Detta examensarbete syftar till att med digitala kvalitativa intervjuer undersöka lärares användning av den kooperativa och traditionella undervisningsmetoden i matematikklassrummet i årskurs F-3. Studiens syfte är även att ta reda på vilken av de två metoderna lärare anser är den mest effektiva för att främja alla elevers kunskapsutveckling. Studien utgår från de fem grundprinciperna för kooperativt lärande; positivt ömsesidigt beroende, lika delaktighet och samtidig stödjande interaktion, eget ansvar, samarbetsfärdigheter och ‘feedback, feedup och feedforward’ (3F). Resultatet visar på att lärarna applicerar en blandning av de olika metoderna. Detta beror på att läraren kan behöva individanpassa beroende på vad som gynnar den enskilda eleven. Resultatet visar även på att de olika metoderna används i olika stor grad beroende på vilket arbetsområde lektionen behandlar. Den kooperativa undervisningsmetoden anses vara den mest effektiva för att främja elevernas kunskapsutveckling men eftersom den inte passar alla elever behövs en blandning av de båda för att tillgodose alla elevers olika behov.

I orkestermiljön blir det livslånga lärandet konkretiserat då varje arbetsvecka innebär instudering av ett nytt konsertprogram med därpå följande konsert. Syftet med denna studie var att beskriva individuella instuderingsstrategier liksom det kollektiva, samtidiga, musikaliska lärandet hos erfarna orkestermusiker i ”den tredje åldern”; mellan 50 och 65 år. Sju orkestermusiker intervjuades. Alla respondenterna berättade om glädjen i att vara en del av det musikaliska sammanhanget. Det framkom att vissa arbetsmetoder förändrats över tid som ett resultat av erfarenhet, men också till följd av kroppsligt och mentalt slitage. Berättelserna klargjorde svårigheten att verbalt beskriva inlärningsprocessen liksom att särskilja ett individuellt lärande från ett kollektivt lärande. Individen är en del av kontextens ständigt ackumulerande kunskapstradition. Med hjälp av ett kulturpsykologiskt och ett sociokulturellt perspektiv som uppsatsens teoretiska ansats kunde den väv av interaktioner, samspel och lärande som pågår i den specifika kontexten tydliggöras. Studien innehöll även frågor om hur orkestermusikerna önskade upprätthålla bästa möjliga spelkondition under hela yrkeslivet. Respondenternas berättelser visade hur tankar om kollektivets utveckling helt dominerar över tankar om individens eget kompetensbevarande. Ett viktigt bidrag med denna uppsats blir därför att väcka diskussion om en plan för ”restaurering” av orkestermusiker i ”den tredje åldern”. / In the environment of the orchestra life-long learning is concretized when each working week means the study of a new concert program and the following concert. The purpose of this paper is to describe individual strategies for study as well as the collective, simultaneous, musical learning by experienced orchestra musicians in “the third age”; those between 50 and 65 years. Seven interviews with orchestra musicians were held. All respondents told about the joy of being part of the musical context. It was obvious that some working methods had changed over time as a result of experience, but also because of physical and mental wear. The narratives made clear the difficulty to verbally explain the learning process, and to differentiate between individual and collective learning. The individual is part of a process of a perpetually accumulating tradition of knowledge. Using a culture-psychological and a socio-cultural perspective as the theoretical approach of the paper, the web of interactions, ensemble, and learning which occurs in the specific context could be made visible. The study also included questions about how orchestra musicians tried to maintain the best possible competence during their entire careers. The respondents ́ stories clarified how thoughts about the development of the collective dominate over thoughts about maintaining the competence of the individual. An important contribution of this study is therefore to initiate a discussion about a plan for “restoring” orchestra musicians in “the third age”.

Följande undersökning berör sångpedagogers förhållningssätt till digitala verktyg i undervisningen på gymnasiet. Metoden har varit kvalitativa strukturerade intervjuer med tre verksamma lärare på olika gymnasier i Stockholm. Syftet med undersökningen är att ta reda på om och i vilken utsträckning digitala verktyg används i den enskilda sångundervisningen på gymnasiets estetiska program. Vidare lyfts lärarens fördelar och nackdelar fram, men även hur lärarna ser på elevens användande av de digitala verktygen. Som utgångspunkt i studien nämner jag digitaliseringen som tidsfenomen där konstarterna står i beroende. Vidare ställs sjungandet i kontrast till digitaliserad elektronik, där frågan om framtidens sångundervisning får svar.

Syftet är att undersöka hur demokrati kan skapas i skolmiljön, vad som styr demokratisynen i den svenska skolan och hur dokument och lagar påverkar lärares och elevers demokratiska möten i skolan. Detta belyses genom kvalitativa studier av litteratur kring styrdokument och lagar, den progressiva pedagogikens demokratisyn, djupintervjuer med lärare som anser att demokrati i skolmiljön är avgörande för skolans roll i samhället, samt tidigare forskning och kompletterande källor. Läsning av en omfattande mängd pedagogisk och filosofisk litteratur författad under 1900- talet av så kallade progressiva pedagoger ger en fördjupad bild av det demokratibegrepp som många lagstiftare, forskare, författare och debattörer använder utan att definiera vad de menar. Demokrati som västerländskt styrelseskick är inte detsamma som demokrati, eller demokratiska värderingar. Den här undersökningen ifrågasätter skolverkets och skollagens otydliga definition av de "demokratiska värderingar" som är tänkta att utgöra grundvalen för hela utbildningen. Den försöker förstå demokratibegreppet ur ett progressivt pedagogiskt perspektiv och ger lärare utrymme att berätta om sin demokratisyn och de metoder som gestaltar denna, samt upplevelsen av hur styrdokumenten kan hjälpa eller stjälpa. I belysning av allt detta, samt tidigare forskning som även den tampas med svårigheterna att tolka styrdokumenten, diskuteras de praktiker som skapar förutsättningar för eller förhindrar demokratiska möten i skolan. I mitt gestaltande arbete ville jag låta barns egna yttryck ta plats och det resulterade i en film där barns berättelser får framträda, varvade med citat ur lagar, dokument och litteratur. Bilderna visar organiskt växande. På väggen mitt emot ernjuds besökarna att skapa sitt eget uttryck med tavelkritor. Väggern är delad i två halvor och den ena sidan markerad som förbjuden att skriva och rita på. Vid ett seminarium 2016-05-26 kl. 15:30 bjöds besökarna in till ett öppet samtal om barn, yttrandefrihet och demokrati tillsammans med mig och Pernilla Glaser. Samtalsledare var Zelda Bingert, 13 år.

<p>Den här studien undersöker ett estetiskt lärande kopplat till estetiska programmet inom gymnasieskolan. En undersökning, baserad på triangulering är gjord. Syftet är att vaska fram elever och lärares tankar om estetiskt lärande och därigenom skapa kategorier. Enkät, intervju och loggböcker har analyserats för att ringa in hur en estetisk läroprocess kan definieras. Data har analyserats genom en fenomenografisk analysmetod för att på så sätt synliggöra människors olika uppfattningar. Utifrån kategorierna har framkommit sex</p><p>begrepp: kunskap, personlig utveckling, praktisk kunskap, samarbete, motivation och scenisk närvaro. Med hjälp av begreppen analyseras forskning och litteratur med syfte att förankra begreppen teoretiskt. Den praktiska kunskapen speglas i ett teoretiskt språk för att visa på kopplingen mellan teori och praktik.</p><p>Studien landar i ett sociokulturellt förhållningssätt där likheter dras mellan ett sociokulturellt lärande och en estetisk läroprocess.</p>

Den här studien undersöker ett estetiskt lärande kopplat till estetiska programmet inom gymnasieskolan. En undersökning, baserad på triangulering är gjord. Syftet är att vaska fram elever och lärares tankar om estetiskt lärande och därigenom skapa kategorier. Enkät, intervju och loggböcker har analyserats för att ringa in hur en estetisk läroprocess kan definieras. Data har analyserats genom en fenomenografisk analysmetod för att på så sätt synliggöra människors olika uppfattningar. Utifrån kategorierna har framkommit sex begrepp: kunskap, personlig utveckling, praktisk kunskap, samarbete, motivation och scenisk närvaro. Med hjälp av begreppen analyseras forskning och litteratur med syfte att förankra begreppen teoretiskt. Den praktiska kunskapen speglas i ett teoretiskt språk för att visa på kopplingen mellan teori och praktik. Studien landar i ett sociokulturellt förhållningssätt där likheter dras mellan ett sociokulturellt lärande och en estetisk läroprocess.

Diss. (sammanfattning) Umeå : Umeå universitet, 2008. / Härtill 4 uppsatser.

Lic.avh. Linköping : Univ., 2003.

Diss. Stockholm : Stockholms universitet, 2004.

Diss. Linköping : Univ., 2003.