Varje år drabbas ungefär 1000 individer av leukemi, en cancerform som drabbar blodet. Knappt hälften av dessa får diagnosen akut leukemi (AL). Patienterna får under lång tid genomgå många smärtsamma behandlingar där biverkningar och symtom upplevs som oerhört påfrestande. Fatigue (trötthet), matleda och infektionsbenägenhet är ofta förekommande. Även om sjukdomen drabbar många varje år så uppmärksammas den inte i lika stor grad som andra cancerformer, som till exempel prostatacancer eller bröstcancer. Syftet var att beskriva vuxnas upplevelser av att leva med den akuta formen av sjukdomen genom att analysera fyra bloggar, en form av dagbok på Internet. Dessa analyserades med hjälp av kvalitativ metod. Vår förhoppning var att resultatet med fördel skulle kunna bidra med ytterligare förståelse om patienten och dess upplevelser samt att vårdpersonal förhoppningsvis skulle få en bättre möjlighet att bland annat möta de symtom som uppkommer hos de drabbade. I resultatet framkom tre huvudteman: När livsvärlden rämnar, att ta upp kampen och när kroppen sviker. Det framkommer att de drabbade patienterna bland annat upplever ilska, rädsla och erfar känslor kring ensamhet och känner sig isolering i sin sjukdom. De upplever också mycket frustration och känslan av att tappa kontrollen över sin kropp. Dessa upplevelser leder till ett stort behov av stöd, både från anhöriga och av vårdpersonal. Avbrott i vardagen är en bra källa för att hämta ny energi och kraft. Vi fann stöd för vårt resultat i artiklar och vi lämnar också förslag till hur vårdpersonal kan använda sig av studiens resultat. / Program: Sjuksköterskeutbildning

<p>Sammanfattning</p><p>Rödluvan handlar om tre systrar, alla lever olika liv. Men vem av dem är det som blev överfallen i skogen som barn? Vem är det som skriver i den hemliga nattboken? Och vem är det som mördar män? Är det storasyster Judith som är fotograf och bor i Oslo eller är det Lisbeth som har familj och jobbar som barnmorska eller är det lillasystern Carol som är alkoholist och tablettmissbrukare?</p><p>Boken inleds med en kort berättelse om flickan i skogen, Rödluvan. Därefter kommer dagboksanteckningar från mörderskan, och läsaren förstår då att flickan i skogen och dagboksförfattarinnan är samma person.</p><p>Syftet med denna uppsats har varit att undersöka hur Unni Lindell använder genrer och skiftena dem emellan i hennes bok, Rödluvan (2004). Hon skriver över genregränserna och presenterar olika genrer såsom deckare, dagbok och saga i en och samma bok. Min uppsats innehåller en intern textanalys, men har även en komparativ inriktning eftersom varje genrestudie till viss del är en komparativ studie. I min analys använder jag mig av den amerikanske litteraturvetaren John G Caweltis grundformel för deckaren och den ryske formalisten Vladimir Propps 31 olika sagofunktioner.</p><p>Genrerna i boken har olika uppgifter: deckaren representerar huvudgenren och handlingen i nutid, folksagan det förflutna, barndomens tid och dagboken som är en glidning mellan då och nu, den rör sig i båda tiderna. Dessa ger handlingen dess innehåll; sagan, presenterar flickan som blir överfallen i skogen som sexåring? Deckaren, ger oss frågan vem som mördar män? Och dagboken, vem personen är bakom dessa ord. Alla frågor besvaras samtidigt eftersom alla har samma svar men de kommer successivt så läsaren har en chans att ana, misstänka och ändra uppfattning om vem av systrarna som faktiskt mördar. Boken har en genrebeteckning i form av kriminalthriller men det hindrar inte författaren att lägga in andra genrer. Min metod för denna uppsats har varit närläsning, men även ur en komparativ aspekt eftersom alla genrestudier innehåller det. Denna roman skiljer sig i förhållande till dels Unni Lindells andra kriminalromaner som innehåller samma huvudperson men även genom de olika genrebytena som gör den till en otraditionell kriminalthriller.</p>

Bakgrund: Många patienter uttrycker ett behov av att fylla den minneslucka som finns sedan intensivvårdstiden både vad gäller tid och innehåll. Detta var anledningen till att vårdpersonal på intensivvårdsavdelningar började använda dagbok till kritiskt sjuka patienter. Syfte: Att belysa patienters upplevelser av att ta del av sin dagbok från vårdtiden på intensivvårdsavdelning. Metod: Litteraturöversikt. Artikelsökning utfördes i databaserna CINAHL och PubMed. I resultatet ingick tio vetenskapligt granskade artiklar, sju kvalitativa och tre kvantitativa. Resultat: Patienterna upplevde det som värdefullt att läsa dagboken och att titta på fotografierna eftersom det gav dem en uppfattning om vad som hade hänt och hur sjuka de hade varit. Genom dagboken fick patienterna en större sjukdomsinsikt och en mer realistisk målsättning för tillfrisknandet. Det var krävande och det väcktes starka känslor och reaktioner hos patienterna när de läste i dagboken. Dagboken fungerade som ett stöd för lång tid framöver. Patienterna uppskattade detaljerad och kontinuerligt skriven information och att dagboken var skriven med en personlig och mänsklig ton samt med ett språk som var lätt att förstå. Fotografier upplevdes av de flesta patienterna som positivt och blev ett bevis på vad de gått igenom. Det uppföljande återbesöket på IVA mottagning beskrevs av patienterna som betydelsefullt för att öka förståelsen av innehållet i dagboken och av vad som hänt under vårdtiden på IVA. Slutsats/Konklusion: Tidigare kritiskt sjuka patienter upplever, genom att ta del av dagbok från vårdtiden på intensivvårdsavdelning, större förståelse och bearbetning av sin sjukdomsperiod, vilket skulle kunna medföra förbättrad hälsa och ökad livskvalitet.

Vårdas på en intensivvårdsavdelning och vara allvarligt sjuk är för många en obehaglig upplevelse. Övervakning och behandling av vitala funktioner sker dygnet runt i en miljö som är främmande för patienten. Många patienter har på grund av läkemedel och behandling svårt att kommunicera, vilket kan leda till minnesförlust och hallucinationer. Sjuksköterskan kan som en del i omvårdnaden skriva en dagbok över vårdtiden. Syftet med litteraturstudien var att belysa patientens upplevelser av att läsa sin dagbok över vårdtiden på intensivvårdavdelningen och hur det kan påverka patientens återhämtning. Tolv artiklar analyserades och sammanställdes i fem kategorier: Upplevelse av att få och läsa sin dagbok, Betydelsen av att känna sig omhändertagen, Att få insikt i sin egen sårbarhet, Att tolka minnen och fylla minnesluckor och Dagbokens betydelse för återhämtningen. Många patienter mår psykiskt dåligt efter intensivvårdstiden. Resultat visar att dagboken hjälpte dem att hantera tiden efteråt med att fylla minnesluckor och snabbare återhämta sig. Patienterna upplevde sig mer omhändertagna och såg dagboken som en gåva. För att hjälpa patienten på bästa sätt skulle vidare forskning om vad dagboken bör innehålla vara av intresse. / To become seriously ill and cared for in an intensive care unit is for many an unpleasant experience. Monitoring and treatment of vital functions takes place around the clock in an environment that is foreign to the patient. Many patients, due to drug treatment and difficulties in communication, can suffer from memory loss and hallucinations. As an act of caring, the nurse can write a diary throughout the hospital stay. The aim of this study was to focus on the patient's experience of reading a personal diary of their time in the intensive care unit and assess how it can affect the patient's recovery. Twelve articles were analyzed and summarized in five categories: Experience of receiving and reading the diary, The importance of feeling cared for, To gain insight into their own vulnerability, To interpret memories and fill memory gaps and The diary's importance for recovery. Many patients feel unpleasant after a period of intensive care. Results have shown that the diary helped them cope with time afterwards as it filled memory gaps which supported a faster recovery. Patients felt a greater level of care and received the diary as a gift. To optimize this support for the patient, further research on what the diary should contain would be of interest.

Uppsatsen bygger på den vandringsdagbok som skrevs under 1952-1954 av 24 nyutexaminerade småskollärarinnor från Norrköpings småskoleseminarium. De hade enats om att skriva brev i dagboksform omfattande tre sidor brevtext och sedan låta boken cirkulera runt till samtliga författare. Boken skulle i första hand spegla deras arbete som lärarinnor och viktiga delar av deras privatliv. För några år sedan skänktes böckerna, 23 av 25, till Arbetets museum i Norrköping. Jag har tagit del av breven som omfattar lärarinnornas första arbetsår och försökt analysera deras arbete, privatliv, föreningsliv och deras hemligheter som det speglas i vandringsdagboken. De flesta anställdes bara på korta vikariat. En tredjedel förlovade eller gifte sig under det första året och några födde barn. Umgänget bestod av nya kolleger och av kontakt med gamla vänner från seminarietiden. De intresserade sig mycket litet för aktuella politiska, kulturella eller sociala problem. Vissa frågor, privata eller i skolan, behandlas inte i brevtexterna. / My essay is a result of an investigation of letters written in a diary between 1952 and 1954 by 24 primary school teachers who had just finished their final exam in the College of Education in Norrköping, Sweden during the summer of 1952. They had promised each other to write letters of three pages in a diary and to let the book circulate between all the participators. The letters should include the experience of their work as schoolteachers but also important parts of their private lives. The books, 23 of 25 in all, were donated to the Arbetets museum in Norrköping a few years ago. I have read the letters and made an effort to analyse their educational work, their private lives, their community activities and their secrets as found in the texts of the diary. The teachers were employed for some months or for one or two terms. One third of them was engaged or married during the first year and a few gave birth to children. Their intimate friends consisted of schoolteachers but they also kept contact with their old acquaintances from the College of Education. They took little interest in the political, cultural or social problems during the period I have studied. Certain questions of private nature were not discussed in the diary letters.

The study analysis Anaïs Nin's work, Henry &amp; June from a queer theoretical perspective. The purpose is to show what the work makes with text and how it produces ambivalence with sex and gender and thereby demonstrate the queer leakage in heteronormative performativities. The first part analyzes how it is working with self-representation in diary form. In order to view the work historically and linguistically the work has been related to analyzes and essays by other researchers mentioned in the analysis. The analysis shows that the writer Anaïs Nin has a clear agenda with her work. Nin want to develop an alternative approach to sex, gender and marriage.

It is tragic that one can never be a child again. It is equally tragic to always remain a child. I see my work as a story. In this story, however, I don't want to say exactly how it is or how it was. Just how it feels. My work straddles the border between desire and material. I do whatever feels right and slowly from that, a setting, a landscape of materialized feelings and thoughts are painted into being. In Latin, "textere" means "to merge", which refers to both text and textile. "Merge" is a good word for my work. I don't particularly like to write, which is why I like to work with weaving and embroidery. Different paths, events, thoughts, threads and people are woven together and form a context, a story. The various objects are merged into sentences, timing and punchlines.

Sammanfattning Rödluvan handlar om tre systrar, alla lever olika liv. Men vem av dem är det som blev överfallen i skogen som barn? Vem är det som skriver i den hemliga nattboken? Och vem är det som mördar män? Är det storasyster Judith som är fotograf och bor i Oslo eller är det Lisbeth som har familj och jobbar som barnmorska eller är det lillasystern Carol som är alkoholist och tablettmissbrukare? Boken inleds med en kort berättelse om flickan i skogen, Rödluvan. Därefter kommer dagboksanteckningar från mörderskan, och läsaren förstår då att flickan i skogen och dagboksförfattarinnan är samma person. Syftet med denna uppsats har varit att undersöka hur Unni Lindell använder genrer och skiftena dem emellan i hennes bok, Rödluvan (2004). Hon skriver över genregränserna och presenterar olika genrer såsom deckare, dagbok och saga i en och samma bok. Min uppsats innehåller en intern textanalys, men har även en komparativ inriktning eftersom varje genrestudie till viss del är en komparativ studie. I min analys använder jag mig av den amerikanske litteraturvetaren John G Caweltis grundformel för deckaren och den ryske formalisten Vladimir Propps 31 olika sagofunktioner. Genrerna i boken har olika uppgifter: deckaren representerar huvudgenren och handlingen i nutid, folksagan det förflutna, barndomens tid och dagboken som är en glidning mellan då och nu, den rör sig i båda tiderna. Dessa ger handlingen dess innehåll; sagan, presenterar flickan som blir överfallen i skogen som sexåring? Deckaren, ger oss frågan vem som mördar män? Och dagboken, vem personen är bakom dessa ord. Alla frågor besvaras samtidigt eftersom alla har samma svar men de kommer successivt så läsaren har en chans att ana, misstänka och ändra uppfattning om vem av systrarna som faktiskt mördar. Boken har en genrebeteckning i form av kriminalthriller men det hindrar inte författaren att lägga in andra genrer. Min metod för denna uppsats har varit närläsning, men även ur en komparativ aspekt eftersom alla genrestudier innehåller det. Denna roman skiljer sig i förhållande till dels Unni Lindells andra kriminalromaner som innehåller samma huvudperson men även genom de olika genrebytena som gör den till en otraditionell kriminalthriller.

Susanna Alakoski (född 1962) är en sverigefinsk författare, vars tredje bok heter Oktober i Fattigsverige. Dagbok som publicerades 2012 i Sverige. När boken året efter översattes till finska, fick den namnet Köyhän lokakuu – Päiväkirja. I min uppsats undersöker jag receptionen av Köyhän lokakuu – Päiväkirja i finska dagstidningar och litterära bloggar med hänsyn till Alakoskis bakgrund och bokens tema samt om receptionen varierar mellan professionella kritiker och amatörkritiker. I analysen utgår jag från receptionsteorin som introducerades av Hans Robert Jauss. Vidare utgår jag från litteraturkritikens tre komponenter som Markku Huotari sammanfattar till den skönlitterära textens beskrivning, tolkning och värdering. Argumenteringens grundvalar ethos, pathos och logos stödjer analysen. Materialet består av sju dagstidningsrecensioner och tio bloggrecensioner, och tidsmässigt omfattar materialet tiden från slutet av 2013 till juni 2014. Antalet i undersökningen använda tidnings- recensioner blir totalt fyra eftersom en och samma recension används totalt av fyra tidningar. Resultatet visar att både tidnings- och bloggrecensenter fokuserar mest i fattigdomstemat i Köyhän lokakuu – Päiväkirja. Dagboksformen och berättelsen om författarens egna barndomserfarenheter betraktas som trovärdiga. Emellertid diskuterar två bloggrecensenter skillnader mellan fakta och fiktion samt om Alakoski trots allt kombinerar fakta med fiktion för att nå ut med sitt politiska budskap: välfärdssamhällets okunskap om fattigdom. Amatörrecensenterna visar större variation och högre grad av personliga synpunkter i sina recensioner än de professionella skribenterna. Amatörrecensenter använder också mer av intertextuella jämförelser utanför Alakoskis produktion såsom feminism och arbetarlitteratur. Bloggskribenterna rekommenderar boken i större omfattning än tidningsrecensenterna men anger att läsaren behöver vara intresserad av ämnet eftersom bokens form och skrivsätt gör läsningen besvärlig. Det framgår från mottagningen av Köyhän lokakuu – Päiväkirja att läsupplevelsen inte motsvarar förväntningarna som är baserade på Alakoskis debutbok Svinalängorna från 2006, utgiven på finska 2007 med namnet Sikalat. Svinalängorna är en flerfaldigt prisbelönt bok i Sverige och har samma tema som Köyhän lokakuu – Päiväkirja, men bokens romanform ger en annorlunda läsupplevelse.

The main source material in this essay is a diary written by the Swedish nobleman Johan Hand in the year of 1620. Johan Hand had the opportunity to accompany the Swedish king Gustavus Adolphus on a secret journey to Germany. The ultimate goal of this journey was the king's proposal to Maria Eleonora of Brandenburg and the diary depicts these events. Using the principles of History of mentalities, the purpose of this study is to examine Johan Hand's and the travel companion's world of thought and view of society, their attitude towards the proposal and why the king chose to be anonymous during the trip. The analysis shows that there were probably both political and economic reasons for the king's anonymity. Furthermore, the noble group of travelers showed a strong belief in a society composed of four hierarchically separated estates – the nobility, the burghers, the peasantry and the clergy. They also expressed a typical of the time, noble attitude towards virtue and etiquette. Finally, Johan Hand's and especially the king's emotional expressions surrounding the proposal, show that it was not the emotionless, political affair that it first seemed to be.