The task of providing clean drinking water is made more demanding since pollutants have the ability to percolate into the groundwater. Because of the limited budget for drinking water monitoring and the high cost of drinking water contaminant analysis, it is of the highest importance to only analyze relevant contaminants. The aim of this study is thus to develop a monitoring tool that is adapted according to the specific industrial activities and land uses in a water catchment area to simplify and target relevant pollutants in raw water. This will also minimize the costs and increase the effectiveness of the groundwater monitoring. First we conducted a scientific data literature search to empirically enquire the answers to the following questions: (1) Can a so called basic analytical parameter package be designed with appurtenant addition packages? (2) What environmentally hazardous industries are present in the water catchment area of the water source Harplinge-Dettan? (3) How can it be assured that a parameter package is complete, and that not new or forbidden substances are being used and which are not being identified? We further mapped out the surrounding industries in the area of Harplinge-Dettan as well as the agricultural purposes of the land. From here we designed a basic analytical parameter package, which essentially is a list of possible parameters that can be found in a water catchment area. These parameters are recurrent pollutants that can be found in any catchment area. Additionally, we designed several additional packages which are specific to the surrounding industries for that water catchment area. Subsequently, the parameters here are outliers found in the basic analytical parameter package. This means that these are non-recurring pollutants that can only be linked to a specific source (i.e. trikloretylen can be linked to dry cleaning facilities, but no other activity in the area).

Byggsektorn är den bransch (exklusive gruvnäringen) som står för störst andel uppkommen avfall i Sverige, framförallt i form av schaktmassor. Marknaden för återvunna schaktmassor är idag begränsat, dels på grund av otydlig lagstiftning kring återvinning, dels på grund av massornas varierande innehåll. Uppgrävda överskottsmassor från gamla industrimarker kan innebära förhöjda föroreningshalter vilket leder till dyra behandlingar för köpare. Det är heller inte lika lätt att styra den geotekniska kvaliteten hos produkten när råvaran varierar i sammansättning. Vidare kommer produkter av återvunnet ursprung troligtvis vara utsatta för hårdare kontroller än produkter framtagna av jungfruligt material. Den större risken, tillsammans med få incitament att prioritera återvunna material i byggen försvårar säljbarheten. Syftet med det här examensarbetet har varit att undersöka ifall schaktmassor kan uppgraderas till högkvalitativa konstruktions- eller anläggningsprodukter som efterfrågas av marknaden. Swerocks våtsiktsanläggning i Malmö användes som studieobjekt och undersökningen begränsades till två fraktioner, sand i storlek 0–4 mm och grus i storlek 4–16 mm. Arbetet har utförts genom litteraturstudie, intervjuer samt analysering av provresultat, där tre forskningsfrågor kring användning, kravbild och kvalitet har legat som grund för undersökningarna. Resultatet visar att flera aktörer ställer sig positiva till ökad användning av återvunna ballastprodukter så länge dess kvalitet kan säkerställas, främst med avseende på innehållet av föroreningar. Ett stort hinder är den befintliga avfallslagstiftningen och dess avsaknad av tydliga kriterier för när avfallet kan omklassas till produkt. Det finns användningsområden som lämpar sig bättre för ett schaktmaterial av varierande ursprung, där de geotekniska materialkraven är färre. Studien visade att uppgraderat material kan uppfylla krav för utvalda applikationer inom fyllning och dränering enligt AMA Anläggning 17. Främsta krav där är på kornstorleksfördelning och sortering, vilket våtsikten klarar bra. Däremot gör AMA:s nuvarande materialtypsindelning att återvunna material förbises. Detta trots att de kan ha motsvarande egenskaper likt de efterfrågade materialtyperna. Vidare omfattas både fyllnad- och dränerandematerial av ballaststandard SS-EN 132 42 vilket gör att produkterna måste prestandadeklareras och CE-märkas enligt lag. Trots byggproduktskravet är detta något som ofta förbises hos både köpare och producenter. Gällande de kemiska innehållet hos det våtsiktade materialet visade den här studien på stor spridning samt föroreningshalter överstigande haltnivåer för MRR för PAH, koppar, bly och oljor i både sand och grus. En trend av ökande föroreningshalter i produkter i samband med att mer förorenat material togs in för behandling kunde även anas. Sammantaget innebär det en minskad säljbarhet av materialet trots att det uppfyllde krav enligt AMA 17. Antingen behöver fler behandlingssteg tilläggas, med ökade produktionskostnader som följd, eller mer restriktivt urval av vilka massor som tas in för behandling / Cirkulär masshantering med uppgraderade jord- och schaktmassor

Syftet med denna uppsats var att söka förståelse till varför den nedlagda gruvan i Nautanen fortsätter att förorena miljön i närområdet. Utifrån aktör- och nätverksteori har utgångspunkten varit den att olika aktörer har haft olika intressen i Nautanen. Alla aktörer har studerats neutralt och utgångspunkten har varit den att det existerar en ontologisk jämlikhet mellan aktörerna – ingen är starkare än den andra. Genom en kvalitativ fallstudiemetod har olika material bearbetats. Undersökningen visade att försöken på efterbehandling inte genomfördes till dess fullo. Detta beror på att två aktörer, Gällivare kommun och markägaren Sveaskog, inte kunde komma överens om framtidsansvaret för Nautanen. Således resulterade det i att projektet avslutades och föroreningarna fortsatte att förorena. Genom att analysera resultatet lyfts olika belägg för olika slutsatser om vilken aktör som är den starkare aktören samt ansvarig till varför Nautanen fortsätter att förorena. Är det Gällivare kommun eller Sveaskog? Är det lagstiftningen eller staten? / The purpose of this essay was to understand why the old mining site in Nautanen continues to pollute the enviroment in the immediate area. Based on the actor-network theory, different actors have had different interests in Nautanen. All actors have been studied neutrally and the starting point has been that there is an ontological equality between the actors – no actor is stronger than the other. Different materials have been processed through a qualitative case study method. The study showed that the post-treatment trials were not fully carried out. This was because two actors, Gällivare municipality and the landowner Sveaskog, were unable to agree on the future responsibility for Nautanen. Thus, it resulted in the project coming to an end and the pollution continuing to pollute. Analyzing the results highlights different evidence for different conclusions about wich actor is the stronger actor and is responsible for why Nautanen continues to pollute. Is it Gällivare municipality or Sveaskog? Is it the law or the state?

Syftet med detta arbete är att undersöka vilka mängder av vanliga trafikrelaterade föroreningar Växjö kommuns sopsand innehåller och om återvinning av den använda sanden är ekonomiskt genomförbart. Provtagning gjordes avseende mikroplaster, metaller, kolväten, näringsämnen och konduktivitet för att få en uppfattning om sandens föroreningsgrad och vilken reningsmetod som är lämplig. Det utfördes även en kostnadsanalys baserat på uppgifter från Växjö kommun och kontakt med andra företag i form av intervjuer. Analysen av sopsand påvisar låga halter av föroreningar av tungmetaller och kolväten. Detta innebär att sanden kan tvättas för att sedan återanvändas alternativt användas inom andra områden. Analys av totalkväve och totalfosfor tyder på förhöjda halter i använd sand till skillnad från konduktiviteten vilken är högre i oanvänd sand. En mikroplastanalys bekräftar också att plastfragment, plastfibrer och partiklar finns i sopsanden.  Överlag har kontakterna med företagen gett uppfattningen att flertalet av de försök som gjorts tidigare har avslutats på grund av bristande lönsamhet. LCC-analys tyder på att en ekonomisk men framför allt miljömässig vinst kan uppnås under optimala förutsättningar. Slutsatsen av arbetet är att det blir svårt att etablera en fungerande lösning för sandtvätt i nuläget, men att det finns möjligheter att i framtiden kunna återanvända Växjö kommuns sopsand för att uppnå ekonomisk och miljömässig besparing.

No description available.

Avloppsreningsanläggningar är idag utformade för att rena bort föroreningar i form av organiskt material, suspenderade fasta ämnen och växtnäringsämnen (exempelvis fosfater och nitrater). Myndighet i Sverige har satt upp restriktioner och lagar gällande hur mycket av de olika föroreningarna som det är okej att utgående vatten innehåller. En typ av föroreningar som dock inte blivit undersökt och som inte har lika tydliga restriktioner och utsläppslagar är utsläpp av läkemedelsrester och aktiva läkemedelssubstanser. Den största andelen av läkemedelsrester som återfinns i avloppsvatten är på grund av mänsklig konsumtion. Människan har under evolutionen alltid strävat efter att hitta nya metoder för att leva längre, må bra och undvika smärta. Under de senaste årtiondena har konsumtionen av läkemedel ökat, detta på grund av behandling av åldersrelaterade och kroniska sjukdomar, i kombination med en ändrad och mer generös receptutskrivning från sjukhusen.  Läkemedlen som vi konsumerar kommer inte att brytas ner helt av våra kroppar, och restprodukterna kommer utsöndras vida urinen. Urinen kommer sedan, vi avloppen, komma till ett av de lokala avloppsreningsverken, som idag inte har förmåga att rena bort de aktiva läkemedelssubstanserna från vattnet. Det kommer sedan att påverka omgivande vattendrag, djurliv och på lång sikt även ekosystemen.  Tidigare studier har genomförts med syfte att hitta miljövänliga och hållbara metoder för att rena vattnet från mikroföroreningar och läkemedelsrester. En av teknikerna som undersökts är oxidation och adsorption processer. Ett sätt att genomföra oxidation är genom ozonering, som genom sin höga oxidationspotential och miljövänliga slutprodukter i form av bland annat syre gör den till ett miljövänligt alternativ. Vad gäller adsorption processer så är aktivt kol en av de vanligaste teknikerna som används idag och det har visat på goda resultat. Ett vanligt förekommande problem med aktiva kolfilter är att det måste bytas ut när det blivit mättade vilket både kostar pengar, arbetskostnader och en avstannad vattenprocess.  Denna avhandling behandlar utvärdering och process optimering av vattenrening vid behandling av ozon med avseende att rena vatten från aktiva läkemedelssubstanser. För att göra detta har två pilotanläggningar för vattenrening, placerade på två olika platser i Sverige (plats 1 och plats 2) undersökts och optimerats. Båda systemen är utrustade med ett sandfiltersteg, ozonerigssteg anst ett avslutade poleringssteg i form av aktivkolbädd. De två olika systemen är kopplade så inkommande vatten är utgående vatten från likat avloppsreningsverk. Undersökta variabler är injicerad ozonhalt (uteffekt baserat på ozongeneratorns kapacitet) och i ett av fallen, vattenflödet genom systemet. Syftet med arbetet var att hitta optimala driftförhållande med avseende på reducerad mängd läkemedelssubstanser i vatten och energiförbrukning.  Resultaten visade att den parameter som influerade resultatet mest var mängden ozon som injicerades till systemet. Systemet som var installerat på plats 2 var det mest effektiva baserat på både energiförbrukning per m3 vatten och med avseende på reningsgraden på vattnet. Systemet rena vattnet från läkemedelssubstanser upp till mellan 95–100%, vid ett vattenflöde på 16 m3/h och en uteffekt av ozongeneratorn på 75%.  Systemet på plats 1 hade en halverad ozonkapacitet jämfört med systemet på plats 2 och visade inte på fullt lika effektiv rening. Vattnet som bäst renat till 80%, vid ett vattenflöde på 2,5 m3/h och en uteffekt av ozongeneratorn på 100% (motsvarar 50% på plats 2). / Wastewater treatment plants today are designed to reduce pollutants in the form of organic material, suspended solids, plant nutrients (phosphates and nitrates) and microbes from the water. Governments have set up restrictions and laws around in what amount release of different pollutants is acceptable or not. But one type of pollutant that have not been investigated to the same degree is the micropollutants such as pharmaceuticals or active pharmaceutical ingredients (APIs). The biggest amount of APIs release to water is due to human consumption of medicine. Humans have during the evolution strived to find new ways to live longer, stay healthier and avoid pain. Over the last decade there has been an increased consumption of medicine, due to the need to treated ageing related and chronic diseases, together with a change in the clinical practice leading to a more generous prescription approach.  The APIs that we consume will not be totally decomposed in our body, which means that we sooner or later will exude it in form of example urine. The urine will end up in the local WWTP, which today, does not have the ability to reduce APIs in large amount. Due to this, release of APIs to surrounding watercourse will come to affect the animals and eco-system.  Many studies have been done with a goal to find an environmentally friendly way to reduce micropollutants from the wastewater. One of the techniques that has been investigated is oxidation (e.g., ozonation) and adsorption (e.g., activated carbon) processes. Ozonation is an ideal technique due to the high oxidation potential of ozone, environmentally friendly end-products (e.g. oxygen) and low sludge production. Several reports elucidated that application of ozonation for wastewater can have a reducing effect of APIs, and a more studied technique for removal of micropollutants and APIs is activated carbon (AC). But AC has some common struggle, one example is that it works as a filter and that it due to adsorption can be saturated.  The project contained evaluation and process optimization of water purification by oxidation with ozone with aim to purifying water from APIs. To do this, two pilot plants for water purification, located in two different locations in Sweden (location 1 and location 2) will be evaluated and optimized. Both systems are equipped with a sand filter, ozonation step and a polishing step of activated carbon. The two different systems are connected so that incoming water to the system, is outgoing water from a local wastewater treatment plant. The variables evaluated are injected ozone concentration (output power based on the capacity of the ozone generator) and in one of the cases, the water flow through the system. The purpose of the work was to find optimal operating conditions regarding reduced amount of drug substances in water and energy consumption.  The system installed at location 2 is the most effective system from a perspective of both micropollutants reduced and energy used per m3. The API reduction is between 95-100% for the outgoing water and the ozonation step stands for 95-100% of that reduction, which increases the lifetime of the GAC filter. For optimal process settings a water flow of 16 m3/h and an out effect of 75% from the ozone generator was determined.  At location 1 the APIs reduction achieved was 80% after ozonation and 100% after the GAC filtration, and the process settings were 100% out effect (correspond to 50% at location 2) on the ozone generator and a water flow of 2.5 m3/h.

Munktellstaden i Eskilstuna har en historia som ett stort industriområde. Innan det omvandlades till en kulturell plats med konstmuseum, sporthall och andra kulturella faciliteter, var området känt för sin industriella verksamhet, särskilt inom mekanisk verkstad, som inkluderade Munktells Mekaniska Verkstad, som senare blev Volvo Construction Equipment. Som ett resultat av den industriella verksamheten och den tidigare hanteringen av olika material, har det rapporterats att det finns flera föroreningar i området. Dessa föroreningar inkluderar tungmetaller och petroleumprodukter. Delar av Munktellstaden i Eskilstuna har undersökts mellan år 1998 och år 2016. Att sammanställa resultaten från markundersökningar och rapporter ger en bra översikt över föroreningsnivåerna i området under den aktuella perioden. Diskussionen om möjliga källor till de påträffade föroreningarna är viktig eftersom det kan bidra till att identifiera de huvudsakliga källorna till föroreningarna och därigenom möjliggöra åtgärder för att minska eller eliminera dessa källor. Att påpeka luckorna i data är också relevant, eftersom det ger en insikt i vad som saknas i kunskapen om föroreningarna i området och kan fungera som riktlinje för framtida undersökningar. Diskussionen om icke undersökta föroreningar är betydelsefull eftersom det kan finnas potentiella föroreningar som ännu inte har upptäckts eller undersökts. Att identifiera dessa kan vara avgörande för att få en mer komplett bild av föroreningssituationen i området och möjliggöra mer målinriktade kontroll- och saneringsåtgärder. Riskanalysen som gjorts, där man diskuterade risker för människors hälsa, markmiljö och risken för spridning till Eskilstunaån, ger en övergripande förståelse för de potentiella konsekvenserna av föroreningarna i området. Detta kan hjälpa beslutsfattare och intressenter att prioritera och planera åtgärder för att hantera de mest akuta riskerna för människors hälsa och miljön.Studiens slutsats ger en tydlig bild av föroreningssituationen i området och de övergripande resultaten. Det är viktigt att notera att många ämnen i området har halter som överstiger Naturvårdsverkets generella riktvärden för mindre känslig markanvändning (MKM) och de platsspecifika riktvärdena för grundvattnet. Dessutom identifierades föroreningar i vissa delar av området med halter som överskrider riktvärdena för farliga avfall (FA).Det faktum att existerande data inte är tillräckligt för att skapa en fullständig bild av föroreningarnas omfattning är en viktig insikt. Detta betonar behovet av ytterligare undersökningar och forskning för att få en mer detaljerad förståelse av föroreningarna och deras spridning i området.Det är positivt att risken för människors hälsa inte anses vara aktuell i nutiden, eftersom människors exponering för föroreningarna är begränsad. Ändå är det viktigt att fortsätta övervaka och överväga hälsoriskerna, särskilt om området skulle användas för mer känsliga ändamål i framtiden.Den identifierade risken att föroreningarna sprids till Eskilstunaån är en allvarlig fråga som måste tas på allvar. Vattenförorening kan ha långtgående konsekvenser för både den lokala miljön och för människor som är beroende av vattendraget för sina behov.Slutligen är rekommendationen om att införa kontrollprogram viktig för att hantera föroreningssituationen och minska risken för att föroreningar sprids vidare. Ett kontrollprogram kan bidra till att övervaka föroreningarna, implementera lämpliga åtgärder och se till att föroreningarna inte sprids till känsliga områden.

Pollutants can harm menstrual health, and raising awareness of this is vital. This study is a research-through-design project that aims to investigate the design qualities of interactive technologies that aim to raise this kind of awareness. This study used first-person experiment method to design and develop cultural probes. The probes were iterated based on the results of a pilot study. The cultural probes were deployed with five women from Asia and Europe, followed by a semi-structured interview. The probes were designed to prompt participants to reflect on pollution and menstrual health. The results present confusion about pollutants, negative feelings and conflicting feelings while awareness is raising, being watched by technology, lack of more profound knowledge of menstrual health, infringement upon individual bodily autonomy and human responsibility on pollution, and connection between our bodies and environment. This paper highlights the importance of designing and mitigating these design tensions in designing technologies to raise awareness of pollution’s impacts on menstrual health. / Föroreningar kan skada menstruationshälsa, och att öka kännedomen av detta är viktigt. Denna studie är ett research-through-design-projekt som försöker undersöka designkvaliteterna i interaktiv teknologi som försöker att öka kännedom om detta. Studien använde sig av metoden förstapersonsexperiment för att designa och utveckla kulturella sonder. Sonderna itererades baserat på resultaten från en pilotstudie. Kultursonderna utplacerades hos fem kvinnor från Asien och Europa, och följdes upp av en semistrukturell intervju. Sonderna var designade för att få deltagarna att reflektera på förorening och menstruell hälsa. Resultaten presenterar förvirring kring föroreningar, negativa känslor och motstridiga känslor när kännedomen ökar, bli bevakad av teknologi, brist på mer djupgående kunskap kring menstruationhälsa, kränkning av den personliga autonomin och mänskligt ansvar kring förorening, samt kopplingen mellan våra kroppar och miljön. Studien lyfter fram vikten av design och mitigering av dessa designspänningar när man designar teknologi för att öka kännedomen om föroreningens påverkan på menstruationshälsa.

Aluminium has great properties that are utilised the world over, but the production of primary aluminium is very energy intensive. In order to reduce the energy-cost, the aluminium can be recycled by re-melting aluminium scrap. This results in a circularity of the aluminium, as it is produced from ore to a metal and then the metal scrap can be re-melted again for other use.  The study also focuses on secondary production in Sweden. Through interviewing diverse actors in Sweden and analysing literature, an understanding of how the circulatory systems work was developed and the problems that can occur within it.  The major problems found is that through re-melting, the previous alloying elements can become impurities in the new scrap-based material. These impurities can change the properties in the aluminium. Separating these impurities from the aluminium is not an easy process, but a growing research question. Easiest is to minimise these contaminations, companies do this by sourcing where scrap is coming from and its compositional information, so to better organize or use the scrap for a similar purpose aluminium alloy.  This study looked at how the circulation of aluminium scrap works and how used scrap is once again returned to new reusable aluminium. With an understanding of how the processes it is easier to locate problems to improve the processes. / Aluminium har mycket goda mekaniska egenskaper som används i hela världen, men att producera primär aluminium är extremt energikrävande. För att minska energikostnaden kan man återvinna aluminiumet, det görs genom att återanvända gammalt aluminiumskrot. När man gör detta så leder det till ett cirkulärt kretslopp, där det börjar från malm som produceras till metall, när metallen blir till skrot så kan det återanvändas för att producera nytt aluminium.  Genom att intervjua folk inom branschen och att analysera litteratur inom ämnet, så skapades en förståelse hur det cirkulär kretsloppet fungerar och problem som kan uppstå inom systemet.  Det största problemet som hittades var att genom att återvinna aluminium skrot, så kan det tidigare legeringselement bli föroreningar i den nya skrot baserade materialet. Dessa föroreningarna kan ändra egenskaperna hos aluminiumet. För att får bort dessa föroreningar kan vara en svår process eller fortfarande utvecklande processen. Det är mycket lättare att försöka undvika dessa föroreningarnas från börja. Företagen gör detta genom att veta var skrotet kommer ifrån och skrotets legeringsämnen innan de återanvänder det. Då kan de organisera skrotet bättre och använda det till liknande skrot material i framtiden.  Denna studien fokuserar på hur skrotbaserat aluminium fungerar i ett kretslopp och hur gammalt skrot kan återanvändas till ny användbar aluminium. Med en förståelse på hur processen fungerar, så är det mycket lättare att hitta problem som kan leda till möjligheter att förbättra processen.

This thesis aims to assess the environmental consequences of management strategies for wood waste in Sweden. There is a special focus on separation strategies and in what way such measures influence environmental aspects such as the presence of heavy metals in the waste. Actors’ incentives and capacity to influence wood waste management are analysed, emphasising the importance of driving forces such as governmental regulation and market interactions. The results show that, in comparison to present dilution practice, separation of contaminants would lead to decreased heavy metal emissions during combustion of wood waste while still recovering a similar energy yield from the waste. Such measures would also increase possibilities for resource-saving reuse of the generated ash. For most metals, however, long-term pollution concerns related to accumulations in landfills and unintentional co-recycling are difficult to address, regardless of separation strategy. An exception is industrial preservative-treated wood waste that according to regulation is to be separately handled as hazardous, for which separation measures also would address such future concerns. This indicates that governments could play an important role in environmental policy by, for instance, stimulating separate handling of certain discarded products. Actors in the energy sector involved in fuel and heat production have quite restricted capacities for separation of contaminants in wood waste. Instead, achieving substantially less contaminated wood waste seems to require actors in the waste and construction sectors to develop source separation measures. The fact that such measures often involve actors lacking professional standards for waste management constitutes a fundamental obstacle to efficient separation. Perhaps even more hampering is that source separation at present leads to increased waste disposal costs for actors in the construction sector. Such economic outcomes of source separation are unfavourable, since these actors consider wood waste as a disposal problem for which the costs should be minimised. Despite these obstacles, however, the results show that some actors have proved capable of achieving relatively efficient separation. At present, only a minor share of industrial preservative–treated wood waste is separately handled as hazardous. For actors in the energy, waste and construction sectors, the incentives for such measures appear low even though introduced regulations potentially could have created such incentives. It appears as if a lack of steering mechanisms such as communication and supervision have neutralised the inherent pressure from regulation in many cases. Quality requirements, on the other hand, can be concluded to be of outmost importance for motivating separation measures. Unfortunately, market forces encourage actors in the energy sector to practice inconsistent enforcement of quality requirements. As a consequence, actors in the waste and construction sectors do not experience any strong pressure for separation of contaminants from their customers. In fact, such an inconsistent enforcement of quality requirements seems to have counteracted legal pressures for separation, due to present customer-oriented business management. / Avhandlingens mål är att utifrån ett miljöperspektiv analysera strategier för hantering av träavfall i Sverige. Fokus är på strategier för separering och hur såna åtgärder påverkar miljöaspekter relaterade till förekomst av tungmetaller i avfallet. Vidare studeras aktörers incitament och kapacitet att påverka hanteringen med tonvikt på betydelsen av drivkrafter såsom lagstiftning och kundkrav. I jämförelse med dagens hantering där föroreningar ofta späds ut, visar resultaten på att utökad separering skulle leda till minskade emissioner av tungmetaller vid förbränning av träavfall samtidigt som samma mängd energi utvinns. Vidare skulle såna åtgärder öka möjligheterna att återanvända de askor som bildas vid förbränningen. Oavsett om föroreningar separeras eller späds ut är det dock svårt att minska risken för framtida emissioner av tungmetaller till miljön från deponerade och/eller återvunna askor. Ett undantag är impregnerat trä, som enligt rådande lagstiftning ska hanteras som farligt avfall, för vilket separeringsåtgärder även förbättrar möjligheterna att kontrollera framtida föroreningsproblem. Rådande lagstiftning har stark påverkan på miljökonsekvenserna av separeringsåtgärder. Myndigheter kan således spela en viktig roll i att nå ett kretsloppsanpassat samhälle, till exempel, genom att stimulera separat hantering av uttjänta produkter såsom impregnerat trä. Andra faktorer som påverkar miljökonsekvenserna av att införa separeringsåtgärder i hanteringen av träavfall är ett väl utbyggt fjärrvärmesystem och tillgång på sofistikerade anläggningar där förorenat material kan energiutvinnas. Resultaten visar på att aktörer i energisektorn, som förädlar träavfall till ett biobränsle och använder detta till fjärrvärmeproduktion, har begränsade möjligheter att få bort föroreningar. Att åstadkomma en effektiv separering av förorenat material bygger istället på att aktörer i avfalls- och byggsektorn utvecklar metoder för källsortering. Det faktum att många av dessa aktörer inte har tillräcklig kunskap för att åstadkomma en effektiv sortering utgör ett fundamentalt hinder för såna åtgärder. Vidare leder ofta källsortering av träavfall till ökade avfallskostnader för aktörer i byggsektorn. Detta är problematiskt eftersom dessa aktörer i huvudsak ser träavfall som ett kvittblivningsproblem för vilket kostnaderna ska minimeras. Trots dessa hinder visar resultaten på att det redan idag finns aktörer som åstadkommit en relativt effektiv separering av förorenat träavfall. I dagsläget sorteras endast en liten andel av impregnerat trä ut och hanteras som farligt avfall. De studerade aktörerna i energi-, avfalls- och byggsektorn har svaga incitament för utökad separering trots att styrmedel införts som potentiellt kunnat stimulera såna åtgärder. I många fall har brist på kommunikation och tillsyn lett till att den avsedda effekten med lagstiftningen uteblivit. Kundkrav har, å andra sidan, stor betydelse för aktörers intressen av att utveckla metoder för separering. I nuläget uppmuntrar dock marknadskrafter ofta aktörer i energisektorn att inte fullt ut följa upp sina kvalitetskrav. Följaktligen upplever inte aktörerna i avfalls- och byggsektorn några större påtryckningar från sina kunder att förbättra sin sortering av träavfall. Beroende på att många aktörer tenderar att fokusera på kundkrav leder en bristfällig uppföljning av dessa till att de drivkrafter för separering som avsågs med lagstiftningen motverkas.