<p>Utgångspunkten för studien har varit vårt intresse för en rapport av Skolverket. Den har påvisat brister i skolans arbete med att göra utbildningen tillgänglig för alla elever, trots uppdraget om inkludering. Syftet med denna studie har varit att ge en ökad förståelse för hur lärarna arbetar i mötet med elever i en inkluderande klassrumsmiljö. Genom kvalitativa intervjuer har vi fått en ökad insikt i hur lärarna uppfattar och upplever uppdraget och vilka faktorer som har betydelse för hur inkluderingsbegreppet på skolan kan utvecklas. Observationerna i klassrummet har gett oss en praktiknära förståelse av vilka hinder och möjligheter lärarna möter i sin vardag i mötet med alla elever. Resultatredovisningen av undersökningen visar att det finns skillnader i lärarnas sätt att arbeta och hantera inkluderingen i klassrummet men också i deras uppfattningar och upplevelser av skolans ambitioner för inkluderingsuppdraget. Det kan konstateras att lärarna har begränsade möjligheter till att kunna genomföra och utveckla inkluderingen i klassrummet.</p>

Utgångspunkten för studien har varit vårt intresse för en rapport av Skolverket. Den har påvisat brister i skolans arbete med att göra utbildningen tillgänglig för alla elever, trots uppdraget om inkludering. Syftet med denna studie har varit att ge en ökad förståelse för hur lärarna arbetar i mötet med elever i en inkluderande klassrumsmiljö. Genom kvalitativa intervjuer har vi fått en ökad insikt i hur lärarna uppfattar och upplever uppdraget och vilka faktorer som har betydelse för hur inkluderingsbegreppet på skolan kan utvecklas. Observationerna i klassrummet har gett oss en praktiknära förståelse av vilka hinder och möjligheter lärarna möter i sin vardag i mötet med alla elever. Resultatredovisningen av undersökningen visar att det finns skillnader i lärarnas sätt att arbeta och hantera inkluderingen i klassrummet men också i deras uppfattningar och upplevelser av skolans ambitioner för inkluderingsuppdraget. Det kan konstateras att lärarna har begränsade möjligheter till att kunna genomföra och utveckla inkluderingen i klassrummet.

Syftet med föreliggande arbete är att undersöka pedagogers syn på olikheter, möjligheter och svårigheter att möta olikheter och hur de ser på sin kompetens i förhållande till att möta elevers olikheter. I arbetet ges läsaren en tillbakablick över hur man sett på olikheter och inkludering ur ett historiskt perspektiv och hur man ser på det i dag. Vidare presenteras en genomgång av hur man kan arbeta för att möta olikheter, en beskrivning av lärarkompetens i generella drag samt kompetens att möta olikheter. Teoriavsnittet fokuserar i huvudsak på ett relationellt perspektiv. Metoden för insamling av data är halvstrukturerade intervjuer med pedagoger i olika kommuner som arbetar med elever i olika åldrar. Resultatet tyder på att de intervjuade pedagogernas syn på olikheter är ambivalent. De kan se både möjligheter och svårigheter med att elever är olika. För att på bästa sätt möta det arbetar de utifrån kunskapsmålen med att nivågruppera och individualisera. Undersökningen visar att de viktigaste kompetenserna för att möta olikheter är relationskompetens, ämneskompetens samt specialpedagogisk kompetens. Vi har lika stort ansvar för detta arbete, då vi diskuterat och skrivit samtliga avsnitt tillsammans.

I en elevgrupp finns det en stor variation av förutsättningar och behov som påverkar elevernas kunskapsutveckling. Lärare ska anpassa historieundervisningen utifrån elevers olikheter, vilket medför att det krävs goda kunskaper om undervisningsstrategier som möjliggör lärande för alla elever. Syftet med studien är att undersöka hur lärare i årskurs 4-6 kan anpassa sin historieundervisning så att den främjar hela elevgruppens lärande, oavsett vilka förutsättningar och behov som finns. Det uppfylls genom att beskriva användbara undervisningsstrategier i historia samt vilka utmaningar lärare möter. Nationella och internationella vetenskapliga publikationer som behandlar ämnesområdet har valts ut och analyserats. I studiens resultat framkommer flera undervisningsstrategier i historia som kan leda och stimulera alla elever. Det visar sig vara viktigt att lärare arbetar språkutvecklande, använder sig av olika didaktiska redskap samt har en strukturerad historieundervisning. Vidare presenterar resultatet att lärares attityd, samarbete med kollegor, tid samt kunskap om hur undervisningen kan anpassas och om hur undervisningsstrategier kan appliceras, utgör en utmaning när lärare anpassar historieundervisningen. Sammanfattningsvis är det viktigt att lärare är medvetna om och har tillgång till användbara undervisningsstrategier i historia samt känner till vilka utmaningar som finns, så att historieundervisningen kan utvecklas för att möta variationen av elevers olikheter.

Syftet med studien är att studera vilka uppfattningar lärare på förskola, gymnasieskola och gymnasiesärskola har om barn och elever i behov av särskilt stöd och om arbetet för att möta barn och elever utifrån deras olika behov och förutsättningar. För att genomföra studien användes ett kvalitativt perspektiv med samtalsintervjuer som metod för att fånga in lärares uppfattningar om barn och elever i behov av särskilt stöd och om arbetet för att möta barns och elevers olikheter. Resultatet har analyserats utifrån en kvalitativ innehållsanalys med utgångspunkt ur studiens frågeställningar. För att få en djupare tolkning har resultatet analyserats ytterligare med utgångspunkt i studiens teoretiska referensram med Piaget, Dewey och Vygotskijs lärandeteorier samt det kategoriska och relationella perspektivet. I analysen framträdde sex kategorier som skapar förutsättningar i arbetet för att möta barns och elevers olikheter. De sex kategorierna är Barn i behov av särskilt stöd, Barn med behov av särskilt stöd, Undervisningsmiljö, Relationer, Stödfunktioner samt Utbildning och kompetens. Slutsatser som kan dras är att lärarna har varierande definitioner av barn och elever i behov av särskilt stöd. Våra reflektioner av definitionen då det inte finns någon entydig definition är att det får konsekvenser för hur barn och elever blir bemötta. Definitionen beror till stor del på hur lärare själva ser på barn och elever i behov av särskilt stöd vilket resulterar i att barn och elever inte möts av ett likvärdigt specialpedagogiskt arbete.

No description available.

Elever ska ges ledning och stimulans i undervisningen för att kunna utveckla kunskaper i enlighet med utbildningens mål. Historieundervisningen ska således utformas så att hänsyn tas till elevers olika behov och förutsättningar. Om denna ledning och stimulans inte är tillräcklig kan det bli aktuellt med stödinsatser i form av extra anpassningar. Studiens syfte är därför att undersöka hur lärare i årskurs 4–6 använder och utvecklar stödinsatser i form av extra anpassningar i historieundervisningen för att möta den variation av olikheter som finns i en elevgrupp. Då det i studien är av intresse att undersöka lärares resonemang, erfarenheter och beskrivningar av begreppet extra anpassningar i historieundervisningen har en kvalitativ forskningsansats valts och fem lärare har intervjuats. Syftet uppfylls genom att det redovisas hur lärarna tillämpar extra anpassningar i historieundervisningen och hur de utformar denna stödinsats i samverkan. Vidare beskrivs hur uppföljning och utvärdering görs för att utveckla arbetet med extra anpassningar i historieundervisningen. En specialpedagogisk analysram med utgångspunkt i det relationella perspektivet samt det kommunikativa och relationsinriktade perspektivet, KoRP, har använts i analysen och tolkningen av det insamlade empiriska materialet. Resultatet visar att det finns ett behov av att tydliggöra skillnaden mellan ledning och stimulans, extra anpassningar och särskilt stöd. Det framkommer också att lärares inställning till arbetet med extra anpassningar påverkar både hur stödinsatsen utformas och dess kvalité. I resultatet synliggörs det även att handledning från specialpedagoger och speciallärare är viktigt för att lärare ska kunna skapa adekvata extra anpassningar men också att det finns explicita rutiner om hur detta arbete ska följas upp och utvärderas / Students should be given guidance and stimulation in the instruction to be able to develop knowledge accordingly to the aims of the education. The history instruction should consider students’ different needs and abilities. If the guidance and stimulation is not sufficient, the teacher must form additional adjustments. The purpose of this study is therefore to investigate how teachers in grade 4-6 make use of and develop additional adjustments in history instruction to meet students' differences. Since teachers reasoning, experiences and descriptions of additional adjustments are interesting to investigate, a qualitative method has been chosen and five teachers in grade 4 to 6 have participated in the study. The purpose of the study has been answered by how teachers apply additional adjustments in history instruction and how they collaborate when forming these adjustments. Furthermore, it describes how teachers follow up and evaluate the additional adjustments to develop their history instruction. This interview study has its point of departure in the relational perspective and the communicative relational perspective (KoRP). Therefore, the analysis and the interpretation of the collected empirical evidence have been reviewed with a special education point of view. The result shows that the differences between guidance and stimulation, additional adjustments and special support need to be distinguished. It also discloses that teachers’ attitudes towards additional adjustments affects how the adjustments are formed but also what quality they have. A conclusion that is drawn is that guidance from special educators is important if teachers should be able to form adequate additional adjustments. It is also important that there are clear routines of how this work should be followed up and evaluated.

Enligt svensk skolas styrdokument ska pedagogiska utredningar syfta till att ge en helhetsbild av elevers skolsituation på skol-, grupp-och individnivå. Denna kvalitativa textstudie avser söka förståelse för hur elever beskrivs i pedagogiska utredningar med hjälp av systemteoretiska tankegångar och specialpedagogiska perspektiv. Vi menar att systemteori som paraplybegrepp bidrar till att påvisa betydelsen av att se elevers skolsituation ur flera perspektiv och kontexter för att bidra till inkluderande arbetssätt. Studien bygger på analys av tjugo pedagogiska utredningar från tre svenska kommuner. Både ett kategoriskt och ett relationellt perspektivsyns i vår analys. Dock visar resultatet att en röd tråd mellan beskrivningar av syfte, elev samt åtgärder saknas i dokumenten. Vidare saknas beskrivningar av relationer och samspel runt eleven i de pedagogiska utredningar som analyserats. Tidigare forskning som presenteras i studien pekar på värdet av att belysa elevers olika kontexter samt att pedagogers syn på elevers olikheter är avgörande vid ett inkluderande arbete. Vidare visar studier vikten av gemensamma förhållningssätt inom personalgrupper i pedagogiska verksamheter. / In accordance with the Swedish School ́s governing documents, pedagogical investigations should provide an overall picture of the pupils’ school situation at both school-, group-and individual level. This qualitative text study aims at seeking understanding of how students are described in pedagogical investigations using system theory and perspectives on special education. We argue that using system theory as an umbrella concept helps showing the importance of seeing students’ school situations from multiple perspectives and context to contribute to inclusive work methods. The study is based on analysis of twenty pedagogical investigations form three Swedish municipalities. Both a categorical and a relative perspective appear in our analysis, however, the result shows that a line of argument between descriptions of purpose, student and actionsis missing in the documents. Furthermore, descriptions of relationships and interactions around the student are lacking in the pedagogical investigations analysed.

Undervisningen i historia ska utformas så att alla elever utvecklar kunskaper. I varje elevgrupp finns det samtidigt en variation av elevers olikheter och deras förutsättningar och behov skiljer sig åt. Lärare behöver utgå från denna variation för att skapa möjligheter för alla elever att lära. Tidigare forskning beskriver att språkutvecklande arbetssätt kan användas för att möta elevers olika behov i undervisningen. Syftet med studien är därför att undersöka om och i så fall hur lärare i år 4-6 använder sig av språkutvecklande arbetssätt i historieundervisningen för att leda och stimulera alla elever. Det uppfylls genom att lärares språkutvecklande undervisning och hur den möter variationen av elevers olikheter beskrivs. Likaså behandlas lärares upplevelser av att arbeta på det här sättet. En kvalitativ metod har valts och i studien har tre historielärare i år 4-6 deltagit. Hos var och en av dem har två historielektioner observerats och en intervju hållits. I det analyserade materialet framkommer det hur lärarna arbetar språkutvecklande vid läsning av text samt hur de genom att utveckla ord- och begreppsförståelse och använda samtal, skrivande, bilder och filmer, utvecklar elevernas språk och samtidigt deras historiekunskaper. Likaså beskrivs hur de här olika arbetssätten möter variationen av elevers olikheter. Lärarna upplever att det finns ett behov av att undervisa språkutvecklande för att nå alla elever och uttrycker att de behöver kunskaper för att åstadkomma det. De ser både utmaningar och möjligheter med att använda språkutvecklande arbetssätt för att leda och stimulera alla elever och menar att det är ett användbart tillvägagångssätt i historieundervisningen som gynnar alla elevers lärande. / The history instruction should be formed in a way that develops knowledge for all students. At the same time, there is a variation of students’ differences in every class and their abilities and needs vary. Teachers must work on this variation in order to create opportunities to learn for all students. In previous research, language-enhancing methods of working are described as a way of meeting all students’ different needs during the instruction. The purpose of this study is therefore to investigate if and, if so, how teachers in grade 4-6 use language-enhancing methods of working in history instruction to guide and stimulate all students. This is answered by describing teachers language-enhancing instruction and how it meets the variation of students’ differences. Teachers’ experiences of this approach are also considered. A qualitative method has been chosen and three history teachers in grade 4-6 have participated in the study. For each teacher, two history lessons have been observed and one interview has been conducted. It is shown in the analysed data how the teachers work language-enhancing while reading texts. They also develop students’ language, and simultaneously their knowledge in history, through developing understanding of words and expressions and using discussion, writing, pictures and movies. How these methods of working meet the variation of students’ differences are described as well. The teachers find it necessary to teach language-enhancing to reach all students and express that they need knowledge in order to achieve this goal. They describe both challenges and opportunities with using language-enhancing methods of working to guide and stimulate all students and think that it is a useful approach in history instruction that promotes all students’ learning.

Syftet med detta arbete är att bidra med kunskap om hur lärare inom grundskolan, årskurs 1-6, arbetar för att skapa inkluderande lärmiljöer.  Undersökningar som gjorts av bland annat OECD, Pisa och Skolverket visar att svenska skolor har svårt att skapa inkluderande lärmiljöer. Forskning visar att orsakerna till svårigheterna med att skapa en inkluderande lärmiljö bland annat är bristfällig kunskap kring hur begreppet inkludering ska förstås och praktiseras. Kunskapen kring hur man skapar en inkluderande undervisning genom bland annat differentiering, för att kunna möta eleverna på deras nivå, saknas bland lärarna. Likaså visar forskning att en viktig förutsättning för att kunna skapa inkluderande lärmiljöer, är att specialpedagogerna i högre utsträckning engagerar sig i planeringen och genomförandet av lärarnas undervisning.  Kvalitativa intervjuer med undervisande lärare i årskurs 1-6 har gjorts för att samla in empiri till detta arbete. I resultatdiskussionen av empirin har de specialpedagogiska perspektiven använts som stöd kring hur begreppet inkludering förstås och praktiseras av lärarna för att skapa en inkluderande lärmiljö. De specialpedagogiska perspektiven tillsammans med frirumsteorin har också utgjort ett stöd i resultatdiskussionen kring vilka förutsättningar som lärarna beskriver är viktiga för att skapa en inkluderande lärmiljö.  Resultatet visar att begreppet inkludering av lärarna uppfattas som synonymt med att alla elever ska vara delaktiga och att hänsyn ska tas till elevers olikheter. I lärarnas arbete blir lärarnas uppfattningar om inkludering synligt genom att lärarna bland annat redan i planeringen av sin undervisning tar hänsyn till elevers olikheter genom att bland annat differentiera och variera sin undervisning.