No description available.

The purpose was to examine relations between motivation and goal orientation, perceived ability and perceived motivational climate among persons working out in gym. Another purpose was to study differences in motivation, perceived ability and motivational climate among men and women. The final purpose was to study interactional effects on the dependent variable motivation. The participants were 59 men and 69 women. The instruments used were Task and Ego Goal Orientation in Sport Questionnaire (TEOSQ), Harter´s Competence scale and part of Mahoneys R-5 test. The results showed positive correlation between motivation and task orientation, and between motivation and perceived ability. Further the results showed positive correlations between perceived ability and both task and ego orientation. Women perceived higher level of task orientation than men. No interactional effects were found. Instructors should focus on taskoriented goalstrategies and develop clients competens for higher motivation.

Syftet med studien är att belysa den osynliga, skapande delen av matematikämnet i grundskolan. Studien bygger på en kvalitativ undersökning med inspiration från ansatsen grounded theory, GT, och består av en litteraturstudie kopplat till en empirisk studie, där den empiriska studien grundar sig på intervjuer med elever i år 8. Studiens resultat visar att elever beskriver sina lösningsstrategier i skolmatematiken väl, och att det ur deras beskrivningar går att läsa ut tre olika nivåer av skapande förmåga i ämnet. Att ha skapande förmåga i matematik innebär att a) agera i en dynamisk process mellan teori och praktik, b) att förnimma eller att se möjligheter samt att koppla det till sin egen förståelse och agera utifrån det i problemlösningsfasen och c) att den lärande indivi-den som subjekt emotionellt hittar egna vägar framåt i kunskapsprocessen, vilka man sedan stämmer av mot ny kunskap för progression. Resultatet av litteraturstudien bildar en referensram för det embryo till teori, hela stu-dien genererat, vilken också innefattar de tre nivåerna av skapande förmåga, enligt elevernas beskrivningar. Jag fann att skapande förmåga sker som en rundgång mellan fakta – metod/struktur – resurs/flyt – fakta.

Syftet med denna uppsats är att undersöka vilket textilt slöjdande som finns på förskolan och om det varierar vad barnen får lära sig. Jag har dessutom undersökt vad litteraturen och läroplanerna i skola och förskola anser om slöjdande med barn och hur gamla barnen bör vara när de börjar skapa/slöjda. Jag har använt mig av kvalitativ metod och genomförde min undersökning i två omgångar. I den första undersökningen intervjuade jag mina informanter utan att spela in. I nästa undersökning spelade jag in fyra stycken förskolepedagogers erfarenheter om barnens skapande och slöjdandet i förskolan. Resultatet av mina intervjuer visar att barnen, på de förskolor jag har undersökt, slöjdar i textila material, och i vissa fall med avancerade tekniker. På förskolorna förekommer sömnad, vävning, tygtryck, garnteknik barnen skapar även med pärlor. Pedagogerna anser att det är lättare att skapa med barn som slutat stoppa saker i munnen men säger även att man i de yngre åldrarna måste anpassa materialen efter åldern. Barnen lär av sina erfarenheter, det är något som förskolepedagogerna är ytterst medveten om och utmanar och utvecklar uppgifterna. Resultatet av min litterära undersökning visar att man enligt författarna inte är för ung att skapa i förskoleåldern och att det är den skapande leken som utvecklar barnen. I läroplanerna LPO94 och Lpfö98 uppmuntras skapande. I litteraturen kan man även utläsa att det är uppmuntran från pedagoger/vuxna som utvecklar barnens möjlighet till att skapa. Det som litteraturen anser lämpligt att göra i förskolan är vävning, tygtryck, färgning tovning, brodering, sömnad och stickning. Ett skapande utan dömande är det som både pedagoger, litteratur och läroplanerna förespråkar.

Syftet med examensarbetet är att undersöka om det är skillnad mellan undervisningen i matematik samt hur eleverna ser på sitt arbete på spetsutbildningen och ordinarie klasser på naturvetenskapsprogrammet. För att undersöka detta har eleverna fått besvara en enkät, deras matematiklärare har intervjuats och observationer har gjorts  i klasserna. Resultaten från denna undersökning visar att arbetssätt som till exempel grupparbeten, som främjar kommunikation, används oftare på spetsutbildningen än på det ordinarie naturvetenskapsprogrammet. Detta gäller även problemlösning som stimulerar reflektion och ger djupare förståelse för olika lösningar på matematiska problem. Eleverna på spetsutbildningen tror sig förstå sina lösningssätt medan eleverna på ordinarie naturvetenskapsprogrammet lär sig formler och lösningssätt utantill i högre utsträckning.

Syftet med denna undersökning var att ta reda på hur verksamma lärare upptäcker och stimulerar elever med en matematisk förmåga. För att uppnå vårt syfte studerade vi litteratur och vi ansåg att en kvalitativ forskningsmetod, i form av intervjuer, var den mest optimala för oss. Litteraturen har vi presenterat i vår teoretiska bakgrund och den behandlar författares syn på elever med en matematisk förmåga. Vilka kännetecken som dessa elever har, varför det är viktigt att man stimulerar dem, samt lärarens roll i bemötandet med eleverna. Vi valde att intervju fem lärare som är verksamma i år F-3, för att få deras bild av elever med en matematisk förmåga. Utifrån det här har vi analyserat och dragit slutsatser kring vårt resultat. Våra viktigaste slutsatser är att läraren har en väldigt viktigt roll i arbetet med dessa elever men även att varje elev är unik och att det därför inte finns några specifika kännetecken eller metoder för hur man stimulerar dem på bästa sätt.

<p>Syftet med denna undersökning var att ta reda på hur verksamma lärare upptäcker och stimulerar elever med en matematisk förmåga. För att uppnå vårt syfte studerade vi litteratur och vi ansåg att en kvalitativ forskningsmetod, i form av intervjuer, var den mest optimala för oss. Litteraturen har vi presenterat i vår teoretiska bakgrund och den behandlar författares syn på elever med en matematisk förmåga. Vilka kännetecken som dessa elever har, varför det är viktigt att man stimulerar dem, samt lärarens roll i bemötandet med eleverna. Vi valde att intervju fem lärare som är verksamma i år F-3, för att få deras bild av elever med en matematisk förmåga. Utifrån det här har vi analyserat och dragit slutsatser kring vårt resultat. Våra viktigaste slutsatser är att läraren har en väldigt viktigt roll i arbetet med dessa elever men även att varje elev är unik och att det därför inte finns några specifika kännetecken eller metoder för hur man stimulerar dem på bästa sätt.</p>

Denna studie behandlar målspråksanvändningen i undervisningen av ett andra- och ett främmandespråk. Syftet med studien är att i en jämförelse analysera om lärarens metoder för målspråksanvändning som används i andraspråksklassrummet, där målspråket är det gemensamma språket, kan appliceras i främmandespråksklassrummet, där det gemensamma språket är landets officiella språk. Forskningsfrågorna som studien utgår ifrån behandlar vilken tillgång eleverna har till målspråket i klassrummet samt om det synliggörs skillnader i språkklassrummen, som påverkar möjligheten att utveckla elevernas kommunikativa förmåga. Studien baseras på klassrumsobservationer, lärarintervjuer samt elevenkäter och genomfördes i grupper vilka studerade svenska som andraspråk samt spanska som främmandespråk. Samtliga metoder visar att svenskstudenterna i högre utsträckning möter begripligt inflöde samt ges utrymme för att tala och interagera på målspråket, vilket är en förutsättning för andraspråkstillägnande. De skillnader som synliggjorts i de olika språkklassrummen är att i svenskklassrummet var lärarnas förväntningar, elevernas engagemang att interagera på målspråket samt behovet av målspråket högre än i spanskklassrummet. Ur detta resultat kan man utläsa förändringsbara faktorer som lärare kan applicera i språkundervisningen så den blir mer språkutvecklande, vilka är: vikten av att begripliggöra inflödet genom språkutvecklande strategier, att stötta eleverna i att pröva sina språkliga hypoteser, att organisera rika klassrumssamtal där eleverna får förhandla om innebörd samt att ha höga förväntningar på eleverna. Samtliga faktorer synliggörs i denna studie i andraspråksklassrummen men inte alla är synliga i främmandespråksklassrummen.

Att vara empatisk innebär att vara medveten om andra människors känslor och att handla efter dessa. Vissa forskare anser att denna intelligens är medfödd, men att den som andra intelligenser måste tränas för att utvecklas (Smith 2006; Hoffman 2000) Enligt Läroplan för förskolan Lpfö 98 (Skolverket 2010) ska empatiarbete finnas med i den dagliga verksamheten, genom att arbetsmetoder som främjar förmåga till inlevelse och medkänsla med andra inkluderas. Syftet med arbetet är att undersöka hur förskolepersonal kan ta del av metoder som stöds av forskning, för att stärka och uppmuntra barns empatiska handlingar och utveckla dem. Flera forskare och författare anser att verksamma metoder i detta arbete är vuxnas närvaro och förhållningssätt, hur/att barn får använda känslor och blir bekräftade i dessa samt hur empatiska handlingar uppmärksammas i vardagen (Niss, Hindgren och Westin 2007; Öhman 2003). Genom att systematiskt tillämpa det väsentliga i sådana metoder i en småbarnsgrupp under sex månader, har jag följt och observerat vad de haft för inverkan på barnens empatiska förmåga. Observationerna i arbetet är uppdelade i två delar. Första delen visar exempel på spontana empatiska handlingar hos barnen. Dessa observationer har analyserats utifrån Hoffmans (2000) teorier om hur barn reagerar på empatisk nöd. Enligt Hoffman blandar barn i ett till tvåårsåldern ofta ihop andras oro med sin egen och tröstar med medel som lindrar den egna oron, vilket även mina observationer visat. Några av observationerna visar på en stegvis ökad empatisk förmåga, vilket enligt Hoffman sker när barnet anpassar sin handling efter andras behov. Den andra delen av observationerna, som visar på samspel barn- vuxen, har analyserats enligt Vygotskijs teorier om "den närmaste utvecklingszonen" (Smidt 2010), vilken kan förklaras som ett stöd, ofta i dialog mellan vuxen och barn. Den vuxne eller mer kompetente hjälper barnet att komma vidare från sin aktuella prestationsnivå till den potentiella nivån. Mina observationer visar att; genom att förskolläraren i dessa situationer upprättar en dialog som förstärker de empatiska handlingarna, hjälper det barnet att senare återkoppla och reflektera över det som har hänt. En utvärdering i arbetslaget visar att metoderna som använts har haft en positiv inverkan på både arbetslaget och barngruppen.

Background: It is common that children and adolecsents with Aspergers syndrome have impaired motor skills and are less physically active than neurotypical children and adolecsents. Studies conducted on neurotypical children shows that children and adolecsents who are regular physical active also have a good motor control and a good physical self-esteem. The purpose of this study was to investigate the physical self-esteem of children and adolescents with Aspergers syndrome. Study Group: 36 children and adolescents aged 9-15 years with a diagnosis of Aspergers syndrome was asked to participate in the survey. 18 children, 16 boys and 2 girls, responded to the questionnarie about physical self-esteem which 17 of the answers could be used in the study. Methods: The translated questionnarie “Such I am” CY-PSPP was reworked into “Who resembles me” to better suit the target audience. The questionnaire was tested for validity at 14 neurotypcal children and adolescents aged 10-15 years. The study group also had to fill out a background form with information on age, gender, those who considered themselves physically active and if you participate in any physical recreational activity. Results: The test of validity showed that the nine children who were physically active in a group activity in their leisure time perceived lower in all domains compared with the 8 children who were not physically active in their leisure time. Discussion: The result is not consistent with the research done on neurotypical children as they show that performing physical activity correlates with the level of physical self-esteem. This study shows the opposite result. The question should be asked whether children and adolescents with Aspergers syndrome should be offered training in more custom shapes.