No description available.

Föreliggande studie syftar till att undersöka hur handläggningen av ekonomiskt bistånd kan förstås utifrån ett barnperspektiv samt utifrån det sociala arvets betydelse. En djupare förståelse för dessa perspektiv nås genom jämförelse av en kommuns ordinarie verksamhet samt ett projekt i samma kommun där ett uttalat barnperspektiv finns. Studien bygger på tre frågeställningar: (a) hur kan handläggningen inom den ordinarie verksamheten samt inom projektet förstås med utgångspunkt i ett barnperspektiv, (b) hur kan handläggningen inom den ordinarie verksamheten samt projektet förstås med utgångspunkt i en förståelse för det sociala arvets betydelse samt (c) hur kan barnperspektivet och det sociala arvet förstås i relation till varandra inom handläggningen? För att besvara dessa frågeställningar tillämpas ett kvalitativt tillvägagångssätt där empirin har insamlats utifrån fyra semistrukturerade intervjuer med socialsekreterare inom studiekommunen. Studiens resultat visar att dilemman kan uppstå i handläggningsarbetet då socialsekreteraren dels ska se barnet som en egen aktör och dels som en produkt av sitt sociala sammanhang.

During our time as substitute social secretaries within financial support we heard colleges that criticized the magnitude of documentation. This critique sparked our interest of documentations relation to client focused work. The aim of this study was to create an understanding regarding how the duty of documentations takes form in the work of social secretaries. We seek clarity in what purpose social secretaries pay documentation and what function it plays in their work. We met with six social secretaries involved with financial support and interviewed them, using semi structured interviews. The answers received showed an understanding of the importance of documentation but also that it is a time consuming task. Documentation within itself does not lead to anyone being self-contained regarding their financial situation, yet the results show that documentation make up over 60% and sometimes 80% of the worktime of social secretaries within financial support. The time spent on documentation was thought of as necessary to fulfill the task the social secretaries are handed. One of the interviewed secretaries expressed that this balance of work tasks shapes their work in a way that cannot be considered “social work”. The phenomenon is analysed using professionalism theory and “acting space” as a theoretical concept.

<p>Socialstyrelsen och Länsstyrelsen kom under en undersökning fram till att barn till föräldrar som är beroende av eller tar emot ekonomiskt bistånd, mår mycket sämre än barn som har självförsörjande föräldrar. Detta gäller även om barnen till de självförsörjande föräldrarna har lägre inkomst än den familjen som får bidrag. Vår studie är en utvärdering av hur socialsekreterare inom ekonomiskt bistånd i X kommun arbetar utifrån ett barnperspektiv. X kommun började år 2006 att arbeta mer aktivt med barnperspektivet i handläggning av långvarigt ekonomiskt bistånd. Syftet med studien är att se om det finns en skillnad mellan innebörden av barnperspektivet och hur det praktiseras inom försörjningsstödet på vuxenenheten inom rehab- och arbetsgruppen. Genom halvstrukturerade kvalitativa intervjuer har vi bland annat undersökt vad socialsekreterarna kan om barnperspektivet och hur de praktiserar det. Intervjuerna har analyserats och utifrån analysen tillsammans med tidigare forskning och teorier har vi fått fram ett resultat. Resultatet visade att flertalet av respondenterna kunde svara för sig gällande barnperspektivets betydelse och hur man ska jobba utefter det men ändå var det inte alla som arbetade så. Slutsatsen av studien är att socialtjänsten i X kommun verkar kunna en hel del om barnperspektivet men ändå verkar de inte arbeta utefter det. Så samtidigt som socialsekreterarna vet om barnperspektivet så finns en hel del brister i hur de arbetar.</p>

<p>Since the 1970`s the Non Governmental Organisations, NGO:s, have taken an increasing responsibility in the development cooperation work. Apart from an increase in resources delivered through the NGO:s it is also obvious in various official documents that the idea of NGO:s in regards to; reaching and involving poor people in the work and as capable of delivering aid resources to a low cost, is very widely spread and commonly accepted among political decision makers and aid agencies. In addition it’s very seldom that those positive statements about the NGO:s abilities, are backed by any kind of scientific study. This study argues that the ascribed abilities are more the rhetoric of a political idea than an empirical reality. </p><p>Another significant idea is that NGO:s very often are mentioned and considered as a congruent group of organisations of similar qualities and weaknesses. In reality there is an extreme diversity regarding their purpose, size and leadership philosophy. The study shows that the differences between NGO:s is so large that it is meaningless to refer to them as a common group with the same possibilities to deliver the same kind of results. </p><p>In short, the Russ Foundation Small Saving Scheme is fairly good at fulfilling the picture that is ascribed to NGO projects from the aid agencies. It is good though to remember that both the organisation and the program was especially chosen because it fulfils the criteria assumed necessary to achieve good results in the chosen areas. There is a good chance that they share those abilities with other NGO:s similar in purpose, size and philosophy of leadership, but it’s also unlikely that organisations that differ a lot in those characteristics, would deliver the same kind of results, which has been assumed by the main part of the political decision makers and by the aid agencies for a long time.</p>

<p>Syftet med denna studie är att belysa ungdomars tankar kring sina framtida levnadsvillkor.</p><p>Genom en kvalitativ ansats intervjuades ungdomar kring frågor om vidare studier, arbete, ekonomi och huruvida de ville flytta hemifrån. Urvalsgruppen bestod av 8 ungdomar av båda könen. En avgränsning var att ungdomarna skulle gå årskurs 3 på gymnasiet.</p><p>Studiens resultat visade att ungdomarna kunde tänka sig att ta det arbete som erbjuds om de inte hade möjlighet att välja. Om de hade ett val, kunde ingen av ungdomarna i studien tänka sig att gå arbetslös och ta emot ekonomiskt bistånd i stället för att arbeta. På sikt tyckte de dock att det var viktigt att ha ett meningsfullt arbete som de trivs med och tycker är kul.</p><p>Ungdomarna tyckte att det var viktigt att få en bra utbildning då detta är avgörande för hur man klarar sig i framtiden. De kunde tänka sig att flytta för att få den utbildning de vill ha.</p><p>Sammanfattningsvis visade resultatet att ungdomarna föredrog att försörja sig genom arbete, studielån eller att ta emot hjälp från föräldrar. De såg ekonomiskt bistånd som en sista utväg som de dock skulle ta emot om inget annat återstod.</p>

Westerners have for centuries been present in Africa with different motives. The most recent phenomenon is young volunteers that, instead of being tourists in a normal sense, go to the continent to work within organizations as for example teachers. This study, where the empirical material is based on qualitative interviews done with twelve European volunteers during a minor field study in Ghana, aims to examine what apprehension the volunteers have of their role and function. To create an understanding for the purpose, questions on the meaning of the concept of volunteering, motives and outcomes of the volunteering experience as well as the view of westerners and Ghanaians have been asked. In the light of postcolonialism and volunteer tourism, the study shows a number of factors that explains motives and the understanding of the concept, with a focus on the learning and growth of the volunteer. The outcome circles around knowledge on development issues and aid work as well as being able to have an impact on Ghanaians and development in Ghana. The volunteers also show revulsion from other westerners (that want to “help” and have a “colonial” behavior) and Ghanaians, but at the same time they prefer to spend time with westerners. The volunteers’ apprehension of their role and function is found to be bipartite; expressed is that they are in Ghana to experience and to learn, but understood is also that they see it as their task to spread their view of life, help the locals and contribute to development. A possible explanation to this contradiction might be that the volunteers, grown up in a time where they have been taught “how they should think” about “Us” and “Them”, distance themselves from everything that disaffirm their belief. However, at the same time they are deeply influenced by the western society’s way of focusing on differences between people, differences with signatures such as “developed” and “underdeveloped”. It creates a complexity of knowing something but not being able to live by it. / Med en historisk tillbakablick ser man att västerlänningar länge och med olika motiv har varit närvarande i Afrika. De senaste i raden är unga volontärer som, istället för att vara turist i vanlig bemärkelse, åker till kontinenten för att arbeta inom organisationer som till exempel lärare. Denna studie, vars empiriska material bygger på en fältstudie i Ghana där kvalitativa intervjuer gjorts med tolv europeiska volontärer, syftar till att undersöka vilken förståelse volontärerna har av sin roll och funktion. För att skapa en idé kring syftet har frågor kring volontärkonceptets betydelse, motiv och effekter av volontärupplevelsen samt synen på västerlänningar och ghaneser ställts. I ljuset av postkolonialism och volontär turism visar studien på ett antal faktorer som förklarar motiv och volontärkonceptets betydelse, med fokus kring vikten av volontärens läroprocess och mognad. Effekterna handlar om kunskap kring utvecklingsfrågor och biståndsarbete samt en upplevelse av att kunna påverka ghaneser och utvecklingen i Ghana. De visar också på avståndstagande från både västerlänningar (som vill ”hjälpa” och har ”kolonialt” beteende) och ghaneser, samtidigt som de helst umgås med de förra. Volontärernas förståelse av sin roll och funktion upplevs tvådelad; uttryckt förstås den som någon som är i Ghana för att uppleva och lära sig, men det utläses också att de ser som sin uppgift att sprida sin livssyn, hjälpa lokalbefolkningen och medverka till utveckling. En möjlig förklaring till denna motsägelsefullhet kan vara att volontärerna, uppväxta i en tid där de lärt sig ”hur de ska tänka” om ”Vi” och ”Dem”, tar avstånd från allt som motsäger den synen men samtidigt är de också djupt påverkade av det västerländska samhällets fokus på skillnader mellan folk, skillnader med förtecken så som ”utvecklade” och ”underutvecklade”. Det skapar en komplexitet av att vara medveten om något men inte kunna leva efter det.

Biståndsorganisationer brottas alltid med problem kring hur relationer ska etableras mellan dem själva och mottagarländerna. Samtidigt som relationen ska vara jämlik brottas biståndsorganisationerna även med problemen kring hur fördelningen av biståndsresurser ska bli så rättvis som möjligt. Denna studie är en kritisk diskursanalys av sju årsredovisningar utgivna av den statliga svenska biståndsorganisationen SIDA/Sida åren 1976/77 till 2005. I dessa årsredovisningar har jag letat efter olika beskrivningar av bistånd och biståndspolitik. I analysen av det empiriska materialet har framkommit att SIDA/Sida beskriver bistånd i fyra olika diskurser. Dessa är Bistånd som samarbete, Bistånd på grund av fattigdom, Bistånd som uppgift och Bistånd och rättvis fördelning. De beskrivningar SIDA/Sida gör bidrar till upprätthållandet av en postkolonial biståndsdiskurs där stereotyper kring biståndsgivare och –tagare är mycket tydligt. I min analys har jag använt postkoloniala teorier som Ania Loomba och Maria Eriksson Baaz beskriver och använder sig av dem. Jag har även använt teorier om rättvisa med utgångspunkt i John Rawls och Michael Walzers teorier.

Socialstyrelsen och Länsstyrelsen kom under en undersökning fram till att barn till föräldrar som är beroende av eller tar emot ekonomiskt bistånd, mår mycket sämre än barn som har självförsörjande föräldrar. Detta gäller även om barnen till de självförsörjande föräldrarna har lägre inkomst än den familjen som får bidrag. Vår studie är en utvärdering av hur socialsekreterare inom ekonomiskt bistånd i X kommun arbetar utifrån ett barnperspektiv. X kommun började år 2006 att arbeta mer aktivt med barnperspektivet i handläggning av långvarigt ekonomiskt bistånd. Syftet med studien är att se om det finns en skillnad mellan innebörden av barnperspektivet och hur det praktiseras inom försörjningsstödet på vuxenenheten inom rehab- och arbetsgruppen. Genom halvstrukturerade kvalitativa intervjuer har vi bland annat undersökt vad socialsekreterarna kan om barnperspektivet och hur de praktiserar det. Intervjuerna har analyserats och utifrån analysen tillsammans med tidigare forskning och teorier har vi fått fram ett resultat. Resultatet visade att flertalet av respondenterna kunde svara för sig gällande barnperspektivets betydelse och hur man ska jobba utefter det men ändå var det inte alla som arbetade så. Slutsatsen av studien är att socialtjänsten i X kommun verkar kunna en hel del om barnperspektivet men ändå verkar de inte arbeta utefter det. Så samtidigt som socialsekreterarna vet om barnperspektivet så finns en hel del brister i hur de arbetar.

Denna studie jämför rapporteringen om naturkatastroferna i Haiti och Pakistan år 2010. Syftet är att förstå hur Svenska Dagbladet och Dagens Nyheter har prioriterat och gestaltat respektive lands katastrof vilket i sin tur skapar en bild av nationens ställning som offer.221 artiklar ligger till grund för mätning av utrymme och placering, varpå 72 artiklar analyserades mer ingående med hjälp av kvantitativ innehållsanalys för att ta fram viktiga aspekter i gestaltningen. Huvudsakliga aspekter var Lidande människor, de Skyldiga och Räddaren.Utifrån teorier om Agenda-Setting fann vi stöd för de resultat vi fann angående utrymme och prioritering. Compassion Fatigue och synen på Vi som en västerländsk norm och De Andra fick stå som teoretisk grund för hur journalister skapar medkänsla hos läsaren för att öka intresset för nyheten.Resultatet visar att katastrofen i Haiti var den som prioriterades högst. Det på grund av att medier prioriterar plötsliga händelser framför långsamma och att Haiti utifrån ett västerländskt perspektiv hade en högre nationell status som offer än Pakistan. Studien visar även att ett fåtal döda har högre nyhetsvärde än ett flertal antal sjuka och skadade människor.