The dilemma is a self-perceived experience of a child who does not have his needs respected and met. This puts me as an educator to be put in situations where I need to analyze the event and the needs of everyone involved from different perspectives. The purpose and dilemma of this essay is to focus on my role as an educator but also as an adult in the preschooler's life and what impact this can have based on a self-perceived situation. The thesis deals with the collaboration between preschool and social services and what opportunities there are to support children who live in insecure and deficient conditions. The essay discusses what knowledge there is about reports of anxiety, when they are justified, who decides on them and what consequences they can have for the child. One focus concerns the collaboration with the social services, another on which criteria need to be met in order to make a report. While I have examined my role as an adult, I have also critically examined the cooperation between various authorities such as the National Agency for Education, the UN Convention on the Rights of the Child and preschool, based on literature and research in the field. The essay contributes with a clearer picture of the children's lives in preschool and what conditions affect them and what the political form of government has for the impact on the activities in preschool. Finally, I also reflect on the various governing documents as both a support and a limitation. / Dilemmat är en egenupplevd händelse där ett barn inte får sina behov respekterade och tillgodosedda. Detta försätter mig som pedagog att sättas i situationer där jag behöver analysera händelsen och alla inblandades behov ur olika perspektiv. Syftet och dilemmat med denna uppsats är att utifrån en självupplevd situation fokusera på min roll som pedagog men också som vuxen i förskolebarnets liv och vilken inverkan denna kan ha. Uppsatsen behandlar samarbetet mellan förskola och socialtjänst och vilka möjligheter som finns för att stödja barns som lever under osäkra och bristfälliga förhållanden. Uppsatsen diskuterar vilken kunskap som finns om orosanmälningar, när de är befogade, vem som beslutar om dem och vilka konsekvenser de kan få för barnet. Ett fokus gäller samarbetet med socialtjänsten, ett annat på vilka kriterier som behöver fyllas för att kunna göra en anmälan. Medan jag har undersökt min roll som vuxen har jag också kritisk granskat samarbetet mellan olika myndigheter som Skolverket, FN:s barnkonvention och förskolan, utifrån litteratur och forskning på området. Uppsatsen bidrar med en tydligare bild av barnens liv i förskolan och vilka villkor som påverkar dem samt vad den politiska styrformen har för påverkan på verksamheten i förskolan. Till sist reflekterar jag även över de olika styrdokumenten som både ett stöd och en begränsning.

Denna studie syftar till att undersöka hur skolpersonal beskriver att elever görs delaktiga i en process där skolor stängs i syfte att motverka skolsegregation. Underliggande frågeställningar handlar också om hur skolpersonalen beskriver elevernas psykosociala situation och mer ingående hur elever mer konkret ges delaktighet och inflytande att påverka sin situation. Studien och analysen tar stöd i diskursteorin som syftar till att få syn på diskurser som ett specifikt sätt att tala om någonting inom en specifik sfär. Shiers (2001) modell om delaktighet finns också som stöd i analysarbetet. Studiens metod har varit fokusgruppsintervjuer med skolpersonal på de skolor som nu stängs.  I resultatet framkommer tre diskurser i relation till skolpersonalens tal om delaktighet och psykosociala situation. I relation till den psykosociala situationen framkommer ”avsaknad av ett sammanhang” som en diskurs. Att inte veta vart man ska, bristfällig information från ledningen och att inte accepteras i den nya miljön är artikulationer som skolpersonalen vittnar om. I relation till att elever beskrivs få inflytande och delaktighet framkommer både”hopplöshet” och ”förväntningar” som två diskurser av delaktighet. ”Hopplöshet” i relation till att eleverna inte ges inflytande på riktigt och ”förväntningar” i relation delaktighet i ett längre perspektiv. Att lära sig språket, se nya miljöer och möta andra är de aspekter som i förlängningen kan ge elever mer delaktighet i ett vidare perspektiv i livet. / This study aims to examine how school personnel describes that student are made involved in a process where schools are closed to counteract school’s segregation. Underlying issues are also about how the school personnel describes the psychosocial situation of the students and more in-depth how students are made more involved to influence their situation.  The study and the analysis take support in the theory of discourse and refer to see discourses as a specific way to speak of something within a specific sphere. Sheirs (2001) model about participation is also in the work of analysis as a support. The method of the study has been interviews with focus groups which is school personnel from the schools who now are shutting down.  In the result appears three discourses in relation to the school personnel’s speaking about participation and psychosocial situation. In relation to the psychosocial situation appears a"lack of context" as a discourse. Not knowing where to go, lack of information from the management and to not be accepted in the new environment are articulations as the school personnel testifies about. In relation to influence and participation appears both "hopelessness" and "expectations" as two discourses of participation. "Hopelessness" in relation to that the students are not being given influence for real and "expectations" in relation to participation in a longer perspective. To learn the language, see new environments and to meet others are the aspects that by extension could give students more participation ina broader perspective in life.

Syftet med detta arbete är att undersöka hur lärare inom särskolan jobbar och reflekterar över praxisnära arbete som berör elevdemokrati och elevinflytande. Studien har genomförts i form av gruppintervjuer där totalt sju verksamma lärare på en grundsärskola i mellersta Sverige har deltagit. Den aktuella grundsärskolan valdes ut sedan det på skolan under läsåret 2021/2022 bedrevs ett förändringsarbete med syfte att öka elevinflytandet och elevdemokratin. Denna studie utgår från hypotesen att ett sådant förbättringsarbete på sikt resulterar i att lärare och elever får ökade kunskaper genom en ökad och mer konkret förståelse för elevinflytande och elevdemokrati som arbetsområden i skolan. Studien visar att lärarna upplever sig ha fått större kunskap om och att lärarna i större utsträckning reflekterar över demokratiska värden, och detta oftare än vad eleverna gör. Lärarna lyfter fram att det är svårt att veta om eleverna i sin tur ha fått en större kunskap om och förståelse för demokratiska värden i ett sådant riktat arbetsområde som är fallet i denna studie. Detta kan ses mot bakgrund av elevernas dagsform och tidsuppfattning, vilket är två parametrar som återkommer. Samtliga deltagande lärare menar att det demokratiska uppdraget är stort och svårt att genomföra i praktiken, och att lärarens utgångspunkt av den anledningen behöver utgå från elevernas förutsättningar och en förståelse för elevernas världsuppfattning och intresse. Utöver dagsform och tidsuppfattning framgår av resultatet att även elevernas förmåga att kommunicera med sin omgivning är en viktig påverkande faktor. Detta resulterar i att lärares planering, och även projektets målsättning, snabbt kan behövas förändras. Lärarna i studien lyfter dock att det är viktigt att jobba med dessa frågor och förmågor, så eleverna blir förberedda för det kommande samhällslivet. Verksamma lärare har en förhoppning när det arbetas med demokratiska värden, att eleverna ska utveckla förståelse för deras rättigheter i samhället och att de även förstår att deras åsikter spelar roll i samhället. Även om lärarna lyfter fram att det arbete som de har gjort med detta tema genom det aktuella förändringsarbetet är bra, belyser samtliga deltagare att detta är något som behöver utvecklas ännu mer. Detta gör att särskolans demokratiska arbetssätt behöver hitta former och arbetssätt som passar varje elevgrupp eftersom det finns en stor mångfald av elever och att deras förutsättning ser väldigt olika ut – något som gör att den enskilda läraren har olika förutsättningar och möjligheter att jobba med demokratiska värden. / The aim of this essay is to investigate how teachers within the special school work and reflect over close-to-practise work regarding questions regarding student democracy and student influence. The study has been conducted in the form of group interviews where a total of seven working teachers at a special school in the middle of Sweden have participated. The special school in question was chosen because the school was part of a change process with the aim of increasing the student democracy and influence during the school year of 2021/2022. This study is based on the hypothesis that such a change process eventually results in increased knowledge through an improved and more concrete understanding of student influence and student democracy as a subject area in school for both teachers and students.The study shows that the teachers feel like they have gained a deeper knowledge and to a greater extent reflects over democratic values, and furthermore shows that the teachers do so more often than the students. The teachers emphasize that it is difficult to know if the students in their turn have gained a deeper knowledge about and understanding of democratic values in such a directed work area as in the case of interest in this study. This can be seen in the light of the daily form and sense of time of the students, which are two parameters that are recurring. All of the participating teachers suggest that the democratic mission is massive and difficult to implement in practice, and that the teachers’ starting point for that reason needs to be based on the students’ prerequisites and an understanding of the students' worldview and interest. In addition to daily form and time perception, the results show that the students' ability to communicate with their surroundings is also an important influencing factor. As a result, teachers' planning, and also the project's objectives, may need to be changed quickly. However, the teachers in the study emphasize that it is important to work with these issues and abilities, so that the students are prepared for the coming social life. Working teachers have a hope when working with democratic values, that students will develop an understanding of their rights in society and that they will also understand that their opinions play a role in society. Although the teachers emphasize that the work they have done on this theme through the current change process is good, all participants highlight that this is something that needs to be developed even more. This means that the special school's democratic work methods need to find forms and methods that suit each group of students because there is a large diversity of students and that their prerequisites look very different - something that means that the individual teacher has different conditions and opportunities to work with democratic values.

Barnperspektivet har inte alltid prioriterats i Sveriges lagstiftning och barn har heller inte alltid fått vara delaktiga i beslut gällande sig själva. Regeringen skrev en proposition med argument för att inkorporera barnkonventionen till svensk lag och den 1 januari år 2020 genomfördes detta. Denna studies syfte har varit att se hur barnperspektivet, samt barns rättigheter kommer till uttryck i propositionen till barnkonventionen, vilka argument som har använts för att motivera inkorporeringen samt hur detta kan avse påverka det sociala arbetet. Studien har tre frågeställningar formulerade utifrån syftet som har besvarats genom metoden What’s the problem represented do be (WPR), som är en analysmetod inom policyanalys, samt med ett barndomssociologiskt perspektiv. Resultatet har visat att barnperspektivet samt barns rättigheter är centrala begrepp i propositionen samt att ett stärkande av dessa i praktiken är ett av argumenten som används för att inkorporera barnkonventionen. Deras starkaste och återkommande argument grundas i att stärka barnets rättigheter och delaktighet i beslut samt att öka barnperspektivet i myndighetsutövning. I samband med beslutet att inkorporera barnkonvention i svensk lag tillkom det nya transformeringar av befintliga lagar, vilket i sin tur påverkar det sociala arbetet, både i arbetssätt och metoder, samt i förhållningssättet gentemot barn. Ett sätt som lagstiftaren kunnat avse att påverka det sociala arbetet är genom att implementera ett ökat barnrättsbaserat synsätt, vilket ska genomsyra alla verksamheter som arbetar med och för barn.

FN:s konvention om barnets rättigheter (barnkonventionen) ratificerades av Sverige 1990 och har sedan dess fått avtryck i fysisk planering genom tillämpningen av begreppet barnperspektiv. Malmö stads vision om den barnvänliga staden, ska erbjuda både goda uppväxtvillkor för barn och goda boendemiljöer för barnfamiljer. För att uppnå detta framgår det i översiktsplanerna att både barnperspektivet och barns perspektiv ska beaktas. I beslutsprocesser som i detaljplaner beaktas barnperspektivet vid planering av förskolor och väldigt lite om barns boendemiljöer (Malmö stad, 2012; 2014; 2018).  Barnkonventionens tredje artikel som utgör konventionens tyngsta princip, uttrycker att barnets bästa ska sättas i främsta rummet vid alla beslut som berör ett enskilt barn eller barn i grupp. I takt med en ökad urbanisering och en förtätningsstrategi i dagens svenska städer, är det viktigt att samhället värnar om goda uppväxtmiljöer för barn. Bostadsgården är ett stadsrum som krymper i takt med förtätningen, vilket medför att barns plats för lekutrymme och närheten till vuxna och hemmet äventyras. Bostadsgården behöver vara en trygg och tillfredsställande miljö som erbjuder tillräckligt med utrymme för att barn ska kunna leka fritt på gården.  Eftersom barnkonventionen blivit svensk lag sedan 1 januari 2020, får den ännu större avtryck vid rättstillämpningen (Unicef, 2020). Detta gör det intressant för studien att undersöka hur planerare beaktar barnets bästa vid planering av bostadsgårdar i Malmö. Studien bygger på tidigare forskning som beskriver bostadsgårdens roll och varför bostadsgården är en miljö som är viktig för barn, men som sedan tar sin grund i barnkonventionens artiklar för att förstå på vilket sätt barnets bästa ska tolkas inom fysisk planering. Vi har valt att definiera barnets bästa vid planering av bostadsgårdar, genom att utgå från följande begrepp: barnperspektivet och barns perspektiv, en god lekmiljö och trygghet. Intervjuer med planarkitekter från Stadsbyggnadskontoret i Malmö, ger studien en bättre förståelse för hur planerare beaktar barnperspektivet i planskedet. Uppsatsens teorier används för att analysera två fysiska projekt, som båda antagits innan konventionen blivit lag. För att få en djupare förståelse för tillämpningen av barnkonventionen i fysisk planering, utgår forskningen även från två offentliga dokument. Därmed tar denna studie fasta på vilka svårigheter det finns med tillämpningen av barnkonventionens artiklar, samt hur dessa ska beaktas vid planering av bostadsgårdar i Malmö. / The United Nations Convention on the Rights of the Child (UNCRC) was ratified by Sweden in 1990 and has ever since been imprinted in spatial planning through the application of the concept of child perspective. Malmö city’s vision as the child-friendly city, will offer both, good growing-up conditions for children and good living environments for families with children. To achieve this, the master plans of the city show that both child perspective and children’s perspective should be taken into account. In decision-making processes, detailed plans show that the children's perspective is taken into account when planning preschools but very little about children's living environments (Malmö stad, 2012; 2014; 2018). The third article of the UNCRC, which constitutes the most important principle of the Convention, states that the Best Interests of the Child (BIC) shall be a primary consideration in all decisions concerning an individual child or children in a group. With the increased urbanization and a densification strategy in Swedish cities today, it is important for the society to safeguard good growing-up environments for children. Residential yard is an urban space that shrinks as a result of the densification, which means that children's space for their playing environment, the proximity to adults and the home, is endangered. The residential yard needs to be a safe and satisfactory environment that offers enough space for children to be able to play freely. Since the UNCRC became a Swedish law on the 1st of January 2020, this has an even greater impact in applying the law (Unicef, 2020). This makes it interesting for the study to examine how planners consider BIC when planning residential yards in Malmö. Previous research describes the role of the residential yard and why this environment is especially important for children. We have chosen to define BIC when planning residential yards by using the following concepts: the child perspective and children's perspective, a good playing environment and the security. Through interviews with planning architects from Malmö’s City Planning Office “Stadsbyggnadskontoret”, this study achieves a better understanding for how planners consider child perspective in the planning process. The theories for this research have been used to examine two physical projects, which both were approved before the UNCRC became a law. In order to achieve a deeper understanding of the difficulties in applying the UNCRC in spatial planning, the research is also applying two public investigations. By that, the study focuses on what difficulties there are with the application of the articles of the UNCRC and how these should be taken into account when planning residential yards in Malmö.

Det blir vanligare att barn och ungdomar slutar spela fotboll när dem blir äldre vilket bland annat beror på avsaknad av tillhörighet, brist på autonomi och en känsla av otillräcklig kompetens, delar som är centrala i barnkonventionens grundprinciper. I Sverige blev barnkonventionen lag den första januari 2020 efter att Sverige kritiserats av FN:s barnrättskommitté, där brister upptäckts. För fotbollstränare innebär lagändringen ett ökat ansvar att arbeta i linje med barnkonventionen. Syftet med studien var att beskriva fotbollstränares uppfattningar av hur de, utifrån barnkonventionen, arbetar med att skapa goda förutsättningar att främja en hälsosam och pedagogisk miljö för barn i fotbollsföreningar. Det empiriska materialet har inhämtats från nio fotbollstränare genom intervjuer och bearbetats genom en kvalitativ innehållsanalys. Den teoretiska referensramen utgår från frigörande pedagogik och känsla av sammanhang. Den insamlande empirin analyserades och skapade följande kategorier i resultatet: genom arbete med jämlikhet, genom att se till varje individ och genom att skapa delaktighet. Resultatet visade att fotbollstränares arbetssätt i förhållande till barnen gick emot barnkonventionen men att det även fanns arbetssätt hos tränarna som gick i linje med barnkonventionen. Tränarna ansåg att dem arbetade med jämlikhet och lika villkor för barnen. Samtidigt förekom vissa skillnader mellan könen samt selektering där barn kunde exkluderas. Det ansågs viktigt att se till barnens bästa men att fokus ibland hamnade på prestation istället. Tränarna arbetade med delaktighet men brister förekom även här. Vid de situationer som tränarna arbetar i linje med barnkonventionen kan vi se att de främjar en hälsosam och pedagogisk miljö. / It’s becoming more common for children and young people to stop playing football when they grow older due to lack of belonging, lack of autonomy and a sense of inadequate competence, parts central to the Convention on the Rights of the Child (CRC). In Sweden, the CRC became law on the first of January 2020 after Sweden was criticized by the UN Committee on the Rights of the Child, where shortcomings were discovered. The amendment increases responsibility on football coaches to work along the law. The purpose of the study was to describe football coaches perceptions of how, based on CRC, they work to create good conditions for promoting a healthy and pedagogic environment for children in football clubs. Empirical material has been obtained from nine football coaches through interviews and processed through a qualitative content analysis. The theoretical frame of reference is based on critical pedagogy and sense of coherence. The empirics were analyzed and created these categories in the result: through work with equality, by seeing each individual and by creating participation. Results showed that the coaches worked both against and along CRC. Selections occured where children could get excluded and there were inequalities between genders, even though the coaches established that they worked with equality. To look after the children's best interests was considered important but the focus sometimes ended up on performance instead. The coaches worked with participation but shortcomings also occurred here. When the coaches worked along with CRC it promoted a healthy and pedagogic environment.

The purpose of this qualitative study was to examine how the Convention on the Rights of the Child [CRC] as a new law is perceived in financial aid. Furthermore, the study aimed to examine how the employees in financial aid perceive their work with the participation of children since the CRC became law. The study has all throughout been analysed with the perspective of social constructivism.   Six social workers with different roles in financial aid were interviewed. The gathered material was then analysed with content analysis. Through the content analysis, three categories developed: how “participation” is constructed; the construction of the perspective of the child and “the best interest of the child”; perception of the implementation process of article 12. The material was then analysed with the perspective of social constructivism and with the Lundy model. The results indicate that the social workers find it hard to implement article 12 in financial aid. The social workers also seem to have different constructions for the word “participation”.

In 2018, the Swedish Parliament decided to make the UN Convention on the Rights of the Child acivil law, which will be implemented in the year 2020. The consequences of the decision are notunproblematic. The public debate, as well as research, shows that parents have a problem seeing howtheir style of parenting could correlate with the Convention’s legal text. The parents expresshopelessness towards the notion of child upbringing.This thesis is an exploratory pilot study aiming to prepare and generate new knowledge for a projectcommissioned by Save the Children with the goal to develop a game to decrease the knowledge gapbetween parents and children regarding what the Convention means for their relationship. The thesisalso asks the question: how can a game, played by parents and children meant to teach them about softvalues in accordance with the Convention look like.Beyond traditional qualitative research methods, this thesis used Research through Design anddeveloped a presumptive prototype for the project in order to explore the research subject. Findingsshowed that the games narrative and the power to change the narrative through player choices play anessential part in the participant’s ability to immerse in the game, and that this interactive narrative isclosely connected with the ability to learn. The thesis also shows designer directions to consider whendeveloping a game meant to teach the players about soft values.

The purpose of this thesis is to understand how the Swedish Migration Board and the Social Services interpret the principle of "the best interests ofthe child" based on the specific conditions and tasks of the authorities. The essay strives to deepen the understanding of the street-level bureaucrats'room for action when they interpret and apply the principle of the child'sbest interests, as well as the impact these interpretations can have on thechildren. Scientific research shows that street-level bureaucrats may havelimited room for action when they have to investigate “the best interests of the child”, due to the existing legal framework, which leads to physical orpsychological consequences for the children. This paper will focus on howstreet-level bureaucrats interpret the principle of “the best interests of thechild” and how various legal frameworks of the authorities affect the scopeof action for the social workers. This study is based on nine interviews (fivefrom the Social Services and four from the Swedish Migration Board). It shows the experiences of how these street-level bureaucrats can accommodate the child's best interests in their daily work.

Syftet med den här studien är att undersöka och ge en bild av hur svenska kommuner arbetar med att implementera Barnkonventionen i deras planeringsprocess. Studien genomfördes genom att skicka ut en enkätundersökning till alla Sveriges 290 kommuner för att skapa en uppfattning om vilka metoder och tillvägagångssätt kommuner använder, vilket resulterade i svar från 123 kommuner som studiens resultat baserades på. Det undersöktes även vilket av Boverkets tre definitioner av perspektiv på barn (Barns perspektiv, Barnperspektivet och Barnrättsperspektivet) svenska kommuner använder för att ge barn större inflytande och en ökad delaktighet i deras planeringsprocess. Studien undersökte även om det finns en eventuell skillnad i kommuners arbete beroende på deras befolkningsstorlek, samt vad detta kan bero på och leda till. Chi²-tester användes för att analysera kommunernas svar på enkäten och finna eventuella samband mellan variabler som kommunens befolkningsstorlek och deras svar på enkätfrågor. Ett eventuellt samband visar att det finns en skillnad i kommunens befolkningsstorlek och hur långt i arbetet med barns delaktighet i planeringsprocessen kommunen har kommit. Kommunernas svar kommer även att kategoriseras genom en delaktighetsmodell från UNICEF, vilket visar till vilken grad barn är delaktiga i kommunens planeringsprocess. Resultatet visar att svenska kommuner har kommit olika långt samt arbetar på olika sätt med implementeringen av Barnkonventionen. Via analyser, baserad på tillgängliga data går det att finna ett antal samband mellan kommunernas befolkningsstorlek och hur arbetet med barns delaktighet i planeringsprocessen går till. Befolkningsmässigt större kommuner ger barn i bredare utsträckning en mer delaktig roll i sin planering, då undersökningen visade att det är en större procentandel befolkningsmässigt stora kommuner där barn är delaktiga i planeringsprocessen. Samtidigt använder befolkningsmässigt mindre kommuner sig av metoder som ger barnen en större möjlighet att uttrycka sina åsikter och synpunkter på ett värdefullt sätt, som exempelvis workshops där kommunen kan arbeta närmare barnen tack vare den mindre befolkningsstorleken. Studien visar att majoriteten av de medverkande kommunerna uppnår minimikravet i delaktighetsmodellen, dock finns det förbättringspotential i synsättet på barn som en viktig tillgång i den fysiska planeringen. Om fler kommuner väljer att använda sig av Barns perspektiv kan kommuner ha ett synsätt som ger barn en större chans att vara delaktiga och få sina åsikter hörda, och sedan användas som beslutsunderlag / The purpose of this study is to investigate and provide a picture of how Swedish municipalities are working to implement the Convention on the Rights of the Child (CRC) in their planning process. The study was conductedby sending out a survey to all 290 municipalities in Sweden in order to get an idea of the methods and approaches used by municipalities. The survey resulted in 123 answers which the result of the study then was based on. It was also investigated which of three perspectives on children by the definition of the National Board of Housing, Building and Planning (The Children’s perspective, The Children’s rights perspective, and the Child perspective) Swedish municipalities use to give children more influence and participation in their planning process. The study also investigated whether there is a possible difference in the work of municipalities depending on their population size, and its causes. Chi-square tests were used to analyze the municipalities' responses to the questionnaire and to find possible correlations between variables such as the size of the municipality's population and their answers to the questionnaire questions. A possible correlation would show that there is a difference based on the population of the municipality and their progress to implement the CRC. The responses of the municipalities will also be categorized using a UNICEF participation model, in which the municipalities are placed at different levels in the model based on the level of participation by children in the planning process. The results show that Swedish municipalities have made different progress and are working in different ways with the implementation of the CRC. Analyses based on the available data reveal a number of associations between the size of the municipalities' populations and the way in which children's participation in the planning process is handled. Larger municipalities in terms of population give children a more participatory role in their planning, which were shown by the higher level of percentage of child participation in more populated municipalities. While smaller municipalities in terms of population use methods, such as workshops, that give children a greater opportunity to express their views and opinions in a meaningful way. The study shows that the majority of the participating municipalities meet the minimum requirements of the participation model, but there is room for improvement in the approach to children as an important asset in spatial planning. If more municipalities choose to use the Child perspective, municipalities can have an approach that gives children a greater chance to be involved and have their opinions heard, which would then be used as a basis for decisions.