This study explores the challenges that elementary science educators face when teaching science in a time of crisis, as well as how to best provide elementary teachers with ongoing support for their science teaching during the novel COVID-19 pandemic. Using a phenomenological approach, this research focuses on elementary science teachers, educators, and formal and informal leaders to understand their experiences during the pandemic and how to best support them during remote and in-person science teaching. Using data collected from questionnaires, semi-structured interviews, and focus group discussions, findings discuss the specific experiences and challenges faced by elementary science first-year teachers, early career teachers, and leaders. Following the transactional model of stress and coping (Lazarus & Folkman, 1984) and the buffering effect of social support (Cohen & McKay, 1984), first-year and early career elementary science teachers used multiple coping mechanisms to handle the stress of science teaching during the pandemic, including problem solving and collaborating with other educators. From a distributed leadership perspective (Spillane, Halverson, & Diamond, 2001b), district-level elementary science curriculum specialists and coaches act as leaders in science education. When faced with constraints and challenges due to the pandemic, these district-level leaders used this opportunity to reimagine what their leadership work could look like, including rethinking what supports they can offer classroom teachers when they cannot easily access classrooms, how to design effective science curricula for remote teaching, and how to collaborate with other educators in new ways.

Introduktion/Bakgrund: Covid-19 är en pandemi som har belastat hela sjukvården världen över.Tusentals sjuksköterskor har avlidit. Det är ett nytt virus som tillhör coronavirusfamiljen. Vid vård av andrasmitsamma sjukdomar och middle east respiratory syndrome (MERS) som var en pandemi, har det visat sigatt sjuksköterskans arbete och vården av patienterna påverkats. Syfte: Belysa sjuksköterskans upplevelser av att vårda patienter med Covid-19 i slutenvård. Metod: Litteraturstudien genomförs med hjälp av Polit och Becks (2021) nio steg. De tre databaserna somanvändes var CINAHL, PubMed och PsycINFO. Artiklarna som söktes fram kvalitetsgranskades och 10kvalitativa artiklar gick vidare i det sista urvalet. Resultat: Efter databearbetning uppstod fyra olika huvudkategorier med 11 olika underkategorier. De fyraolika huvudkategorierna var ”Ett påfrestande arbete”, ”Covid-19 påverkade arbetet i relation till patienten”,”Blandade känslor so uppkom av att arbeta med patienterna” och ”Sekundära effekter av att arbeta medpatienterna”. Slutsats: Sjuksköterskornas upplevde vården av patienter med Covid-19 tung psykiskt och fysiskt. Skyddsutrustningen var en belastning i arbetet, riktlinjer ändrades ofta och att möta behoven hospatienterna var svårt när sjuksköterskorna behövde minska besöken i rummen. Sjuksköterskorna fickarbeta långa arbetspass, hade en tyngre arbetsbörda och ibland fanns inte den skyddsutrustningen sombehövdes. De var rädda för att bli smittade och smitta sina familjer samt blev behandlade diskriminerade isamhället. Sjuksköterskorna kände att arbetet gjorde att de utvecklades.

No description available.

When COVID-19 hit the United States in spring of 2020, collegiate student-athletes, who had sport seasons canceled and were forced to move off-campus, were uniquely and significantly impacted. Psychosocial resources, such as social support, self-compassion, and resilience, may have been used to help athletes cope with the stress of COVID-19. I used structural equation modeling to analyze the relationship of resilience, self-compassion, and social support to collegiate female athlete's (n = 3,924) psychological well-being at the beginning of the COVID-19 pandemic. Collectively, the more supported, self-compassionate, and resilient the athletes reported being, the less psychological distress they said they were experiencing (resilience to psychological distress (β = -.215, p < .001), self-compassion to psychological distress (β = -.533, p < .001), and social support to psychological distress (β = -.187, p < .001)). Further, self-compassion and social support were related indirectly (and inversely) to psychological distress, to the extent that they contributed to the athletes perceiving themselves as more resilient (Self Compassion X Resilience X Psychological Distress: β = -.106, 90% CI [-.148, -.069]; Social Support X Resilience Psychological Distress: β = -.065, 90% CI [-.099, -.041]). The total effect of social support, which included the direct and indirect effects, also was significant (β = -.253, 90% CI -.307, -.196]), as was the total effect of self-compassion (β = -.639, 90% CI [-.679, -.597]). Although I collected my data in the context of this pandemic, the supported relationships have application beyond it and can guide how sports medicine professionals intervene with athletes and their general mental health concerns.

Syftet med denna undersökning är att undersöka hur införandet av undervisningsbegreppet i läroplanen för förskolan har påverkat verksamheten samt hur covid-19 pandemin påverkat verksamheten. Det sociokulturella perspektivet används för att förstå undervisningen och hur den planeras för samt bedrivs i förskolan. Begreppen mediering, appropriering och den proximala utvecklingszonen bidrar till analysen genom att se lärande i förskolan ur ett sociokulturellt perspektiv. Semistrukturerade intervjuer används för att undersöka förskolans verksamhet ingående. Delstudierna är kvalitativa och uppdelade efter förskolans yrkeskategorier. Delstudie ett utgår från förskollärarnas syn och delstudie två utgår från barnskötarnas syn på undervisning och covid-19s påverkan på verksamheten.   Delstudiernas resultat visar i stora drag att både förskollärare och barnskötare bedriver undervisning i förskolan. Undervisningsbegreppet har påverkat verksamhetens form och respondenterna är eniga om att pandemin har påverkat verksamheterna och möjligheterna till att planera och bedriva undervisning. Planering lyfts som en viktig aspekt vilket tar sin utgångspunkt i barnens tidigare erfarenheter och intressen. Vidare lyfter respondenterna att det är roligt och meningsfullt att bedriva undervisning med barnen och följa deras utveckling.   Studiens titel är delvis tagen från en förskollärares svar på en intervjufråga och hela förskollärarens svar återfinns på sidan 23 i studien.

Desde la década de los noventa, las sociedades del planeta se vieron articuladas, en distintas medidas y proporciones, en una nueva dimensión comunicativa gracias al desarrollo de las nuevas tecnologías de la información.

Introducción: Desde el registro de los primeros casos de COVID-19 en México, se han derivado una serie de respuestas emocionales caracterizadas por miedo y estrés. Dicho impacto emocional se debe en gran medida a la inundación de información paralela a las fases de la pandemia y la transición entre ellas y la percepción que los individuos tienen de la enfermedad. El objetivo del presente trabajo fue comparar la percepción del COVID-19 entre la fase 1 y 2 de la pandemia y entre los medios de información usados para informarse en población mexicana. Métodos: Considerando un muestreo en cadena, se realizó un estudio comparativo en el que se diseminó por medio de correo electrónico y redes sociales una batería de evaluación que respondieron 1560 participantes. Resultados: La preocupación por las consecuencias del COVID-19 y su impacto emocional incrementaron al pasar de la fase 1 a la fase 2 de la pandemia. Además, se identificó que el impacto emocional fue mayor en quienes se informaron a través de Facebook® y televisión. Conclusiones: La pandemia tendrá un impacto emocional progresivo en medida en que avancen sus fases y en la importancia de informarse en medios adecuados para prevenir consecuencias emocionales.

Bakgrund: Tidigare forskning lyfter patienters upplevelser hur vården erfarits under covid-19 pandemin. Det framkom både positiva och negativa faktorer gällande omvårdnaden. Patienter kände en trygghet samt en rädsla med den existerande skyddsutrustningen. Detta skapade stora svårigheter för god omvårdnad. Kring patienters erfarenheter framkom två teman, patienters erfarenheter att vara sjuk i covid-19 och patienters erfarenhet av att vårdas i samband med covid-19. Där det beskrivs att vara sjuk respektive att vårdas i covid-19. Syfte: Syftet var att översiktligt beskriva sjuksköterskors erfarenhet av att vårda patienter som insjuknat i covid-19. Metod: Allmän litteraturöversikt. 13 samtliga kvalitativa artiklar analyserades utifrån dess syfte, metod och resultat. Resultat:  Resultatet är av både bristande faktorer som positiva. Där de negativa följderna som pandemin gav med sig identifieras. Men också vilka positiva ögonblick som skapades under vårdandet. Där sjuksköterskor beskriver sin erfarenhet av att vårda under pandemin. Detta framkom genom de artiklar som analyserades och resulterade i fyra teman: att känna rädsla, att inte räcka till, när patientsäkerheten brister och positiva ögonblick av vårdandet. Slutsats: Sjuksköterskor ifrågasatte om omvårdnaden verkligen var evidensbaserad. Hur stress och brist på resurser påverkade omvårdnadssituationer. Med tiden blev omvårdnaden säkrare och nya perspektiv skapade en grund för att vårda under en pandemi. / Background: Previous research highlights patients' experiences of how caring was during the covid-19 pandemic. Both positive and negative factors emerged regarding nursing. Patients felt a sense of security and a fear with the existing protective equipment. This created great difficulties for good nursing. Around patients' experiences there is two themes, patients' experiences of being ill with covid-19 and patients experience of being cared in pertinence with covid-19. Where it is described to be ill and to be cared for in covid-19. Aim: The aim was to give a general description of nurse’s experience of caring for patients who have developed covid-19. Method: General literature review. The 13 qualitative articles were analyzed based on their aim, method and results. Result: The result is both lack of factors and positive ones. Where the negative consequences of the pandemic are identified. But also, what positive moments were created during the care. Where nurses describe their experience of caring during the pandemic. This emerged through the articles who were analyzed and resulted in four themes: feeling fear, not lasting out, when patients safety is deficiency and positive moments of care. Conclusion: Nurses questioned whether nursing was evidence – based.How stress and lack of recourses affected nursing situations. Over time, nursing became more secure and new perspectives created a basis for nursing during a pandemic.

After two years of having identified in Wuhan - China the respiratory infection caused by SARS-CoV-2 that has caused the last global pandemic, we continue to experience the uncertainty of what is known, what is not yet known and observing what that the pandemic is leaving us. Among the many health problems that have been caused by the pandemic, stomatological problems have not only increased due to lack of care, but also some epidemiological data that characterized them have changed. Thus, temporomandibular disorders (TMD) have almost doubled in number in adolescents and young adults, which is associated with the multiple adverse psychological reactions that have generated excessive fear, anxiety and depression due to the COVID-19 pandemic. The purpose of this publication is to present a review of the current context of temporomandibular disorders.

Bakgrund: Kommunal hemsjukvård innebär att enskilda personer får hjälp med hälso- ochsjukvård i hemmet av legitimerad personal eller genom delegering. Specialistsjuksköterskanmöter patienter genom sjukdomsförebyggande, sjukvårdande eller hälsofrämjande åtgärder.Våren 2020 drabbade Covid-19 pandemin världen och restriktioner med begränsning avfysiska och sociala kontakter infördes för att minska smittspridning. För att öka kunskap omhur specialistsjuksköterskor kan stödja hemsjukvårdspatienter är det av vikt att inhämtaerfarenheter från hemsjukvård i samband med Covid-19 pandemin.Syfte: Att beskriva specialistsjuksköterskors erfarenheter från hemsjukvård i samband medCovid-19 pandemin.Metod: Studien utgår från en kvalitativ explorativ design med induktiv ansats. Åttainformanter har intervjuats enskilt. Data har analyserats genom kvalitativ innehållsanalys.Resultat: Initialt saknades kunskap om smitta och sjukdom, oro och osäkerhet fanns över attbli smittad eller smitta varandra. Restriktioner om att hålla avstånd till varandra och stannahemma vid förkylningssymtom medförde omställning av verksamhet. Anpassningar avpatientvård krävdes inte bara för att det saknades behandlingsriktlinjer utan även för attminimera risk för smitta. Många patienter saknade social kontakt med anhöriga och deupplevdes mer nedstämda. Framgångsfaktorer för hantering av pandemin härleds till ökadsamverkan mellan vårdgivare, ökad kontinuitet av specialistsjuksköterskor hos patienter medbehov av specialistkompetens samt följsamhet till hygienrutiner.Slutsats: Specialistsjuksköterskors erfarenheter under Covid-19 pandemin kan bidra till ökadkunskap och ökad medvetenhet om vikten av beredskap för framtida utmaningar. Utvecklingav nya arbetssätt är betydelsefullt för att bibehålla ett personcentrerat förhållningssätt, främjahälsa och minska psykisk ohälsa inom hemsjukvård.