The purpose of this article is to synthesize the evidence on advance care planning (ACP), determine what is applicable to the home health (HH) setting, and find where gaps in knowledge may exist. An integrative review methodology was chosen. Although there is ample literature on the topic of ACP, most research has been conducted in the acute care, outpatient, and general community settings. There is limited literature regarding ACP with patients living with chronic cardiovascular and pulmonary illnesses, who comprise the majority of the HH population. Some literature has been published regarding the interprofessional team's role in ACP in the HH setting. A gap in knowledge exists regarding ACP in HH, and recommendations for future research are provided.

I denna uppsats undersöks viktiga aspekter i känsliga samtal med barn och hur socialarbetare kan skapa förutsättningar för ett fungerande samtal. Uppsatsen är en del av en pilotstudie vars övergripande syfte är att framställa digitala lösningar för socionomstudenter att öva på inför känsliga samtal med barn. Uppsatsen bygger på kvalitativa intervjuer och utifrån dess syfte och frågeställningar har vi använt oss av grundad teori som metodval. Den grundade genomförda analysen resulterade i kategorierna 1) känslomässig hantering för ett professionellt bemötande, 2) flexibilitet och följsamhet, 3) samtalsmetoder och 4) sammanhangsmarkering. De slutsatser som dragits är att den som håller i samtalet behöver besitta förmågor som att kunna lyssna aktivt, härbärgera andras känslor och vara flexibel. Att vara flexibel innebär att vara följsam gentemot barnet såväl som att vara flexibel gällande samtalsmetoder och anpassa detta efter varje enskilt barn. Därutöver dras slutsatsen att en sammanhangsmarkering är viktigt för barnet att få före, under och efter samtalen. En sammanhangsmarkering är även viktig för att kunna bemästra att hålla i känsliga samtal med barn, vilket vi menar på att digitala lösningar för att öva på samtal kan vara ett bra verktyg för blivande socialarbetare som kommer att jobba med barn. / This paper aims to examine important aspects in sensitive conversations with children and how social workers can manage to create prerequisites to make the conversations work out in a functional way. The paper is a part of a pilot study which aims to create digital solutions for social work students to practice sensitive conversations with children in a digital environment. Our study is based on qualitative interviews and the methodology used for analysis is constructivist grounded theory. The analysis has resulted in the core categories 1) emotional management to achieve a professional approach, 2) flexibility and adaptability, 3) conversational methods and 4) context markers. The result shows that the professional who is leading the conversation needs to be able to practice active listening, to harbor other peoples (the children) feelings and to be flexible. To be flexible means to be able to adopt the approach to every individual child, but also to be adjustable towards what conversational methods to be used, so that every individual’s need can be met. In conclusion, it is important in the treatment of a child to mark out the context of the conversation and situation for the child before, during and after the conversation. To mark out the context of the conversation is also important for the social worker to be able to master the conversation. Using digital solutions in order to practice on sensitive conversations can be an effective tool to build up context markers for the social worker and therefore get more comfortable to lead difficult conversations.

Användningen av digitala konferensverktyg (DKV) har ökat under pandemin Covid-19 ochanvändare har rapporterat att de upplever kommunikationen mer ansträngande än öga-mot-öga. En utmaning i DKV är att det inte går att rikta uppmärksamhet mot specifika samtalsdeltagare för att det inte går att skapa ögonkontakt vilket försvårar turtagning eftersom det är på så vis turen fördelas mellan samtalsdeltagare. Tidigare forskning visar att turtagning stöds av icke-verbala signaler och främst ögonkontakt och att stöd för turtagning i DKV kan designas utifrån att en ögonscanner som läser av var samtalsdeltagare tittar implementeras. Studien syftar till att undersöka hur olika designval vid design av DKV kan användas för att förbättra användaresupplevelser av turtagning vid samtal mellan flera parter i DKV. För att undersöka nya sätt att designa DKV har en designorienterad studie genomförts där designförslag formats baserade på ögonkontakt och dessa har utvärderats tillsammans med användare. Studiens resultat påvisar att turtagning kan stödjas i flerpartssamtal i DKV genom att addera rörliga visuella element som visar vem som talar nu och vem denne etablerar ögonkontakt med för att lämna över turen. Tre designförslag presenteras för hur detta kan göras. / The use of Digital conference tools (DKV) has increased because of the pandemic Covid-19 and DKV users has reported that the communication is more exhausting than communication face-to-face. A challenge in DKV is the inability to direct attention towards specific conversational participants because of absence of eye contact which makes turn-taking difficult since that is how the turn is allocated between conversational participants. Related work shows that turn-taking is supported by non-verbal signals, primarily eye-contact, and that turntaking can be supported by implementing an eyescanner that interpret where conversational participants direct their gaze. The aim of the study is to investigate how different design choices when designing DKV can be used to improve users’ experiences of turn-taking in multi-party conversations in DKV. In order to explore new ways of designing DKV design research has been used to empirically evaluate suggestions for design based on eyecontact. The result of the study shows that turn-taking can be supported in multi-party conversations in DKV by adding moving visual elements that shows who is the current speaker and who this person is establishing eye contact with to allocate the turn. Three suggestions for design are presented for how this could be done.

Begreppen delaktighet och inflytande används flitigt i skolans verksamhet, men hur görs barn och elever delaktiga i undervisningen och när tillåts de egentligen ha inflytande? Studiens syfte är att belysa elevernas delaktighet och inflytande utifrån deras perspektiv. Den teori som används är Shiers delaktighetsmodell och som metod har intervjuer använts i form av barnsamtal. I en kvalitativ studie med öppna intervjufrågor har samtal genomförts med elever på två olika skolor. Resultatet visar att det finns begränsningar när det gäller elevernas medbestämmande och möjligheten till att påverka sin undervisning. Majoriteten av eleverna upplever att lärarna endast lyssnar ibland, men att de inte tar hänsyn till det som eleverna säger. En minioritet av eleverna upplever att de blir lyssnade till när de kommer med tankar och idéer. Elevernas möjlighet till delaktighet och medbestämmande blir större när de går in i en roll som till exempel vid morgonsamlingen då eleverna får möjlighet att vara dagens värd. I de olika ämnen som är i förskoleklass är det i den fria leken som eleverna känner att de har störst inflytande medan i matematik och svenska har eleverna inget att bestämma om. Studien visar utifrån elevers upplevelser hur en begränsning av delaktighet och inflytande är för eleverna. Studien kan inspirera lärare i förskoleklass till att våga tänka utanför ramarna och utifrån ett elevperspektiv. Det kan bidra till att låta eleverna få mer delaktighet och inflytande i sin undervisning. / The concepts of participation and influence are widely used in school activities, but how are children and students involved in teaching and when are they actually allowed to have influence? The purpose of the study is to shed light on students' participation and influence from their perspective. The theory used is Shier's participation model and as a method interviews have been used in the form of child interviews. In a qualitative study with open interview questions, interviews were conducted with students at two different schools. The results show that there are limitations when it comes to students' participation and the opportunity to influence their teaching. The majority of students experience that the teachers only listen occasionally, but that they do not take into account what the students say. A minority of students experience that they are listened to when they come up with thoughts and ideas. The students' opportunity for participation and co-determination becomes greater when they enter a role such as at the morning assembly when the students are given the opportunity to be the host of the day. In the various subjects that are in the preschool class, it is in the free play that the students feel that they have the greatest influence, while in mathematics and Swedish the students have nothing to decide on. The study shows, based on students' experiences, how a limitation of participation and influence is for the students. The study can inspire preschool teachers to dare to think outside the box and from a student perspective. It can help to give students more participation and influence in their teaching.

According to the education act, all pupils have the right to develop, based on their own ability and potential, which means that the teaching needs to be adapted and differentiated to suit all pupils. Studies show that gifted children often feel mentally bad in school, feel misunderstood and in some cases become misdiagnosed with various disabilities. The aim of this study is to deepen the knowledge about how teachers talk about giftedness and gifted children. The study is based on a social constructivist and sociocultural theoretical approach with qualitative focus group interview of teachers. With the help of hermeneutical analysis and a focus on the theory of social constructivism and sociocultural theory, this study shows that, among teachers, there is a great uncertainty about the concept of giftedness, both regarding what it means to be gifted and how these pupils can be noticed in school. / Alla elever har enligt skollagen rätt att utvecklas utifrån sin egen förmåga och potential, vilket innebär att undervisningen behöver anpassas och differentieras för att passa alla elever. Studier visar att särbegåvade elever ofta mår dåligt i skolan, känner sig missförstådda och i vissa fall blir feldiagnostiserade med olika funktionsnedsättningar. Syftet med denna studie är att fördjupa kunskapen om hur lärare samtalar kring särbegåvning och särbegåvade elever. Studien är gjord utifrån en socialkonstruktivistisk samt -sociokulturell teoretisk ansats med kvalitativ fokusgruppsintervju av lärare. Med hjälp av hermeneutisk analys och ett fokus på socialkonstruktivismens teoribildning samt sociokulturell teori visar denna studie att, det bland lärare, finns en stor osäkerhet kring begreppet särbegåvning, både gällande vad det innebär att vara särbegåvad samt hur dessa elever kan uppmärksammas i skolan.

This essay aim to examine face-threatening acts (FTA) during two lessons with a group of students in class 9 in Sweden. The purpose of the study is to identify and analyze sharp face-threatening acts, how they emerge in the classroom and whatkind of strategies the teacher uses to maintain classroom management. The material is based on sound recordings from October 2021 which have been transcribed and analyzed based on Brown & Levinsons politeness theory. Two participants, one student and one teacher, act as front figures to illustrate examples. Results show that sharp face-threatening acts occur during classes due to possible reasons such as impatience, fewer present adults and the structure of the lesson. The teacher is using a variety of strategies to handle the FTA, among which the strategy of ignoring and continue with the lesson seems to be the most successful to assuage the conflicts. Although it is plausible to assume that a variation of strategies is necessary to maintain authority. / Denna uppsats syftar till att undersöka ansiktshotande handlingar under två lektioner i en klass i årskurs 9. Syftet med studien är att identifiera och analysera skarpa ansiktshotande handlingar, hur de uppstår i klassrummet och vilken typ av strategier läraren använder för att upprätthålla klassrumsordning. Materialet är baserat på ljudinspelningar från oktober 2021 som har transkriberats och analyserats utifrån Brown & Levinsons artighetsteori. Två deltagare, en elev och en lärare, fungerar som frontfigurer för att illustrera exempel. Resultaten visar att skarpa ansiktshotande handlingar förekommer under lektionerna på grund av möjliga orsaker som otålighet, färre närvarande vuxna och lektionens struktur. Läraren använder olika strategier för att hantera ansiktshoten, varav strategin att ignorera och fortsätta med lektionen verkar vara den mest framgångsrika för att lindra konflikterna. Det är dock rimligt att anta att en variation av strategier är nödvändig för att behålla auktoritet.

PURPOSE: The purpose of this feasibility study was to explore the use of a nurse-centered intervention, the Critical Caring Program, with family members of critically ill adults. The intervention was a series of therapeutic conversations with a family member, beginning in the ICU and following patient discharge from the ICU. FRAMEWORK: The Family Adjustment and Adaptation Response Model (Patterson, 1988) provided the conceptual framework; the intervention was adapted from the Calgary Family Assessment and Intervention Model. DESIGN: A randomized, controlled design with two groups (usual care and intervention) was used to assess the feasibility of the intervention. A convenience sample of 19 adult family members were recruited from an 18-bed ICU from October 2021–January 2022. RESULTS: 151 family members were screened for participation; 40 who were eligible and 19 were enrolled. Overall retention was 58% for the intervention group; 62% for the usual care group. Outcomes revealed no statistically significant differences between groups or changes within groups. The nurses viewed the training and conversations as positive but identified incorporating the visits into routine practice as challenging. CONCLUSION: The Calgary Family Intervention Model is a useful model for addressing families’ need for communication and support. Additional research is needed on incorporating therapeutic conversations into critical care nursing practice.

Tidigare forskning tyder på att digitala samtal och fysiska samtal inte har samma effekt. Under Covid-19 var socialrådgivare på en behandlingsenhet i södra Sverige tvungna att ändra sina fysiska samtal till digitala på grund av restriktioner och nya riktlinjer. Övergången till digitala samtal förde med sig konsekvenser enligt socialrådgivare som även uttryckte att de upplevde stress på ett annorlunda sätt under pandemin. Konsekvenserna av övergången till digitala samtal och den arbetsrelaterade stressen kommer vi att presentera i studien. Syftet med studien är att framföra hur socialrådgivare upplever att digitalisering på arbetsplatsen i samband med Covid-19 har påverkat samtalsbehandling med klienterna samt hur socialrådgivare på behandlingsenheten upplevde stress under pandemin. I arbetet används kvalitativ forskningsmetod och urvalet i studien har varit målinriktat. Datan som insamlats består av semi-strukturerade intervjuer som spelats in, transkriberats och därefter analyserats. I uppsatsen appliceras teorierna symbolisk interaktionism samt krav- och kontrollmodellen i syfte att ge en djupare förståelse för vad som ligger bakom skillnaden mellan digitala samtal och fysiska samtal och faktorer bakom stress. Resultatet av studien har påvisat att samtliga socialrådgivare som deltog upplevde att övergången till digital samtalsbehandling ledde till ett sämre behandlingsresultat för klienterna. Några faktorer som benämns är svårigheter i att bilda en allians med klienten, sämre möjligheter att upptäcka om klienter är drog- eller alkoholpåverkade och sämre förutsättningar för att läsa av kroppsspråk. Enligt socialrådgivare upplevdes en aning högre stressnivå i jämförelse med innan pandemin samt att ständiga förändringar i riktlinjer bidrog till en ny form av stress som de inte upplevt tidigare. / Previous research suggests that digital conversations and physical conversations do not have the same effect. During the covid-19 pandemic, socialworkers at a treatment unit in southern Sweden had to change their physical calls to digital ones due to restrictions and new guidelines. The transition to digital conversations brought with it consequences according to social workers who also expressed that they experienced stress in a different way during the covid-19 pandemic. We will present the consequences of the transition to digital conversations and the work-related stress in this study. The purpose of the study is to present how social counselors feel that digitization in the workplace in connection with the covid-19 pandemic has affected conversation therapy with clients and how social counselors at the treatment unit experienced stress during the pandemic. In our work, we have used a qualitative research method and the selection in our study has been targeted. The data collected consists of semi-structured interviews that were recorded, transcribed and then analyzed by us students. In the essay, we have applied the theories of symbolic interactionism and demand and control model in order to provide a deeper understanding of what lies behind the difference between digital conversations and physical conversations and factors behind stress. The results of the study have shown that all the social counselors who participated felt that the transition to digital conversation treatment led to a worse treatment result for the clients. Some factors mentioned are difficulties in forming an alliance with the client, pooreropportunities to discover if clients are under the influence of drugs or alcohol and poorer conditions for reading body language. According to social advisors, a slightly higher level of stress was experienced compared to before the pandemic and that constant changes in guidelines contributed to a new form of stress that they had not experienced before.

The purpose of this study is to qualitatively investigate how social studies teachers in a high school, use group development strategies when approaching potentially controversial topics in the classroom. The study used five semi-structured interviews with social studies teachers. Bruce Tuckman's model of group development was used to organize and analyze the teachers' experiences in a way that could be linked to the phases described in the model. The results of the study have shown the importance of using group development as a method to prepare students to handle controversial conversations in a constructive way and promote their growth together. The teachers' overall goal with group development is for the students to learn to cooperate, develop their communication skills and show respect for each other's opinions. The teacher's democratic mission also appears as part of group development. Positive group development also contributes to a cohesive social environment that creates an inclusive conversation climate. The skills acquired through group development were considered applicable when students faced controversial discussions. For example, they were seen using communication skills to actively listen and strive to understand each other's perspectives instead of trying to dominate each other. Therefore, classes may need to go through different stages of development to manage controversial conversations effectively.

The purpose of this article is to synthesize the evidence on advance care planning (ACP), determine what is applicable to the home health (HH) setting, and find where gaps in knowledge may exist. An integrative review methodology was chosen. Although there is ample literature on the topic of ACP, most research has been conducted in the acute care, outpatient, and general community settings. There is limited literature regarding ACP with patients living with chronic cardiovascular and pulmonary illnesses, who comprise the majority of the HH population. Some literature has been published regarding the interprofessional team's role in ACP in the HH setting. A gap in knowledge exists regarding ACP in HH, and recommendations for future research are provided.