No description available.

I denna uppsats vänder vi siktet mot de professionella vuxna som arbetar med ensamkommande flyktingbarn. Syftet med studien är att skapa förståelse för och synliggöra den professionella socialarbetarebs åsikter och erfarenheter kring sitt arbete och med det som utgångspunkt problematisera bemötandets betydelse för ensamkommande barns etablering/integration i Sverige. Bakgrunden till studien återfinns kring en förförståelse kring en bristande integrationspolitik och att individer med invnadrarbakgrund många gånger hamnar i utanförskap genom majoritetens utmålande av invandrare som främmande och kulturellt avvikande. Arbetet med uppstasen bygger på en kvalitativ ansats där empirin baseras på intervjuer.Resultatet påvisar integrationens komplexitet och att personalen upplever att de saknar strategier för det integrationsfrämjande arbetet. I tolkningen av empirin kan vi utläsa flertalet motsägelser däribland att ansvaret för integrationen åläggs den enskilde individen samtidigt som informanterna ger uttryck för nödvändigheten av ett ömsesidigt bemötande. Utifrån ett intersektionellt perspektiv och en postkolonial begreppsapparat påvisar vi hur det sociala arbetets struktur skapar barriärer för ensamkommande barns möjligheter till en gynnsam etablering. Vi menar att den sociala praktiken befäster ett "Vi" och ett "Dom" genom ett normativt ställningstagande där ensamkommande barn konstrueras som "de andra". En viktig aspekt att uppmärksamma är synen på att ensamkommande barn en dag ska betala tillbaka till det svenska samhället. Vi finner denna syn problematisk och menar att en attitydförändring är nödvändig för att skapa goda grunder för en gynnsam etableringsprocess fri från fördomar kring ensamkommande barns främlingskap.

Det krävs mycket av en människa som måste fly sitt hemland. När dessutom ett barn flyr utan sina föräldrar eller andra anhöriga är det möjligt att barnet har tvingats av sin familj att ge sig av och familjen lägger allt sitt hopp till att barnet ska lyckas i västvärlden. Kraven och förväntningarna på dessa flyktingbarn är svåra att förstå. För att få en djupare förståelse för de ensamkommande flyktingbarnens situation utformades studiens syfte till att undersöka hur personal på boenden för ensamkommande flyktingbarn upplever barnens känsla av sammanhang, vilket föranledde frågeställningarna: 1) Hur upplever personalen att de ensamkommande flyktingbarnens känsla av sammanhang ser ut? 2) Vilka faktorer anser personalen som inflytelserika för barnens känsla av sammanhang? I denna studie har en kvalitativ metod tillämpats, innefattande semistrukturerade intervjuer med åtta respondenter som är personal på boenden för ensamkommande flyktingbarn. Resultatet visar att tillhörighet och stöd i den egna etniska gruppen och meningsfull sysselsättning vara av betydelse, främst i form av nära mellanmänskliga relationer och skola. För att skapa meningsfullhet behövs utrymme för existentiella teman och individens egna känslor vilka genom resultatet har varit svårare för studien att mäta men dessa har omnämnts och är nödvändiga för att KASAM ska kunna uppnås. / It requires a lot of a person who must flee their homeland. When a child flees without family or relatives it’s possible that the child has been forced to leave by the family, with hope that the child shall succeed in the Western World. The demands and expectations on these children are hard to comprehend. To attain a broader understanding of the unaccompanied refugee children’s situation, the purpose of the study was to examine the children’s sense of coherence, which gave rise to the following questions: 1) How can the children’s sense of coherence be described from personnel that work with them? 2) Which factors do the personnel consider to be of influence for the children’s sense of coherence? The study is based on a qualitative method, containing semistructured interviews with eight working respondents at the homes for unaccompanied refugee children. The interview questions where based on Antonovsky’s conception about sense of coherence, short SOC. Decisive for the results was the belonging and support of the own ethnic group and the main occupation of importance, foremost the close relationships and school. In order to create meaningfulness, space is required for existential theme and the individual’s feelings. These factors however have been hard to measure but they are mentioned and considered essential to achieve SOC.

Mathisen, Anna & Wallenborg Carina. Mottagande av Ensamkommande flyktingbarn som kommer till Sverige – en hermeneutisk textanalys. Pedagogik C 30hp VT09. Högskolan i Gävle. Institutionen för psykologi, didaktik och pedagogik. Sammanfattning Barns förhållanden har under de senaste decennierna uppmärksammats alltmer.Under andra världskriget tog Sverige emot både finska och judiska flyktingbarn. Många av de barn som kommer till Sverige kommer från krigsdrabbade länder och bär på traumatiska upplevelser. Därför anser vi att mottagandet av barnen är av yttersta vikt för att skapa en så trygg och stabil miljö som möjligt. Detta är ett viktigt ämne att belysa då vi tycker att vi kan se en allt mer tilltagande tillströmning av de ensamkommande barnen. Vi har valt att granska en proposition från regeringen där vi ämnar granska vilka möjligheter och livsvillkor den vill ge de ensamkommande flyktingbarnen. Genom att använda oss av textanalys som metod och hermeneutik som analysverktyg har vi kritiskt granskat regeringens proposition från 2005 med syftet att hitta dolda meningar och tolka dess budskap. Det vi tycker vi kan se är att propositionen är skriven utifrån ett politiskt perspektiv. Man pratar om barnen, inte för barnen. Barnen blir också synliggjorda som många begrepp och inte bara ett begrepp. Nyckelord Ensamkommande flyktingbarn, Invandrare, flykting, asyl, proposition, livsvillkor. Keywords Refugee child, immigrant, refugee, asylum, government bill, essentials of life.

Syftet med denna studie var att undersöka hur ett HVB-hem för ensamkommande flyktingbarn i Gävleborgs län arbetar för att främja ensamkommande flyktingbarns integration. Fokus i studien låg på metoder och strategier samt svårigheter som verksamhetens företrädare upplever i sitt arbete. Metoden som användes var kvalitativ intervju och under arbetet hade författarna en hermeneutisk infallsvinkel och materialet analyserades utifrån systemteori. Resultatet visar metoder och strategier som berör trygghetsskapande, samhällsorientering och nätverksskapande. Svårigheterna berör till stor del balansen som de ensamkommande flyktingbarnen måste hitta mellan de erfarenheter de bär med sig och den situation de befinner sig i idag. Studiens viktigaste slutsats är att integration är en process som inbegriper många aktörer, system och subsystem, det är inte en process som ensamkommande flyktingbarn själva kan gå igenom utan samhället behöver också vara en del av processen för att det ska bli en lyckad integration. Integration är ett pussel där alla bitar bildar en fungerande helhet. / The aim of this study was to explore how a residential care home for unaccompanied refugees in Gävleborg works with the integration of these unaccompanied refugees. In focus of this study were the methods and strategies as well as the difficulties that the voices of the organization can see in there “every day-work”. The method that was used was qualitative interviews, the writers used a hermeneutic point of view and the material was analyzed with systematic theory. The result shows strategies and methods that contain of: creating a safe plays for the refugee there they can feel comfortable, give information about the new society and creating a social network. The difficulties contains of how hard it is for the refugees to find the balance between the new experiences and the ones that have from earlier parts of their life. The most important conclusion of the study was that integration is a process that concludes many different elements. The process of integration is not only a thing that the refugees should work with, it concludes the whole society. Integration is a puzzle where all different pieces create a whole working picture.

Abstract The purpose of our study is to reach an understanding of the situation of unaccompanied refugee minors in school. Thus the study aims to investigate what sort of possibilities and limits they encounter when going through their school education. We have chosen a qualitative method and conducted interviews with four persons between the ages of 18 and 21 years. The result of the study shows that unaccompanied refugee minors experience numerous limitations and lesser possibilities than other students, which prevents their educational and social development. The limitations partly depend on the school personnels lack of knowledge about this target group, and partly on the difficulty of dealing with a new culture which is different from the students original culture.  An important conclusion that our study has shown is that the educational system has a great impact on how well the students manage to function in the new society later on.  Therefore it is of great importance that the teachers have access to competence development , since this is of substantial importance for the  unaccompanied refugee minors development and socialization. / Syftet med vår studie är att undersöka ensamkommande flyktingbarns situation i skolan, främst med avseende på de begränsningar och eventuella hinder som barnen möter under skolgången.  Det insamlade datamaterialet har analyserats med hjälp av en tematisk tolkande ansats, där framförallt begreppet socialisation varit vägledande i tolkningsprocessen. Resultatet visar att ensamkommande flyktingbarn upplever många begränsningar och färre möjligheter i skolan. Detta försvårar deras möjligheter till kunskapsutveckling och socialisation. De hinder som ensamkommande flyktingbarn brottas med kan i relation till en övergripande nivå ses som en konsekvens av omfattande begränsningar inom skolan som institution. Inom den svenska skolan råder brist på resurser av varierande slag. Det saknas kunskap och insyn i ensamkommande barns livssituationer, vilket i sin tur begränsar elevernas förutsättningar att smälta in i och socialiseras i de nya förhållandena. En viktig slutsats i vår studie är att skolan har stor påverkan på hur eleverna klarar sig senare i livet i det nya samhället. Det är således av stor vikt att lärarna har tillgång till kompetensutveckling, eftersom lärares kapacitet i mötet med eleverna i en förlängning får stor betydelse för ensamkommande flyktingbarns lärande och socialisation.

Sammanfattning Integration är ett begrepp som kan definieras på olika sätt. I denna studie undersöker vi hur integrationsprocessen för ensamkommande flyktingbarn ser ut utifrån barnens vardag inom hem för vård och boende (HVB) och studier i skolan. Genom semistrukturerade intervjuer med tre vårdgivare inom olika HVB-hem och tre skolkuratorer i olika gymnasieskolor har vi undersökt vilka metoder de arbetar utifrån, vad som fungerar bra respektive mindre bra i arbetet med ensamkommande flyktingbarn och vilka förbättringsmöjligheter som finns i arbetet med de ensamkommande flyktingbarnen. I studien har vi kommit fram till att integrationen för de ensamkommande flyktingbarnen påverkas av deras välmående, stabilitet, sysselsättning och av sin grad av förståelse för sin situation. Studien visar även att HVB och gymnasieskolorna, för barnen, fyller olika betydelsefulla funktioner för deras integration. Fritidsaktiviteter och utbildning är två viktiga faktorer för de ensamkommande flyktingbarnens integrationsprocess. Studien visar att barnen med hjälp av dessa aktiviteter kan lära sig det svenska språket, knyta kontakter, få ökad begriplighet och ökade kunskaper om samhället. / Abstract Integration is a concept that can be defined in different ways. In this study, we examine the process of integration for unaccompanied refugee children from the perspective of professionals in residential care homes (HVB-hem) and schools. Through semi-structured interviews with three caregivers in various residential care homes and three school counselors, we studied: which methods residential care homes and schools use to help unaccompanied refugee children manage their everyday life and manage their studies in school, what works well and less well in their work with unaccompanied refugee children and which opportunities for improvements there is concerning the methods used in the work with unaccompanied refugee children. In the study, we have concluded that the integration of the unaccompanied refugee children is mostly affected by their well-being, stability, occupation and comprehensibility about their situation. The study also showed that residential care homes and schools serve different functions. Leisure activities and education are two important factors for children's integration process. The study shows that children with these activities can learn the Swedish language, make contacts, gain increased comprehension and knowledge of the community.

Sammanfattning Denna studie syftar till att undersöka om socialtjänstens organisation kan vara en bakomliggande faktor till de skillnader som upplevts i hur ensamkommande flyktingbarn handläggs och placeras. Detta gjordes genom semistrukturerade intervjuer som sedan analyserades utifrån handlingsutrymme, inramning, vi och dem samt inklusion och exklusion. Slutsatsen är att alla handläggare anser sig placera utifrån barnens behov, men i en specialiserad organisation finns en högre grad av andragörande av ensamkommande flyktingbarn. Detta andragörande är beroende av en diskurs där asylsökande och ensamkommande flyktingbarn ses som andra typer av människor än medborgare. Studiens huvudsakliga användningsområde är att synliggöra och medvetandegöra de maktstrukturer som motverkar inklusion av ensamkommande flyktingbarn för att ge socialsekreterare ytterligare kunskaper att kunna göra ett gott socialt arbete.

SammanfattningUppsatsen fokuserar på ensamkommande barn i Sverige som lever under hot om avvisning till Malta, samt på ensamkommande barn som blivit överförda till Malta. Barnen som deltar i uppsatsen är av Migrationsverket avgjorda som dublinärenden i enlighet med Dublinförordningen . Syftet med uppsatsen är att tillsammans med barnen skapa kunskap, om barnens vardagsliv här i Sverige under avvisningshot, och om barnens vardagsliv på Malta som avvisade. Det handlar om att synliggöra barnen som aktörer i vardagen vilket är inspirerat av ett intersektionellt perspektiv. I uppsatsen återfinns intersektionalitetens främsta värde i dess koppling mellan makt och ojämlikhet och individens möjlighet att agera som subjekt inom ramen för samhällets strukturer, institutionella praktiker och rådande ideologier. Genom ett intersektionellt perspektiv förstås världen som uppdelad i kategorier, vilka produceras och reproduceras i maktrelationer. Uppsatsen innehåller även en jämförelse av situationen för barnen i Sverige respektive på Malta. Jämförelsen ger fördjupad kunskap genom att relatera barnens situationer till varandra. En vidare ambition med uppsatsen är viljan att förändra, vilket inbegriper att arbeta för ett ökat erkännande och institutionellt utrymme för marginaliserade grupper. Uppsatsen genomsyras även av en syn på kunskap som något som skapas av författaren och barnen tillsammans, och barnen har bland annat deltagit i kunskapsproduktionen genom att fotografera sin vardag. Gemensamt för barnens vardag i Sverige respektive på Malta är att flykten och vad de lämnat bakom sig alltid finns med dem. Till följd av barnens utsatta boende- och sociala situation är villkoren i vardagen svårare för barnen på Malta, även om de, till skillnad från barnen i Sverige, har tillfälliga uppehållstillstånd. Uppsatsen synliggör att trots barnens skilda villkor i vardagen är deras strategier inom ramen för ett begränsat handlingsutrymme liknande. I barnens berättelser framkommer att deras grundläggande rättigheter kränks till följd av harmoniseringen av EU:s flyktingpolitik. Det visar på behovet att arbeta för att stärka barns röst i diskussioner om EU:s flyktingpolitik. / AbstractThe thesis is focusing on the issue of unaccompanied children living in Sweden under threat of deportation to Malta as well as children who have been transferred to Malta. The Swedish Migration Board defines the children who participate in this thesis as case subjects in accordance with the Dublin Regulation . In cooperation with the children in question, it is the purpose of the thesis to spread awareness of the everyday lives of the children living in Sweden under threat of deportation as well as the everyday lives of the children deported to Malta. Inspired by an intersectional perspective, the thesis aims to make the children visible as actors in the everyday life. The foremost value of the intersectionality lies in its correlation between power and inequality and the individual’s ability to act as a subject within the framework of our society, institutional practices and prevailing ideologies. Through an intersectional perspective, the world is seen as divided into categories, which are produced and reproduced in power relations. The thesis also contains a comparison of the situation of the children in Sweden and Malta. The comparison provides a deeper insight by relating the children’s situations to each other. A further aim of the thesis is to make a change by for instance working for an increased recognition of and institutional arena for marginalized groups. A fundamental part of the thesis is the notion that the author and the children create knowledge through collaboration. The children have for instance contributed to the knowledge production by taking pictures of their everyday life. The children’s escape and what they left behind are always with them in their everyday lives, whether in Sweden or Malta. As a consequence of the exposed housing and social situation, the children in Malta are naturally faced with greater difficulties in their everyday lives than the children in Sweden even though the former, unlike the children in Sweden, hold temporary residence permits. The thesis highlights the fact that despite the different conditions in their everyday lives, the children show similar coping strategies within a very limited scope for manoeuvre. The stories and experiences told by these children convey that their fundamental rights are violated as a consequence of the harmonization of EU refugee policies. This clearly demonstrates the need for a stronger advocacy to make the voices of the children heard in discussions on the EU refugee policy.

Abstract Background:Sweden has in the past year received several thousand unaccompanied minors. The workload for district nurses in primary care has increased drastically . Many of these children have complex needs for healthcare , which places high demands on the district nurse. Purpose: The purpose of this study was to describe district nurses experiences of caring for unaccompanied refugee children in primary healthcare. Method: The design of the study is qualitative. The data was collected through a convenience and snowball sample and then conducted eight semi-structured interviews . The data were analyzed using qualitative content analysis in which the latent content is the core.Results: Three categories were identified ; " The experiences of caring for an unaccompanied refugee children ", " Obstacles in everyday work " and "A desire for change ." The most prominent results was that the district nurses wanted to give a good and equal health care despite many obstacles, and that they had desires of several organizational changes .Conclusion: It takes a lot of a district nurse to care for unaccompanied refugee children. They have both physical and mental injuries, and many of them suffer from severe mental illness as a result of traumatic experiences they had to undergo. By making small changes of the organization the district nurse's work environment would improve and the patients would also get a more secure and equitable care . / Abstrakt Bakgrund: Sverige har det senaste året tagit emot flera tusen ensamkommande flyktingbarn. Arbetsbelastningen för distriktssköterskor inom primärvården har därför ökat drastiskt. Många av dessa barn har komplexa vårdbehov vilket ställer höga krav på distriktssköterskan. Syfte: Syftet med studien var att belysa distriktssköterskors erfarenheter av att vårda ensamkommande flyktingbarn inom primärvården. Metod: Studiens design är kvalitativ. Datan samlades in genom ett bekvämlighets- samt snöbollsurval och därefter genomfördes åtta semistrukturerade intervjuer. Datamaterialet analyserades med en kvalitativ innehållsanalys där det latenta innehållet är kärnan. Resultat: Tre kategorier identifierades; ”Erfarenheter av att vårda ett ensamkommande flyktingbarn”, ”Hinder i det dagliga arbetet” samt ”En önskan om förändring”. Det som genomsyrande resultatet var att distriktssköterskorna ville ge en god och jämlik vård trots många hinder samt att de hade önskningar om flera organisatoriska förändringar. Slutsats: Det krävs mycket av en distriktssköterska som ska vårda ensamkommande flyktingbarn. Barnen har både fysiska och psykiska skador och många av dem lider av svår psykisk ohälsa tilll följd av de traumatiska händelser de tvingats genomgå. Genom små medel kan förändringar av organisationen göras vilket förbättrar distriktssköterskans arbetsmiljö, men patienten får också en mer säker och jämlik vård.