Syfte: I Sverige råder det en stor bostadsbrist. En lösning för att skapa nya bostäder i tätbebyggda områden är vertikal förtätning. Detta kan ske via våningspåbyggnad av bostäder på parkeringshus. Denna typ av påbyggnad ställer dock krav på den befintliga byggnaden. Rapportens syfte är att fungera som ett underlag vid projektering av konstruktion, brand och installationer vid framtida projekt av liknande slag. Målet är vidare att analysera och sammanställa olika byggnadstekniska lösningar som används vid våningspåbyggnad av bostäder på parkeringshus. Detta skall besvaras genom följande frågeställningar: Vilka konstruktionstyper tillämpas vid våningspåbyggnad på ett parkeringshus och vilka krav ställer påbyggnaden på den befintliga stommen? Vilka brandkrav ställs på denna typ av våningspåbyggnad och hur uppfylls dessa? Hur förses påbyggnaden med installationer?   Metod: Rapporten bygger på en kvalitativ fallstudie där intervjuer och dokumentanalyser legat till grund för empirin. För att styrka studien med teori har en litteraturstudie genomförts.   Resultat: Resultatet visar att en lätt stomme har använts till samtliga våningspåbyggnader, däremot har valet av stommaterial skiljt sig åt. Kapaciteten på den befintliga byggnadens grund har varit avgörande för om en våningspåbyggnad varit möjlig. Placering av våningspåbyggnaden har berott på om boyta eller antalet parkeringsplatser prioriterats högst. Brandkraven på denna typ av byggnad kan likställas med kraven som ställs på en nybyggnad av bostäder. Detta har inneburit att förändringar på de befintliga parkeringshusen varit nödvändiga för att uppfylla kraven. Nya installationsschakt har placerats både in- och utvändigt av den befintliga byggnaden.   Konsekvenser: De slutsatser och rekommendationer, utifrån rapportens innehåll, består främst av vikten i att göra en noggrann inventering av den befintliga byggnaden. Det handlar om byggnadens kapacitet och vilka eventuella förstärkningsarbeten som krävs innan en våningspåbyggnad.   Begränsningar: Studien avgränsar sig från byggnadstekniska beräkningar och ekonomiska kalkyler. Arbetet har begränsats utifrån en viss mängd ord och tidsram, utan dessa hade möjligheten funnits att göra en mer djupgående analys av studiens referensobjekt. Detta genom att intervjua ytterligare aktörer inom fler konsultområden för de valda referensobjekten. / Purpose: In Sweden, there is a shortage of housing and a solution for creating new housing in urban areas is vertical densification. Vertical densification can be done by adding floors of housing on top of existing parking garages. This type of extension sets demands on the existing building. The purpose of this thesis is to serve as a basis for the planning of construction, fire requirements and installations for future similar projects. The goal is furthermore to analyze and compile various building-technical solutions that are used when floors of housing are built on top of existing parking garages. The goal is answered by the following questions: Which types of construction are used for additional floors of housing on top of parking garages and what requirements does the extension have on the existing building? What fire requirements are imposed on this type of extension and how are they fulfilled? How are the additional floors of housing provided with installations?   Method: The report is based on a qualitative case study in which interviews and document analysis formed the basis of empirical data. To confirm the study with theory, a literature study has been conducted. Findings: The result shows that a light framework has been used for additional floors of housing, however, the choice of framework material has been different. The capacity of the existing building's foundation has been vital for whether an extension with housing has been possible. Placement of the extension has been due to whether the living space or the number of parking spaces is given as the highest priority. The fire requirements for this type of building can be equated with the requirements imposed on a new building of housing. This has meant that changes to the existing parking garages have been necessary to meet the requirements. New shafts for installations have been placed on both inside and outside of the existing building. Implications: The conclusions and recommendations, based on the content of the thesis, consist primarily of the importance of making an accurate inventory. It’s about the existing building's capacity and what possible reinforcement work it requires before an extension with housing. Limitations: The study delimits itself from construction engineering calculations and economic calculations. The work has been limited based on a variety of words and timeframe, without these it would be possible to make a more in-depth analysis of the study's reference objects. This would be done through interviewing more actors from additional consulting areas for the selected reference objects.

Studiens syfte är att få kunskap om hur förrättningslantmätare tillsammans med mätningsingenjörer förhåller sig till behövlig omfattning av gränsmarkering. Begreppet behövlig omfattning återfinns i Fastighetsbildningslagen, FBL, 4 kap. 27 §.   Metoder som tillämpats för att uppnå studiens syfte består, utöver en pilotstudie, av intervjuer och en kvalitativ enkätundersökning. Urval har gjorts bland statligt och kommunalt anställda förrättningslantmätare och mätningsingenjörer. 11 personer intervjuades och 36 personer besvarade enkät. I pilotstudie intervjuades 2 personer.   Erfarenhet av yrket är en viktig faktor som påverkar synen på gränsmarkering i lantmäteriförrättning. Bedömning, tolkning och tillämpning av behövlig omfattning grundas på sakägares behov av att tydligt förstå var fastighetsgränser går. Det råder delade meningar om hur tydliga tillgängliga riktlinjer är. Handbok för Enhetligt arbetssätt används som bedömningsunderlag, vilket innefattar en basnivå för fältarbete. Rättssäkerhet från juridiskt perspektiv är den enskilt viktigaste faktorn som styr behövlig omfattning av gränsmarkering. Mätningsingenjör har också de facto stor del i beslutsprocessen.   Slutsatser från genomförd studie visar att det finns svårigheter med att markera gränser i exploateringsområden. Erfarenhet ligger ofta till grund för bedömning, tolkning och tillämpning av behövlig omfattning. / The purpose of the study is to gain knowledge how surveying engineers together with cadastral surveyors relates to necessary existent when marking a boundary. The term necessary extent can be found in the Swedish property formation law, chapter 4 § 27.   The methods used to reach the purpose of the study were, besides a pilot study, interviews and a qualitative questionnaire. A selection was made among employees from the National cadastral authority and Municipal cadastral authority. 11 people were interviewed and 36 people answered the questionnaire. In the pilot study 2 people were interviewed.   Experience of the profession is an important factor which affects the view of marking a boundary in cadastral procedure. Assessment, interpretation and application of necessary extent are based on the interested parties’ need of clear understanding of property boundaries location. The opinion is divided of how clear existing guidelines are. The instruction manual Handbok för Enhetligt arbetssätt is used for assessments which consist of a base level for field work. The most important factor for necessary extent is to ensure the rule of law from a legal perspective when marking a boundary. Surveying engineers has in reality a major part in the decision making.   The conclusion from completed study shows difficulties when marking boundaries in land development sites. Experience is often the basis for the evaluation, interpretation and application of the necessary extent.

Sedan 1 januari 2004 är det möjligt att om- och nybilda fastigheter som avgränsas i tre dimensioner; höjd, bredd och djup och som enligt fastighetsbildningslagen (FBL) definieras som tredimensionell fastighet (3D- fastighet). Trots det faktum att 3D-fastigheter innebär införandet av ytterligare en dimension i fastighetsbildningen gjordes dock få ändringar i FBL. En av ändringarna i FBL gällde utstakning och utmärkning av gränser. Sedan tidigare ska gräns som tillkommer genom fastighetsbildning utstakas och utmärkas i behövlig omfattning. År 2004 infördes att om utstakning/utmärkning lämpligen inte kan ske i en förrättning så ska gränserna beskrivas på den karta som upprättas eller i andra förrättningshandlingar. I och med att 3D-fastigheter sällan är kopplade till marken är förrättningshandlingarna de dokument där gränserna beskrivs. Redan vid införandet av 3D-fastighetsbildning diskuterades svårigheterna med gränsmarkering och redovisning och idag pågår en stor diskussion och flertalet utredningar världen över avseende redovisning av 3D- fastighetsbildningåtgärder. Idag redovisas de nya fastighetsgränserna vid 3D- fastighetsbildning i Sverige i karta, verbal beskrivning samt i ritningar. Allt i 2D, antingen i pappersformat eller PDF. Syftet med denna uppsats är att undersöka vilka krav som idag ställs på redovisning av 3D-fastighetsbildning, analysera behovet av en mer standardiserad process samt redogöra för aktuella alternativa redovisningsmetoder. Fokus för studien ligger i förståeligheten och entydigheten i de förrättningsakter som bildas vid 3D-förrättningar. Till grund för studien ligger studier av lagtext, förrättningsakter, tidigare forskning och annan litteratur samt intervjuer. Resultatet visar att det finns ett behov av att förbättra förståeligheten i de förrättningsakter som bildas vid 3D- fastighetsbildning idag, främst ur ett framtida perspektiv. Samtliga respondenter vid intervjuer anser att akterna är förståeliga för förrättningslantmätare och sakägare idag men kan bli problematiskt när t.ex. en tredje part i framtiden behöver sätta sig in i de juridiska gränserna vid behov av exempelvis en ändring i gränsdragningen. Det saknas även en entydighet i framförallt de ritningar som ligger som underlag för gränserna. Studien har visat att införandet av 3D-modeller i förrättningshandlingarna samt en utveckling av de riktlinjer som finns för ritningar som underlag vid 3D-fastighetsbildning skulle öka förståeligheten av 3D-förrättningar och därmed kunna vara bidragande till en smidigare samhällsbyggnadsprocess.

Inom en fastighetsbildningsförrättning prövar Lantmäteriet om en fastighet är lämplig och kan bildas. För att avstycka en fastighet för bostadsändamål stadgas i 3 kap. 1 § fastighetsbildningslagen att den tilltänkta fastigheten ska ha tillgång till behövliga vägar utanför sitt område. I propositionen till fastighetsbildningslagen diskuterades om rätt till väg skulle vara ett uttryckligt krav för alla fastigheter, men man valde istället dagens formulering. Detta får till följd att det för fastigheter förekommer situationer med praktiskt nyttjande av väg utan en formell rättighet. Studiens forskningsfrågor är följande: I vilka situationer förekommer avstyckning utan att formell rätt till väg bildas? Vilka är skälen till att rätt till väg inte formaliseras vid avstyckning? Hur bör frågan om rätt till väg handläggas vid avstyckning? Studiens syfte är att kunna resultera i en rättssäkrare handläggning, lämpligare fastigheter, en effektivare samverkan mellan fastigheter och ett lämpligare fastighetssystem. För att besvara frågeställningarna har intervjuer genomförts med yrkesverksamma förrättningslantmätare, och representanter för Riksförbundet enskilda vägar (REV). I studien framkommer något förenklat att de situationer då man inte bildar en rättighet för befintlig väg är då det upplevs vara försvårande, fördyrande och försenande samt att tillgången till väg kan antas föreligga även utan en formell rättighet. Det förutsätter också att förrättningslantmätaren och sakägaren är överens om tillvägagångssättet. Situationerna kan t ex vara att vägen löper över en samfällighet, vägen utgör en inaktuell gemensamhetsanläggning, en ansökan om anläggningsförrättning redan kommit in, det finns en fungerande informell organisation eller att kommunen frivilligt efter avtal sköter den enskilda vägen. Hur handläggningen praktiskt sker finns det olika individuella skillnader i. Vad som är rätt eller fel är svårbedömt då rättsläget är oklart. Riktlinjer för den juridiska bedömningen är i skrivande stund på väg att arbetas fram av ett specialistnätverk inom det statliga Lantmäteriet för att kunna bidra med stöd och resultera i en mer enhetlig rättstillämpning. Den nuvarande lagstiftning bedöms ändamålsenlig och tillåtande men ansvarsförhållandet bör klargöras samt riktlinjer för handläggningen utarbetas. Förslagsvis bör riktlinjer upprättas för hur fastighetsägare som sedan tidigare nyttjar den befintliga vägen ska hanteras och informeras. Avslutningsvis ska inte förglömmas att förrättningen endast utgör första instans i fastighetsbildningsmål och att förrättningsförfarandet enligt förarbetena inte kan krävas ska fattas med fullständig information. / Within a property formation procedure, the Swedish land cadastral authority Lantmäteriet adjudicate whether a property unit is suitable and can be formed. In order to subdivide a property unit for residential purposes the Swedish property formation act (fastighetsbildningslagen 3 chapter 1 article) states that the proposed property unit shall have access to necessary roads outside its area. The bill for the property formation act discussed whether lawful right to roads should be an explicit requirement for all property units, but settled on the wording of today. As a consequence, situations occur with roads being used without a formal right. The research questions are as follows: In what situations do subdividing of property units occur without a formally established right to use a road? What are the reasons for rights to roads not being formalized when subdividing property units? How should the right to roads be handled when subdividing property units? The aim of the study is to result in a handling of more legal security, more suitable property units, more effective cooperation between property units and a more appropriate property units system. In order to answer the research questions interviews has been conducted with cadastral officers and representatives of the national association for private roads (REV). The study shows somewhat simplified that the situations when one does not form a right for existing roads is when it is perceived to be aggravating, delaying and rising the price of the process and that access to the road can be assumed to exist even without a formal right. It also assumes that the cadastral officer and the interested party agree on the approach. For example, the situation may be that the road runs over a joint property unit, the road constitutes an outdated joint facility, an application for a joint facility procedure has already been sent in, there is a functioning informal organization or that the municipality manages the road after a separate agreement. There are different approaches on how the practical handling is carried out. Guidelines for the legal assessment are currently being developed by a specialist network within Lantmäteriet in order to provide support and result in a more uniform application of law. The current legislation is considered appropriate and permissible, but responsibilities and handling should be clarified and guidelines for the procedure drawn up. Guidelines should be established for how property owners who already use the existing road should be handled and informed.

Den fasta egendomen i Sverige utgörs av mark och är indelad i fastigheter. För att ändra fastighetens utsträckning eller rättigheter som är kopplade till denna görs det genom fastighetsbildning som ansöks vid en lantmäteriförrättning. Dessa lantmäteriförrättningsärenden handläggs av de statliga eller kommunala lantmäterimyndigheterna. Är någon av sakägarna i förrättningen missnöjd med lantmätarens beslut, kan denna överklaga beslutet till mark- och miljödomstolen. Domstolen fattar därefter beslut i ärendet. Anser domstolen att lantmäterimyndighetens beslut är felaktigt eller bristfälligt, kan de återförvisa ärendet. Denna studie har därmed undersökt varför dessa förrättningar återförvisas. Syftet med studien är att öka kunskapen om återförvisade förrättningsärenden. Ur en samhällsekonomisk- och rättssäkerhetssynvinkel är det angeläget att hanteringen kring lantmäteriförrättningar blir mer effektiv.  För att genomföra studien har en studie av domar och intervjustudie genomförts. Intervjuer genomfördes med förrättningslantmätare och ett tekniskt råd från mark- och miljödomstolen samt Mark- och miljööverdomstolen. Under intervjuerna framkom det att ämnet är viktigt och att lantmäterimyndigheterna är en välorganiserad myndighet. I studien har det använts 119 återförvisade ärenden. Dessa har efter bearbetning kategoriserats och visat att största anledningen till att ärenden återförvisas är på grund av formella fel. Lantmäterimyndigheten har vid sådana fel till exempel inte redovisat skäl för beslut, brustit i sin utredningsplikt, sammanträde har inte hållits eller att rätt sakägare inte blivit kallade.  Slutsatsen blir sålunda att lantmäterimyndigheterna bör arbeta mer kring hur de redovisar skälen för besluten på ett tydligare sätt.

While land is a limited asset the population are becoming more and more urbanized. As a result, the land in the metropolitan areas become very attractive and volume-limited spaces both above and below the land surface, which in daily speech is called three-dimensional real estate, also get its own unique value. Since 2004, it has been possible in Sweden to create three-dimensional properties, but easements for volume-limited facilities has been used in a similar way for a long time. Since the introduction of the possibility of creating properties in three dimensions, easements have still been widely used for that same purpose. The purpose of the study is to see if there is any agreement in how the conditions are suitably tested between three-dimensional real estate formation and easements formed for the same purpose. In this study both quantitative and qualitative methods are used. A study of the suitability test in 112 cadastral dossiers concerning three-dimensional property formation for public utility spaces is presented in table and diagram form in the result. Two easement dossiers for easements formed for volume-bound spaces have been studied and are presented textually in the result. In connection with the presentation of the two acts of easements, the Supreme Court's ruling of 1978, which is the basis for the subway's continued servitude, is also presented. Nine interviews with people working with three-dimensional real estate have also been conducted and are also presented in the results. In the conclusion, the difficulty is found in connecting easements to spaces that are granted with easement. Before the legislation for 3D property formation came in 2004, various creative solutions were used for linked rights. It becomes clear in the conclusion that there is no practice for how the conditions of suitability in the Property Development Act should be tested and that a practice is requested by several cadastral surveyors. / Mark är en begränsad tillgång samtidigt som människan blir mer och mer urbaniserad. Som ett resultat blir marken i våra storstadsområden mycket attraktiv. De volymbegränsade utrymmena både över och under jordytan, det som i dagligt tal kallas tredimensionella fastigheter får därmed sitt eget unika värde. Sedan 2004 har det varit möjligt att i Sverige skapa tredimensionella fastigheter. Servitut för volymmässigt avgränsade anläggningar har använts på liknande sätt under lång tid. Sedan införandet av möjligheten att göra förrättningar i tre dimensioner så har servitut använts i stor utsträckning för samma ändamål. Syftet med studien är att se om det finns någon överensstämmelse i hur lämplighetsbedömning sker vid tredimensionell fastighetsbildning och servitut bildade för samma ändamål. I denna studie används både kvantitativa och kvalitativa metoder. En studie av lämplighetsprövningen i 112 förrättningsakter, avseende tredimensionell fastighetsbildning för allmännyttiga utrymmen presenteras i tabell- och diagramform i resultatet. Två servitutakter för servitut bildade för volymbundna utrymmen har studerats och presenteras textmässigt i resultatet. I anslutning till presentationen av servitutakterna presenteras också högsta domstolens dom från 1978, som ligger till grund för att tunnelbanan fortsätter att vara servitut i stockholmsregionen. Ett antal intervjuer med personer som arbetar med tredimensionell fastighetsbildning har också genomförts och presenteras i resultaten. I slutsatsen konstateras svårigheten med att koppla servitut till utrymmen som redan är upplåtna med servitut. Innan lagstiftningen för tredimensionell fastighetsbildning kom 2004, så har olika kreativa lösningar använts för kopplade rättigheter. Det blir tydligt i slutsatsen att det inte finns någon praxis för hur lämplighetsvillkoren i fastighetsbildningslagen ska prövas och att en praxis efterfrågas av flera förrättningslantmätare. / <p>På grund av Corona pandemin så hölls presentationen online.</p>

No description available.

In Sweden, real property formation is done by the cadastral authority. Each day, using real property ordinances, despite careful handling errors arise in the decisions. One option to cor- rect errors is revision under the Administrative Procedure Act § 27. The work consists of a study of the provision in § 27 and a case study of the decision reconsidered by the cadastral authority. The aim of this work is to show the difficulties and problems in the application of the provision in § 27 especially in connection with real property formation. Reconsideration under § 27 is generally drafted to include all authorities. The authority has an obligation to reconsider a wrong decision when three conditions are met. It shall be clearly incorrect, the change has to happen quickly and easy, and the change cannot lead to a disad- vantage for the participant. Reconsideration outside § 27 can be applied under established practice, based on the decisions character. Reconsideration under § 27 is often difficult to apply for real property formation because of the occurrence of several participants and sever- al operations in each case. The cadastral authority uses the reconsideration provision somewhat broader than what can be interpreted from the statutory text and its legislative history. In 46% of the studied recon- sidered decisions it was judged that the conditions were not met. In another 11% of cases it was deemed doubtful whether conditions could be met. The provision in § 27 expresses when an obligation to reconsider exists but what can be re- considered is more unclear. The question arises whether there is a further reconsideration opportunity and what it in this case covers. The results of the survey show that there are no clear rules for reconsideration of decisions under § 27 applicable to real property formation. The legislation represents a limit on when reconsideration must be done. Then there is established practice which is the limit for what can be reconsidered. What is true in between and especially for real property formation deci- sions is less clear. Clearer rules specific to real property formation may contribute to an effec- tive process for managing the wrong decisions. / I Sverige utförs fastighetsbildning av lantmäterimyndigheten. Varje dag genomförs fastig- hetsbildningsförrättningar och trots en noggrann handläggning uppkommer fel i besluten. Ett alternativ att rätta fel är omprövning enligt förvaltningslagen 27 §. Arbetet består av en studie av bestämmelsen i 27 § FL samt en undersökning av omprövade beslut vid fastighetsbildning. Syftet med arbetet är att visa på svårigheter och problem med tillämpningen av bestämmelsen i 27 § FL särskilt i samband med fastighetsbildning. Omprövning enligt 27 § FL är allmänt utformade regler för att kunna omfatta alla myndighet- er. Myndigheten har en skyldighet att ompröva ett felaktigt beslut när tre villkor är uppfyllda. Beslutet ska vara uppenbart oriktigt, ändringen ska kunna ske snabbt och enkelt och ändring- en får inte bli till nackdel för part. Omprövning utanför 27 § FL kan tillämpas med stöd av etablerad praxis som grundas på beslutets karaktär. Omprövning enligt 27 § FL är många gånger svårt att tillämpa för beslut vid fastighetsbildning. Detta på grund av fastighetsbild- ningens karaktär av ärenden med flera parter samt flera arbetsmoment. I praktiken tillämpas omprövningsbestämmelsen inom lantmäterimyndigheten något vidare än vad som kan tolkas från lagtext och förarbeten. I 46 % av de studerade omprövningarna bedömdes det att villkoren inte var uppfyllda. I ytterligare 11 % av fallen bedömdes det vara tveksamt om villkoren kunde anses uppfyllda. Bestämmelsen i 27 § FL uttrycker när en skyldighet att ompröva föreligger, vad som däremot får omprövas är mer oklart. Frågan uppkommer om det finns en vidare omprövningsmöjlig- het och vad den i så fall omfattar. Resultatet av undersökningen visar på att det saknas tydliga regler för hur omprövning enligt 27 § FL ska tillämpas vid fastighetsbildning. Lagstiftningen utgör en gräns för när ompröv- ning måste göras. Sedan finns etablerad praxis som utgör en gräns för vad som får omprövas. Vad som gäller däremellan och särskilt för beslut inom fastighetsbildningen är mer oklart. Tydligare regler specifikt för fastighetsbildning kan bidra till en effektiv process för att han- tera felaktiga beslut.

Denna rapport syftar till att utreda och klargöra de allmänna lämplighetsvillkoren vid fastighetsbildning (som finns beskrivna i 3 kap. 1 § fastighetsbildningslagen) och hur denna paragraf ska tolkas vid lämplighetsprövning. Detta har gjorts genom en rättsfallsstudie, där fokus lagts på hur paragrafen har tolkats i rättspraxis. Rättsfallsstudien har sedan kompletterats med propositionsanalyser och litteraturstudier. I uppsatsen har de 58 rättsfall som legat till grund för rättsfallsstudien redovisats för sig för att sedan analyseras och tolkas. Slutsatserna av arbetet presenteras i form av riktlinjer för vad som ska beaktas vid lämplighetsprövning. Riktlinjerna bygger på observerade tolkningar i rättspraxis och är menade att underlätta tolkningen av paragrafen. Till att börja med kan det konstateras att det finns flera dimensioner på paragrafen och att den innehåller åtta krav gällande fastigheters belägenhet, omfång, utformning, tillgång till behövliga vägar, vatten- och avloppsanordningar för bebyggelsefastigheter, varaktighet, aktualitet samt tillvägagångssätt. Kraven som ställs och faktorerna som spelar in i bedömningen beror dels på vilket av dessa krav som behandlas samt vilket ändamål fastigheten ska ha. Kraven som ställs är även högre för en obebyggd fastighet än för en bebyggd fastighet när fastigheten ska användas för boendeändamål. I studien blir det även tydligt att kraven som ställs på fastigheter för fritidsändamål är högre än för fastigheter för permanent boende. Det kan även konstateras att jord- och skogsbruksfastigheters lämplighet regleras till stor del av 3 kap. 5 § FBL. / This bachelor thesis report aims to investigate and clarify the general conditions concerning suitability for property formation (as described in Chapter 3, section 1 Real Property Formation Act) and how these conditions are supposed to be interpreted. This has been done through a court case study, where the focus has been on how the conditions have been interpreted in case law. 58 court cases have been studied separately and then analyzed in the report. The conclusions are presented in the form of guidelines concerning what to consider for a suitability assessment with regard to the conditions in Chapter 3, section 1 Real Property Formation Act. The guidelines are based on observed interpretations in case law and are meant to facilitate the interpretation of the conditions. It should be noted that there are several dimensions to the general conditions concerning suitability and that there are eight conditions considering real estates’ location, size, design, access to necessary roads, water and sewage systems for residential properties, duration, timeliness and approach. Depending on which of these conditions are considered, the assessment will be made in accordance. The assessment will also depend on the purpose of the real estate. For example, the requirements are higher for a real estate for recreational purposes than for a real estate for permanent residence. The requirements are also higher for a real estate containing no buildings than for a real estate that already contains a residential building when the real estate is meant for accommodation purposes. It may also be noted that agriculture and forestry real estates’ suitability mostly depends on the conditions in Chapter 3, section 5 Real Property Formation Act. Title

Sammanfattning Tredimensionella fastigheter är, i större utsträckning än traditionella fastigheter, beroende av att samverka med omkringliggande fastigheter för att bli lämpliga för sitt ändamål. Av den anledningen finns särskilda villkor för att sådan fastighetsbildning ska få ske. Bland annat måste fastigheten tillförsäkras vissa nödvändiga rättigheter redan vid bildandet. Det här arbetet fokuserar på en specifik typ av nödvändig rättighet som de allra flesta tredimensionella fastigheter har behov av, nämligen elektriska starkströmsledningar. Hur rätten till dem ska tryggas preciseras inte i lagtext, utan är upp till Lantmäteriet att besluta om i de enskilda fallen. Någon tydlig praxis för hur de behandlar frågan har inte vuxit fram och det finns en viss osäkerhet gällande vilken lösning som är mest lämplig för sådana tekniskt komplicerade anläggningar. Det har från Lantmäteriets håll vidare ansetts oklart vilka krav elnätsföretagen (ägarna av elnätet) ställer i dessa avseenden. Det här examensarbetet syftar därför till att utreda vilka rättigheter och skyldigheter elnätsföretagen har samt om de har en gemensam syn på hur de tredimensionella fastigheternas elförsörjning ska tryggas. Detta har skett genom intervjuer med sakkunniga på Sveriges fyra största elnätsföretag, Fortum Distribution, E.ON. Elnät, Vattenfall Eldistribution och Göteborg Energi Nät. Resultatet från intervjuerna har sedan jämförts med varandra och med Lantmäteriets praktiska tillämpning av 3D-lagstiftningen. Avslutningsvis ges rekommendationer för hur frågan lämpligen bör behandlas i framtiden. Arbetet visar att det i dagsläget inte finns några särskilda rekommendationer eller riktlinjer för hur elnätsföretagen ska ansluta tredimensionella fastigheter till sina nät. Anslutningarna sker därför i regel på samma sätt som för traditionella fastigheter, det vill säga med en anslutningspunkt per byggnad. Sakkunniga på E.ON. Nät och Fortum Distribution sitter dock i en arbetsgrupp som i samarbete med Svensk Energi och Elektriska Installatörsorganisationen EIO arbetar med att ta fram nya riktlinjer för anslutningen av tredimensionella fastigheter. De föreslår bland annat att det vid nybyggnation sker en teknikseparering så att varje fastighet får en anslutning var till elnätet. Detta för att minska risken för tvister mellan fastighetsägarna. I befintliga byggnader föreslår de dock att det även i framtiden används gemensamma anslutningar. De betonar dock vikten av att det bildas gemensamhetsanläggningar för att reglera förvaltningen av dessa.  Tidigare studier av Lantmäteriets tillämpning av 3D-lagstiftningen har visat att elektriska starkströms-ledningar ofta tryggas med fastighetsbildningsservitut eller gemensamhetsanläggning, men att redovisningen av rättigheterna i många fall är otydlig. På grund av detta har det i vissa fall varit svårt att i efterhand förstå vilken omfattning rättigheterna har, exempelvis om ansutningen (serviscentralen) ingår eller inte. Detta examensarbetet visar att det är av stor vikt att denna del av anläggningen tryggas och redovisningen bör därför göras tydligare på denna punkt. Vid framtida 3D-fastighetsbildningar är det vidare viktigt att valet mellan servitut och gemensamhetsanläggning görs med omsorg, så att förvaltningen av anläggningen kan skötas på ett ändamålsenligt sätt. Detta examensarbete visar bland annat att antalet anslutningar och elabonnemang påverkar vilken rättighetslösning som är mest lämplig i de enskilda fallen. Det är därför viktigt att Lantmäteriet har kännedom om och tar hänsyn till detta när starkströmsledningar ska tryggas vid 3D-fastighetsbildning.