No description available.

In this thesis we research distributed pair programming by making an explorative study of a distributed pair programming method, screen-viewing distributed pair programming. This method has a user share the visual contents of his screen with other users in order to enable collaboration. This study is conducted by distributing a questionnaire to undergraduate students and analyzing the results. The students were required to have previous experience with screen-viewing distributed programming. This is a practice where two pieces of software are utilized, one for sharing the computer display with the programming partner and another for sharing the code written together. Our goal is to contribute to the knowledge of pair programming and how it can be applied in these kinds of environments while giving further insight into benefits and drawbacks about the usage of the screen-viewing distributed pair programming. This thesis is of an explorative nature. Surveys from students constitute the bulk of the data set which was analysed using pie charts and tables. The survey questions were based on a previous article about distributed pair programming utilizing a synchronized development environment, written by Stelios Xinogalos, Maya Satratzemi, Alexander Chatzigeorgiou and Despina Tsom-panoudi. The results of the study indicated that the screen-viewing distributed pair programming approach experienced many benefits but also some drawbacks. These results are similar to what distributed pair programming with a synchronized development environment experiences. The students also experience a high satisfaction in partner choice regardless of being free to select their own partner or if they are allocated one. A majority of the respondents would prefer to work collaboratively in the future with regards to their screen-viewing distributed pair programming experience. Because the perceived benefits incurred from the screen-viewing distributed pair programming is similar to the benefits of a synchronized development environment, we conclude that the perceived benefits are not necessarily bound to the choice of method. Screen-viewing distributed pair programming is split into two main aspects, screen-viewing and code sharing. The screen-viewing part represented a smaller amount of perceived issues while the code sharing part represented a larger part. We conclude that there are difficulties with this approach, however that a substantial part are confined to the code-sharing aspect. / I denna studie granskar vi distribuerad parprogrammering genom att utföra en utforskande studie på en distribuerad parprogrammerings-metod, skärmdelnings-distribuerad parprogrammering. Metoden har en användare som delar sitt visuella innehåll på sin skärm med andra användare för att möjligöra samarbete. Denna studie utförs genom att ett frågeformulär delades ut till studenter på kandidatnivå, vars resultat analyserades. Studenterna som tillfrågades hade tidigare erfarenhet av distribuerad parprogrammering med hjälp av skärmdelning, en metod som består av mjukvara för delning av skärm och en för att dela den kod som skrivits tillsammans. Målet med denna studie är att bidra med ökad insikt i parprogrammering och kunskap om hur ramverket kan appliceras i dessa omgivningar, samtidigt som vi ger vidare kännedom angående fördelar och nackdelar vid användning av skärmdelnings-distribuerad parprogrammering. Studien är utforskande. Svar från framtaget frågeformulär utgör studiens datauppsättning som utvärderas med hjälp av cirkeldiagram och tabeller. Frågeformulärets frågor är baserade på en tidigare artikel om distribuerad parprogrammering där en synkroniserad arbetsmiljö användes, skrivet av Stelios Xinogalos, Maya Satratzemi, Alexander Chatzigeorgiou and Despina Tsom- panoudi. Studiens resultat pekar på att många fördelar upplevdes med skärmdelnings-distribuerad parprogrammering men även ett antal nackdelar. Dessa reultat liknar de som tagits fram i tidigare studier om distribuerad parprogrammering med hjälp av en synkroniserad miljö. Inblandade studenter upplever stor tillfredsställelse med sina samarbetspartners oavsett om studenterna hade möjligheten att välja partner själv eller var tilldelade partner. En majoritet av respondenterna föredrar att arbeta i grupp i framtiden, baserat på deras upplevelser med skärmdelnings-distribuerad parprogrammering. Då de uppfattade fördelarna med skärmdelnings-distribuerad parprogrammering liknar de som resulterat från parprogrammering med hjälp av en synkronierad arbetsmiljö i tidigare studier, så drar vi slutsatsen att fördelarna inte är bundna till något specifikt val av metodik. Skärmdelnings-distribuerad parprogrammering delas upp i två komponenter, skärmdelning och koddelning. Skärmdelningen bidrar med en mindre mängd upplevda nackdelar, och koddelning bidrar med en större del av de upplevda nackdelarna. Vi drar slutsatsen att nackdelar fortfarande är närvarande. Däremot dras slutsatsen att dessa nackdelar är mer begränsade till koddelningens komponent mer än skärmdelningen och att det därför finns utrymme för vidare fokuserad förbättring.

Mémoire numérisé par la Division de la gestion de documents et des archives de l'Université de Montréal.

Mémoire numérisé par la Division de la gestion de documents et des archives de l'Université de Montréal

Detta projekt handlar om hur vi kan bo nära varandra i en stad och samtidigt ha tydliga gränser kring de ytor vi delar. Var möts vi i staden? Var är vi tillsammans i bostaden? När övergår den privata sfären till gemensam? Kommunikationen i dagens bostadshus har reducerats till minsta möjliga vilket helt tar över dess utformning. Att istället se denna som en social yta har potential att skapa ett levande atmosfär där mer privata funktioner delas med kommunikationen. Delandet handlar också om de saker vi har i hemmet, är delning av kökmaskiner och städredskap ett möjligt sätt att spara energi? Hur kan vi bygga för att främja detta? I processen har jag försökt definiera vad som skapar ett attraktivt boende i stadskontext och se hur detta går att applicera i morgondagens Stockholm. Jag har gjort detta genom att skissa i modell och analysera dessa i jämförelse med exempel på lyckade bostadshus. Utformning av kommunikation och vad vi kan dela i ett bostadshus är de två frågor jag har fokuserat på i detta projekt. Hur kan bostadshuset vara en förlängning av staden och samtidigt signalera en privathet? / This project is about how we can live near each other in the city, while having clear boundaries around the areas we share. Where do we meet in the city? Where does the private sphere become commune? Communication, such as stairs and corridors, in residential houses has been reduced to a minimum. The result of this is that the balance between architecture and function is very unstable. To instead see this as a social area has the potential to create a vibrant atmosphere where more private functions are shared with the communication. How can we share space? What can the house share with the city? What can the user share with each other? Sharing is a potential way to save energy. How can we build to promote this? In the process, I have tried to define what creates an attractive residential building in a city context. I have done this by model sketching and analyze these in relation to examples of successful residential buildings. The formation of the communication and what we can share in a residential building are the two main questions in this project. How can the dwelling house be an extension to the city while signal a private sphere?