The COVID-19 pandemic was an unprecedented health crisis with consequences felt worldwide. While every country was impacted, each leader had a different response resulting in different consequences per nation. This paper evaluates the responses of three countries' leaders to the COVID-19 pandemic in relation to COVID-19-related deaths. The countries analyzed are New Zealand, Brazil, and the United States. New Zealand's Prime Minister's response was characterized as proactive and strict. Under the leadership of Bolsonaro, Brazil ignored the magnitude of the pandemic, leading to a lack of a cohesive national plan. The United States, led by President Trump, responded with a lack of leadership and a unified plan. This paper aims to evaluate the leaders' approaches to the pandemic, investigate larger ramifications on systems of government, and intends to be used as a guide for leaders' responses to future pandemics.

Bakgrund: Covid-19 upptäcktes i slutet av år 2019 och har genom global smittspridning skapat en pandemi. Flera patienter har vårdats med covid-19 och sjukdomen skapade nya utmaningar för vårdandet av dessa patienter. Kunskap kring patienters erfarenheter av att vårdas under pandemin behövs för att kunna bättre tillgodose patientens behov samt öka vårdkvalitén.  Syfte: Syftet var att beskriva patienters erfarenheter av att vårdas med covid-19 på en somatisk vårdavdelning. Metod: Allmän litteraturöversikt, baserad på 10 kvalitativa studier. Kvalitativ innehållsanalys användes. Resultat: Två huvudkategorier identifierades: Att vårdas med covid-19 samt kommunikationens betydelse. Patienter upplevde känslor som rädsla och oro samt känsla av övergivenhet och ensamhet. Det förekom brister och utmaningar i kommunikation med vårdpersonal samt anhöriga. Slutsats: Ett bra bemötande och kreativa sätt för kommunikation med sjuksköterskan ansågs kunna ge en bättre upplevelse för patienten. Anhöriga var ett viktigt stöd för patienten och digitala verktyg var ett betydande hjälpmedel. Vidare forskning kring patienters erfarenheter av att vårdas med covid-19 behövs för att öka förståelsen samt hitta förbättringsområden för att vårdandet av patienter i likdanade situationer kan bli bättre i framtiden. / Background: Covid-19 was discovered at the end of year 2019 and has resulted in a pandemic because of global spreading of the disease. Several patients have been cared for with covid-19 and the disease has created new challenges for the care of these patients. Knowledge about patients’ experiences of being cared for during the pandemic is needed to better accommodate patients' needs and increase the quality of care. Aim: The aim was to describe patients' experiences of being cared for with covid-19 in a somatic care unit or department. Method: A literature review based on 10 qualitative studies. Qualitative content analysis was used. Results: Two categories were identified: Being cared for with covid-19 and the importance of communication. Patients experienced feelings of anxiety, fear, abandonment and loneliness. Challenges and lack of communication occurred with health care workers and relatives. Conclusions: Good treatment and creativity in communication with nurses provided a better experience for patients. Relatives were an important support for patients and digital tools were a significant aid. Research into patients' experiences of being cared for with covid-19 is needed to increase understanding and improve patients care in similar situations in the future.

Covid-19 är en virussjukdom orsakad av viruset SARS-cov-2. Det är en mycket smittsam sjukdom som ger milda symtom för majoriteten av befolkningen men det kan bli allvarligt för äldre individer. Under Covid-19 pandemin har sjuksköterskor ställts inför en stor förändring inom hälso- och sjukvården. Utförandet av arbetsmoment och omvårdnad har påverkats med anpassning till Covid-19 smittan som även riskerade att sjuksköterskors egen hälsa for illa. Syftet med litteraturöversikten var att belysa sjuksköterskors upplevelser av att vårda patienter med Covid-19 smitta på sjukhuset. I detta litteraturbaserade arbete användes litteraturöversikt som metod. Totalt granskades och analyserades 13 kvalitativa artiklar. I resultatet framkom det två huvudteman ”Känslomässig påfrestning och professionell utveckling” och ”Upplevelse ett påfrestande arbete” samt sex underteman ”Upplevelse av psykisk påfrestning”, ”Sjuksköterskans bristande kunskap”, ”Upplevelse av professionell utveckling”, ”Svåra arbetsförhållanden”, ”Svårigheter vid användning av skyddsutrustning” och ”Behov av stöd under pandemin”. I slutsatsen framkom det att förberedelse inför kommande pandemier kan bidra till att patienter får en god och säker vård men också att sjuksköterskor får en bättre arbetsmiljö. Med goda förutsättning till att ta hand om svårt sjuka patienter kan sjuksköterskans egen hälsa förbättras och kvaliteten på omvårdnad ökas. / Covid-19 is a viral disease caused by the virus SARS-cov-2. It is a highly contagious disease that causes mild symptoms for the majority of the population but it can become serious for older individuals. During the Covid-19 pandemic, nurses have been faced with a major change in healthcare. The execution of work steps and nursing care has been affected with adaptation to the Covid-19 infection, which also risked the nurses' own health deteriorating. The purpose of the literature review was to shed light on nurses' experiences of caring for patients with Covid-19 infection in the hospital. In this literature-based work, a literature review was used as a method. A total of 13 qualitative articles were reviewed and analyzed. The results revealed two main themes "Emotional stress and professional development" and "Experience of stressful work" as well as six sub-themes "Experience of psychological stress", "Nurse's lack of knowledge", "Experience of professional development", "Difficult working conditions", "Difficulties when using protective equipment' and 'Need for support during the pandemic'. In the conclusion, it emerged that preparation for future pandemics can contribute to patients receiving good and safe care but also to nurses having a better working environment. With good prerequisites for taking care of seriously ill patients, the nurse's own health can be improved and the quality of care increased.

Es ist kein Geheimnis, dass die Welt ein COVID-19-Impfstoffproblem hat. Die meisten Impfdosen wurden in Europa und Nordamerika verabreicht, während viele ärmere Landkreise weniger als 1 % ihrer Gesamtbevölkerung geimpft haben. Angesichts der neuen Varianten mit Gesundheitsrisiken haben Länder wie Südafrika und Indien vorgeschlagen, dass die Welthandelsorganisation vorübergehend auf geistige Eigentumsrechte für COVID-19-Impfstoffe verzichtet, um die Produktion von Impfstoffen zu steigern. Die Wirtschaftsmächte der Welt wie die USA, Großbritannien und die Europäische Union legten ihr Veto gegen die Idee ein und machten geltend, dass Rechte an geistigem Eigentum wichtig seien, um kontinuierliche Innovation zu gewährleisten. Sie sind der Meinung, dass ein Verzicht auf solche Rechte nicht zu einer Produktionssteigerung führen würde. Es stellt sich daher die Frage, ob dies nur zwei Möglichkeiten sind: Entweder bleiben Patente unverändert oder Patente werden nicht berücksichtigt. Eine Alternative und vielleicht ein Mittelweg ist die Zwangslizenzierung. Obwohl es eine scheinbar gute Option ist, bringt es seine eigenen Probleme mit sich. Patente sind beispielsweise territorial und gewähren dem Patentinhaber ein Monopol für eine begrenzte Zeit von 20 Jahren. Auf der Grundlage öffentlicher Bedürfnisse – einschließlich gesundheitlicher Notfälle – kann eine Regierung jedoch anderen erlauben, das Produkt herzustellen, normalerweise gegen eine angemessene Lizenzgebühr oder Gebühr, die an den Patentinhaber gezahlt wird. Dieser endet jedoch an der Grenze. Artikel 31 des WTO-Übereinkommens über handelsbezogene Aspekte des Rechts des geistigen Eigentums (TRIPS) beschränkt Zwangslizenzen hauptsächlich auf die inländische Produktion und Verwendung. Dies ist auch auf Unternehmen innerhalb des Territoriums beschränkt, die hauptsächlich Produkte für den Export herstellen. Dies würde natürlich den Sinn solcher Zwangslizenzen überflüssig machen, da die Länder, die solche Impfstoffe herstellen, nicht die Länder sind, die keinen Zugang dazu haben. Das andere Problem beim COVID-19-Impfstoff besteht darin, dass die zur Herstellung solcher Impfstoffe verwendeten Technologien komplex sind und zahlreiche Patente, Geschäftsgeheimnisse und Know-how beinhalten. Ein Zwangslizenzsystem müsste sich nicht nur auf Patente, sondern auch auf das entsprechende geistige Eigentum beziehen. Um die Impfstoffproduktion erfolgreich auszubauen, benötigen Länder eine mäßig reibungslose Struktur, die es einem Land wie Indien ermöglicht, eine einzige, pauschale Lizenz zu erteilen, die es Unternehmen ermöglicht, Impfstoffe herzustellen, die von US-amerikanischen oder europäischen Unternehmen für den Export in alle Länder ohne eigene Produktionskapazitäten entwickelt wurden . Die vorgeschlagene WTO-Aufhebung der Rechte an geistigem Eigentum soll die Notwendigkeit einer verbesserten Impfstoffproduktion ansprechen, aber sie wird vielleicht ein wenig zu stark betont. Eine Zwangslizenzierung würde den Weg für den Ausbau der Impfstoffherstellung ebnen und gleichzeitig die Rechteinhaber entschädigen. / It is no secret that the world has a COVID-19 vaccine problem. The majority of vaccination doses have been administered in Europe and North America, whilst many poorer counties have vaccinated less than 1% of their entire population. In light of the new variants presenting health risks, countries such as South Africa and India have proposed that the World Trade Organisation temporarily waive intellectual property rights for COVID-19 vaccines to help increase the production of vaccines. The world’s economic powerhouses such as U.S., Britain and the European Union vetoed the idea, submitting that intellectual property rights are important for ensuring continued innovation. They are of the opinion that waiving such rights would not result in increased production. The question therefore stands if these are only two options: either patents remain unchanged, or patents are disregarded. An alternative, and perhaps a middle ground is that of compulsory licensing. Although a seemingly good option, it presents its own problems. For instance, patents are territorial and grant the patent holder a monopoly for a limited time of 20 years. However, based on public needs – including health emergencies, a government can allow others to make the product, usually with a fair royalty, or fee, paid to the patent owner. However, this ends at the border. Article 31 of the WTO’s Agreement on Trade-Related Aspects of Intellectual Property Law, or TRIPS, limit compulsory licenses primarily to domestic production and use. This is also limited to companies within the territory, producing products primarily for export. This of course would make the whole point of such compulsory licenses redundant, since the countries producing such vaccines are not the countries that do not have access to them. The other problem with the COVID-19 vaccine is that the technologies used in producing such vaccines are complex and involve numerous patents, trade secrets and know-how. A compulsory licensing system would need to address not just patents but also the related intellectual property in question. To successfully expand vaccine production, countries need a moderately smooth structure to allow a country such as India, to grant a single, blanket license allowing companies to produce vaccines develop by the U.S. or European companies for export to all countries that lack their own manufacturing capacity. The proposed WTO waiver of intellectual property rights seeks to address the need of improved vaccine production, but it may be little too far stressed. Compulsory licensing would smooth the way for the expansion of vaccine manufacturing whilst at the same time still compensating the right holders.

Bakgrund: Covid-19 pandemin har påverkat samhället, hälso- och sjukvården samt befolkningen. Hälso- och sjukvården har varit hårt belastad där primärvården fick en nyckelroll i vaccineringen. Mötet mellan distriktssköterskan och personer som vaccineras med första dosen covid-19-vaccin har upplevts komplext och inte alltid helt lätt att genomföra. Syfte: Syftet med studien är att beskriva distriktssköterskans upplevelser i mötet med personer som vaccinerades med första dosen Covid-19-vaccin inom primärvården. Metod: Studien genomfördes med en kvalitativ design med en induktiv ansats. Semistrukturerade intervjuer genomfördes med elva distriktssköterskor inom primärvården i en region i sydöstra Sverige. Dataanalysen genomfördes med en kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Analysen resulterade i två kategorier, faktorer som underlättade och försvårade mötet. Sju subkategorier uppkom, glädje hos distriktssköterskan och personerna som vaccinerade sig, informationsflöde samt distriktssköterskans erfarenhet och tillgänglighet, missnöje hos personerna som vaccinerade sig, stress och resursfördelning i distriktssköterskans arbete, rädsla hos personerna som vaccinerade sig, oklart informationsflöde samt olika sorters vaccin och indelning av åldersgrupp. Slutsats: Covid-19 pandemin är en ny företeelse och mötet mellan distriktssköterskan och personen som vaccineras med första dos covid-19-vaccin är ännu outforskat. Vaccinering är en viktig del i det förebyggande omvårdnadsarbetet. Distriktssköterskan utgör en central roll och mötet med personen som ska vaccineras är komplext. Distriktssköterskorna upplevde yrkeserfarenhet, tillgänglighet för befolkningen, uppdaterad informationen och glädje som bidragande till att mötet underlättades. Vidare upplevde distriktssköterskorna att när informationen var oklar, personerna var rädda eller missnöjda och när det fanns många olika sorters vaccin att välja på försvårades mötet. / AbstractBackground: The covid-19 pandemic has affected society, health and medical care as well as people. Health and medical care have been heavily burdened with primary care given a key role in vaccination. The meeting between the district nurse and the individuals to be vaccinated was perceived as complex and not always easy to carry out.  Purpose: The purpose of the study is to describe the district nurse´s experiences of meeting with people who were to be vaccinated with the first dose of covid-19 vaccine in primary care.  Method: The study was conducted by using a qualitative design with an inductive analysis. Data was collected with semi-structured interviews. Eleven district nurses in primary care in south-eastern Sweden participated. The data was then analyzed with inductive content analysis. Results: The analysis resulted in two categories, factors that facilitated andcomplicated the meeting. Seven subcategories arose, joy among the district nurseand the people who vaccinated, information flow and the district nurse's experience and availability, dissatisfaction among the people who vaccinated, stress and resource allocation in the district nurse's work, fear in the people who vaccinated, unclear information flow and different kinds of vaccines as well as the age group division. Conclusion: The Covid-19 pandemic is a new phenomenon and the meeting between the district nurse and the person who is vaccinated with the first dose of COVID-19 vaccine is still unexplored. Vaccination is an important part of preventive nursing work. The district nurse plays a central role and the meeting with the person to be vaccinated is complex. The district nurses experienced professional experience, accessibility for the population, up-to-date information and joy as contributing to the facilitation of the meeting. Furthermore, the district nurses felt that when the information was unclear, the people were afraid or dissatisfied and when there were many different types of vaccine to choose from, the meeting was made more difficult.

In January 2020 a new Coronavirus was identified, which gained momentum and wasclassified as a pandemic. The working methods of the district nurses were affected by a heavyload and a changed work environment with increased tasks. Aim: The purpose of the studywas to explore the district nurse’s experiences of caring for the elderly in home health care in connection with the Covid-19 pandemic. Method: A qualitative interview study with eight district nurses in home health care in northwestern Skåne. Manifest qualitative content analysis with an inductive approach. Results: Two main categories; changed work environment and changed way of working with six subcategories and quotes from informantsthat confirm the results. Conclusion: All district nurses highlight that this pandemic providedexperience and lessons for future pandemics that should be used for an improved workenvironment. They point out the importance of being more individuals who keep an eye onthe outside world to get information out in time. An improved knowledge of futurepandemics can lead to faster measures being carried out that reduce the burden of care. / I januari 2020 identifierades ett nytt Coronavirus som spreds snabbt över världen och klassades som en pandemi. Distriktssköterskornas arbetssätt påverkades med en ökad belastning och en förändrad arbetsmiljö med utökade arbetsuppgifter. Pandemin medförde psykiska påfrestningar i arbetet, med bristande information och rutiner. Syfte:Syftet med studien var att utforska distriktssköterskans erfarenheter av att vårda äldre i hemsjukvården i samband med Covid-19 pandemin. Metod: En kvalitativ intervjustudie med åtta distriktssköterskor inom hemsjukvården i nordvästra Skåne.Data analyserades med en manifest kvalitativ innehållsanalys med induktiv ansats. Resultat: Två huvudkategorier; förändrad arbetsmiljö och förändrat arbetssätt med sex subkategorier och citat från informanter som styrker resultatet. Slutsats: Samtligadistriktssköterskor belyser att denna pandemi har gett erfarenhet och lärdom förframtida pandemier som bör tas tillvara på för en förbättrad arbetsmiljö. Vidare påtalas vikten av att det finns en organisatorisk struktur vars ansvar är att bevaka omvärlden så att information ges i tid. En förbättrad kunskap till framtida pandemier kan leda till att snabbare åtgärder utförs som minskar vårdtyngden. Vidare forskning kan förslagsvis utgå från upplevelsen av vårdtagarens perspektiv under en pandemi eller vilka konsekvenser distriktssköterskans psykiska påfrestningar medfört

This study aimed to i) investigate the prevalence of unhealthy attributes, common diseases, and inequities in social determinants of health across a large and representative sample of adults in New York City; and ii) identify common key predictors of COVID-19 seropositivity by comparing various regression models using a hierarchical regression method among a sample of New York City adults. The study will use the New York City Community Health Survey (NYC CHS) 2020 dataset for this analysis. An exploratory approach is used to data to understand the social, environmental, and individual determinants of health in the New York City population at the peak of the pandemic and their effects on COVID-19 seropositivity. The study also emphasizes on using a predictive modeling approach to develop and select an optimal ML model that accurately predicts COVID-19 seropositivity from various ML algorithms. Hierarchical logistic regression was carried out on a sample of 928 participants. It was found that age group 65-75, Black and Hispanic race and being born in the US were statistically significant factors in model 1 of the hierarchical regression where only socioeconomic factors were considered. With the inclusion of health behaviors, tobacco smoking behaviors, and physical activity were statistically significant. In the full model, BMI, asthma prevalence, and suicidal thoughts were statistically significantly correlated with COVID-19 seropositivity. The findings are consistent with public health literature highlighting the importance of healthy behaviors and public health efforts in maintaining overall health and immunity.

Bakgrund: Covid-19 resulterade i en global smittspridning. I februari 2020 klassificerades Covid-19 som en allmänfarlig och samhällsfarlig sjukdom i Sverige, och en månad senare gick världshälsoorganisationen (WHO) ut med att det var en pandemi. Detta blev en omfattande omställning inom hälso- och sjukvården med en hög arbetsbelastning. Syfte: Att beskriva sjuksköterskors upplevelse av sin psykiska hälsa under Covid-19 pandemin. Metod: En beskrivande litteraturstudie som är baserat på 14 vetenskapliga artiklar med kvalitativ ansats. Huvudresultat: Pandemin medförde en hög arbetsbelastning med en hög dödlighet som påverkade sjuksköterskorna. Sjuksköterskorna upplevde brist på kunskap om sjukdomen som skapade oro, rädsla och stress. Sjuksköterskornas arbetserfarenheter medförde en rädsla för att drabbas av sjukdomen och smitta sina närstående. Stigmatisering upplevdes både på arbetet och i privatlivet. Trots hög arbetsbelastning upplevde sjuksköterskorna att arbetet under Covid-19 gav en värdefull erfarenhet och professionell utveckling. Sjuksköterskorna fick en ökad medvetenhet om hälsan och självförtroendet samt självkänslan förstärktes. Slutsats: Arbetet under Covid-19 pandemin upplevdes vara en svår arbetssituation med brist på kunskap, hög patientbelastning och personalbrist. Trots detta bidrog ändå Covid-19 med positiva personliga insikter och professionell utveckling. Huvudresultatet av denna studie tydliggör att mer kunskap, resurser, riktlinjer och utbildningar är nödvändiga att handha inom hälso- och sjukvården inför liknande situationer. Detta kan bidra till att identifiera faktorer för att främja sjuksköterskors psykiska hälsa i framtida situationer. / Background: Covid-19 turned out to be an infectious disease that resulted in a global spread of infection. In February 2020, Covid-19 was classified as a general and socially dangerous disease in Sweden, and a month later the World Health Organisation (WHO) declared it a pandemic. This led to an extensive reorganisation of the healthcare system with a high workload. Aim: To describe nurses' experience of their mental health during the Covid-19 pandemic. Method: A descriptive literature study based on 14 scientific articles with a qualitative approach. Main result: The pandemic brought a high workload with a high mortality rate that affected nurses. Nurses experienced a lack of knowledge about the disease which created anxiety, fear and stress. The nurses' work experience led to a fear of contracting the disease and infecting their loved ones. Stigmatization was experienced both at work and in private life. Despite high workloads, nurses felt that working during Covid-19 provided valuable experience and professional development. The nurses gained an increased awareness of health and their self-confidence and self-esteem was strengthened. Conclusion: Working during the Covid-19 pandemic was perceived as a difficult work situation with a lack of knowledge, high patient load and staff shortages. However, despite this, Covid-19 provided positive personal insights and professional development. The main result of this study makes it clear that more knowledge, resources, guidelines and training are necessary for healthcare professionals to manage similar situations. This can help identify factors to promote nurses' mental health in future situations.

Bakgrund År 2019 upptäcktes en ny variant av coronavirus i Kina som orsakade en global pandemi. Detta medförde en stor belastning på hälso- och sjukvården och den individuella sjuksköterskan. Men att arbeta med en depression kan ge konsekvenser vid vårdandet av patienter. Syfte Syftet med denna litteraturöversikt var att belysa vilka faktorer som påverkade förekomsten av depression bland sjuksköterskor inom slutenvården under Covid-19 pandemin. Metod Studien genomfördes som en strukturerad litteraturstudie men inslag av den metodologi som används vid systematiska översikter. Arbetet skrevs som en integrativ översikt där resultaten syntetiserades till en ny helhet. Resultat I resultatet framkommer de psykiska och arbetsmässiga faktorerna under Covid-19 som ledde till depression. Sjuksköterskor kände stress, oro, rädsla, utmattning och fick svårigheter att sova. Det saknades stöd från ledningen och arbetsgivaren samt att sjuksköterskor kände att de inte fick tillräckligt med kunskap under Covid-19 pandemin. Det var brist på skyddsutrustning, personal och sjuksköterskor fick arbeta långa pass vilket förvärrade situationen. Slutsats Studien genomfördes för att belysa de faktorer som ledde till en depression under Covid19 pandemin. Faktorerna som identifierades var psykiska och arbetsmässiga. De psykiska faktorerna var oro och rädsla, sömnbrist samt utbrändhet och utmattning. Arbetsmässiga faktorer som identifierades var brist på stöd, otillräcklig kunskap, resursbrist, långa arbetsveckor och pass samt personalbrist. / Background By the year 2019 a new variant of coronavirus was discovered in China and caused a global pandemic. This in turn caused a massive strain on healthcare and the individual nurse. But working with a depression can have consequences when caring for patients. Aim The aim of this literature review is to explore which factors affected the prevalence of depression among nurses in inpatient care during the Covid-19 pandemic. Method The study was conducted as a structured literature review with elements of the methodology used in systematic reviews. This literature review was written as an integrative overview where the results were synthesized to a new whole. Results The results show the mental and work-related factors during the Covid-19 pandemic that led to depression. Nurses experienced stress, worry, anxiety, fear, exhaustion and had troubles sleeping. A lack of support from management and the employer in addition to a feeling of not getting enough knowledge during the Covid-19 pandemic. There was a lack of personal protective equipment and personnel in addition the nurses had to work long hours which worsened their conditions. Conclusions This study was conducted to illuminate the factors that led to depression during the Covid-19 pandemic. The identified factors were psychological and work-related. The psychological factors were worry and fear, lack of sleep, burnout and exhaustion. Workrelated factors were lack of support, lack of knowledge, lack of resources, long workweeks and lack of personnel.

Bakgrund: I Mars 2020 infördes restriktioner i samhället på grund av covid-19 pandemin och detta påverkade distriktssköterskors arbete med förlossningsdepression. Syfte: Syftet med studien var att beskriva distriktssköterskors erfarenheter av arbetet med förlossningsdepression hos nyblivna mödrar under covid-19 pandemin. Metod: En kvalitativ intervjustudie med tio semistrukturerade intervjuer. Dataanalysen utfördes med en kvalitativ innehållsanalys. Resultat: I resultatet framkom två kategorier; förändrat arbetssätt och ökad arbetsbelastning samt underkategorierna screening, digitala och fysiska bedömningar, förändrat teamarbete, ökad psykisk ohälsa hos mödrarna och ökat stödbehov hos mödrarna. Konklusion: Arbetet med förlossningsdepression upprätthölls av samtliga distriktssköterskor. Arbetet såg dock olika ut beroende på förutsättningar som fanns och för att få en mer likvärdig vård för denna patientgrupp, om en ny pandemi uppstår, behöver gemensamma riktlinjer upprättas. Studien kan användas i sjuksköterskors specialistutbildningar för att uppmärksamma ämnet och förbättra vården för nyblivna mödrar. Bibehåller mödrar sin hälsa kan de i sin tur ge barnen en trygg uppväxt. Vidare forskning kan inriktas på hur teamet kring distriktssköterskan påverkar arbetet med förlossningsdepression. / Background: In March 2020, restrictions were introduced in society due to the covid-19 pandemic and this affected district nurses who working with postpartum depression. Purpose: The purpose of the studies was to describe district nurses´ experiences of working with postpartum depression in new mothers during the COVID-19 pandemic. Method: A qualitative interview study with ten semistructured interviews. Data analysis was performed using a qualitative content analysis. Results: In the results, two categories emerged; changed working methods and increased workload as well as the subcategories screening, digital and physical assessments, changed teamwork, increased mental illness among the mothers andincreased need for support among the mothers. Conclusion: The work with postpartum depression was maintained by all district nurses. However, the work differed depending on the conditions that existed, and to achieve more equal care for this patient group, if a new pandemic occurs, common guidelines need to be established. The study can be used in nurses' specialist training to draw attention to the subject and improve care for new mothers. If mothers maintain their health, they can, in turn, give their children a safe upbringing. Further research can focus on how the district nurse team affects the work with postpartum depression.