No description available.

Med detta examensarbete vill vi belysa problematiken runt tredimensionell fastighetsbildning. Som objekt har vi använt oss av ett bergrum på Liljeholmskajen i Stockholm.

Vi har gjort en studie om hur vi kan förbättra registerkartan med hjälp av mätning med GPS och transformation i området Tobyn i Årjängs kommun. Arbetet innehåller fastighetsbildning förr i tiden och även om hur fastighetsbildning går till i dag. Vidare har vi skrivit om olika mätningsmetoder och fakta om GPS-systemet, exempelvis NRTK, fasmätning, absolutmätning och kort om olika transformationsmetoder. Vi har också skrivit om hur vi gick tillväga när vi först mätte och sedan transformerade. Till detta har vi olika bilagor med jämförelse mellan inmätta och transformerade punkter och kartor som visar hur mycket som skilde mellan transformerade gränser och den befintliga registerkartan. Det finns också en bilaga med flygbild över Tobyn som visar något av hur mätförhållandena är. Vår slutsats är att det gick väldigt smidigt att mäta och transformera och tidsåtgången var inte så stor. Det skilde upp till 75 centimeter mellan transformerad och inmätt punkt på vissa ställen. De största avvikelserna fanns i utkanterna av området Tobyn.

Municipalities have the sole responsibility of planning within its jurisdiction. This is partially done through detailed plans. In the detailed plan the municipalities can regulate construction and property subdivision. After the implementation deadline expires the detailed plan still holds legal force but it can be argued that the plans objective is obsolete and that the plan may be amended or repealed due to old age. The aim of this dissertation is to investigate minor deviations in current and outdated detailed plans when it comes to cadastral procedure, if they differ regarding minor deviations. In order to answer the research questions a survey of the cadastral procedures archives has been made and interviews with experts from both government and municipal Cadastral Authority have been carried out. Lantmäteriet, the Swedish mapping, Cadastral and Land Registration Authority has made efforts to improve the cooperation with the municipalities in which the governmental Cadastral Authority has worked, thru the so-called principle of consultation. Here however production equalization obstructed further use of the principles. Furthermore, the interviewees recognized that the acceptance of minor deviations from detailed plans weren’t dependent on whether a detailed plan was outdated or not, as much it depended on how old the it was. In the archives investigation we found that the range of acceptance of minor deviations differs between municipalities. It also differed in how many ordinances that were made in - or out of detailed plans and if the plans were current - or outdated. An example of this is Orust municipality where a large majority of ordinances were made out of plan unlike Härryda municipality were a great majority of the cadastral procedures was made within detailed plans. Of the various cadastral procedures, reallotment was the most common. Subdivision was the most common when it came to minor deviation. It was also more commonly occurred that a minor deviation was made in outdated detailed plans rather than current detailed plans.

Två eller flera fastigheter har ibland ett gemensamt behov av att nyttja ett markområde som är beläget utanför den egna fastigheten. Det finns ett antal olika möjligheter att tillgodose detta behov varav en möjlighet är att bilda en samfällighet. Det finns idag närmare 100 000 samfälligheter i Sverige. I det här arbetet undersöks vilka ändamål dessa samfälligheter har. I arbetet undersöks även när samfälligheter bildats och genom vilken åtgärd bildandet skett. Utgångspunkten är ett uttag ur fastighetsregistret med samtliga registrerade aktiva samfälligheter i Sverige. Samfälligheterna har sedan sorterats och indelats i klasser efter det eller de i fastighetsregistret angivna ändamålen. Ur klasserna med de mest förekommande samfällighetsändamål har slumpmässiga urval gjorts. Bildningstid och bildningsåtgärd för de utvalda samfälligheterna har därefter kontrollerats i fastighetsregistret. Det har även gjorts fallstudier av samtliga samfälligheter i Stockholms kommun och Staffanstorps kommun. Resultatet visar att det absolut vanligaste ändamålet är någon typ av väg. Resultatet visar även att de flesta samfälligheter bildats under 1800-talet vid genomförande av laga skifte. Fallstudierna visar på stora skillnader mellan de jämförda kommunerna. Samfälligheterna i Stockholms kommun är vanligen bildande under senare tid genom någon av de möjliga åtgärderna i fastighetsbildningslagen. Samfälligheterna i Staffanstorps kommun är vanligen bildade enligt de äldre lagstiftningarna för enskifte, laga skifte, hemmansklyvning eller ägostyckning.

En fastighetsägare bör dels ta hänsyn till juridiska och dels ekonomiska aspekter då denne skall undersöka möjligheter till värdestegring av sin tomtmark genom en avstyckning. Detaljplanen, som kommunen ansvara för, är den främsta faktorn som skall tas i beaktning vid förändring av markanvändning och utgör därmed en nyckelroll i en avstyckning. Genom att det är kommunen som reglerar de förutsättningarna som styr en ombildning av fastighetsstrukturen befinner de sig i en maktposition gentemot fastighetsägaren. Om ett område inte täcks av en detaljplan är det upp till lantmätaren att avgöra om en ansökan om avstyckning skall beviljas eller ej. Värdestegringen av mark vid en avstyckning påverkas främst av antalet byggrätter som fastighetsägaren kan erhålla på tomten. Detta innebär att det är den värdebärande faktorn, tomtens area, som fastighetsägaren i viss mån kan påverka för att skapa värde. Den slutgiltiga köpeskillingen baseras på intressenterna till objektet och deras betalningsförmåga. De intressenter som ser den största nytta med tomten är också dem som kommer att vara de mest betalningsvilliga. Därför bör man inför en försäljning definiera vilka de potentiella köparna är och deras betalningsförmåga för att vidare kunna avgöra huruvida en avstyckning, utifrån en lönsamhetsbedömning, bör genomföras eller ej.

No description available.

Samtliga fastigheter ska vara lämpliga för sina ändamål. Vad som påverkar lämpligheten kan exempelvis vara fastigheternas omfång och areal. Fastigheter kan vara lämpliga för exempelvis bostadsändamål eller jord- och skogsbruksändamål. Det finns skillnader mellan en bostadsfas­tighet, en bostadsfastighet med kombinerat ändamål samt jord- och skogsbruksfastigheter. Syftet med denna uppsats har varit att redogöra för vad skillnaderna mellan de olika fastighets­ändamålen är och även att redogöra för den rättsliga utvecklingen som har skett beträffande de olika fastighetsändamålen. För att kunna besvara frågeställningarna och upp­fylla syftet har den rättsdogmatiska metoden använts. I och med uppsatsen har det konstaterats att det finns en gränsdragning mellan de olika fastighetsändamålen men att bedömningen ska göras från fall till fall. Av resultatet framgick det vidare att det finns ett glapp rent areal­mässigt mellan en bostads­fastighet med kombinerat ändamål och en jord- eller skogsbruksfastighet. Skillnaden mellan en bostadsfastighet och en bostadsfastighet med kombinerat ändamål är om det finns mark utöver karaktären tomtmark.

Sedan den 1 januari år 2004 är det möjligt att bilda tredimensionella fastigheter i Sverige. Ett av syftena med den nya lagstiftningen var att möjliggöra äganderätt för tunnlar. Tunnlar kan användas till många olika ändamål, bland annat för järnväg. Järnvägen i Sverige har på många sträckningar ett stort behov av kapacitetshöjande åtgärder. När järnvägen byggs ut och byggs om kan det i många fall vara lämpligt med tunnlar, bland annat då den ska passera en stad eller dras i ett kuperat landskap. Till skillnad från när järnvägen går i markplan, där järnvägshållaren äger marken i långsmala fastigheter, har markåtkomsten för tunnlarna traditionellt lösts genom servitut kopplade till järnvägsfastigheterna. I och med lagändringarna år 2004 är det nu möjligt att även äga utrymmena för tunnlarna, då de kan utgöra tredimensionella fastigheter. I detta examensarbete undersöker författarna om de aktuella aktörerna tagit till sig av den nya lagstiftningen, alltså när, hur och varför möjligheten att skapa tredimensionella fastigheter använts. I studien har samtliga järnvägstunnlar vars ansökan om lantmäteriförrättning inkommit mellan den 1 januari år 2004 och den 20 maj år 2018 eller vars järnvägsplan vunnit laga kraft senast den 20 maj år 2018 undersökts angående hur markåtkomsten lösts. Detta omfattar 27 järnvägstunnlar, belägna från Malmö i söder till Umeå i norr. Materialet delades in i två tidsspann för att se om någon förändring skett under perioden angående valet av markåtkomstlösning. Resultatet visar att så är fallet. I det första spannet var det klart dominerande tillvägagångssättet officialservitut, medan det i det andra var övervikt för tredimensionella fastigheter. Studien visar dock att rätten till tunnelutrymme fortfarande ibland säkras med servitut. I examensarbetet har fem intervjuer genomförts varav fyra angående två aktuella projekt, nya Strängnästunneln och Västlänken i Göteborg, för att finna olika motiv bakom valet av markåtkomst. I de två intervjuer som genomförts med förrättningslantmätare som tagit/kommer att ta beslut om markåtkomst för järnvägstunnlarna framkommer att både tredimensionell fastighetsbildning och officialservitut är goda lösningar och att valet dem emellan de facto ligger hos sökanden. De två intervjuade markförhandlarna på Trafikverket delade med sig av relevanta motiv som legat till grund för valen. Både officialservitut och tredimensionell fastighetsbildning har för- och nackdelar, vilket gör att frågan måste avgöras från tunnel till tunnel. / Since 1 January 2004 it is possible to form three-dimensional properties in Sweden. One of the purposes of the new legislation was to enable ownership of tunnels. Tunnels can be used for many different purposes, including railway. The Swedish railway needs improvement regarding the capacity. When the railway is expanded and rebuilt, it may sometimes be suitable to build a tunnel. This may be the case when the railway is passing a city or built in a hilly landscape. Unlike when the railway runs on the ground, where the rail holder owns the land in very long real estate, the land access for the tunnels has traditionally been solved with easements. The changes in the legislation in 2004 makes it possible to own the tunnels in the form of three-dimensional properties. In this bachelor thesis, the authors investigate if the actors concerned are using the new legislation and, if so, when, how and why. In the thesis, all railway tunnels whose cadastral application have been submitted between 1 January 2004 and 20 May 2018 or whose railway plan has become final before 20 May 2018 was investigated regarded the land access. This includes 27 railway tunnels, from Malmö in the south of Sweden to Umeå in the north. The data was divided into two periods to investigate if any change occurred regarding how the land access was solved during the period. The result displays that this is the case. In the first time span, easement was clearly the dominant choice, while three-dimensional properties was the main pick in the second. However, as the study shows, easement is still sometimes used as a choice. Five interviews have been carried out in the thesis, four of which are related to two current projects, the new railway tunnel in Strängnäs and Västlänken in Gothenburg. The purpose behind the interviews was to find different motives regarding the choice of land access. The two interviews with the cadastral surveyors reveals that both three-dimensional property formation and official easement are suitable solutions and that the choice in between de facto lays with the applicant. The two interviewed land negotiators at Trafikverket shared the motives on which the choices were based. Both official easements and three-dimensional property formation have pros and cons, meaning that the choice must be decided for each tunnel apart.

I fastighetsbildningslagens tredje kapitel hittas de allmänna villkoren som måste vara uppfyllda vid en fastighetsbildning. 3 kap. 9 § FBL är en undantagsregel som gör det möjligt att utföra en fastighetsbildning även om villkoren i 3 kap. 1 eller 5 §§ FBL inte är uppfyllda. Regeln kallas även för successiv fastighetsbildning. Trots att lagtexten behandlar regeln och Lantmäterimyndigheten har upprättat en handbok för FBL, lämnas utrymme för egna tolkningar när tillämpning får ske. Rapporten syftar till att tydliggöra innebörden av successiv fastighetsbildning samt ta fram riktlinjer för vid vilka åtgärder det kan tillämpas. Rapporten undersöker inte successiv fastighetsbildning för skogs- och jordbruksfastigheter. Utifrån syftet togs fem frågeställningar fram. En fråga avser att tydliggöra uttrycket successiv fastighetsbildning, en annan fråga syftar till att ta fram de åtgärder som successiv fastighetsbildning kan tillämpas på. Genom en rättsfallsanalys, fallstudier, en intervju samt litteratur- och propositionsstudier kunde ett resultat antas. Däribland framkom det att ingen tydlig bild av successiv fastighetsbildning finns. Litteraturstudien gav en förståelse om att successiv fastighetsbildning är ett annat ord för 3 kap. 9 § FBL som gör det möjligt att, i vissa fall, frångå villkoren i 3 kap. 1 eller 5 §§ FBL. Rättsfallsanalysen och fallstudierna gjorde det möjligt att ta fram riktlinjer för vid vilka åtgärder successiv fastighetsbildning kan tillämpas på. Därefter kunde det konstateras att successiv fastighetsbildning går att tillämpa vid fastighetsbildning av befintliga fastigheter som inte uppfyller lämplighetsvillkoren i 3 kap. 1 § FBL, vid skapande av exploateringsfastigheter samt vid bildande av fastigheter inom ett utvecklingsområde. Resultatet presenteras slutligen i en slutsats där alla fem frågeställningar besvaras. / In the third chapter of the property formation act the general conditions concerning property formation is described. In Chapter 3, section 9 Real Property Formation Act, there is an excepting rule that makes it possible to perform a property formation even if the conditions in the real property formation act 3 chap. 1 or 5 §§ is not fulfilled. This rule is called Successive property formation. Although the legal text treats the rule and the cadastral authority have made a hand book for the Real Property Formation Act, there still is uncertainties about when it can be applied. The aim of this thesis is to clarify the meaning of successive property formation and to present guidelines for when it is possible to apply it. This thesis will not focus on successive property formation for forest and agriculture property. Based on the aim, five issues were made. One of the issues intends to clarify the term successive property formation, and another issue aims at identifying the actions that successive property formation can be applied to. Through a court cases analysis, case study, interview and literature and propositions study, a result could be assumed. Among other things, it emerged that no clear view of successive property formation existed. The literature study gave an understanding of that successive property formation is another word for the real property formation act 3 chap. 9 § that makes it possible to, in some cases, make an exception from the conditions in the real property formation 3 chap. 1 or 5 §§. The court case analysis and the case study made it possible to draw guidelines for actions where successive property formation can be applied. Thereafter it could be noted that successive property formation can be applied on existing properties which does not meet the suitability conditions in the real property formation act 3 chap. 1 §, for the creation of exploitation properties and for the formation of properties within a development area. Conclusively, the result is presented were all five issues are addressed.