Ambulanssjukvården har utvecklats från att endast transportera skadade och sjuka patienter, till att idag redan prehospitalt göra bedömningar, hänvisa till rätt vårdinstans, vårda och behandla och även transportera. I den prehospitala miljön skall ambulanssjuksköterskan ensam göra en patientsäker bedömning för att sedan ta beslut om vilken vårdinstans som lämpar sig bäst för patientens upplevda besvär och symtom. Buksmärta är en återkommande sökorsak i ambulanssjukvården och inte sällan diffust och svårbedömt. Syftet med undersökningen var att utvärdera ambulanssjuksköterskans bedömning av de patienter som hänvisades till egenvård i hemmet. Detta gjordes genom att undersöka följsamheten i undersökning och åtgärder enligt gällande behandlingsriktlinjer samt kartlägga om det fanns patienter som inom fyra dygn åter sökt akutsjukvård för samma symtom. Till undersökningen valdes en retrospektiv observationsstudie med kvantitativ ansats där 223 patientjournaler från år 2020 granskades och analyserades. Könsfördelningen blev 109 kvinnor och 85 män. Resultatet visade att ambulanssjuksköterskan utför i snitt 60,3% av de undersökningsmoment som skall göras i enlighet med aktuella behandlingsriktlinjer. Detta är i förhållande till tidigare forskning en indikation för relativt god följsamhet. Resultatet visade också att det var en relativt liten andel patienter (16%) som åter sökt akutsjukvård för samma symtom inom fyra dygn. Detta kan tyda på att ambulanssjuksköterskan trots brister i sin bedömning ändå hänvisat majoriteten av patienterna till rätt vårdinstans.

SAMMANFATTNING Buksmärtor är en av de vanligaste orsakerna till att människor söker sjukvård. Historiskt sett har smärtlindring till patienter med buksmärta varit restriktiv. Otillräcklig smärtlindring kan bero på rädsla för att smärtlindrande läkemedel ska dölja viktiga kliniska tecken som kan leda till diagnostiska svårigheter. Syfte: Att undersöka i vilken omfattning ambulanssjuksköterskan smärtlindrar patienter med buksmärta, i vilken utsträckning patienter smärtskattas samt om det föreligger någon skillnad mellan män och kvinnor när det gäller administrering av smärtlindrande läkemedel och omfattning av smärtskattning prehospitalt. Metod: En retrospektiv jämförande deskriptiv journalgranskning med kvantitativ ansats. Ett konsekutivt urval gjordes och sammanlagt granskades 200 journaler, varav 100 omfattade kvinnor och 100 omfattade män. Resultat: 21 % (n=42) av patienterna smärtlindrades. Det fanns ingen statistisk signifikans som visade att kvinnor och män smärtlindrades i olika omfattning. Det var 34,5 % (n=69) av patienterna som smärtskattades, och ingen skillnad mellan könen påvisades. Denna studie är av betydelse för specialistsjuksköterskor och andra personalkategorier som omhändertar patienter med buksmärta. Studien bidrar med kunskap som kan leda till att det prehospitala omhändertagandet av patienter med buksmärta utvecklas och förbättras. / ABSTRACT Abdominal pain is one of the most common reasons for seeking medical care. Historically, pain relief in patients with abdominal pain has been restrictive. Causes of inadequate pain relief could be fear that analgesics will mask important clinical signs that can lead to diagnostic difficulties. Aim: To investigate to what extent patients with abdominal pain receive analgesics, the extent to which patients’ pain is rated and if there is any difference between men and women in the administration of analgesics and the extent of prehospital pain measurement. Method: A retrospective comparative descriptive medical record review with quantitative data. A consecutive selection was made and a total of 200 medical records were reviewed, 100 involved women and 100 involved men. Result: 21 % (n=42) of the patients were given analgesics. Men and women were treated equally in terms of pain relief. There were 34,5 % (n=69) of the patients who were asked to estimate their pain, and no difference between sexes was detected. This study is relevant to healthcare professionals who treat patients with abdominal pain. The result of this study can be used in the development and the improvement of the prehospital care of patients with abdominal pain.

Buksmärtor är ett av de vanligaste sjukdomssymtomen som ambulanssjukvården i Halland ställs inför. Orsakerna till buksmärtan kan vara många av både kirurgisk och medicinsk karaktär. Detta gör smärtan ofta komplex för ambulanssjuksköterskans anamnestagning samt även komplex för patienten själv. Vissa av de bakomliggande orsakerna till buksmärtor är mer brådskande och behöver sjukhusvård inom en snar framtid för ett bättre utfall. Dessa patienter har så kallade tidskänsliga tillstånd och här blir det extra viktigt för ambulanssjuksköterskan att kunna misstänka att det handlar om ett tidskänsligt tillstånd redan prehospitalt. Detta är även viktigt för att kunna skapa ett bra vårdmöte och optimal vårdkedja som främjar god omvårdnad. Att i triageringen kunna finna prediktorer som tyder på tidskänsligt tillstånd vore gynnsamt i både vården av patienten och för organisationen utifrån ett hållbarhetsperspektiv. Ambulanssjuksköterskan får då möjlighet att lättare bedöma vårdtempo samt vårdnivå och vilka resurser som bör användas vid nästa steg i vårdkedjan för patienten. Studiens syfte var att identifiera prediktorer för tidskänsliga tillstånd bland patienter med buksmärta i det prehospitala vårdmötet. En retrospektiv journalgranskning med kvantitativ ansats användes och urvalet skedde genom ett stickprov på 75 fall per månad under 2019 där totalt 807 journaler inkluderades. Resultat visar att tidskänsliga tillstånd förekommer i 34 % hos män och i 19 % hos kvinnor. De tre vanligaste tidskänsliga slutdiagnoserna var njursten/uretärsten, ileus och pankreatit. Patienter som uttryckte stark smärta vid anamnestagning eller var bleka och/eller kallsvettiga löpte större risk att ha ett tidskänsligt tillstånd. Patienter med sjukdomshistorik av cancer och/eller hypertoni föreföll också att ha en ökad risk, medan patienter med en psykiatrisk sjukdomshistorik hade en minskad risk. Forskning kring stark smärta eller manligt kön styrker att risken är större för tidskänsligt tillstånd. Patienter med cancer har ett något annorlunda sökmönster och kan ha större risk för komplikationer från tidigare bukkirurgi vilket skulle kunna vara en delförklaring men detta behöver studeras mer. Däremot var risken för ett tidskänsligt tillstånd oberoende av ålder. Tidigare forskning kring tidskänsligt tillstånd relaterat till buksjukdom är knapphändigt studerat.

Bakgrund: IBS (Irritabel Bowel Syndrome) är en funktionell mag-tarmsjukdom, med en oklar patofysiologi och etiologi. IBS är en vanlig åkomma hos den västerländska befolkningen och karakteriseras av återkommande buksmärta/obehag, uppblåsthet, diarré och/eller förstoppning samt ökad gasbildning. Det finns idag inget botemedel för IBS, men intresset för probiotika som behandling vid IBS har på senare tid ökat. Probiotika, vilket definieras som levande mikroorganismer, som när de intas i adekvata mängder ger en hälsovinst hos värden tros ha en symptomatisk effekt vid IBS, och har därmed varit av intresse för behandling av IBS. Syfte: Syftet med denna litteraturstudie är att undersöka om probiotika har någon terapeutisk effekt och kan användas som behandling vid IBS. Metod: Fem randomiserade, dubbelblindade, placebo-kontrollerade studier granskades. De undersökte den terapeutiska effekten av varierande probiotika på IBS-patienter. Artiklarna erhölls genom sökningar i den medicinska databasen PubMed, under februari månad 2016. Resultat: Av dessa fem studier visade fyra på en signifikant symptomförbättring av framförallt buksmärta/obehag. Bäst resultat sågs i en studie som undersökte probiotikan Lactobacillus plantarum 299v. Tre av fem studier visade på en signifikant förbättring av testpersonernas livskvalité. I endast en av studierna, som undersökte effekten av Escherichia coli Nissle 1917, påvisades ingen signifikant skillnad mellan E.coli (probiotika) och placebo. Slutsats: Baserat på de fem studierna föreligger det i nuläget skäliga bevis för att en behandling med specifika probiotika kan ge symtomförbättring av buksmärta/obehag hos IBS-patienter, och förbättrar patienternas livskvalité. Vidare studier krävs för att fastställa den mest effektiva probiotikan, dosen och behandlingslängden. / Background: IBS (Irritable Bowel Syndrome) is a functional gastrointestinal disorder, with an unclear etiology and pathophysiology. IBS is a common disorder in the Western population and is characterized by recurrent abdominal pain/ discomfort, bloating, flatulence, diarrhea and/ or constipation. There is currently no cure for IBS, but the interest in probiotics as an option of treatment has recently increased. Probiotics have been defined as live microorganisms that, when administered in adequate amounts, provide a health benefit on the host, and are believed to have a symptomatic effect in IBS. Probiotics have therefore been of interest for the treatment in IBS. Purpose: The purpose of this study is to examine whether probiotics have a therapeutic effect and if it could be used as a treatment for IBS. Method: Five randomized, double-blind, placebo-controlled studies were reviewed that examined the therapeutic effect of different probiotics in the IBS-patients. Articles were obtained through searches in the medical database PubMed, during the month of February 2016. Results: Four of the five studies showed a significant improvement of symptoms especially in abdominal pain/ discomfort. The best results were seen in a study that investigated the probiotic Lactobacillus plantarum 299v. Three of the five studies showed a significant improvement in quality of life (QOL) of the subjects in the study. One of the five studies which examined the effect of Escherichia coli Nissle 1917, there was no significant difference between E.coli (probiotics) and placebo. Conclusion: There is reasonable evidence that treatment with certain probiotics might provide improvement in symptoms of abdominal pain/ discomfort, and increase patients quality of life based on the five studies. Further studies are required to determine the most effective probiotic, dose and duration of IBS-treatment.

Sedan oktober 2011 sköter Sjukvårdens Larmcentral, SvLC, utalarmeringen av akuta sjukdomsfall som inkommer vid 112-samtal. Samtidigt infördes ett nytt medicinskt beslutsstöd för de sjuksköterskor som tar emot de akuta samtalen. Då orsaken till buksmärta är komplext och svårt att identifiera hos patienterna valdes just detta tillstånd för granskning. Syfte: Att undersöka om det medicinska beslutsstödet för sjuksköterskorna på SvLC i Uppsala län är en tillförlitlig hjälp i identifieringen av patienter med akuta buksmärtor, samt att undersöka om det fanns ålder-eller könsskillnader. Metod: En empirisk kvantitativ studie med en retrospektiv journalgranskning. Sammanlagt 151 patienter som ringt ambulans på grund av buksmärta och som av larmcentralen prioriterats som livshotande (prioritet 1) eller brådskande (prioritet 2) har granskats. Resultat: SvLC´s initiala bedömningar stämde väl överens med de prehospitala bedömningar sjuksköterskan i ambulans gjorde. Hos prio1-gruppen hade 48 % diagnostiserats buksmärta UNS, det vill säga buksmärta utan närmare specifikation, och hos prio 2-gruppen var det 40 % som fått samma diagnos. I denna undersökning kunde inga allvarliga brister identifieras i det nya medicinska beslutssystemet gällande akuta buksmärtor i Uppsala län, och inga signifikanta ålder-eller könsskillnader kunde hittas. Mer studier skulle behövas för att öka träffsäkerheten gällande resultatet i detta ämne och fler patienter skulle behöva involveras för att ”fånga upp” eventuella brister i detta medicinska beslutssystem. / Since October 2011 Sjukvårdens Larmcentral (SvLC) take care of emergency calls. At the same time new decision support tool for nurses that receive the emergency calls was introduced, andit was of interest to find out if there are flaws in the emergency call- system. Since the cause of abdominal pain in patients is a complex and difficult to identify this specific condition was chosen for this study. Aim: To examine whether the new medical decision support for patients with acute abdominal pain after the introduction of the new medical decision- making aid is a reliable working aid. Method: An empirical quantitative study with retrospective review of patients records. Totally 151 patients who called ambulance due to abdominal pain and that the emergency call- center prioritized as life-threatening (priority 1) or urgent (priority 2) has been reviewed. Result: SvLC´s initial evaluation tallied well with the prehospital assessment the nurse in ambulance did. In the prio 1-group 48% diagnosed abdominal pain NOS, that is to say “Not Otherwise Specified”, and in prio 2 group 40% received the same diagnosis. In this investigation, no serious flaws identified in the new medical decision support regarding acute abdominal pain in Uppsala county, and no significant..... More studies would be needed to increase accuracy on the results in this topic and more patients would need to be involved in order to “capture” any deficiencies in this medical decision systems.

Irritable bowel syndrome (IBS), även kallat colon irritabile, tjocktarmsbesvär, känsligtarm, funktionella tarmbesvär och irritabel tarm, är ett samlingsnamn för åkommorsom drabbar mag-tarmkanalen, främst tjocktarmen. Mekanismen bakom IBS ärkomplex och det finns i dagens läge ingen botande medicinsk behandling. Vidbehandling av IBS fokuseras på att lindra symtomen. Ett av de mest framträdandesymtomen är buksmärta som med största sannolikhet härstammar från visceralöverkänslighet i kombination med en förändring av motiliteten i tarmarna. Syftet med denna litteraturstudie var att studera linaklotid och eluxadolins effekt vidsmärta orsakad av IBS jämfört med placebo. Linaklotid och eluxadolin är två av denyare läkemedelsalternativen på marknaden och viktiga tillskott sombehandlingsalternativ vid IBS på grund av fåtaligheten av tillfredställandemedicineringar vid abdominal smärta. De frågeställningar som behandlas i denna litteraturstudie är:- Vilken effekt på buksmärtan visar linaklotid och eluxadolin jämfört med placebo ikliniska studier?- Vilka biverkningar kan linaklotid och eluxadolin medföra? Litteraturstudien har baserats på artikelsökningar i den medicinska databasenPubMed. De sökord som använts är “linaclotide irritable bowel syndrome” och“eluxadoline irritable bowel syndrome”. Totalt presenteras tre kliniska prövningar, en fas II samt två fas III prövningar förlinaklotid respektive eluxadolin i denna litteraturstudie. Bäst effekt och samtidigt säkradoseringar uppnåddes vid linaklotid 290 μg dagligen och eluxadolin 100 mg 2 ggrdagligen. Linaklotid (290 μg/dag) visade sig under den senaste och mest omfattandefas III studien lindra buksmärta hos 36.9% jämfört med placebo 17.4%. Patienternamedräknade i denna procentsats upplevde en förbättring av smärtan med minst 30%jämfört från basperioden under minst 20 av de 26 veckorna som effekten undersöktes.Eluxadolin (100 mg 2 ggr/dag) visade i en sammanställning av de båda fas IIIprövningarna ge en lindring av buksmärta hos ca 31% av patienterna jämfört medplacebo 19.6%. Det var endast de patienter som rapporterade en minskning med minst30% av den abdominala smärtintensiteten under minst 50% av studiens längd somräknades med i denna jämförelse. Sammanfattningsvis visar resultaten i de senast utförda fas III studierna av bådelinaklotid och eluxadolin en signifikant skillnad i lindring av buksmärta i jämförelsemed placebo. Överlag svarade dock relativt få patienter på behandlingarna. Det återstår fortfarande mycket forskning inom ämnet IBS för att fullständigt kunnaklargöra för vad som förändras i kroppen då personen insjuknar i IBS och varför. Pågrund av att preparaten är nya på marknaden saknas även mer långvariga studier vilketvore önskvärt eftersom långtidsbehandling är väldigt vanligt vid IBS. Idag finns mångasmärtlindrande läkemedel med bevisad effekt för buksmärta, både äldre och nyareversioner som exempelvis linaklotid och eluxadolin. I studier söks efter så effektivaalternativ som möjligt men som även tolereras väl, ger få biverkningar då en långbehandlingstid är vanligt samt med målet att preparaten inte ska försämra den redanförekommande abdominala problematiken.

Akut buksmärta är en av de vanligaste orsakerna till att människor i dagens samhälle larmar efter ambulans. För att ambulanssjuksköterskan prehospitalt skall kunna utföra en adekvat bedömning av en patient som upplever akut buksmärta, finns idag utarbetade behandlingsriktlinjer. En avgörande faktor är den tidiga bedömningen, vilken bör resultera i rätt vårdnivå samt att de kritiskt sjuka patienterna får snabb och korrekt behandling. Syftet var att utifrån ett ålders- och könsperspektiv beskriva symtom, tecken och behandling hos dessa patienter samt belysa ifall svaga länkar i vårdkedjan kunde påvisas utifrån vald inriktning av vården. Av 807 inkluderade patienter visar resultatet att fler kvinnor (56 %) än män (44 %) söker akut. Av de 89 % som kördes till en akutmottagning blev enbart 42 % inlagda till slutenvård. Avseende smärta skattade 57 % av patienterna sin smärta, varav 60 % av dessa uppgav en svår smärta (NRS 7-10) vilket var vanligare bland de yngre. Totalt fick 66 % någon form av smärtlindring administrerat av ambulanssjuksköterskan, där opioider och NSAID-preparat gavs i större utsträckning till de yngre än till de äldre. Den äldre patientgruppen tenderade att få mindre smärtlindring över lag. Männen var i större omfattning bleka eller kallsvettiga medan kvinnorna istället uppgav att de varit illamående eller kräkts, utan signifikant skillnad för ålder. Kvinnor som sökte akut för buksmärta hade en mer utbredd sjukhistoria av psykiatriska besvär och diagnostiserades mer frekvent med ICD-kod Buksmärta UNS. Män erhöll i högre grad en tidskänslig slutdiagnos, där njursten utmärkte sig specifikt.

Bakgrund: Genusbias, det vill säga felaktigheter i vården till följd av föreställningar om kön och stereotypa könsroller, eller brist på kunskap om relevanta biologiska skillnader, är vanligt förekommande i Sverige. Buksmärta är en vanlig sökorsak för tonåringar med många könsspecifika differentialdiagnoser, och risk för genusbias finns således även där. Syfte: Syftet med studien var att ur ett genusperspektiv beskriva handläggning av tonåringar med akut buksmärta. Metod: En kvalitativ, deskriptiv studie baserad på tre fokusgruppsintervjuer med sammanlagt 16 deltagare i form av sjuksköterskor, specialistsjuksköterskor och läkare med erfarenhet av att handlägga tonåringar med akut buksmärta. Intervjuerna har analyserats med kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Ett övergripande tema framkom i studien: Komplexitet som påverkas av kunskap, rutiner och attityder. Det övergripande temat grundas på de tre huvudkategorierna: att beakta olika orsaker till buksmärta hos tonåringar; att handlägga akut buksmärta hos tonåringar kräver lyhördhet, tydliga rutiner och kunskap och att identifiera genusbias vid handläggning av akut buksmärta hos tonåringar. Slutsats: Handläggningen av tonåringar med akut buksmärta har brister och genusbias förekommer. Könsspecifika rutiner för tonåringar med buksmärta kan vara gynnsamt både för personal och patienter, och framförallt för flickor. Genusperspektivet bör belysas mer och ytterligare utbildning och forskning i området medicinsk genusbias är nödvändig. / Background: Gender bias; inaccuracies in the healthcare system related to gender and stereotype gender roles, or a lack of knowledge and awareness of relevant biological differences among the sexes, are common in Sweden. Abdominal pain is a common reason to why teenagers up seek healthcare, and there is a lot of gender specific differential diagnosis, which comes with is a risk for gender bias to occur. Aim: The aim of this study was to describe the caring-process of teenagers with acute abdominal pain from a gender perspective. Method: A qualitative, descriptive study based on three focus groups with a total amount of 16 participants whom where registered nurses, specialist nurses and doctors with experience of administrating teenagers with acute abdominal pain. The interviews where analyzed with qualitative content analysis. Result: An overall theme appeared in the study: Complexity affected by knowledge, routines and attitudes. The theme where based on three main categories: To consider different reasons of abdominal pain in teenagers; to administrate acute abdominal pain in teenagers demands sensitivity, clear routines and knowledge; to identify gender bias in the caring-process in teenagers with acute abdominal pain. Conclusion: The caring-process of teenagers with acute abdominal pain has inadequacies and gender biases exists. Gender specific routines for teenagers with abdominal pain could be favorable both for healthcare professionals and patient, and teenage girls. The gender perspective needs to be more illuminated and further education and research in the area medical gender bias is needed.

Att effektivt ta hand om akut smärta, den vanligaste orsaken till besök på akutmottagningen, är en viktig uppgift. Lindring av smärta kan medföra befrielse från lidande och förbättra patientens mående. Obehandlad eller underbehandlad smärta leder till negativa konsekvenser för patienten. Inför förbättringsarbetet genomfördes en kartläggning med journalgranskning och patientenkät vilken jämfördes med sjuksköterskornas egen uppfattning om följsamhet. På så sätt kunde ett kunskapsgap identifieras gällande smärtskattning, smärtbehandling och utvärdering av dess effekt på berörd akutmottagning. Syftet med förbättringsarbetet var att effektivare lindra smärta genom att öka sjuksköterskornas frekvens av smärtskattning. Smärtskattningen skulle ske före och efter given farmaceutisk behandling och farmaceutisk behandling skulle erbjudas i större utsträckning. Journalgranskningen begränsades till att omfatta patienter med buksmärta som är en av de vanligaste sökorsakerna vid besök på akutmottagningar. Nolans förbättringsmodell användes som metod i förbättringsarbetet. Förbättringsarbetets resultat visar på förbättringar inom samtliga mätområden där ökningen av erbjuden farmaceutisk behandling ansågs som mest betydelsefull. Resultatet tyder på att förändringen var gångbar och ledde till förbättring men visade också på vilka stora utmaningar som fanns i en komplex verksamhet. Studiens syfte var att beskriva sjuksköterskors erfarenhet av personcentrering vid smärtskattning där kvalitativ metod i form av fokusgruppsintervjuer med tillhörande innehållsanalys genomfördes. Resultatet visade på att patientens delaktighet var den främsta faktorn för framgångsrik smärtskattning. Fokus på smärta ökade medvetenheten och motivationen hos sjuksköterskorna till att efterfråga patientens berättelse och upplevelse i samband med det akuta besöket vilket är en viktig del i ett personcentrerat förhållningssätt. Slutsatsen är att förändrings- och förbättringsarbetet ökade sjuksköterskornas motivation att efterfråga patientens berättelse med ökad förekomst av smärtskattning (från 14% till 40%), erbjudande av farmaceutisk behandling (från 51% till 73%) och utvärdering av dess effekt (från 13% till 44%) som följd. / Effectively managing acute pain is one of the most important tasks of the emergency department and can improve the patient's well-being. Untreated or undertreated pain leads to negative consequences for the patient. Journal review, patient questionnaires and nurses' perception of adherence to established guidelines showed shortcomings regarding pain assessment, pain treatment and evaluation of its effect in the emergency department concerned. The aim of the improvement work was to relieve pain more effectively through increased pain assessment. The pain assessment would take place before and after given pharmaceutical treatment and would be offered to a greater extent. The journal review was limited to include patients with abdominal pain, which is one of the most common reasons for visits to emergency departments. Nolan's improvement model was used as a method in the improvement work where the results show improvements in all measurement areas. The increase in offered pharmaceutical treatment was considered most significant. The result indicates that the change led to improvement. The aim of the study was to describe nurses' experience of person-centeredness in pain assessment through a qualitative method in the form of focus group interviews with content analysis. The results showed that the patient's participation was the main factor for successful pain assessment. The focus on pain increased the awareness of the nurses to request the patient's story and experience in the emergency visit, which is an important part of a person-centered approach. The conclusion is that the improvement work increased the nurses' motivation to request the patient's story with increased occurrence of pain assessment (from 14% to 40%), offer of pharmaceutical treatment (from 51% to 73%) and evaluation of its effect (from 13% to 44%) as a result.

Bakgrund: Akut buksmärta är en av de vanligaste sökorsakerna på en akutmottagning. Trots det är smärtlindringen till denna patientkategori omdiskuterad då smärtlindring innan läkarbedömning anses äventyra patientens hälsa och riskerar att maskera potentiellt livshotande tillstånd trots att forskning de senare årtiondena visat på motsatsen. Syfte:  Syftet med litteraturstudien var att undersöka fördelar och risker med smärtlindring administrerad av sjuksköterska innan läkarbedömning vid akut buksmärta. Metod: Systematisk litteraturstudie som granskat kvantitativa artiklar i ämnet med företrädesvis randomiserade kontrollerade studier beskrivna. De granskade artiklarna har sökts upp i medicinska databaser med hjälp av den strukturerade sökmetoden PICO. Artiklarnas resultat har granskats med innehållsanalys. Resultat: Totalt 12 vetenskapliga artiklar inkluderades och utgjorde resultatet i litteraturstudien. I resultatet framkom tre kategorier och en underkategori som belyste smärtskattning och smärtlindring, biverkningar och komplikationer, påverkan på diagnosbeslut och patientbelåtenhet. Slutsats: Tidig smärtlindring med opioider och paracetamol smärtlindrar patienten adekvat och försenar inte klinisk bedömning och efterföljande diagnosbeslut av läkare vid akut buksmärta.