalisering och omfunktionalisering gör objekten i behov av omtolkning. I obrukbarheten och genom den tvådimensionella tolkningen skalas det givna sammanhanget av och en avkönifiering startas, en avkodning av var i det feminina ligger och i hur kvinnlighet konstrueras. Alla delar i examensarbetet berör och behandlar en samtida konstförståelse, där kön och olika tidsepoker ska försöka integreras och samexistera. Mina studieresultat visar på att en integrering i dagens skola är mer eller mindre påbörjad. Men för att etablera medvetenhet krävs en fortgående och genomtänkt process. / <p>BI/Konst</p>

En narrativ undersökning av kvinnliga självbiografiska verk. En undersökning i hur svåra självupplevda erfarenheter genom olika konstnärliga former kan ”bli till”, bli kommunicerbara och subversiva. I undersökningen har jag sett historiskt på kvinnlig självbiografi, bekännelselitteratur och självbiografisk subversion. Jag har även undersökt erfarenheter, möten, skam och skuld. Utifrån detta har jag analyserat två av kvinnor skrivna självbiografiska texter, samt arbetat parallellt med gestaltning av egen självbiografisk subversion. Mitt fokus har varit svåra kvinnliga självupplevda erfarenheter kopplade till skam och skuld och olika konstnärliga former att göra berättandet möjligt genom. Till min undersökning hör gestaltningen, Blå timmen - en självbiografisk subversion, där jag söker vägar att göra de svåra självupplevda erfarenheterna möjliga att berätta. Jag använder den blå timmen som en tillflykts ort och samtidigt som en kanal för erfarenheter. Den blå timmen blir ett andrum, ett hål i tiden. I den blå timmen blir det möjligt att närma sig det som inte går att berätta och det som inte går att lyssna till, det som är fyllt av skam och skuld. Det är ett sökande efter en väg ut, en plats eller ett rum där det går att möta och vända det som plågar till en kraft att söka kunskap och förändra med.

Användningen av digitala medier är stor och forskning har visat att barn och ungdomar tillbringar en allt större del av sin vardag med tv, mobil och dator. Syftet med undersökningen är att studera det som framträder i mötet mellan en bildlärares undervisning, vad det gäller digitala medier, och en elevs reflektioner över denna undervisning i relation till bildarbete på fritiden. Kvalitativ metod har används i studien. Insamlandet av empirisk data har gjorts genom två intervjuer, en bildlärare respektive elev har intervjuats. Studien utgår från det sociokulturella perspektivet vilket innebär att den sociala och kulturella situationen är i fokus, och att livsvärldar synliggörs. Resultatet visar att digitala medier präglar undervisningen i allt större utsträckning även då läraren menar att digitala medier inte är en stor del av bildundervisningen. Det sociokulturella perspektivet synliggör att vi i vardagssituationer lär oss. Även läraren ingår i en sociokulturell situation där den inte alltid reflekterar över vilka material och verktyg som används.  Om läraren blir uppmärksammad på sin egen undervisning så skulle detta kunna innebära att läraren reflekterar över användningen av digitala medier.

Mot bakgrund av den stoffträngsel och de konkurrerande bildtraditioner som präglar bildämnet har jag undersökt en bildpedagogisk diskurs och de lärarpositioner som möjliggörs där. I forskningsarbetet behandlas två frågeställningar: Vilka bildpedagogiska traditioner och diskurser synliggörs i undersökningen och vilka subjektspositioner möjliggörs för lärare i relation till den bildpedagogiska diskursen. För att besvara dessa frågor har jag genomfört enskilda intervjuer med fyra yrkesverksamma bildlärare samt utfört en fältstudie i ett nätforum för bildlärare. I undersökningen har etnografiska och netnografiska metoder använts. Arbetet har en socialkonstruktionistisk grund där fokus ligger på hur lärare konstruerar sin yrkesroll och synen på bildämnet i samtal. Genom diskursanalys av intervjuer och fältundersökning synliggörs att det i den bildpedagogiska diskursen verkar flera mindre diskurser som framträder i olika grad. Det framgår även att flera spår av bildpedagogiska traditioner visar sig i diskursen, inte minst genom lärares implicita föreställningar om vad bildämnet bör innehålla. Det mest framträdande resultatet av undersökningen är dock att den bildpedagogiska diskursen förflyttar sig mot en bildspråklig tradition. De subjektspositioner som möjliggörs för lärare inom den bildpedagogiska diskursen är många och i viss mån motsägelsefulla vilket beror på att de är kopplade till de olika mindre diskurser som verkar inom den bildpedagogiska diskursen. Undersökningen har gett mig insikt om att bildämnet utvecklas och lärarprofessionen stärks när lärare samtalar med sina ämneskollegor och att nätforum för bildlärare fyller en viktig funktion då de kan kompensera för det bristande utbudet av läroböcker i bildämnet. I det gestaltande arbetet har jag arbetat med bilder och videoklipp som är baserade på undersökningen och speglar de bildpedagogiska traditioner som präglat bildämnet och som fortfarande gör sig påminda i bildundervisningen. Den ena videon visar på den tidsbrist som inverkar på lärarnas handlingsutrymme när de omvandlar kursplanen till konkreta uppgifter, som oftast utgår ifrån redan existerande planeringar och som omarbetas och justeras för att bättre passa in. Den andra videon är inspirerad av den i bildundervisning vanligt förekommande parafrasuppgiften. I utställningen iscensattes ett rum där det visades skärmbilder med QR-koder till videoklippen, parafraser i form av digitalt bearbetade bilder samt behållare innehållande uppklippt kursplan i bild. Besökarna inbjöds till att bidra till verket genom att vid ett arbetsbord få måla egna parafraser, på stenciler av min Mona Lisa-teckning, som de sedan fick sätta upp på utställningsväggen.

Mot bakgrund av den svenska skolans värdegrund och i syfte att främja en inkluderande bildundervisning behandlar denna uppsats bildlärares bildbruk ur ett postkolonialt perspektiv. För att ta reda på huruvida bilder som inkluderas i den samtida bildundervisningen reproducerar koloniala synsätt undersöks vilka bilder dagens bildlärare använder sig av i sin undervisning samt hur rasifierade människor framställs i dessa bilder. I undersökningen appliceras kritisk diskursanalys och visuell metodik på bildmaterial insamlat av sju yrkesverksamma bildlärare för att synliggöra koloniala och imperialistiska maktstrukturer. Då undersökningen vilar på en socialkonstruktionistisk grund analyseras även de sociala konsekvenser som bildmaterialets framträdande diskurser kan generera i skolan som institution. Resultatet av analysen visar att de bildlärare som bidragit till studien främst använder sig av bilder skapade av vita västerlänningar där också vita människor figurerar. Analysen visar även att den visuella representationen av rasifierade människor är begränsad och att den i vissa fall verkar emot den svenska skolans värdegrund genom att reproducera koloniala diskurser. Undersökningen ligger även till grund för ett gestaltande arbete som består av en ABC-bok där varje bokstav representerar olika sätt som det koloniala och imperialistiska arvet tar sig uttryck i en modern svensk kontext. Gestaltningen är inte bara en kommentar på resultatet av undersökningen utan även ett medel för att förflytta den postkoloniala diskursen från en akademisk till en mer allmän kontext.

Denna undersökning behandlar hur två bildlärare på högstadiet tolkar kunskapskraven i ämnet bild.  Studien berör hur lärarna känner för bedömning, hur de brukar gå till väga samt hur de bedömer komplexa kunskapskrav som kommunikation och kreativitet. Studien visar på att bedömning inom bildämnet är tidskrävande och subjektivt. Kunskapskraven innehåller mycket värdeord och är öppna för tolkning, i slutändan är det upp till varje enskild lärare att tolka dem efter bästa förmåga. Studien visar på att en viktig faktor för att göra tolkningar är lärarens yrkeserfarenhet. Att bygga upp en säkerhet kring hur kriterierna ska uppfattas och hur elevernas resultat stämmer in i förhållande till kriterierna verkar vara någonting som tar tid, men är nödvändigt.

BAKGRUND: Skapande verksamhet är vanligt förekommande i förskolan, vilket Läroplanen för förskolan, LpFö-98, förespråkar för att främja lärandet. Bild och andra former av skapande är viktigt i barns liv och utveckling. Det är dock i processen och det fria skapandet, där barnen samspelar med andra, det främsta lärandet sker. Skapandeformerna ligger väldigt nära barnens lek, vilket är den centrala utgångspunkten för utveckling för barn i förskoleåldern.SYFTE: Syftet med vår studie är att undersöka hur pedagoger i förskolan använder sig av bildskapande. Vi har även som avsikt att undersöka hur fritt skapande tillåts i verksamheten och om barn får utforska material utifrån egna förmågor och erfarenheter.METOD: Vi har valt att använda oss av intervju som metodiskt redskap för att öka vår förståelse för pedagogers tankar kring bildskapande. Studien genomfördes genom tio kvalitativa intervjuer med verksamma pedagoger på olika förskolor i vårt närområde.RESULTAT: Studien visar att begreppen ”bildskapande” och ”fritt skapande” uppfattas på oerhört skilda sätt. Pedagogerna inom den Reggio Emiliainspirerade verksamheten och pedagogerna i den traditionella förskolan arbetar med bildskapande på olika vis då deras syn, kunskap och medvetenhet inom ämnet skiljer sig åtskilligt.

Hösten 2017 startades kampanjen #metoo och i och med detta uppstod en diskussion omsexuella trakasserier bland annat i skolan. Jag ville därför undersöka hur det går att jobbaförebyggande inom skolan för att minska sexuellt våld och andra trakasserier genom justbilduppgifter. I min undersökning tar jag del av tre lärares undervisningsmaterial som beröridentitet, genus, normkreativitet och ifrågasättande kring etik, framförallt på internet, samt ettantal elevexempel för att försöka ta reda på hur elevernas resultat förhåller sig till de givnainstruktionerna och hur de påverkas av det givna inspirationsmaterialet. Jag utgår frånfrågeställningarna: ”Hur utformar lärare på tre olika skolor i Sverige elevuppgifter som röridentitet, sexualitet, etnicitet och maktrelationer och vilket material utgår de ifrån?” samt“Vilka aspekter av materialet svarar elevernas gestaltande arbeten mot?”.Den gestaltande delen består av 23 fotograferade porträtt av kvinnor som alla använt sig av#metoo för att visa sin delaktighet i diskussionen. Jag ville undersöka hur det gick att somelev arbeta med ”svåra” ämnen utan att själv bli deltagare. Dessa foton visades i form av ettbildspel, tillsammans med ljudspår där män läste upp kvinnornas berättelser i jag-form, inutiett litet mörkt rum, under examensutställningen på Konstfack i januari 2018.

<p>Undersökningens utgångspunkter är att studera hur pedagoger i år 1 arbetar med bildämnet, samt vad de anser om ämnet bild. I studien ingår fyra pedagoger som alla är verksamma i år 1. De arbetar två och två. Undersökningen genomfördes med hjälp av separata semistrukturerade intervjuer med de fyra pedagogerna samt ostrukturerade observationer av pedagogernas arbete i klassrumsmiljöerna.</p><p>Det framkom att tre av pedagogerna har bild i sin utbildning, mer eller mindre. Den första via sin tidigare förskollärarutbildning, den andra genom sin lärarutbildning, dock tycker pedagogen att det är för längesedan och därmed inte längre aktuellt och färskt i minnet. Den tredje har bild i sin lärarutbildning som tillval och känner sig mycket nöjd med den. Alla önskar dock fortbildning och det förefaller råda brist på den fronten.</p><p>Pedagogerna är eniga om att bildämnets status bör höjas och de arbetar aktivt för det. Det framgick också att ingen av de fyra pedagogerna anser att klassrummen inbjuder till bildarbete.</p><p>Slutsatser som dragits är att skolan har resurser som inte nyttjas till fullo. Bildämnet är viktigt och ses som en viktig del av barnens utbildning. Pedagogerna upplever att bildämnet har relativt låg status i jämförelse med grundskolans övriga ämnen. Dock upplever de inte att bildämnet prioriteras bort helt.</p>