Vid en intensivvårdsavdelning (IVA) vårdas svårt sjuka patienter med risk för eller pågående svikt av vitala funktioner. Ett stort problem för intensivvårds patienter är att de ofta har minnesluckor från vårdtiden. Att föra dagbok och ta fotografier inom intensivvård är ett sätt att dokumentera för patienten den vård som bedrivits och det som har hänt under deras vistelse på IVA, vilket har stor betydelse för patienten i efterförloppet. I den högteknologiska vården som bedrivs på IVA är dagboken ett sätt för sjuksköterskan att skapa en vårdrelation med patienten och de närstående och därmed se patienten som en människa och inte ett objekt. Dagboken kan även användas som en form av kommunikationskanal/informationskanal mellan sjuksköterska, patient och närstående. Då det saknas riktlinjer för hur dagboksskivandet ska gå till är det svårt för sjuksköterskan att veta vilken struktur som gäller. Syftet är att beskriva intensivvårdssjuksköterskors erfarenheter av att använda dagbok med fotografier inom intensivvård. En kvalitativ ansats har använts. Semistrukturerade intervjuer utfördes med nio intensivvårdssjuksköterskor från tre sjukhus i södra Sverige. Analysen utfördes med hjälp av kvalitativ innehållsanalys. Denna analys resulterade i tre huvudkategorier. Dessa huvudkategorier består av tre, fyra respektive fem subkategorier vardera. Intensivvårdssjuksköterskors erfarenheter av att använda dagbok och fotografier beskrivs i följande tre kategorier. Utveckling- och arbetsprocesser där utvecklingen utav dagböcker och beskrivning hur det skrivs i dem. Det har skett en enorm utveckling de senaste tio åren i hur de är utformade och vad de innehåller. Det skrivna ordet, där det betonas möjligheterna som sjuksköterskan har när hon/han skriver. Att skriva vardagligt om rutiner eller att välja en mer personlig prägel på sitt skrivande. Att gå vidare, där beskrivs det hur patienter och närstående använder dagboken för att gå vidare i återhämtningsfasen, att dagboken spelar en enorm roll för accepterandet av hur sjuka patienterna varit. / Program: Specialistsjuksköterskeutbildning med inriktning mot intensivvård

Forskning har visat att intensivvårdspatienter upplever en mängd problem efter sin vårdtid på intensivvårdsavdelningen. Dessa problem, som ökad stress, sömnsvårigheter, delirium och post traumatiskt stressyndrom kan ge en försämrad livskvalitet efter vårdtiden. Syftet är att utifrån aktuella forskningsresultat beskriva olika sätt för uppföljning av intensivvårdspatienter för att utforma en handlingsplan för uppföljning som syftar till att om möjligt minska lidandet för intensivvårdspatienterna efter utskrivning från IVA. Författarna fann ett flertal olika sätt att bedriva uppföljning efter vård på intensivvårdsavdelning som till exempel att föra dagbok, mottagning, telefonuppföljning och inrättande av tjänst som sambandssjuksköterska samt uppföljningsenhet. De olika uppföljningsenheterna var uppbyggda och fungerade på olika sätt. Den handlingsplan vi konstruerat och presenterar utgår från en kombination av; dagbok som används som en del i ett mottagningsbesök och en sjuksköterska som efter utskrivning från intensivvårdsavdelningen besöker patienten på vårdavdelningen. Handlingsplanen visar enligt författarna på ett sätt att utforma en heltäckande och lyckad uppföljningsverksamhet som angriper problemen från flera riktningar. / <p>Program: Specialistsjuksköterskeutbildning med inriktning mot intensivvård</p><p>Uppsatsnivå: D</p>

Bakgrund: Patienter på intensivvårdsavdelning (IVA) upplever ofta vårdtiden som traumatisk då stressreaktioner, mardrömmar samt minnesförlust uppkommer. Sjuksköterskor startar en personlig IVA-dagbok där anteckningar och fotografier sparas av patienters vårdförlopp. Syftet var att beskriva patienters upplevelser av att ta del av en personlig IVA-dagbok som skrevs under vårdtiden på IVA. Metod: Icke-systematisk litteraturstudie med induktiv ansats. Datainsamlingen bestod av en systematisk litteratursökning via databaserna Cinahl samt PsycINFO. Inklusionskriterier var Peer-reviewed artiklar från Skandinavien mellan 2009–2019 som beskrev patienters upplevelser av IVA-dagboken. Studiens resultat baserades på åtta vetenskapliga artiklar via en integrerad analys. Resultat: Fem kategorier framkom; Intensiva känslor, Bearbetning, Minnesrekonstruktion, Ökad verklighetsuppfattning samt Omhändertagen eller Bortglömd. Resultatet visade att patienter upplevde intensiva känslor relaterat till IVA-dagbokens innehåll. Känslan av att ha blivit omhändertagen eller bortglömd infann sig beroende på om närstående och personal antecknade, hur ofta, samt om vad. Upplevelsen av saknat innehåll utgjorde en försämrad förståelse för vårdtiden för patienter, samtidigt kunde allmänsjuksköterskor gå miste om insikt i patienters upplevelser om de inte läste innehållet eller antecknade. Slutsats: IVA-dagboken kan stödja patienters bearbetning av trauma och därmed minska de stressreaktioner som på sikt kan utvecklas till PTSD. Slutsatsen blir därmed förslag på införandet av nationella riktlinjer kring IVA-dagbokens utformning, användning samt återlämning via evidensbaserad samt erfarenhetsbaserad kunskap.

<p>Uppsatsens syfte har varit att utvärdera genomförda lektioner med hjälp av en s.k. kompetensjournal, där man för anteckningar om sitt arbete och om sig själv för att utvecklas i yrket. Huvudfrågeställningen har varit att utvärdera om kompetensjournal är ett bra verktyg för att utveckla sig själv som lärare. Studien har skett under den sista VFU-perioden på gymnasielärarutbildningen. Två gymnasieklasser har varit själva kontexten som uppsatsskrivaren har befunnit sig i. Slutsatsen är att kompetensjournal är ett användbart verktyg för att lära känna sig själv i yrkesrollen och framförallt skapa en distans till olika situationer. En nackdel är att det kan upplevas som en extra skrivbörda, istället för ett hjälpmedel, för en yrkesarbetande lärare.</p>

Uppsatsens syfte har varit att utvärdera genomförda lektioner med hjälp av en s.k. kompetensjournal, där man för anteckningar om sitt arbete och om sig själv för att utvecklas i yrket. Huvudfrågeställningen har varit att utvärdera om kompetensjournal är ett bra verktyg för att utveckla sig själv som lärare. Studien har skett under den sista VFU-perioden på gymnasielärarutbildningen. Två gymnasieklasser har varit själva kontexten som uppsatsskrivaren har befunnit sig i. Slutsatsen är att kompetensjournal är ett användbart verktyg för att lära känna sig själv i yrkesrollen och framförallt skapa en distans till olika situationer. En nackdel är att det kan upplevas som en extra skrivbörda, istället för ett hjälpmedel, för en yrkesarbetande lärare.

No description available.

No description available.

No description available.

Bakgrund: Svårt sjuka patienter och deras närstående beskriver den högteknologiska miljön på intensivvårdsavdelningen (IVA) som okänd och skrämmande. Att vårdas på IVA medför en kontinuerlig och ständig övervakning av kroppens olika funktioner. Hos patienter på IVA är det vanligt med hallucinationer, mardrömmar och minnesluckor. Därför började personalen på IVA att skriva dagböcker för mer än 30 år sedan för att hjälpa patienter och närstående att förstå sin vårdtid på IVA. Syfte: Är att belysa patienter och närståendes erfarenheter av IVA-dagboken. Metod: En systematisk litteraturstudie genomfördes. Resultatdelen bygger på 19 vetenskapliga artiklar. Från analysen framkom följande kategorier; Dagboken som kommunikation och informationskälla, en hjälp att minnas, fotografier- ett komplement till text samt dagboken väcker känslor. Resultat: Patienter och närstående upplevde att dagboken var en källa till information och samtidigt ett verktyg i kommunikationen. Dagboken användes av närstående för att upprätthålla kommunikationen mellan varandra, vårdpersonal och med patienten då denne var sövd eller förvirrad. Innehållet i dagboken fick patienten att ställa frågor till personal och närstående om positiva och negativa upplevelser efter vårdtiden på IVA. Slutsats: Det adderade värdet som dagboken tillför patienter och närstående i efterbearbetningen och återhämtningen är tydlig. Som intensivvårdssjuksköterska är det bra att involvera och uppmuntra närstående att vara delaktiga i dagboken då det visat sig vara värdefullt för både patienter och närstående. Att inkludera fotografier i dagboken är viktigt och betydelsefullt för patienten, bilder av närstående är extra betydelsefulla.

No description available.