Syftet med föreliggande studie är att undersöka varför socialsekreterare inom ekonomiskt bistånd i Malmö stad använder hembesök som utredningsmedel. Hembesök, som är ett av flera medel för att utreda rätten till ekonomiskt bistånd, är ett till synes outforskat område. För att få en inblick i arbetssättet bygger därför studien på sju kvalitativa intervjuer med socialsekreterare som i sitt arbete kommer i kontakt med hembesök. Studien visar att socialsekreterarna inte känner till några riktlinjer för när och hur hembesök ska genomföras, men att hembesök ändå främst används vid två ärendetyper – när en klient ansökt om hemutrustning samt vid utredning av klienters boendesituation. Vidare framgår att hembesöken kan generera såväl underlag för beslutsfattande som förbättrad klientrelation, men att det även kan medföra risk för subjektiva bedömningar och negativa konsekvenser för klienten. Centrala aspekter för vad som tycks avgörande för när ett hembesök beslutas att äga rum är åsikter från kolleger och socialsekreterarens relation till klienten. För att förstå varför hembesöken används har vi analyserat empirin med hjälp av de teoretiska begreppen självreglering och diskretion. Studien når slutsatsen att då användandet av hembesök inte är detaljstyrt, både ges och upplever socialsekreterarna stor frihet att själva bedöma när, hur och varför ett hembesök behöver användas. Inom denna frihet styrs socialsekreterarna av oskrivna regler för när och hur hembesök ska genomföras, vilka tycks präglade av professionella normer och samhälleliga logiker. / The aim of this study is to examine why social assistance caseworkers in Malmö use home visits as an instrument for investigation. Home visits, being one of many methods used to investigate the right to social assistance, is a seemingly unexplored field of research. Therefore, in order to get an understanding of this work method, the present study is based on seven qualitative interviews with caseworkers who in their work carry out home visits. The study shows that the caseworkers do not know of any guidelines for when and how home visits should be carried out. Even so, home visits are still primarily used for two types of cases – when a client has applied for home equipment or for investigations regarding clients’ living situations. Moreover, it is shown that home visits form a basis for decision-making as well as generating better relationships with clients, however, it is also shown that home visits could risk leading to subjective decision-making and negative consequences for the client. Furthermore, the opinions of colleagues and the caseworker’s relationship to the client seem to be two central aspects in deciding when home visits should be carried out. To gain an understanding of why home visits are being used, the empirical material has been analyzed with the help of the theoretical concepts self-regulation and discretion. The study draws the conclusion that, since the use of home visits is not managed in detail, the caseworkers both experience and are given a great deal of autonomy in deciding when, how and why a home visit becomes necessary. As a result of this independence, the caseworkers are governed by unwritten rules for when and how home visits should be carried out, which seem to originate from professional norms and societal logics.

Den här undersökningen utforskar och berättar hur fjorton socialsekreterare som arbetar med ekonomiskt bistånd ser på det arbete som de utför. Undersökningen utgår från fyra fokuserade gruppintervjuer, vid vilka avsikten har varit att fånga socialsekreterarnas upplevelser av arbetet. Dessa upplevelser har sedan konkretiserats och förklarats med hjälp av ett regenerativt perspektiv på arbete samt ett sociologiskt perspektiv på hantering av emotioner i arbetslivet.Ekonomiskt bistånd är ett område inom det sociala arbetet som ryktas om inte vara socialt samt att enbart handla om pengar och siffror. Arbetet präglas dessutom av en hög personalomsättning, en stor del administrativt arbete och en hög arbetsbelastning. Min avsikt har varit att undersöka vad som gör att socialsekreterarna, trots dessa negativa aspekter, fortsätter att arbeta med ekonomiskt bistånd och vad de anser vara viktigt på arbetsplatsen. En annan del av undersökningen har varit att ta reda på vad socialsekreterarna upplever arbetet ge samt ta. Resultaten visar på att socialsekreterarna har en komplex syn på det arbete som de utför. Utmärkande är att de anser arbetet vara viktigt, socialt och meningsfullt. Socialsekreterarna listar sina kollegor, arbetets utformning och ledningen som de största anledningarna till att de fortsätter att arbeta med ekonomiskt bistånd. Samtidigt är det även dessa aspekter, eller snarare förändringar i dessa aspekter, som skulle få dem att ge upp arbetet. / This survey explores and explains what fourteen social workers that work with financial assistance think about the job they perform. The survey is based on four focus group interviews where the intention has been to capture the social workers experiences. These experiences have then been clarified and explained by a regenerative perspective on work and a sociological perspective on managing emotions in working life.Financial assistance is an area of social work that is rooted in rumors about the work not being social and therefore only about money and numbers. The work is also characterized by high staff turnover, a lot of administrative work and a high workload. My intention has been to investigate why the social workers, despite these negative aspects, continue to work with financial assistance and what they consider important at the workplace. Another part of the survey has been to find out what the social workers are experiencing the work give and take. The results of the investigation show that the social workers have a complex view of the job they perform. Most importantly they consider the work to be important, social and meaningful. The social workers list their colleagues, the design of the work and the management as the main reasons to why they continue to work with financial assistance. At the same time it is also these aspects, or rather changes in these aspects, that would make them give up the work.

Denna studie syftar till att undersöka hur biståndshandläggare förhåller sig till barnrättsperspektivet i handläggning av ekonomiskt bistånd. Den har även undersökt hur organisatoriska riktlinjer och regler påverkar handlingsutrymmet och handläggningen av ekonomiskt bistånd. Studien har en kvalitativ forskningsansats, och empiriska data har samlats in genom fyra intervjuer med biståndshandläggare som arbetar med ekonomiskt bistånd i en medelstor kommun i Sverige. Det empiriska materialet har analyserats genom en tematisk innehållsanalys och studiens teoretiska utgångspunkter nyinstitutionell teori och utvecklingsekologisk teori använts som analytiskt verktyg i studiens resultatavsnitt. Resultatet visar på att begreppet barnrättsperspektiv saknar en tydlig definition och att det saknas tydliga riktlinjer för hur man som handläggare arbetar med begreppet. Det framkommer även att barns delaktighet i ärenden som rör ekonomiskt bistånd både är svårt att implementera, samt kan vara problematisk i vissa avseenden. Resultatet av studien visar att det övergripande ansvaret för den ekonomiska situationen ligger hos föräldrarna och att det även är de som ansvarar för att delge information om barnets behov till biståndshandläggarna. För att möjliggöra en tydligare och likvärdig användning av barnrättsperspektivet, samt öka förståelsen för hur begreppet ska appliceras i praktiken, behövs ytterligare forskning som bidrar till utvecklingen av riktlinjer, mätinstrument och metoder för yrkesverksamma inom ekonomiskt bistånd.

Abstract The aim of this study is to introduce how social workers in public assistance experience that room of maneuver affects their work. Furthermore, the purpose of this study is to introduce the possibilities and limitations that social workers may experience in their work with clients. At the same time, the study shows that social workers in public services experience some difficulties in their work but also they still have a huge opportunity to manage to make a difference in their work with clients. The may questions for the study are: What are the limitations that creates social worker’s room of maneuver? Which factors manage to have an impact on the decision-making for the social worker? And the last question is: In what way does the interviewed social workers reason about their limitations and possibilities with their work in public services? The questions have been developed by a semi-structured interview form where 4 social workers that work with public services, have been interviewed. The results of this study has been analyzed with Lipsky’s theory “Street level Bureaucracy” and the word “Empowerment” has also been analyzed in this study. This study managed to show that the room of maneuver can be limited and hindered by the law, the guidelines but also, the norms and routines in the organization. Therefore, it turned out that the room of maneuver can be a big platform for the social workers to handle their work and a freedom for the social workers to make a difference with their clients and cases.

The topic of this paper is job satisfaction within social services. More specifically is the purpose of this paper to investigate which factors that do affect job satisfaction for the staff within the departement of finacial aid. The base for this study has been a qualitative method where I have made four semistrucked interviews with staff within the department of financialaid in a local municipality in Sweden. Herzberg's two factor theory has been the base for my study. This is a well established theory when reseachers want to investigate job satisfaction.The result shows that the work itself, the leadership and social interactions are factors that do affect job satisfaction for the straff within the departement of finacial aid.

Syftet med denna studie är att visa på hur två olika paradigmskiften inom Världsbanken påverkat dess policy.

Denna magisteruppsats bekräftar Mark Duffields teori om att liberala länder från västvärlden använder humanitärt bistånd som ett biopolitiskt verktyg. Detta gör de i syfte att kapsla in och kontrollera överflödsbefolkningar i den underutvecklade världen så att de inte kan utgöra ett hot mot den egna säkerheten. Uppsatsen är en teoribekräftande fallstudie som med analysdiskurs som metod undersöker Sidas egna strategirapporter på tio afrikanska länder, vilka är mottagare av det svenska biståndet. Studiens teoretiska ramverk bygger på nio begreppsdefinitioner, vilka även ligger till grund för Duffields egen forskning på det studerade fenomenet. Tillsammans med diskursanalysen bildar detta teoretiska ramverk ett kraftfullt analysinstrument som har fungerat väl i analysen av Sidas strategirapporter, vilka utgör studiens empiriska urval. Förutom att bekräfta Duffields teori, synliggörs även diskrepansen mellan Sidas implementeringar av demokrati, mänskliga rättigheter och jämställdhet; och biståndsberoende befolkningarnas ovilja att adoptera värderingar som dikteras av andra än dem själva och som positionerar dem som subjekt åt västvärldens uppfostrande förmyndarskap. / This one-year master’s thesis is a theory-confirming case-study on strategy reports from the Swedish humanitarian aid organization Sida. Its aim is to test Professor Mark Duffield’s theory, which suggests that humanitarian aid is a biopolitical instrument that is used by Western liberal nations in order to contain and control populations in the under-developed world. The theoretical framework is built on Duffield’s nine theoretical statements that are also used as analysis instruments in this study. The method that is used is discourse analysis and it has worked well together with the theoretical tools that are used for the analysis. The main finding is that Sida in its practice is acting as the biopolitical instrument in such way that Duffield suggests. His theorizations are hence considered to be confirmed. My analysis shows that there are gaps between Sida’s strategy plans that are conducted in order to democratize the peoples of the under-developed countries, and the under-developed people’s own will to be represented as subjects to the Western World’s dominance and educative trusteeships.Keywords: Biopolitics, development, discourse, humanitarian aid, liberalism, security

Abstract Our purpose was to understand how social workers experience the possible complexities that working with economical aid can entail. As an example we chose to focus on long-term economical aid work. We aimed to address the question of which factors could affect their work. In a prior study, done by Dellgran & Höjer (2003) the conclusion was drawn  that  the combination of economical aid, healthcare and schools makeup a third of  practical social work in the terms of the proportion of the amount of social workers, but only 8 percent of the research is done in those areas. Other studies (Stranz, 2007) demonstrate that the research that is done on working with economical aid is deficient. We interviewed six social workers in two smaller municipalities in the southern of Sweden. Our result indicated that the social workers felt pressured by their work-load and the fact that the amount of new cases had increased. They thought that a possible reason for this could be the weak economic climate and changes in the labour market policies. They also felt that alterations and long office turnaround times at other administrative authorities also contributed. The results showed that the majority of the social workers in our study used a motivational approach in their meetings with clients and they also had the best interest in mind for each and every client. We chose to use the theoretical perspectives of Human service organizations by Yeheskel Hasenfeld (1983) and Demokratins väktare (our translation: the guardians of democracy) by Lennart Lundquist (1998) when we analyzed our results.   Keywords: Economical aid, social workers, long-termed economical aid, human service organizations.

Socialsekreterare är den förmedlande gruppen mellan välfärdsstaten och klienter i Sverige, därför blev det viktigt att studera dessa miljöer. Syftet med studien var att undersöka hur socialsekreterare ser på vilka möjligheter de som erhåller ekonomiskt bistånd har för att kunna avstå/lämna biståndet och om möjligheterna skiljer sig åt mellan vita och icke-vita. För att besvara syftet genomfördes fem intervjuer med socialsekreterare inom ekonomiskt bistånd. Kvalitativ innehållsanalys användes för att analysera det transkriberade materialet. Vi anlade ett konstruktivistiskt perspektiv på begreppen vit och icke-vit. Klientskapande och rasism används för att analysera vår empiri. Studiens resultat visar att socialsekreterarna konstruerade alla icke-vita till flyktingar och alla vita till svenskar. Utifrån detta, visade resultatet att icke-vita hade sämre förutsättningar att ta sig ur ekonomiskt bistånd på grund av att de inte kunde “rätt” språk och därför inte kunde etablera sig på arbetsmarknaden. Därav innehöll mycket av planeringen för icke-vita att gå på “Svenska För Invandrare”. Vita var främst dem som hade ett missbruk men planeringen för dem var däremot att få ut dem direkt på arbetsmarknaden. Resultatet visade även skillnader på vilka möjligheter som fanns för vita och icke-vita hade för att bli självförsörjande, där icke-vita anses ha sämre möjligheter. Det kunde visa sig i form av brist på information på andra språk vilket resulterade i att icke-vita hade svårare att förstå det svenska systemet.

By research and interpretation of official documents published by the Swedish Ministery for Foreign Affairs and the Swedish International Development Cooperation Agency (Sida), this thesis aims to understand and shine a light on the symbols that shape the Swedish public aid culture and how these symbols function in a narrative of what Swedish aid to the Democratic Republic of Congo is and is not. The theoretic framework leans on both the symbolic/interpretative anthropology of Edward Bruner, Clifford Geertz and Sherry Ortner; Omar Lizardo's more contemporary writing on the power of symbols; and Jerome Bruner's psychological perspective on symbols. The conclusion is that Swedish public aid appears to use a set of symbols and a narrative anchored in arbitrary parts of Sweden's and Congo's mutual history to conjure up the image of a dark and dangerous Congo in contrast to the knowledgable and good Sweden.