I den här uppsatsen undersöks två västerländska dagstidningars förstasidesbilder som tidningens anslag. Tidningarna är Dagens Nyheter, Sverige och The Times, Storbritannien och de studeras under en 3 månadersperiod. Anslagens likheter och olikheter analyseras utifrån bildspråkligt perspektiv. Här ses tydliga skillnader i Dagens Nyheters helhetsperspektiv och The Times personliga anslag som en konsekvens av deras medvetet valda bildutsnitt. När jag närmare studerar bildernas innehåll och funktion ses här tydliga likheter i anslagen såsom antal färgbilder och hur svartvita bilder används, antal nationella bilder som dominerar, att positiva kontra negativa budskap i bilderna är relativt lika representerade och att det finns ett generellt negativt budskap i internationell rapportering. Lika tydliga olikheter finner jag i budskapen kring aktiva eller passiva personer i bilderna, i val av ämnen och hur män respektive kvinnor representeras i dessa ämnesval. Även bildutsnittens olikheter är stor och skapar en i grunden tydlig skillnad hur man förmedlar sitt budskap. Olikheterna speglar de nationella skillnader som finns och förstärker de fördomar jag bär om våra länders syn på oss själva och varandra. Många frågor som kommer upp i materialet får inga svar. Jag har i denna uppsats endast skrapat på ytan med att synliggöra hur de anslag som vi ser via förstasidans bild kommunicerar med oss som mottagare. Det finns stort utrymme för att forska vidare kring delar i materialet som jag har undersökt, exempelvis utifrån genus och olika nationella diskurser.

No description available.

No description available.

No description available.

I detta examensarbete undersöker jag minnen som spår och representationer av det förflutna utifrån frågeställningarna: Hur och varför representeras, problematiseras och granskas minnen av samtida konstnärer? Hur kommuniceras detta till en större allmänhet? Hur förhåller sig minnet till rum, tid, identitet och meningsskapande? I uppsatsen analyserar jag tre samtida konstverk, som på olika sätt problematiserar och granskar minnesberättelser. Analysen görs i dialog med begrepp och teorier från Paul Ricoeurs tankar om människans identitet som en berättande varelse, vidare Annette Kuhns kritiska minnesarbete och slutligen med kognitiv teori kopplad till förmågan att minnas och glömma. Representation ses ur ett konstruktionistiskt perspektiv och utifrån semiotikens tredelning av olika teckenkategorier, det vill säga ett minne kan representeras som ett spår, en symbol eller genom ikonisk likhet. Mitt didaktiska syfte är att skapa ett underlag till bildundervisning i skolan om hur minnen representeras med konstens metoder. Jag avslutar med att sammanfatta utmärkande drag i konstverken och deras sätt att representera minnen och framhåller även minnenas roll och karaktär. Gestaltningen vilar på tanken att människans identitet formas och konstrueras av berättelser. Men också att minnenas plats i vår föreställningsvärld producerar mening i våra liv. Fysiska objekt har samlats in av skilda material och former som representerar olika personers minnen och berättelser. Det handlar om minnen från tidigare generationer av föräldrar, en faster eller farfar. De inkapslade minnena växer i gestaltningen ut från en plan vägg, täckta av en hinna av text. Texter öppnar upp och inviger åskådaren i historien bakom objektet. Installationen dokumenterar skilda ögonblick i olika personers liv och blir tillsammans ett arkiv av personers minnen och livshistorier. / BI / Konst

Mitt syfte med den här uppsatsen är att visa att ordet geni är mer än bara ett ord utan också ett uttryck som bär med sig ett system av maktstrukturer som är djupt rotat inom konstens historia. Jag vill också visa hur begreppet ”det konstnärliga geniet ” verkar i bildämnet i det obligatoriska skolväsendet idag, ur ett pedagogiskt perspektiv. Jag börjar med att undersöka begreppet geni utifrån kategorierna; kön, sexualitet, klass, etnicitet, medium, teknik och kontext. I min undersökning jämför jag begreppet med grundskolans kursplan i bild och lokala kursplaner i bild. Sedan går jag in på resultatet av en workshop på Konstfack där jag bad sju bildlärarstudenter att tolka olika citat från kursplanen. Jag berättar att det finns en skillnad med vad skolverket menar med kursplanens text och hur bildlärare och blivande bildlärare tolkar texten. I min gestaltning fortsätter jag att undersöka geniet och gör parafraser av sju stycken vanligt förekommande mästerverk i bildundervisningen genom att använda det individuella verkets och den kanoniserade konstens motsatser. Jag redogör gestaltningsprocessen och klargör min olika val i gestaltningens transformeringar. I slutdiskussionen diskuterar jag att vi i bildundervisningen riskerar att använda ett mycket exkluderande begrepp som norm och om kursplanen behöver förtydligas för att underlätta för bildlärare att våga ta in andra konstnärer, konstverk och tekniker i undervisningen. / BI / Konst

Syftet med min uppsats har varit att se om en bildorienterad undervisning kan påverka och stimulera lärandet hos elever. Jag har därför följt undervisningen i en åk 3 - 5 som kallas ”bildklass” på Centralskolan i Kristianstad, där jag försökt se vilka metoder som använts i lärandeprocessen. Jag har intervjuat klassläraren och gett enkäter rill elever och föräldrar. Jag har sökt svar på vilka konsekvenser som följer på ett lärande genom bilder. Jag har tagit upp olika praktiker inom pedagogik och hjärnforskning för att se vilken grund som finns för lärande. Kan olika sinnen stimuleras i ett lärande och vilken betydelse har de för eleven. Jag har genom mina besök i klassen och studier inom olika praktiker funnit att eleverna lärt sig mycket om de ämnen som behandlats och att de har lärt på ett för dem inspirerande och positivt sätt.

Med den här studien har jag velat undersöka förutsättningar för att realisera gällande styrdokuments skrivningar om kollektiva lärprocesser och elevers subjektskapande, genom att iscensätta ett litteratur- och bildprojekt i en klass i år 9 i min bildpedagogiska praktik. Genom att dokumentera och reflektera över processen har jag sett att dessa förutsättningar kan skapas, men att de olika ramfaktorer som finns, i vissa fall försvårar realiserandet. Det handlar till exempel om tidsaspekter, schematekniska frågor, elevers förväntningar, bildämnets traditioner och en brist på en samsyn mellan pedagoger angående människo- och kunskapssyn och dess konsekvenser för praktiken. Perspektivet har också vidgats ut från den egna praktiken, till att omfatta hur några andra aktörer tolkar och realiserar våra styrdokuments skrivningar. Enskilda intervjuer har gjorts på två friskolor; med en pedagogista på en Reggio Emiliainspirerade skola, en Freinetpedagog, samt med en kommunal skolchef och en kommunalt anställd bildlärare i en annan kommun. Där fann jag en stor samsyn beträffande hur man såg på förutsättningar för att främja kollektiva lärprocesser och elevers subjektskapande. De skillnader som kunde spåras hade organisatoriska förklaringar, utifrån min tolkning av de båda kommunalt anställda representanternas berättelser. De talar bland annat om brist på samsyn och tid för pedagogiska diskussioner, samt organisatoriska problem.

Andersson, L. Karlsson, B-M. & Leek, M. (2011). Hur använder barn bild- och formskapande material utan instruktioner? Examensarbete i Pedagogik 15 hp. Lärarprogrammet, akademin för utbildning och ekonomi. Högskolan i Gävle.   Vårt arbete grundar sig på en studie av en barngrupp med barn i tre års ålder. Syftet med studien var att försöka synliggöra vad barnen väljer att göra vid mötet av olika skapande material utan att ha fått vidare instruktioner. Den aktivitet vi benämner som ”utan instruktioner”, både i titel och vidare i texten, är att barnen inte får några uttalade instruktioner eller mallar. Vi träffade barnen vid fyra planerade skapandetillfällen där vi lät dem använda materialen på det sätt de själva valde. Vi lät även barnen visa sina alster vid ett femte tillfälle genom en vernissage på förskolan. Grunden för detta arbete ligger till stor del i studien ute på den valda förskolan där vi använt oss av olika slags dokumentation, till största del observation, men även genom litteratur och forskning som gett oss en bredare områdeskunskap. Det resultat vi kan se i vår studie är att barnen använder materialen på många olika sätt och inte ofta på det sätt som vi vuxna förväntar oss det. Olika faktorer som kan ha spelat in är bl.a. val av miljön och material.   Nyckelord: Bildpedagogik, förskola, skapande, glädje, lek, material

Som blivande bildlärare har jag i detta examensarbete intresserat mig för hur jag kan använda mig av den stora resursbank av webbaserade videolektioner som visar bildskapande tekniker. Bildämnet är oerhört brett och komplext när eleverna ska lära sig skapa med olika bildtekniker och material, analysera och vara uppmärksam på sin egen process. Att det på internet finns mängder av videoklipp som kan visa varierande sätt att lösa en uppgift och använda sig av en teknik kan verka revolutionerande för en bildlärare som ska hjälpa en hel klass elevers frågor under 60 min. En intressant fråga som kommer med detta är vad som egentligen visas och sägs i dessa videor och hur eleverna tolkar och därmed lär sig av dem. Jag har därför fokuserat innehållet i videorna och hur det avkodas med frågeställningen: Hur avkodas webbaserade videolektioner för bildundervisning och hur skiljer sig olika användares avläsningar? Genom intervjuer med fyra informanter i gymnasiet år 3 samt en vuxen ekonomistudent har jag fått syn på vad som kan vara viktigt i skapandet av videolektioner för att vinna förtroende och hålla kvar tittarens uppmärksamhet. Jag har använt mig av Stuart Halls modell för encoding/decoding (kodning och avkodning) för att se hur informanterna avkodar innehållet i enlighet med hur jag tolkat att avsändaren av videolektionen har kodat in olika budskap i videon. Jag har också använt mig av teorier om retorik för att förstå varför det är viktigt att se personen som talar i videon. Undersökningen har också visat att genuskonstruktioner följer traditionella mönster i videolektioner på nätet och att detta har konsekvenser för avkodningen och för intresse, känsla av tillhörighet och fokus hos tittaren. Detta har jag undersökt i gestaltningsarbetet där jag utifrån två videolektioner tagna från internet har skapat ett tredje videoklipp där jag satt samman olika visuella tecken från de två ursprungsklippen. I det tredje, sammansatta klippet har tecknens betydelser förskjutits på olika sätt, främst genom att traditionella genuskonstruktioner har problematiserats.