Bakgrund: Ungefär var tionde kvinna i fertil ålder har endometrios runt om i världen. Sjukdomen påverkar kvinnan på många sätt, bland annat genom symtom såsom svår smärtproblematik, dyspareunia samt infertilitet. Trots att sjukdomen drabbar många kvinnor förekommer kunskapsbrist bland vårdpersonal vilket bidrar till en försenad diagnos samtidigt som många får leva vidare med långvariga symtom.Syftet: Syftet var att belysa kvinnors erfarenheter av att leva med endometriosMetod: En systematisk litteraturstudie har genomförts varav tio artiklar har analyserats.Resultat: Presenteras utifrån fyra huvudkategorier vilka är: Fysisk påverkan, Psykisk påverkan, Påverkan på det vardagliga livet samt Erfarenheter av sjukvården . Sjukdomen begränsade kvinnorna på många sätt i deras dagliga liv vilket resulterade i blandade känslor. Kvinnorna erfor bland annat ensamhet i sin sjukdom, förändrad självsyn och blandade känslor inför framtiden.Slutsats: Studiens huvudfynd visar på att sjukdomen begränsar kvinnorna från att leva ett normalt liv. Endometrios påverkar kvinnan fysiskt och psykiskt men begränsar även kvinnan i det vardagliga livet. Trots att många vänder sig till sjukvården erhålls inte det stöd som många är i behov av. Istället blir många hemskickade utan hjälp och tvingas leva vidare med symtomen. Det skapar ett lidande då många känner sig ensamma i sin sjukdom.

Ungefär en tiondel av världens kvinnliga befolkning drabbas av den kroniska sjukdomen endometrios. Endometrios kantas av kronisk smärta och med en lång väg till diagnos samt felaktigt information och behandling i relation till sjukdomen. Det florerar en låg kunskap kring sjukdomen och det kan leda till att kvinnans upplevda problematik påstås vara psykiskt betingad. Vidare kan den låga kunskapen yttra sig i brist på omvårdnad, stöd och information till den endometriosdrabbade kvinnan. För att det vårdande mötet ska bli vårdande, behöver kvinnan bli respekterad och bekräftad i sin situation. Syftet med studien är beskriva den endometriosdrabbade kvinnans upplevelse av det vårdande mötet. För att beskriva kvinnans upplevelse utformades en litteraturstudie enligt Axelssons (2012, ss. 203-220.) metod, där studien baserades på 9 vetenskapliga artiklar. Genom analys av de 9 artiklarna, utformades tre teman: att inte bli tagen på allvar, okunskap bland vårdpersonal och behov av att ta egen kontroll. Resultatet diskuteras ur vårdvetenskapliga begrepp som vårdlidande, vårdande möte och den vårdande relationen. Diskussion förs även kring hållbar utveckling och nationella riktlinjer knutna till endometriosvård. I det vårdande mötet ställs den endometriosdrabbade kvinnan inför en problematisk situation. Mötet kantas av en okunskap från vårdpersonalens sida och där kvinnans upplevelse inte tas på allvar. Sammantaget leder de här faktorerna till att kvinnan behöver ta egen kontroll över sin situation.

Endometrios är en sjukdom som drabbar en av tio livmoderbärare i fertil ålder. Trots detta är okunskapen om sjukdomen stor och vården brister i både bemötande och omhändertagande av dessa patienter. Endometriosrelaterade besvär normaliseras och de drabbade lämnas med en känsla av att inte bli tagna på allvar. Syftet med examensarbetet var att undersöka endometriosdrabbades upplevelse av sjukvårdspersonalens bemötande och omhändertagande och hur det kan ha påverkat deras livsvärld. Författarna valde att göra en kvalitativ studie där datan utgörs av sex intervjuer som utförts med stöd av en semistrukturerad frågeguide. Innehållet analyserades med hjälp av kvalitativ innehållsanalys. Resultatet består av tre huvudkategorier och sex underkategorier. Huvudkategorierna är: När sjukdomslidande blir vårdlidande, när vården inte möter- att inte bli sedd och patienten som expert på sig själv. Resultatet visar att sjukvårdspersonalens bemötande brister på flera punkter. Informanternas berättelser är samstämmiga vad gäller en normalisering av smärta och besvär som bortförklaras med att vara naturligt knutna till den kvinnligt kodade kroppen. Diskussionen fokuserar på de drabbades förminskade livsvärld, något som grundar sig i att inte bli tagen på allvar i sitt lidande. Genus har av studiens författare använts som ett verktyg för att undersöka normer och strukturer som påverkar vårdmötet.

Endometrios är en av de vanligaste gynekologiska diagnoserna i världen. Smärtor, blödningar och andra symtom begränsar kvinnornas dagliga liv. Dessa symtom normaliseras ofta av familj och vänner, vilket gör att den drabbade inte tar symtomen på allvar. Okunskap bland vårdpersonal gör att många kvinnors endometriosdiagnos fördröjs. Syfte med studien är att belysa kvinnors upplevelse av att leva med endometrios. Metoden för studien är en litteraturöversikt baserad på nio kvalitativa artiklar. Patientperspektivet och upplevelsen av ett liv med endometrios är i fokus. Resultatet visar att kvinnorna upplever både fysiska och psykiska begränsningar. Oro och ångest för hur deras dagliga liv kommer te sig är ständig närvarande. Det framkommer även att sexlivet påverkas och att sjukdomen kan ge konsekvenser som fertilitetsproblem vilket i många fall kan påverka eventuella relationer. Tvivel på den egna upplevelsen samt rädslan av att bli misstrodd leder till att drabbade kvinnor kan känna sig misslyckade och annorlunda. När diagnosen är fastställd upplever många en lättnad då de får bekräftat för sig själva att de inte bara inbillat sig. Många strävar efter att återfå kontroll över sin kropp och gör detta genom livsstilsförändringar såsom nyttigare levnadsvanor och mer motion. Diskussionen belyser tabun kring ämnet mens, både lokalt och internationellt. Normalisering av symtomen leder till diagnosfördröjning och felaktig behandling. Detta får följder såsom längre lidande och ökade samhällskostnader i form av bland annat sjukskrivningar. Diskussionen tar även upp att sjuksköterskan oftast är kvinnans första kontakt med vården. Därav har sjuksköterskan en möjlighet att ta del av kvinnans berättelse och tillsammans med rätt kunskap kan rätt diagnos ställas snabbare och lidandet förkortas.

Var tionde kvinna beräknas leva med endometrios, ett tillstånd som medicinskt beskrivs vara en kronisk inflammatorisk gynekologisk sjukdom, vars patofysiologi är okänd. Ett karaktäriserande symtom vid endometrios är djupa samlagssmärtor vid vaginal penetration (dyspareuni). Sexualitet ses i det moderna samhället som intimt sammanbundet med identitet. Tidigare forskning visar att kvinnor med dyspareuni), till följd av diskursiva konstruktioner av penetrerande samlag som status quo för normalitet inom heterosexuella relationer, upplever den egna identiteten som könlös. Den manliga kroppen positioneras som biometrisk standard, och kvinnokroppen medikaliseras. Menstruation stigmatiseras och kvinnligt fysiologiskt associerad smärta normaliseras. Denna studie undersöker hur endometriosinducerad dyspareuni inverkar på upplevelsen av identitet hos yngre kvinnor. Studien genomförs med hermeneutiskt metodologiskt riktade djupintervjuer där fem kvinnor med endometriosinducerad dyspareuni i åldrarna 22 till 38 år intervjuas om sina upplevelser av tillstånden. Studiens empiriska material har analyserats enligt den hermeneutiska tolkningstraditionen. Studien utgår från ett livsvärldsperspektiv där existentialistisk fenomenologi och begrepp ur det socialpsykologiska perspektivet ingår i studiens teoretiska och begreppsliga ramverk. Medikalisering av tillstånden endometrios och dyspareuni problematiseras utifrån ett sociologiskt medikaliseringsperspektiv. Studiens resultat presenteras som Ny kvinna, vilket visar att kvinnorna, genom en hermeneutisk tolkningsprocess kontinuerligt reviderar sin förståelse av den egna identiteten i förhållande till andra kvinnor och manliga samlagspartners.

No description available.

No description available.

Bakgrund: Endometrios är en kronisk, gynekologisk sjukdom som drabbar var tionde kvinna i fertil ålder. Sjukdomen innebär att livmoderslemhinna finns lokaliserad på andra ställen än i livmodern vilket medför symtom såsom bland annat starka smärtor och infertilitetsproblematik. Enligt tidigare forskning finns det brister i dagens endometriosvård där otillräcklig kunskap och förståelse samt normalisering av symtom kan leda till att drabbade kvinnor inte får rätt behandling och bemötande i mötet med hälso- och sjukvården. Syfte: Syftet var att undersöka hur kvinnor med diagnosen endometrios upplever mötet med hälso- och sjukvården.  Metod: Litteraturöversikt med beskrivande design baserad på tio kvalitativa originalartiklar från databaserna PubMed och CINAHL. Resultat: Resultatet presenteras som fyra teman och nio kategorier. Kvinnor med endometrios upplever att det finns brister i information och kommunikation i mötet med vårdpersonal. Normalisering och trivialisering av symtom var ett problem som rapporterades av kvinnorna. Attityder hos vårdpersonal påverkar möjligheten till rätt diagnos och hur stödet upplevs. En stor anledning till negativa upplevelser, sett till information, kommunikation, stöd och attityder, i mötet med hälso- och sjukvården rapporteras vara bristande kunskaper om endometrios hos vårdpersonal.  Slutsats: Kunskapsbrist, brist på förståelse för och normalisering av symtom är vanligt förekommande i mötet med hälso- och sjukvården. För att i framtiden kunna ge drabbade kvinnor en jämlik vård och ett gott bemötande med rätt stöd och behandling krävs utvecklad kunskap och förståelse för sjukdomen, såväl inom primärvården som inom specialistvården.

Endometrios är en av de vanligaste gynekologiska sjukdomarna och drabbar ungefär var tionde kvinna i fertil ålder. Det är en kronisk men godartad sjukdom. Endometrios påverkar de drabbade kvinnornas liv i stor utsträckning genom psykiska, fysiska, sociala och emotionella påfrestningar. Till följd av minskad förståelse och kunskapsbrist hos kvinnorna själva samt inom vården, misstolkas och feldiagnostiseras tillståndet ofta och det kan ta lång tid innan rätt diagnos ställs, vilket utmynnar i ett minskat välbefinnande för kvinnorna. En större förståelse samt kunskap hos omgivningen kan leda till att de känner en ökad känsla av sammanhang och hälsa. Syftet med studien är att belysa hur det upplevs av kvinnor att leva med endometrios. Studien är en litteraturstudie som bygger på nio vetenskapliga artiklar. Dataanalysen av de kvalitativa artiklarna resulterade i två huvudkategorier: en känsla av maktlöshet och en önskan om förståelse. Resultatet visar att de som lever med endometrios har en känsla av att leva ett smärtsamt liv samt en känsla av ovisshet. Kunskap och förståelse hos omgivningen kan variera, vilket medför en rädsla hos kvinnorna att öppna sig för andra människor. Information och en diagnos är av stor vikt för att kvinnorna ska kunna förhålla sig till sitt tillstånd och känna välbefinnande. Vidare belyses kvinnors lidande, upplevelse av vården och hur de påverkas av allmänhetens förhållningssätt. Studien kan öka förståelsen för hur kvinnor upplever sin situation och det kan därigenom bidra till att bland annat vårdpersonal får vägledning kring hur de kan bemöta kvinnorna.

Bakgrund: Endometrios är en gynekologisk sjukdom som innebär att vävnad med samma biologiska struktur som livmoderslemhinnan växer utanför livmodern och förknippas med smärtsamma menstruationer. Sjukdomen drabbar ungefär tio procent av alla kvinnor i reproduktiv ålder och de flesta får diagnos först tio år efter symtomdebut. Brist på kunskap hos vårdpersonal bidrar till svårighet att ge rätt vård. Syfte: Att beskriva kvinnors upplevelse av att leva med endometrios. Metod: En litteraturöversikt baserad på kvalitativt resultat från nio kvalitativa- och en mixad artikel. Artikelsökningen genomfördes i databaserna CINAHL Complete, MEDLINE och PubMed. Resultatet tematiserades till fyra teman. Katie Erikssons Karitativa teori - att lindra lidande användes för att diskutera resultatet. Resultat: Resultatet beskriver att kvinnor med endometrios upplever omfattande negativ påverkan på livet. Upplevelserna presenteras i fyra teman Upplevelser av smärta, Upplevelser av behandlingar, Inverkan på livet och Upplevelser av vården. Sammanfattning: Endometrios har en negativ inverkan i många aspekter i kvinnors liv vilket leder till lidande i flera dimensioner. Kvinnorna möts av fördömande attityder och en bristande förmåga att tillgodose behov av vård och stöd. För att förbättra vården för dessa kvinnor behöver vårdpersonal mer kunskap och förståelse om endometrios.