Syfte: Byggbranschen har länge tampats med ett stort antal byggfel av olika slag. Ett sätt för att höja kvalitetssäkringen och minimera fel är erfarenhetsåterföring. Dock sägs det att byggandets mest eftersatta område är just erfarenhetsåterföring. Brist på effektiv metod för insamling och lagring av kunskap samt låg prioritering gör att det inte genomförs. Användandet av datorer och IT-stöd ökar succesivt i byggbranschen men branschen har problem med implementeringen. Det finns en ovilja till förändring som kan medföra att inställningen blir dålig. Teknologin utnyttjas inte fullt ut ännu utan traditionella manuella arbetssätt används fortfarande. Målet med examensarbetet var därför att ta reda på hur erfarenhetsåterföringen kan förbättras i produktionen hos en industriell hustillverkare, med hjälp av digitala hjälpmedel. Metod: En studie har genomförts på ett företag där kvalitativ data har samlats in. Den huvudsakliga metod som använts är intervjuer med anställda på företaget. Teori har samlats in genom litteraturstudier och en observationsblankett skapades. Denna användes i produktionen för att sedan användas vid intervjuerna. Resultat: Undersökningen visade att tidsbrist, motivation och ambition är viktiga faktorer som påverkar återföringen. Anställda saknar tid och motivation och saknar snabba resultat eller belöning från arbetet med återföringen. Ofta saknas effektiv metod för att samla in och lagra kunskap inom organisationen. Det saknas också någon som arbetar specifikt med erfarenhetsåterföringen. Användningen av digitala verktyg har förbättrat kommunikationen mellan aktörerna, men ändå föredrar inte alla att använda digitala verktyg i arbetet. De digitala systemen som används är bristfälliga och tidskrävande. Observationsblanketterna upplevdes positiva men visade på att det tar tid att få in nya rutiner och arbetssätt. Konsekvenser: För att förbättra erfarenhetsåterföringen med hjälp av digitala verktyg är det viktigt att metoden för insamlingen är lättare att göra på digitala verktyg än att göra på vanligt papper, annars kan det bidra till att det inte görs. Därför är systemet en av de viktigaste aspekterna. En förändring av arbetssätt och rutiner är nödvändig, tid behöver avsättas dagligen. Slutligen behövs någon ansvarig som bearbetar insamlad information och som gör återföringen användbar för att återföringen ska komma till nytta. En attitydförändring behövs för att branschen i framtiden ska kunna nyttja erfarenhetsåterföring och digitala verktyg. Begränsningar: Arbetet är begränsat av det faktum att endast ett företag har studerats. Studien tar endast hänsyn till åsikter från de medverkande respondenterna från samma företag. Det undersökta företaget använder sig endast av läsplattor som ett verktyg för att undvika att skriva ut ritningar, deras system är begränsat och täcker därför inte en helhet av hur digitala verktyg kan användas.

Interaktiva skrivtavlor (IST) finns i många svenska skolor och används som ett lektionsverktyg inom olika ämnen. Syftet med denna studie har varit att undersöka på vilket sätt IST används i matematikundervisningen för elever i F-3, samt vilken klassrumsaktivitet användningssättet leder till. För att besvara studiens frågeställning har en systematisk litteraturstudie genomförts vilket innebär att tidigare relevant forskning har sökts, granskats och analyserats. Resultaten visar att IST ger lärare möjlighet att utveckla sin matematikundervisning och har kapacitet att förstärka elevernas lärande. Dock används den ofta ”för användandets skull” då exempelvis som presentationsverktyg eller för att väcka elevers intresse, trots dess potential till så mycket mer. Resultaten visar även att förutsättningen för att kunna utnyttja IST till sin fulla rätt kräver lärare som har ämneskunskap, pedagogisk kunskap samt teknisk kunskap. Dessa kompetenser, såväl var för sig som i samverkan med varandra, behövs för att lärare ska kunna använda IST i matematikundervisningen på ett sätt som främjar elevernas engagemang och lärande. / <p>Matematik</p>

Denna studie syftar till att utifrån aktuell forskning få kunskap om hur digitala verktyg och framförallt surfplattor/iPads används i matematikundervisning för årskurs f-3, med avseendet att stimulera och motivera elevers lärande i matematik och möjlighet till interaktion. För att besvara studiens frågeställning har en systematisk litteraturstudie genomförts för att finna relevant forskning inom studiens område, fynden har sedan granskats genom en innehållsanalys. Resultatet av denna litteraturstudie visar att det visuella uttrycket som digitala verktyg erbjuder lockar och engagerar elever. Samtidigt framkommer att det matematiska innehållet ibland får stå tillbaka för den visuella upplevelsen. Det tydliggörs att utmanande spel eller spel med inbyggt matematiskt innehåll är de spel som motiverar och engagerar elever och som får elever att använda svårare matematiska strategier. I litteraturstudiens resultat synliggörs dock att de flesta appar eller programvaror saknar samarbete mellan elever. / <p>Matematik</p>

Syftet med studien var att synliggöra och identifiera hur verksamma fritidslärare förhåller sig till samt arbetar med digitala verktyg och sociala medier. Vidare så var syftet även att synliggöra vilka effekter som fritidslärarna anser att dessa verktyg och medier kan ha på elevernas lärande.  Den metod som använts till studien har varit forskningsintervjuer, detta för att ta reda på hur det valda ämnet, digitala verktyg och sociala medier, tolkas och förstås utifrån de intervjuades egna perspektiv. Studien bygger på intervjuer gjorda på fem fritidshem med fem olika fritidslärare.   Det resultat som framkommit har varit att de flesta av de intervjuade fritidslärarna har ställt sig positivt till digitala verktyg och sociala medier inom den pedagogiska verksamheten. De anser att elevernas sociala kompetens utvecklas, att eleverna inkluderas i varandras lärande samt att lärandet blir roligare via dessa verktyg och medier. Men det har även nämnts vissa negativa effekter av dessa digitala verktyg och sociala medier. Att eleverna kan bli exkluderade från övriga elevgruppen om hen inte har tillgång till dessa verktyg och medier. En fritidslärare nämnde även att dessa verktyg och medier kan framkalla negativt beteende, främst hos pojkar i form av bråk och slagsmål.

The purpose of this study is to examine teachers’ and principals’ attitudes towards the use of digital tools in school and how such tools are incorporated in their teaching practice. The study looks into the details of what teaching methods are used by the teachers when using digital tools. It also examines the resources available for teachers in order for them to develop their pedagogical skills in the field of digital tools. In this study, qualitative interviews were used as a method. The study shows that the interviewed teachers are both positive and negative to using different kinds of digital tools in their teaching but to different degrees. The interviews with the principals show that their knowledge of digital tools in school is limited. They do not agree whether the municipality has a policy for digital tools in schools. Moreover, and in line with this uncertainty, the interviews reveal that the principles think teachers use digital tools in their teaching, but they have no idea of how much or how teachers use them.

BakgrundGrundskolan är en miljö som är under ständig förändring och utveckling. När förändringar sker inom styrdokument förändras även verksamheten. Arbetet med digitala verktyg i skolan är ett pågående arbete och en process som påverkas av verksamhet och styrdokument. Lärarnas val av förhållningssätt och arbetsmetoder påverkas i sin tur av verksamhetens miljö och synsätt.SyfteSyftet med studien är att undersöka hur och hur frekvent digitala verktyg används av lärare i årskurs 1-3 vad gäller elevers undervisning i svenska samt vilka omständigheter som påverkar användandet.MetodUndersökningen är grundad i den kvantitativa metodansatsen med enkät som undersökningsverktyg. Resultatet har tolkats utifrån den sociokulturella teorin. Det lämnades ut 60 enkäter till verksamma lärare och vi fick tillbaka svar från 52 av dem.Resultat Studiens resultat visar att alla lärare ser positivt på användandet av digitala verktyg. Gemensamma drag som framträder hos respondenterna är att alla lärare har tillgång till någon form av digitala verktyg och att de flesta lärare använder verktygen mer än 1 gång i veckan. Den mesta digitala användningen sker via iPad (lärplattan) där applikationerna Safari, Bookcreator, ABC-klubben och Pages är de mest använda applikationerna inom verktyget. Det minst använda verktyget är Smartboard, den interaktiva skrivtavlan, där 8 respondenter angett att de använder verktyget mer än 1 gång i veckan medan 40 respondenter angett att de aldrig använder den. Digitala verktyg förekommer i mer än bara svenskämnet. Matematik, samhällsorienterade ämnen samt naturorienterade ämnen är de områden där de digitala verktygen har störst användning. Majoriteten av lärarna har även deltagit i fortbildning inom IKT och de flesta anser även att ledningen förespråkar det digitala användandet. Lärarna hävdar att IKT är viktigt då det ger eleverna möjlighet för ytterligare en inlärningsstrategi men att skolan behöver mer resurser.

Användningen av digitala verktyg har blivit en allt större del av dagens barndom och en stor del av de som är barn idag kan redan som väldigt små hantera surfplattor och smartphones. Dessa digitala redskap har även fått en allt större plats i förskolans verksamhet. Studien utgår från ett sociokulturellt perspektiv på lärande, då dagens läroplan och förskola bygger på detta perspektiv. Syftet med denna studie är att genom intervjuer med fem förskollärare studera och analysera deras förståelse kring hur iPads används som pedagogiskt verktyg. Utifrån syftet har två frågeställningar utformats; Vad beskriver förskollärarna att iPads används till i den pedagogiska verksamheten inom områdena information, kommunikation och underhållning samt, Hur beskriver förskollärarna att förskolans verksamhet har förändrats genom iPadanvändning. Studien bygger på en kvalitativ ansats där semistrukturerade intervjuer genomfördes med fem förskollärare från tre olika förskolor i södra Sverige. I resultatet framkom det att det finns en varierad syn på iPadanvändningen i förskolan. Förskollärarna anser överlag att det är ett bra redskap för att söka information på nätet, dock hämmas barns kommunikativa förmågor och lust att leka. Vidare beskrivs förskollärarnas syn på den digitala utvecklingen i samhället och om och på vilka sätt det är viktigt att följa med i denna. Datan som samlats in under intervjuerna har delats in i följande fyra teman: Hur används iPads för att söka information på internet, Kommunikation med hjälp av iPaden, Underhållning spel och lek med iPaden som verktyg, och En ökad iPadanvändning -  en förändrad förskoleverksamhet.

Syftet med denna undersökning är att studera pedagogers skilda uppfattningar om användandet av förskolans digitala verktyg i skriftspråksarbetet med barn i åldern 3 - 6 år. Med frågor som hur pedagoger i förskolan tänker kring användandet av digitala verktyg samt hur de beskriver sin kunskap för att kunna arbeta med digitala verktyg har ett resultat framträtt. Detta har sedan kopplats samman med tidigare forskning och aktuell debatt. Aktuell debatt efterfrågar teknikorädda pedagoger vilket inspirerat oss till denna studie. För att få svar på forskningsfrågorna har kvalitativa intervjuer använts som metod. Resultatet visar att det finns en variation av uppfattningar om användandet av digitala verktyg i förskolan. Analysen utgår från ett fenomenografiskt perspektiv. Samtliga pedagoger efterfrågar kompetensutveckling samt riktlinjer för att göra de digitala verktygen meningsskapande. Vidare kan ett samband ses mellan intresse och användning, de pedagoger som anser sig ha ett intresse har också en större kunskap vilket leder till ett mer frekvent användande av de digitala verktygen.

Studien syftar till att undersöka vilka diskurser som visar sig i förskollärarnas berättelser gällande digitala verktyg och yngre barns lärande och utveckling. Studiens teoretiska utgångspunkt är ett socialkonstruktionistiskt perspektiv och metodologin utgår från det diskursanalytiska fältet med inriktning på diskurspsykologi. Empirin har insamlats genom tre ostrukturerade intervjuer med tre verksamma förskollärare i förskolan. I studiens resultat urskiljs fyra teman och tre diskurser: förskollärarens positionering, det gemensamt lärande och bristande tillgänglighet.  Resultatet visar att förskollärare upplever sig själva som dåliga när det gäller att synliggöra den digitala tekniken för barnen. Förskollärarna berättar kring hur de önskar att arbeta med digital teknik, vikten av att vara tillsammans synliggörs i förskollärarnas berättelser. Slutsatsen är således att förskollärarens attityd och förhållningssätt till digital teknik begränsar i vilken utsträckning de arbetar med digitala verktyg tillsammans med barnen. Samt att digitala verktyg blir pedagogiska när en kommunikation sker mellan förskollärare och barn om innehållet i det digitala verktyget.

Musikproduktion är ett relativt nytt utbildningsområde i skolväsendet. Detta faktum, i kombination med att arbetsredskapen är under ständig utveckling, kan tänkas medföra att det finns flera olika uppfattningar i fråga om hur utbildningen bör utformas. Syftet med den här uppsatsen är att söka uttolka hur gymnasielärare förhåller sig till musikproduktionskursernas innehåll och hur de utformar undervisningen, särskilt angående musikskapande och musikproducentrollen. De tre forskningsfrågor som står till grund för studien berör väsentliga förmågor i rollen som musikproducent, fundamentala arbetsmoment för en musikproducent samt hur lärare förhåller sig till kursplanen vad gäller musikskapande. I bakgrunden för undersökningen behandlas tidigare forskning kring kreativitet, Skolverkets riktlinjer för de två gymnasiekurserna i musikproduktion, musikskapande i undervisning, musikproducentens uppdrag och den ojämlika arbetsfördelningen mellan kvinnor och män när det kommer till musikproduktion. Studiens genomförande utgjordes av kvalitativa intervjuer med fyra gymnasielärare som undervisar i musikproduktion. Analysarbetet har gjorts med stöd av och hänsyn till framför allt det sociokulturella och kulturpsykologiska perspektivet samt en så kallad ad hoc-metod. Genusperspektivet som lyfts har granskats genom det sociokulturella synsättet som berättar att människans läroprocesser påverkas av hennes sociala och kulturella omgivning. Resultatet av undersökningen visar att samtliga fyra lärare tolkar musikskapande som en central del av musikproduktionsområdet och inkluderar momentet i sin undervisning på ett eller annat sätt, trots att skapande inte finns med i kursplanens direktiv för musikproduktionskurserna. Vidare indikerar studien att föreskrifter saknas även gällande en musikproducents primära arbetsuppgifter, därjämte att musikproduktion som utbildningsområde är en ojämnställd arena sett ur ett genusperspektiv.