Vad är nyktra alkoholisters egna upplevelser av vad som bidrar till ett bibehållande av nykterhet och vad försvårar bibehållandet? Den här kvalitativa studien utförd genom intervjuer (n=5) med nyktra alkoholister visade att vilja, nätverk och sysselsättning är viktiga faktorer när det handlar om att bibehålla nykterhet. Faktorer som försvårar bibehållandet av nykterhet är stress, oro och motgångar. Studien är genomförd med fenomenologisk ansats och har inspirerats av den hermeneutiska meningstolkningen där kognitiv- och systemteori har legat till grund för analysen. Slutsatsen i den här studien är att en konsekvent eftervård, anpassad för individen och ett stödjande nätverk är av största vikt vid bevarandet av nykterhet.

Bakgrund Den bästa behandlingen vid terminal njursvikt är njurtransplantation från levande donator. Det har klara fördelar jämfört med donation från avliden givare. Flertalet donatorer har god psykosocial hälsa efter donationen. Det finns dock händelser i vissa donatorers liv samt bristande psykosocial uppföljning från vårdens sida som gör att en andel donatorer mår dåligt. Syfte: Denna litteraturstudie har till syfte att identifiera hur njurdonatorer upplever den psykosociala uppföljande omvårdnaden och vilka behov av utveckling de ger uttryck för. Metod: En kvalitativ ansats med en allmän litteraturstudie och deskriptiv design.  Resultat: Merparten av donatorer upplever en god vård efter utskrivningen från sjukhuset efter nefrektomin. Det finns dock de njurdonatorer som upplever psykosocial stress och oro i samband med negativa händelser efter donationen. Exempel på sådana händelser är försämrade sociala relationer med mottagaren, försämrad hälsa hos njurmottagaren eller mottagarens död. Den psykosociala omvårdnaden av njurdonatorer efter nefrektomin kan och bör förbättras.   Slutsats: Denna litteraturstudie visar att en övervägande andel av njurdonatorerna är nöjda med den psykosociala omvårdnaden efter utskrivningen från sjukhus. Det finns dock en grupp donatorer som både ger uttryck för förbättring och utveckling. De visar på brister i mötet mellan hälso- och sjukvården och individen, kontinuitet och innehåll på uppföljning och psykosocialt omhändertagande vid kris. / IntroductionThe superior treatment for kidney failure is live kidney transplant. It has obvious benefits compared to kidney tranplants from deceased persons. The majority of kidney donors experience a high psychosocial health after being subject to a kidney donor nephrectomy. However, there are a small fraction of donors that feel bad after donation due to negative events in their lives and lack of psychosocial follow-up from the health care system.  Aim The aim of this literature review is to identify how live kidney donors experience the psychosocial care after the postoperative period and to elucidate what areas of improvement the donors identify.  Method A qualitative approach and descriptive design with a literature review.  Results The majority of donors experience a good aftercare post nephrectomy. However, there are donors that feel emotional and psychosocial stress and worry in conjunction with negative events after their nephrectomy. Deteriorated social relations with the recipient, decreased health in the recipient and the death of the recipient are triggers for decreased psychosocial state. There is potential for psychosocial care improvement of the kidney donors.   ConclusionThis literature review shows that most kidney donors are satisfied with the psychosocial care after discharge from hospital. There is however a group of donors that express need for improvement and progress. They tell that there are deficiencies in the contact between donor and the healthcare staff, deficiencies in care continuity and the content of the follow-ups is not sufficient and psychosocial care in donors´crises can be improved.

Att klienten ska avsluta sin tvångsvård enligt Lag (1988:870) om vård av missbrukare i vissa fall (LVM) och återintegreras i samhället är ett stort steg där klientens eftervård och samordnad individuell plan (SIP) har en avgörande inverkan för att klienten ska lyckas bli fri från sitt missbruk. Socialnämnden har det yttersta ansvaret för klienter med avslutat LVM och förväntas samverka med relevanta samhällsaktörer. Studiens syfte är att undersöka hur erfarna yrkesverksamma inom socialtjänst, Statens institutionsstyrelse (SiS) LVM-hem och 27 § LVM behandlingshem resonerar kring arbetet med eftervård och SIP för klienter med avslutat LVM. Intervjuer genomfördes med tre personer från socialtjänsten, två från SiS LVM-hem samt en från ett 27 § LVM behandlingshem. Studien visar indikationer på att arbetet med eftervård skiljer sig åt mellan Sveriges kommuner på grund av skillnader i kommuners resurser, till exempel budget och ramavtal. Av de yrkesverksammas resonemang framgår det att placering enligt 27 § LVM är välfungerande eftervård. Samtidigt framgår det att det finns svårigheter med att ordna bostad och sysselsättning i eftervården.Gällande arbetet med SIP för klienten efter LVM visar studien tecken på att yrkesverksamma har erfarenhet av att SIP är ett möjliggörande arbetssätt för ansvarsfördelning och samplanering mellan aktörer utifrån klientens behov. Samtidigt har de erfarenhet av att begränsningar med SIP som arbetssätt är att kallade aktörer inte prioriterar att komma på SIP-möten samt att samverkan och arbetsfördelning i relation till hälso-och sjukvården är särskilt komplicerad. Studien visar tendenser till att yrkesverksamma inom socialtjänst upplever större handlingsutrymme i arbetet med eftervård samt SIP gentemot yrkesverksamma på SiS LVM- hem och 27 § LVM behandlingshem. Slutligen visar studien att samtycke och motivation hos klienten är avgörande för att SIP och eftervård ska kunna verkställas.

Bakgrund: Av Sveriges totala befolkning är 5 % beroende och/eller missbrukar alkohol och droger. Det finns samband mellan människors aktivitetsmönster och missbruk, då missbruket har en inverkan på de dagliga aktiviteterna. Strukturen i vardagen har en betydande roll för alkoholkonsumtion och återfall. Arbetsterapeuter som yrkesgrupp förekommer sällan inom beroende och missbruksvård, trots att ett missbruk påverkar de vardagliga aktiviteterna. Personer med alkohol- och/eller drogproblematik känner sig ofta tillfredsställda med vårdprogrammen på behandlingshem men inte med eftervården som ges. Syfte: Beskriva hur personer med drog- och/eller alkoholproblematik hanterar och värderar vardagliga aktiviteter efter avslutad behandling på behandlingshem. Vidare jämförs om det finns någon skillnad i hantering och värdering av vardagliga aktiviteter hos de som haft och inte haft återfall efter avslutad behandling. Metod: Syftet besvarades genom en kvantitativ studie. Enkäter innehållande självskattningsinstrumentet Min Mening och författarnas egna konstruerade bakgrundsfrågor har använts. 35 män och kvinnor som behandlats på behandlingshem för sin alkohol- och eller drogproblematik deltog i studien. Resultat: Det framkom att deltagarnas drogfrihet har påverkat de vardagliga aktiviteterna till det bättre. Deltagarna upplevde att aktiviteterna “Att få gjort det jag behöver göra” och “Att koppla av och roa mig” fungerade minst bra. De värderade aktiviteten “Att sköta min ekonomi” högst. Det framkom skillnader mellan de deltagare som haft och inte haft återfall efter avslutad behandling. Alla vardagliga aktiviteter i denna studie upplevdes fungera bättre för de som inte haft återfall. Slutsats: Resultatet går i linje med den forskning som redan finns vad gäller samband mellan aktivitetsmönster och missbruk samt belyser och uppmärksammar arbetsterapins betydelse inom missbruksområdet vidare. / Background: 5% of the population in Sweden are having substance abuse problems. There is a connection between individual activity patterns and substance abuse, because the substance abuse is affecting the everyday activities. The relation of the everyday life contra alcohol consumption and relapses is significant. Professional occupational therapists are rarely involved in the treatment of substance abusers, despite that substance abuse is affecting the everyday activities. People with substance abuse problems often feel satisfied with the treatment program at a treatment center, but not with the given aftercare. Purpose: Describe how people with substance abuse problems handles and values everyday activities after finished treatment at a treatment center. Furthermore, a comparison is made to evaluate if there are any differences between the participants in the study who have had a relapse and those who have not had a relapse to how they handle everyday activities and how they value them. Method: The purpose was answered through a quantitative study. Surveys containing the instrument Occupational Self-Assessment and the authors’ own constructed questions was used. 35 men and women who have been treated at treatment center for some kind of substance abuse participated in the study. Result: it was revealed that the participants’ drug free living affected their everyday activities. The participants experienced that the activities ”accomplishing what I set out to do” and “relaxing and enjoying myself” were least successful. They valued the activity” managing my finances” the most. It was revealed that there were differences between the participants that have had a relapse and those who have not had a relapse after they finished their treatment. Those who did not have a relapse experienced better function in all the everyday activities in the study. Conclusion: The result is in line with already available research which touches the connection between activity pattern and substance abuse. The importance of occupational therapy within the field of substance abuse is, furthermore, highlighted and brought to attention.

Abstrakt Bakgrund Hjärtstopp är förknippat med hög dödlighet. Eftersom antalet överlevare ökar är det betydelsefullt att få en förståelse för vilken typ av hälsoproblematik och livskvalitet som överlevare innehar. Syfte Syftet är att beskriva självskattade hälsoproblem hos personer som överlevt hjärtstopp. Metod En systematisk litteraturstudie genomfördes och resultatet baseras på 12 kvantitativa vetenskapliga artiklar. Resultat I resultatet framgick fysiska-, psykiska och sociala hälsoproblem hos hjärtstoppsöverlevare. De mest framträdande problemen var smärta, trötthet, ångest och depression samt problematik att delta i samhället som exempelvis, att återgå till arbetet efter hjärtstopp. Flera faktorer tycks påverka överlevares hälsoproblematik. Slutsats Studien visade på fysiska, mentala och sociala hälsoproblem som till viss del samvarierade. Det fanns också stora individuella skillnader mellan överlevare som delvis kunde förklaras av ålder, kön och personlighetsfaktorer. I syfte att förbättra överlevares hälsa bör eftervården inriktas på att identifiera den enskildes hälsoproblem och individualisera vården utifrån dessa. Nyckelord Hjärtstopp, överlevare, hälsa, livskvalitet, eftervård. Tack Ett stort tack till Johan Israelsson för all stöttning och ditt stora engagemang.

<p>The purpose of this study is to highlight the situation for youths leaving foster care and entering adult life. The study examines the services provided by the social service in the Stockholm area when a youth is leaving foster care, and if a recent change in the legislation has had any impact on the operating procedures of the social service. The study includes interviews with youths who recently left foster care, as well as information collected from social service offices through a survey, supplemented by interviews with practicing social workers. All the assembled data have been analyzed using Ecological Systems theory with focus on the child perspective and the term significant others. The study shows that the respondent youth have trouble identifying the formal ending with social services, as well as the support they received or were offered. As assembled from the survey, the few supporting services that are being arranged in connection with leaving care are similar between different social service offices. The general opinion is that they offer the required extra support that the new legislation aims to strengthen. The majority of the social service offices has therefore not changed their existing leaving care procedures. In this process, a lot of responsibility tends to be delegated to the foster homes, and due to insufficient resources social workers feel inadequate in those cases were the youth’s need for help is not met by the former foster home.</p>

<p>Syftet med denna uppsats var att undersöka utslussning och eftervård av ungdomar som är familjehemsplacerade då de blir myndiga. För att uppnå syftet gjordes en redogörelse för den rättsliga regleringen av eftervården samt hur eventuella förberedande insatser för vårdens avslut planeras. Genom intervjuer med socialsekreterare studerades även hur socialtjänsten i praktiken förbereder ungdomar för livet efter en familjehemsplacering. Både en juridisk och rättsociologisk metod användes i undersökningen. Resultaten av datainsamlingen analyserades utifrån ett empowerment perspektiv. Genomgången av lagstiftningen visade att det inte finns några rättsregler som specifikt reglerar utslussning och eftervård av familjehemsplacerade ungdomar. Socialsekreterare som arbetar med den aktuella klientgruppen har huvudsakligen generella mål och principer som ledstjärnor i sitt arbete. Socialsekreterarna lägger en stor del av ansvaret för utslussningen på familjehemsföräldrarna och det framkom att ungdomarnas delaktighet i utformningen av vården var begränsad. Många av de ungdomar som lämnar vården vid 18 års ålder har fortfarande mycket stora behov av stöd och hjälp och de insatser som socialtjänsten har att erbjuda upplevs inte vara tillräckliga.</p>

<p>Vi lever alla i olika typer av organiserade sammanhang men vad innebär det i praktiken? Antologin bygger på studier av fyra olika verksamhetsområden. Vi har studerat ideella arbetare i ett ungdomsförbunds verksamhet, anställda och deras upplevelser av jämställdhetsarbete på en arbetsplats, personal som möter frigivna kvinnor i eftervårdsarbete och slutligen modersmålsundervisningen i en skola genom flerspråkiga elever och modersmålslärare.</p><p>Den vetenskapliga metoden för studien har varit grundad teori som för oss har inneburit att vi arbetat med etnografiskt fältarbete genom observationer och kvalitativa intervjuer. Utgångspunkten för arbetet har varit ett socialkonstruktivistiskt perspektiv där individer anses vara delaktiga i skapandet av såväl sin identitet som sin omgivning.</p><p>Vår fokus har varit hur aktörer verkar inom verksamheter med uttrycka mål och visioner och deras relation till de institutionella sammanhangen.</p><p>Genom våra studier har vi sett att det finns ett glapp mellan verksamheternas visioner och mål och hur dessa verkställs på lokal nivå. Vi har sett hur bristande resurser i form av kontakter, samarbete, materiella resurser, kunskap och informationsförmedling verkar utgöra ett hinder för arbetet. En annan förutsättning för att målen ska kunna uppfyllas verkar vara de enskildas personliga engagemang. En dimension av detta är att flera informanter upplever ett ökat individuellt ansvar.</p>

The purpose of this study is to highlight the situation for youths leaving foster care and entering adult life. The study examines the services provided by the social service in the Stockholm area when a youth is leaving foster care, and if a recent change in the legislation has had any impact on the operating procedures of the social service. The study includes interviews with youths who recently left foster care, as well as information collected from social service offices through a survey, supplemented by interviews with practicing social workers. All the assembled data have been analyzed using Ecological Systems theory with focus on the child perspective and the term significant others. The study shows that the respondent youth have trouble identifying the formal ending with social services, as well as the support they received or were offered. As assembled from the survey, the few supporting services that are being arranged in connection with leaving care are similar between different social service offices. The general opinion is that they offer the required extra support that the new legislation aims to strengthen. The majority of the social service offices has therefore not changed their existing leaving care procedures. In this process, a lot of responsibility tends to be delegated to the foster homes, and due to insufficient resources social workers feel inadequate in those cases were the youth’s need for help is not met by the former foster home.

Syftet med denna uppsats var att undersöka utslussning och eftervård av ungdomar som är familjehemsplacerade då de blir myndiga. För att uppnå syftet gjordes en redogörelse för den rättsliga regleringen av eftervården samt hur eventuella förberedande insatser för vårdens avslut planeras. Genom intervjuer med socialsekreterare studerades även hur socialtjänsten i praktiken förbereder ungdomar för livet efter en familjehemsplacering. Både en juridisk och rättsociologisk metod användes i undersökningen. Resultaten av datainsamlingen analyserades utifrån ett empowerment perspektiv. Genomgången av lagstiftningen visade att det inte finns några rättsregler som specifikt reglerar utslussning och eftervård av familjehemsplacerade ungdomar. Socialsekreterare som arbetar med den aktuella klientgruppen har huvudsakligen generella mål och principer som ledstjärnor i sitt arbete. Socialsekreterarna lägger en stor del av ansvaret för utslussningen på familjehemsföräldrarna och det framkom att ungdomarnas delaktighet i utformningen av vården var begränsad. Många av de ungdomar som lämnar vården vid 18 års ålder har fortfarande mycket stora behov av stöd och hjälp och de insatser som socialtjänsten har att erbjuda upplevs inte vara tillräckliga.