Studiens syfte var att undersöka hur elevers interaktionsmönster i träslöjden ser ut med fokus på lärprocesser i samspelet och hur elever av samma kön och av olika kön bemöter varandra. Studiens syfte var även att studera vilka interaktionssituationer som flickor och pojkar väljer att agera i. Mina frågeställningar var "vilka möjligheter till elevinteraktion ges i slöjdsalen?", "vad hämmar eller främjar lärande i elevinteraktionen i slöjdsalen?" och "vilka interaktionsmönster synliggörs när flickor och pojkar väljer sina slöjdkamrater i gruppen?" I denna kvalitativa studie har jag använt mig av metoden observationer som var gjorda i tre årskurser 6, 7 och 8, som utfördes på en skola i västerbotten. Resultatet visar att möjligheter till elevinteraktion var obegränsade diskussioner i slöjdsalen. Studien visar att lärande hämmas när elever kommunicerar sällan med varandra. Resultatet visar att lärandet främjas när elever utbyter kunskaper mellan varandra. En slutsats var att flickorna och pojkarna interagerar främst med elever av samma kön men ett fåtal elever samspelar även med elever av annat kön. En viktig slutsats var att elevernas delaktighet i samspelet innebär att de agerar som resurser för varandra i arbetsprocessen.

Förståelse för hur elever och lärare uppfattar syftet med högläsning och insikt om hur interaktionen under aktiviteten påverkar lärandet är viktiga lärdomar för lärarpraktiken. Huvudsyftet med denna studie är att undersöka hur mellanstadieelever uppfattar syftet med högläsningen och vad de upplever under aktiviteten. Studien har även som syfte att bidra med insikter om hur svensklärare ser på högläsningens syfte, hur de kommunicerar det till eleverna och vad de tänker om elevernas interaktion. För att uppnå detta har en kvalitativ undersökning genomförts. Studiens kvalitativa metod omfattas av observationer och semistrukturerade intervjuer, vilka bygger på ett strukturerat observationsunderlag och två frågescheman, ett för intervju med lärarna och ett för intervjuer med eleverna.  I resultatet framkommer det att eleverna hade svårt att formulera ett syfte med högläsningen, samtidigt som lärarna uttryckte att de alltid har ett syfte även om det inte alltid kommuniceras. Resultatet visar vidare att eleverna interagerade på olika sätt under högläsningen men att de oavsett var delaktiga. Lärarna i studien är eniga i att syftet inte alltid behöver kommuniceras till eleverna, vilket delvis stämmer överens med tidigare forskning. Forskningen inom området är dock motstridig då det även finns studier som pekar på att ett syfte alltid bör kommuniceras till eleverna.

Utifrån ett intresse att söka reda på vad som krävs för att samarbetsinlärning ska utveckla alla elevers färdigheter så fokuserar denna studie på fyra lärares förhållningssätt till arbete i grupp inom matematikämnet. Detta med bakgrund i teorin om att samarbetsinlärning fördjupar elevernas kunskaper. För att få en djupare förståelse för samarbetsinlärning så lyfts även tidigare forskning och teoretiska texter. Resultatet visar att de deltagande lärarna finner det svårt att se att arbete i grupp som en metod som fungerar för alla elever. Lärarna påpekar att det krävs mycket av läraren och den sociala miljön för att en sådan metod ska gynna alla elever. I övrigt så finns det likheter mellan tidigare litteratur och verksamma lärares förhållningssätt när det handlar om de fördelar som kommer utav att eleverna får kommunicera om matematik. / Based upon an interest to learn about what it takes to make collaborative learning promote every students abilities this study focuses on four teachers beliefs about students working together in mathematics. Drawing upon theories that concludes that cooperative learning develops students’ mathematical skills. To broaden the view of the teachers’ opinion this study also reflects upon the differences and similarities between the theory that cooperative learning is beneficial, the results of earlier research studies and teachers beliefs. While the theory about students working together is positive about cooperative learning develops all students mathematical abilities, the teachers find it hard to see that one method can be constructive to all students especially because of the social circumstances’. The participating teachers points out that to make a social method work for everybody the social circumstances’ has to open up for dynamic where all students take responsibility and respect one another.

Klassrumsklimatet i Sverige är för närvarande kritiskt. Det finns artiklar och avhandlingar som visar att pedagoger saknar verktyg för att kunna motverka ständiga konflikter i klassrummet. På grund av det här riktar sig arbetet till lärarstudenter och verksamma pedagoger. De demokratiska värdena utgör en stor del av skolan. Det är bevisat att elever som får uppleva iscensatta demokratiska händelser, har en större förståelse för de demokratiska värdena. Studier visar att kooperativt lärande är ett arbetssätt som ständigt tränar elevers interaktion med varandra, i kombination med demokratiska värderingar. Syftet med den här undersökningen är att ta reda på hur kooperativt lärande kan bidra till elevers utveckling av de demokratiska värderingarna och till ett bättre klassrumsklimat. Det har genomförts kvalitativa intervjuer med fyra pedagoger som arbetar med kooperativt lärande på olika skolor. Resultatet av vår studie visade att kooperativt lärande är ett bra arbetssätt för att förbättra klassrumsklimatet. Tillit, trygghet och respekt skapas utifrån grundläggande metoder som det kooperativa arbetssättet praktiserar. Strukturer, sociala mål och grundprinciperna som är grunden för kooperativt lärande iscensätter demokratiska händelser och förtydligar de demokratiska värdena för eleverna. För att skapa ett bra klassrumsklimat är relationer och trygghet centralt. Det kooperativa lärandet arbetar mycket med just det och kan fungera som ett metodverktyg för ett bättre klassrumsklimat.

Syftet med denna studie är att bidra med en fördjupad förståelse av och kunskap om hur interaktionen mellan en matematiklärare och en högstadieelev på grundsärskolan gestaltar sig när eleven löser problemlösningsuppgifter. Studien har ett sociokulturellt perspektiv. Studiens metod är videoinspelade klassrumsobservationer på en grundsärskolas högstadium. Studiens observationer fokuserar på interaktionen mellan läraren och en specifik elev under matematiklektionerna där fler elever varit närvarande. Frågeställningarna handlar om talutrymme, initiativtagande, hur eleven visar sin matematiska förståelse, lärarens kommunikationsanpassningar utifrån elevens matematiska förståelse och lärarens språkanvändning som ett verktyg respektive hinder för elevens matematiklärande. Studiens resultat visar att både elev och lärare bidrar till formandet av undervisningen. Eleven visar sin förståelse genom att ställa specifika matematiska frågor, att be om bekräftelse, att be om lotsning/vägledning, att vara helt tyst, att svara på ett osäkert sätt, att svara på ett säkert sätt, att instruera sig själv och att ställa nyfikna frågor. I interaktionen anpassar matematikläraren sitt kommunikationssätt efter elevens matematiska förståelse. Lärarens kommunikationssätt är att med vägledande/lotsande frågor, slutna frågor, bekräftelse, beröm och specifika matematiska frågor stödja elevens lärande i matematik.   Denna studie kan bidra till att öka förståelsen för hur interaktionen mellan matematikläraren och enskild elev – i klassrummet med fler elever närvarande är en viktig undervisningsform där läraren får möjlighet att möta den enskilda eleven utifrån elevens individuella kunskaper. / The purpose of this study is to provide in-depth understanding and knowledge of interaction between math teacher and a junior high student at a special education school when the student works on problem solving tasks. The study has a socio-cultural perspective.   The method for the study consists of video recorded observations from the classroom at a junior high special education school. The observations focus on interaction between the teacher and a specific student during math classes where several students are present.   The questions concern the opportunity to speak, initiative, how the student shows his/hers understanding of mathematics, the teacher´s modifications of the communication based on the student´s understanding of mathematics and how the teacher´s use of the language functions of mathematics as a toll or becomes an obstacle for the student´s learning of mathematics.   The student results shows his/her understanding by asking open questions, requesting confirmation, asking for guidance, remaining totally quiet, answering in an insecure or a confident manner, instructing himself/herself an being curious. The math teacher adjusts his/her mode of communication to the student´s understanding of mathematics during the interaction. The teacher´s mode of communication is to support the student´s learning of mathematics through guiding questions, closed questions, confirmation, praise and specific math questions.   This study can contribute to an increased understanding of how the interaction between the math teacher and a single student – with several students present in the classroom – provides an important form of teaching where the teacher has an opportunity to approach the single student baser on that student´s individual knowledge.

Bakgrunden till studien är att ordförrådet och därmed skolordförrådet är av central betydelse för elevers skolframgång. Studiens syfte är att bidra med kunskap om hur några speciallärare och lärare beskriver att de bedömer, undervisar och utvecklar elevers begreppsbildning och skolordförråd. Syftet är också att beskriva hur några elever berättar att de lär sig nya ord.  Undersökningen utfördes med en kvalitativ ansats i form av enkätundersökningar med elva speciallärare, tio lärare samt fyrtionio elever. Resultaten analyserades med tematisk analys som därefter tolkades mot centrala begrepp inom den sociokulturella teorin, den proximala utvecklingszonen, stöd och scaffolding, mediering, vardagsspråk och skolspråk, innebörd och betydelse samt artefakter. Resultaten kategoriserades i följande teman ”bedömning av elevers skolordförråd”, ”undervisning för utveckling av skolordförråd”, ”elevers hinder och möjligheter” och ”forskning, kompetens och beprövad erfarenhet”. Resultaten pekar på svårigheter att bedöma elevers skolordförråd då det verkar saknas samsyn mellan olika professioner angående skolordförråd samt en brist på kartläggningsmaterial. En slutsats är att ett gemensamt fackspråk kring skolordförrådet skulle öka möjligheterna till samverkan om bedömning och utredning mellan olika yrkesprofessioner. I resultatet återfinns en mängd språkutvecklande metoder och arbetssätt men planerad elevinteraktion samt explicit ordförrådsundervisning verkar vara mindre vanligt förekommande. Slutsatsen är att åtgärder, exempelvis speciallärares handledning behövs för att implementera aktuella forskningsrön i skolan, så att ett vetenskapligt förhållningssätt blir en självklar grund för undervisningen. Resultaten visar att elever upplever okända skolord som svårast att förstå i lärares muntliga språk och enklast att förstå i lärobokens texter. Slutsatsen är att elever behöver ha insikt om vilka skolord de inte förstår och därefter ta reda på skolordens betydelser på eget initiativ genom att fråga läraren. Studiens slutsatser är relevanta för alla delar av speciallärarens uppdrag, undervisning, utveckling och utredning. / The background of this study is that vocabulary and especially school vocabulary play a central role in students' school success. The first aim of the study is to contribute knowledge about how special needs teachers and primary school teachers describe their assessment, teaching and development of students' conceptualisation and school vocabulary. The second aim is to describe the students' perspective of learning new school vocabulary. A survey was carried out with a qualitative approach in the form of surveys with eleven special needs teachers, ten primary school teachers and forty-nine students. Results were analysed with thematic analysis, which was then interpreted against key concepts of sociocultural theory. Concepts used are the proximal development zone, scaffolding, mediating, everyday language and school language, meaning and definition and finally artifacts. Results were categorised into the following themes, "assessment of students' school vocabulary", "teaching for development of school vocabulary", "obstacles and opportunities for students” and "research, qualification and proven experience". The results point to difficulties in assessing students' school vocabulary as there seems to be a lack of consensus between different professions regarding school vocabulary and a lack of mapping material. One conclusion drawn is that a common technical language for different aspects of school vocabulary would increase the possibilities for collaboration on assessment and investigation between different professions. The results include a variety of language development teaching methods, but planned student interaction and explicit school vocabulary teaching seem to be less common. Another conclusion is that measures such as special needs teachers' supervision are needed to implement current research findings in schools so that a scientific approach becomes an obvious basis for teaching. The result shows that students perceive unknown school words most difficult to understand in primary school teachers' oral language and easiest to understand in textbook texts. The third conclusion is that students need to have insight into which school words they do not understand and then find out the meanings of school words on their own initiative by asking the teacher. The conclusions of the study are relevant for all parts of the special needs teacher's assignments, teaching, development and assessment.

Both digital competence and collaborative skills are important for citizens who need to navigate in future societies. This paper is based on an interview study with ten teachers and the aim is to survey how teachers design their teaching to promote collaborative learning methods by using 1:1. Different perspectives on teachers´ design of the collaborative processes in terms of interaction through the digital device or processes that occurred around the device were found. To visualize how teachers operationalize collaborative learning in their pedagogical activities, the model of TPACK in situ was used (Willermark, 2018). In the analysis of the examples that the teachers reproduced based on TPACK in situ, the results of the study show many innovative learning processes where students interact with their tablets and how the teachers design their teaching to interact with different kinds of subject content. By using Learning Design Sequences as an analysis tool, further understanding was reached of how, when and in what way technology supports the collaborative processes and in which phases of learning this happens. In this way, institutional patterns became prominent through the influence of the physical learning environment, which increased the understanding of how around or through 1:1 also can be placed in a spatial context. Finally, Learning Design Sequences were used to identify opportunities and challenges for teachers in designing for collaborative learning through 1:1. The purpose of the study is to investigate how teachers say they design their teaching to promote students’ collaborative work through digital units in school years 1–6 and through the teachers’ statements see what influencing factors, abilities, subject content and technology support a design of digital teaching for the benefit of collaboration and student-to-student interaction in digital arenas. Based on the conclusions the author also presents a didactic model for teachers to take into consideration when designing their pedagogical activities for practising collaborative skills in the 1:1 classroom. / Digital kompetens såväl som kollaborativ förmåga bygger på elementära kunskaper som medborgare kommer att behöva för att kunna navigera i framtida samhällen. Detta är en intervjustudie med tio lärare med syftet att undersöka hur lärare säger sig designa sin undervisning för att arbeta kollaborativt genom användande av 1:1. Det fanns också initialt en avsikt att uppmärksamma olika perspektiv på de kollaborativa processernas utformning i fråga om dels interaktion genom den digitala enheten, dels processer som sker bredvid. För att synliggöra hur lärare operationaliserar ett kollaborativt lärande i den pedagogiska verksamheten användes modellen TPACK in situ (Willermark, 2018). Vid analysen av de exempel som lärarna återgav utifrån TPACK in situ kunde studiens resultat visa på ett flertal innovativa undervisningsprocesser där eleverna arbetar interagerande elev-till-elev med sin lärplatta och hur lärare designar sin undervisning utifrån ämnesinnehåll. Genom att använda Learning Design Sequences som analysverktyg kunde ytterligare förståelse uppnås för hur, när och på vilket sätt tekniken understödjer de kollaborativa processerna och i vilka faser av lärandet detta sker. På så sätt blev institutionella mönster framträdande genom bland annat den fysiska lärmiljöns påverkan vilket ökade förståelsen av hur bredvid eller genom 1:1 kan sättas i en rumslig kontext. Avslutningsvis användes Learning Design Sequences för att identifiera möjligheter och utmaningar för lärare i att designa kollaborativ undervisning genom 1:1. Syftet med studien är att undersöka hur lärare säger sig designa sin undervisning för att främja elevernas kollaborativa arbete genom digitala enheter i skolår 1–6 och genom lärarnas utsagor se vilka påverkansfaktorer, förmågor, ämnesinnehåll och teknik som understödjer en design av digital undervisning som främjar kollaboration och elev-till-elev interaktion i digitala arenor. Baserat på undersökningens slutsatser presenterar författaren en didaktisk modell med avsikt att stödja lärare när de designar sin pedagogiska praktik så att den kan utveckla kollaborativa förmågor genom 1:1.