Under de senaste åren har ett behov av ökad differentiering av den svenska strandskyddslagstiftningen ansetts uppkommit. Flertalet reformer har genomförts, med målet att ökad hänsyn ska tas till att tillgången på stränder, befolkningstryck och exploateringsgrad runt om i landet varierar, samtidigt som strandskyddet förstärks i högexploaterade områden. Från politiskt håll har det ansetts att tidigare reformer inte lyckats uppnå detta mål, och mot bakgrund av detta har en ny lagstiftningsprocess påbörjats med syfte att föreslå ytterligare reformer på området. En låg acceptansnivå för regelverket samt ett ökat behov av landsbygdsutveckling utgör viktiga faktorer bakom det identifierade behovet av ytterligare differentiering. Syftet med denna studie är att undersöka vilken inverkan den föreslagna propositionens förslag skulle ha för lantmäteriets verksamhet och för framtida fastighetsbildningsärenden. Studien ska även undersöka vilka problem som riskerar att kvarstå efter lagförslagets eventuella implementering samt vilka ytterligare reformer som skulle behöva genomföras ur lantmäterisynpunkt. Studiens första del använder sig av en litteraturstudie av nuvarande rättsläge och lagstiftning. Därefter tar en empirisk studie vid, genom en enkätstudie för att kartlägga problem ur lantmäterisynpunkt, samt genom en djupintervju för att kartlägga möjliga lösningar. En majoritet av respondenterna inom enkätstudien angav att acceptansgraden hos de sakägare som berörs av strandskyddslagstiftningen inom lantmäteriärenden är låg. Därutöver har studien visat på att ytterligare utredningar behövs för att klargöra regelverket angående bostadsfastigheter med kombinerade ändamål inom strandskyddade områden och särskilt inom de nya strandnära utvecklingsområdena. Såväl enkät som intervju visar tydligt på att dagens samrådsförfarande är ineffektivt och leder till onödiga överklaganden av beslutade lantmäteriförrättningar. Studien visar även på att propositionens förslag i huvudsak har liten inverkan på lantmäteriets verksamhet, och att propositionens förslag utgör en förbättring jämfört med utredningen sett enbart ur lantmäterisynpunkt. / During the last few years a need for increased differentiation of the Swedish shoreline protection legislation has been identified. Several reforms have been introduced, with the goal being that increased consideration should be given to the fact that access to the shoreline, population density and the degree of exploitation varies across different regions of the country, while shoreline protection should be strengthened in highly exploited areas. From a political point of view it has been asserted that earlier reforms have not achieved the desired results, and in view of this new legislation has been prepared with the purpose of suggesting further reforms in this area. A low level of acceptance for current regulations as well as an increased need for rural development constitute important factors behind the need for further differentiation. The purpose of this study is to examine what impact the contents of the proposed legislation would have on the operations of the Swedish mapping, cadastral and land registration authority and on future property formation matters. The study shall also examine what kind of problems that will remain after the implementation of the legislative proposals as well as what kind of further reforms that are necessary from the point of view of the authority. The first part of the study consists of a literature study of current case law and legislation on the subject area. Thereafter an empirical study is conducted, through a survey study to assess the problem from a land surveying point of view, as well as through an in-depth interview to examine possible solutions. A majority of the respondents within the survey study indicated a low degree of acceptance among those affected by the current legislation on shoreline protection within a land surveying matter. Furthermore the study has shown that further inquiries are needed to clarify the current regulations concerning residential properties for combined purposes within areas affected by shoreline protection and especially within the new coastal development areas. Both the survey study and the interview clearly show that the current procedures for consultation are ineffective and lead to unnecessary appeals being made of already decided cases. The study also shows that the legislative proposals will have little impact on the operations of the authority, and that the legislative proposals constitute an overall improvement compared to the preceding inquiry.

I maj 2009 infördes ägarlägenheter i Sverige. Ägarlägenhetsinnehavaren har äganderätt till skillnad från en bostadsrättsinnehavare som endast innehar nyttjanderätt. Bostadsformen har hittills inte haft den genomslagskraft som förväntades av lagstiftaren. I Norge är möjligheten att äga sin lägenhet mer etablerad än i Sverige. Syftet med detta examensarbete var att se om fastighetsbildningsprocessen för ägarlägenheter kan göras effektivare genom att jämföra den med Norges bildningsprocess för eierseksjoner, vilken benämns seksjonering. Handlingar som upprättats i samband med fastighetsbildning respektive seksjonering granskades för att ta reda på hur hanteringen skiljer sig däremellan. Intervjuer med sakkunniga i Sverige och Norge genomfördes via personlig kontakt och e-post för att få en djupare kunskap i hur fastighetsbildningen och seksjoneringen går till. En komparativ metod, där den norska seksjoneringen av eierseksjoner ställdes mot den svenska fastighetsbildningen för ägarlägenheter, användes för att utreda om fastighetsbildningen för ägarlägenheter kan effektiviseras. Seksjonering av eierseksjoner och fastighetsbildning av ägarlägenheter skiljer sig en del i hur mycket ansvar som ligger hos exploatören  Gemensamma utrymmen regleras mer vid bildning av ägarlägenheter än vid bildning av eierseksjoner. Gränserna mellan enheterna i de olika fallen skiljer sig speciellt då det för ägarlägenheter upprättas fastighetsgränser där lantmäterimyndigheten upprättar en koordinatförteckning, bruksgränserna som dras för eierseksjoner har inte samma noggrannhet. Att införa ändringar i ansökan hämtat från hur den sker i Norge vid seksjonering, och att upprätta en checklista för gemensamma utrymmen som den sökande fyller i, och ändring av fastställningen av de gemensamma utrymmena, är möjligheter till effektivisering av fastighetsbildningen för ägarlägenheter. / In may 2009 the condominium ownership model was introduced in Sweden. The owner has ownership, unlike with the condominium user right model where the owner only has a legal right to use the apartment. So far, the ownership model hasn’t had quite a breakthrough, as expected by the Swedish legislator. In Norway, the condominium ownership model is more established. The aim of this study was to see if the real estate formation of the Swedish condominium ownership model can be made more effective, by comparing it with the formation of theNorwegian condominium ownership model. Documents created in conjunction with the two separate formation processes has been reviewed to find out the differences between the two. Interviews with experts in the area, in both Sweden and Norway was carried through face to face and by e-mail, to get a deeper understanding in the formation process. A comparative method, where the Norwegian formation process of the Norwegian model was compared to the Swedish model, was used to find out if the formation for the Swedish model can be more effective. The formation of the Norwegian model and the real estate formation of the Swedish model differentiate a bit in how much responsibility the real estate owner has. Shared spaces are being more regulated at the formation of the Swedish model than the Norwegian model. The real estate boundaries between the units in the different cases separate especially when the real estate boundaries being determined for the Swedish model and the Swedish cadastral authority establish a coordinate list. The user right boundaries made for the Norwegian model don’t have the same accuracy. To introduce changes in the application from how it works in Norway, and establish a checklist for the shared spaces that the person who apply complete, and impliment changes of the establishment of the shared spaces, are possibilities to make the formation more effective for the Swedish model.

Ropeways and cable cars are a means of transportation in the air, which is best known for transporting goods and people across natural obstacles such as lakes, mountains and valleys. Ropeways are tightly associated with alpine areas, but in recent years, a new use has emerged for ropeways. Ropeways have evolved into a personal transport in urban environments and are used to bind together neighborhoods that are separated by urban obstacles such as highways, railways and ports. Urban ropeways have been highlighted both as a way to make efficient use of land space and as an ecologically sustainable transport. Urban cableways are common in South America but has also increased in popularity in Europe. Today we can find urban ropeways in cities such as London, Coblenz and Ankara, and now urban ropeways are also planned for in Sweden. The municipality of Sollentuna and the city of Gothenburg are investigating the possibility of integrating urban ropeway in the public transport system. In conjunction with a new transport system in the air in urban environments, many real estate legal issues that need to be addressed. The aim of the master thesis was to investigate the possible and appropriate approach to acquire rights to the air space in urban environments for ropeways. The study has been carried out as a legal study which has its basis in a groundwork study. In addition to this a supplementary interviews with experts in the field, case studies, studies of cadastral documents and case studies of the planned ropeways in Sweden were conducted. A comparison has been made with other types of ropeways which already exists in Sweden, and with other types of public transport in Sweden. This thesis has been able to show that the three-dimensional property is possible for some urban ropeways. The study shows that there is no special legislation is possible to apply to urban ropeways, but that the Expropriation Act and the Real Property Act are applicable. Easements and three-dimensional spaces are shown to be appropriate rights to the aerial space for ropeways, and there is the possibility of forcible land acquisition. Finally, the thesis gives suggestions on how land access for urban ropeways (and other transport systems in the air) should be done continuously. / Linbanor är ett transportmedel i luften som är mest känt för att kunna transportera gods och människor över hinder som sjöar, berg och dalar. Linbanor är tätt förknippat med alpina områden, men under de senaste åren har ett nytt användningsområde växt fram för linbanor. Linbanor har utvecklats till ett persontransportmedel i urbana miljöer och använts för att binda ihop stadsdelar som skiljs åt av urbana hinder såsom motorvägar, järnvägar och hamnar. Urbana linbanor har lyfts fram som ett sätt att effektivt utnyttja markutrymmet och som ett ekologiskt hållbart transportsystem. Urbana linbanor finns till stor del i Sydamerika, men har ökat i popularitet även i Europa. Idag finns urbana linbanor i städer såsom London, Koblenz och Ankara och nu planeras även urbana linbanor i Sverige. Sollentuna kommun och Göteborgs stad utreder möjligheten att integrera urbana linbanor i kollektivtrafiken. I samband med att ett nytt transportsystem kan komma att använda luftutrymmet i urbana miljöer uppstår många fastighetsrättsliga frågor som behöver besvaras. Det här arbetet syftar till att utreda möjliga och lämpliga tillvägagångssätt för att få nyttja luftutrymmet i urbana miljöer för linbanor. Examensarbetet har genomförts som en rättsdogmatisk studie med empiriskt rättshistoriska och rättssociologiska inslag som har sin grund i en förarbetesstudie. Utöver förarbetesstudien har kompletterande intervjuer med sakkunniga inom området, rättsfallsstudier, förrättningsaktsstudier samt fallstudier av planerade linbanor i Sverige genomförts. En jämförelse har gjorts med linbanor för andra ändamål samt andra kollektivtrafikslag i Sverige. Examensarbetet har kunnat visa på att tredimensionell fastighetsbildning är möjligt för vissa urbana linbanor. Studien visar på att det inte finns någon speciallagstiftning som är möjlig att tillämpa på urbana linbanor, men att expropriationslagen och fastighetsbildningslagen är tillämpliga. De rättighetsupplåtelser som är möjliga att tillskapa är servitut och tredimensionella utrymmen, och det finns möjlighet till tvångsvisa markförvärv. Slutligen ger examensarbetet förslag på hur markåtkomst för urbana linbanor (och andra transportsystem i luften) bör ske fortsättningsvis.

Under en längre tid har handläggningstider avseende fastighetsbildning varit en utmaning för lantmäterimyndigheterna. I Förvaltningslagen anges att ärenden skall hanteras så enkelt, snabbt och kostnadseffektivt som möjligt. Med den pågående urbaniseringen har detta dock varit svårt att upprätthålla. Lantmäteriet skall på uppdrag av regeringen prioritera samhällsviktiga ärenden vilket ofta innefattar nybyggnation av bostäder, infrastruktur och anläggningar. Jord- och skogsbruk tillhör ofta den kategori som får stå tillbaka i denna process och därmed ej prioriteras.Examensarbetets syfte är att undersöka hur det statliga och de kommunala lantmäterimyndigheternas ärendehantering påverkar landsbygdsutvecklingen. Studien utfördes med flera metoder för att erhålla information lämplig till att besvara studiens frågeställningar. Genom en litteraturöversikt har ett antal informationskällor behandlats, dessa uppmärksammar handläggningstider för fastighetsbildningsärenden samt landsbygdens roll och utmaningar i samhället. Inom studien genomfördes det två enkätstudier och två intervjustudier. Genom dessa metoder inhämtades uppgifter kring fastighetsägares personliga upplevelser kring hur långa handläggningstider påverkat dem. Även erhölls information och yrkesmässiga erfarenheter från en lantbruksmäklare, en skoglig affärsrådgivare samt flertalet förrättningslantmätare.Resultatet visar att en stor del av fastighetsägarna anser sig bli negativt påverkade. Även de yrkesverksamma stödjer att denna påverkan kan uppstå vid långa handläggningstider. Därmed visar studiens slutsats att det problem som främst kan uppstå för ägare sker genom försvårade fastighetsaffärer somdessutom kan vara en faktor som bidrar till påverkan på landsbygdsutvecklingen genom att den hämmas. / During a long time period, processing times considering property formation have been a challenge for the cadastral authorities. It is specified in the Administrative Procedure Act that an errand shall be handled as simply, quickly and cost-effectively as possible. Due to the ongoing urbanisation this has been difficult to maintain. The Swedish mapping, cadastral and land registration authority has an assignment from the government to prioritize errands that are important to the society which often includes newbuildt households, infrastructure and facilities. Agricultural and forestry property units belong to the category which often has to stand back in this process and therefore do not get prioritized. The aim of the thesis is to examine how the state cadastral authorities and the municipal cadastral authorities management of errands affects rural development. The thesis was performed through several methods to receive appropriate data information to answer the thesis research focuses. Through a literature review, public documents have been processed containing information about processing times for property formation errands and rural areas' role and challenges in society. The thesis also used two surveys and two interviews. These methods received data from property owners with their own experiences of processing times. Also information and work related experiences was received from a rural real estate agent, forestry businessman and from several cadastral surveyors.The result showed that a lot of property owners get negatively affected. Also the professionals agree that there is an effect due to long processing times. Therefore the thesis conclusion shows that the problems that can occur mainly indicates that property sales get more difficult which also can have a negative effect on rural development.

Sveriges och Norges geografiska landområde skiljs av riksgränsen. Riksgränsen är den längsta i Europa och avgränsar svensk och norsk lagstiftnings tillämpningsområde. Syftet med studien är att utreda vilken påverkan riksgränsen mellan Sverige och Norge har på samhällsbyggnadsprocessen i gränsnära områden. Detta görs genom att studera översynen av riksgränsen, gränsöverskridande byggnader och fastigheter med utfart över riksgränsen. Studien har genomförts med tre tillvägagångssätt i form av en studie av litteratur, intervjuer med sakkunniga och granskning av förrättningsakter. För studien av litteratur har relevant lagtext, förarbeten och doktrin studerats. Intervjuer med sakkunniga och granskning av förrättningsakter har genomförts för att samla in information som inte kunde inhämtas genom studien av litteratur. Riksgränsens sträckning regleras i svensk rätt av förordning om riksgränsen mellan Sverige och Norge (SFS 1989:809) och i norsk rätt av lov om grensetillsyn og grensekontroll av personer (LOV nr 8, 20/04/2018), som båda hänvisar till överenskommelser mellan länderna från år 1661 och 1751. Översyner av riksgränsen genomförs gemensamt av länderna i enlighet med nämnda överenskommelser. Uppförande av byggnader på riksgränsen sker genom samarbete mellan Sverige och Norge. En problematik med att uppföra byggnader på riksgränsen är att det tolkas strida mot bestämmelser i nämnda överenskommelser vilket gör att ett beslut om undantag från bestämmelserna måste ske.Vem som ska ta ett sådant beslut är inte självklart. Av de studerade fastigheterna vars utfart passerar riksgränsen är det ingen som har någon formell rätt till utfart. Fastigheternauppfyller kraven på lämplighet i 3 kap. fastighetsbildningslagen (SFS 1970:988) såvida inter iksgränsen riskerar att stängas vilket var fallet under coronapandemin åren 2020-2022. Slutsatsen som kan dras är att den svenska lagstiftningen för riksgränsen behöver ses över eftersom det finns brister i vad som gäller för exempelvis uppförande av en byggnad på gränsen. Svensk och norsk lagstiftning är i många avseenden lik varandra vilket gör att samordning fungerar bra vid åtgärder inom samhällsbyggnadsprocessen i gränsnära områden. Däremot har stängningen av riksgränsen under pandemin medfört konsekvenser som gör att det finns anledning att ifrågasätta en alltför snäv samordning mellan länderna utan restriktioner. / The geographical land area of Sweden and Norway is separated by a national border. The national border is the longest in Europe and sets apart the Swedish and Norwegian area of aw. The aim of the study is to investigate the influence of the national border between Sweden and Norway on the process of urban management in border close areas. This is carried out by studying the border overhaul of the national border, cross-border buildings and property units whose property exit crosses the national border. The study has been made with three modes of procedure consisting of a study of literature,interviews with specialists and examination of cadastral dossiers. For the study of literature relevant text of law, legal preparatory work and doctrine has been studied. Interviews with specialists and examination of cadastral dossiers has been carried out to gather information which couldn’t be gathered by the study of literature.The extension of the national border is regulated in Swedish law in ordinance of the national border between Sweden and Norway (SFS 1989:809) and in Norwegian law in law of border supervision and border control of people (LOV nr 8, 20/04/2018), which both refers to agreements between the nations from 1661 and 1751. Overhauls of the national border are carried out jointly by the countries in accordance with the mentioned agreements. Construction of buildings on the national border takes place through cooperation between Sweden and Norway. A problem with construction of buildings onthe national border is that it is interpreted to be contrary to terms in the mentioned agreements, which means that an exception from the regulations must be made. Who should make such a decision isn’t obvious. Out of all the examined property units whose property exit crosses the national border, none of them have a legislated right to use the property exit. The property units fulfills the demands of adequacy regulated in the third chapter first article of the Swedish property formation act (SFS 1970:988) unless the national border isn’t threatened to close, which was the case during the covid pandemic 2020-2022. The conclusion that can be drawn is that the Swedish law for the national border needs to be reviewed because the law is lacking in what applies for example construction of a building on the border. Swedish and Norwegian laws are in many aspects alike which makes coordination between the countries function well for actions within the process of urban management in border close areas. However the closing of the national border due to the pandemic has caused consequences the law couldn’t foresee and a need for restrictions and regulations seem imminent

Under tidsperioden 1965-1974 byggdes i Sverige omkring en miljon nya bostäder, även kallat för Miljonprogrammet. Idag utgörs närmare en tredjedel av det svenska bostadsbeståndet av bostäder från denna period och många byggnader börjar uppnå sin tekniska livslängd. Sverige har efter EU-direktiv tagit fram nationella mål om en effektivare energianvändning. För att snabbare nå dessa mål kan renovering och upprustning av miljonprogrammet kombineras med våningspåbyggnad.   Sverige står också inför växande bostadsbrist, likt under miljonprogrammet, samtidigt som samhället har begränsade ytor såväl i stadskärnor som i tätorter. Genom att rusta upp bostäder från miljonprogrammet i samband med en våningspåbyggnad kan nya bostäder skapas på ett resurseffektivt sätt och energiprestandan för den befintliga byggnaden förbättras.   I det här projektet har energiprestandan för ett tidstypiskt flerbostadshus utvärderats och därefter jämförts mot då flerbostadshuset utrustats med en våningspåbyggnad. Projektet tilldelades ett referenshus i Nacka som efter uppbyggnad och simulering i programvaran IDA ICE resulterade i en årlig energianvändning på 197,1 kWh/m2. En våningspåbyggnad lades till på referenshuset och visade efter simulering i programvaran IDA ICE en ny årlig energianvändning på bland annat 169,7 kWh/m2.   Efter projektet stod det klart att med en våningspåbyggnad kan energiprestanda för ett miljonprogramshus förbättras och i bästa fall kan en byggnad likt referenshuset gå från en energiklass G till E. Bostadsförtätning med hjälp av våningspåbyggnad är gynnsam ur många aspekter. Förutom att det sänker den totala byggnadens energianvändning skapar det också nya bostäder på ett resurseffektivt sätt. Samhället måste försöka skapa incitament för fastighetsägare till att renovera och hitta energieffektiva åtgärder för sina fastigheter. Ett sådant exempel skulle kunna vara tredimensionell fastighetsbildning vilket även är en alternativ form till att finansiera investeringar som exempelvis renoveringar. / During the years 1965-1974 around one million new housing were built in Sweden, this was also known as the “miljonprogrammet”. Today, nearly a third of the Swedish housing stock is from this particular period, and many buildings are reaching the end of their technical lifetime. After the new EU directives Sweden have decided on developing it's on national goals to achieve smart energy consumption. To speed up this development can the renovations of the existing "miljonprogrammet" executed in combination with storey extension.   Sweden is also facing growing housing shortage, much like during construction of the “miljonprogrammet” as well as limited areas both in urban and densely populated areas. By refurbishing buildings from the “miljonprogrammet” in conjunction with a storey extension, new housing can be built in a resource and energy efficient way. This should also improve the energy performance of the existing building.   In this project, the energy performance of an apartment building, typical from this time, was evaluated and then compared to a modified building with a storey extension. A reference house located in Nacka, Sweden was used to simulate the annual energy usage in the software IDA ICE. The simulation yielded an energy usage of 197.1 kWh/m2 for the reference building and 167.1 kWh/m2 for the building with a storey extension.   After the project it became clear that a storey extension on a building from the “miljonprogrammet” improved the existing building's energy consumption. At best, a building like the reference house can improve the energy classification from energy class G to E. Residential densification using storey extension is beneficial in many aspects. In addition to lowering the total energy consumption of the building it also creates new homes in a resource efficient manner. Society must seek to create enticements for property owners to renovate and execute energy efficient measures on their properties. One such example would be three-dimensional property formation which is also an alternative form of financing investment such as a renovation. / <p>Denna studentuppsats, som inte är ett examensarbete, är genomförd i projektkursen 5EN040 under hösten 2015. Studentarbetet har bedrivits i sammarbete med Tyréns Umeå.</p> / Uppsatsen ingår som ett kursmoment i projektkursen 5EN040 i energiteknik

Vid GNSS-positionering i samband med fastighetsbildningsåtgärder används vanligtvis den traditionella RTK-mätningen (Real-Time Kinematic) via SWEPOS nätverks-RTK-tjänst. Denna tjänst kräver mobiltelefontäckning eller motsvarande tvåvägskommunikation, vilket kan vara problematiskt inom områden med bristfällig mobiltelefontäckning. Under dessa förhållanden kan istället PPP-mätning (Precise Point Positioning) vara användbart vid fastighetsbildningsåtgärder då dessa tjänster tar emot korrektionsdata i realtid från satelliter. PPP kräver inte någon mobiltelefontäckning, däremot krävs en kommunikationslänk, en RTX-tjänst för att erhålla korrektioner externt från en RTX-satellit. Syftet med studien är att undersöka möjligheten till att nyttja PPP i realtid vid fastighetsbildningsåtgärder som ett alternativ till traditionell GNSS-mätning med nätverks-RTK. För att PPP ska vara ett alternativ till traditionell GNSS-mätning i realtid krävs det att mätosäkerhetskraven inom fastighetsbildning uppfylls. Mätosäkerheten undersöktes genom att utgå ifrån redan kända koordinater (RIX 95-punkter). Mätningarna har genomförts på fem olika platser i Sverige, Göteborg, Vänersborg, Karlstad, Torsby och Malung-Sälen. Mätdata som erhölls från undersökningsplatserna har analyserats samt jämförts med fastighetsbildningskraven. Resultatet av studien erhölls i form av analyserad mätdata med jämförelser mot redan kända (RIX 95) punkter. Avikelsen från känd RIX 95-punkt redovisas i resultatet utifrån tidsaspekten, den systematiska avvikelsen av translativ art, förändringar i avvikelsen från söder till norr samt utifrån två beräkningsmodeller, varav en translation och en transformation. För att få den erhållna mätdatan från RTX-tjänsten att överensstämma bättre med referenspunkten (RIX 95-punkten) togs beräkningsmodellerna fram för att möjliggöra modellering av systematiska avvikelser som uppkommit och därmed uppfylla kraven inom fasighetsbildningsåtgärder. Genom att ha analyserat och granskat olika samband har det framkommit att efter ca 20 minuters mätning, börjar precisionen för mätningarna att bli stabila. Utifrån resultatet är slutsatsen att PPP inte fungerar vid fastighetsbildningsåtgärder för områden inom stomnät, däremot fungerar metoden för skogs- och jordbruksfastigheter utanför stomnät. Förutsatt att en modellering genom translation alternativt transformation som är framtagen i denna studie används för att justera koordinaterna så fungerar PPP-mätning inom samtliga fastighetsbildningsåtgärder. Detta kräver då att mätdata erhålls efter 20 minuters mätning eller mer. / GNSS positioning in conjunction with the real property is usually used the traditional RTK measuring (Real-Time Kinematic) by SWEPOS network RTK service. This service requires mobile phone coverage or equivalent two-way communication, which can be problematic in areas with poor mobile phone coverage. Under these circumstances, PPP (Point Positioning Precise) could be more useful in real property measures when such services receives the correction data in real time from the satellites. PPP does not require any cell phone coverage, however it requires a communication link, a RTX service to obtain corrections externally from a RTX satellite. The purpose of the study is to examine the possibility of using PPP in real time at the real property as an alternative to traditional GNSS measurements with network RTK. The measurement uncertainty was investigated by starting out from already known coordinates (RIX 95 points). The measurements were performed out at five different locations in Sweden, Gothenburg, Vanersborg, Karlstad, Torsby and Malung-Salen. Measurement data obtained from the observations have been analyzed and compared with real property requirements. The results of the study were obtained in the form of data analyzed by comparison of the known (RIX 95) points. The deviation is known from RIX 95 point recognized in income based on the time factor, the bias of the translative case species, changes in deviation from south to north and from two calculation models, a translation and a transformation. To correct the measured values from the RTX service for a better match to the RIX 95 points calculation models were developed to facilitate the modeling of systematic deviations incurred and meet the demands of real property. Analyzing and examining various relationships have shown that after about 20 minutes of measuring, the precision of the measurements starts to become more stable. Based on the results, the conclusion is that the PPP does not work in real property areas within the core network, however, the method works for forestry and agricultural properties outside the core network. Assuming a modelling through translational alternative transformation, developed in this study is used to adjust the coordinates, the PPP measurement is working in all real property registration measures. This requires that the measurement data is obtained after 20 minutes of measurement or more.

<h2><strong>Sammanfattning</strong></h2><p>Denna uppsats fokuserar på röstspärren i lag (1973:1150) om förvaltning av samfälligheter 12 och 49 §§ (SFL). Röstspärren liknar den 20%-regel som fanns i gamla ABL och som togs bort därifrån år 1999. Bägge reglerna stoppar någon med andelar högre än en femtedel vid en om-röstning. Denna likhet väcker frågetecken om en gemensam bakgrund trots skillnaden mellan aktiebolag och samfälligheter. Den väcker också frågor kring varför röstspärren anses befogad vid omröstning på delägarsammanträde/föreningsstämma men inte längre vid en bolagsstäm-ma. Detta arbete har därför gått bakåt i tiden och undersökt ett eventuellt släktskap mellan de båda reglerna. Uppsatsen har också försökt utröna om röstspärren har någon effekt för samfäl-ligheter i dagens Sverige. Det kan ju vara så att röstspärren utgör en ”blindtarm” i SFL, precis som den gjorde i ABL innan den togs bort. De områden där röstspärrens effekter undersökts är i storkvarter, tredimensionellt avgränsade fastigheter, ägarlägenhetsfastigheter samt enskil-da vägar.</p><p>I detta arbete har visats att röstspärren såsom den ser ut i dagens SFL, har sina källor i vat-tenlagen från år 1918. Därifrån har regeln tagits från 1910-års ABL som i sin tur bygger på bolagsordningar från 1800-talet. Röstspärren och 20%-regeln har alltså gemensamma rötter i 1800-talets bolagsordningar. I detta arbete finns också klara indikationer på att röstspärren används i väldigt liten omfattning idag. Några vittnesmål om att röstspärren skulle fungera som ett effektivt skydd har inte hittats. Däremot finns det många betänkligheter kring regelns eventuellt negativa effekter för samfälligheter där ägarlägenhetsfastigheter och/eller tredimen-sionella fastigheter ingår. Detta arbete har således fastställt en historisk koppling mellan två lagregler som ej längre tillämpas i någon högre grad. Den ena är upphävd, den andra lever kvar men börjar bli omdebatterad. Slutsatsen av detta arbete är därför att regeln bör ses om och förslagsvis, i ett första steg, göras dispositiv och i förlängningen avskaffas.</p>

Sammanfattning Denna uppsats fokuserar på röstspärren i lag (1973:1150) om förvaltning av samfälligheter 12 och 49 §§ (SFL). Röstspärren liknar den 20%-regel som fanns i gamla ABL och som togs bort därifrån år 1999. Bägge reglerna stoppar någon med andelar högre än en femtedel vid en om-röstning. Denna likhet väcker frågetecken om en gemensam bakgrund trots skillnaden mellan aktiebolag och samfälligheter. Den väcker också frågor kring varför röstspärren anses befogad vid omröstning på delägarsammanträde/föreningsstämma men inte längre vid en bolagsstäm-ma. Detta arbete har därför gått bakåt i tiden och undersökt ett eventuellt släktskap mellan de båda reglerna. Uppsatsen har också försökt utröna om röstspärren har någon effekt för samfäl-ligheter i dagens Sverige. Det kan ju vara så att röstspärren utgör en ”blindtarm” i SFL, precis som den gjorde i ABL innan den togs bort. De områden där röstspärrens effekter undersökts är i storkvarter, tredimensionellt avgränsade fastigheter, ägarlägenhetsfastigheter samt enskil-da vägar. I detta arbete har visats att röstspärren såsom den ser ut i dagens SFL, har sina källor i vat-tenlagen från år 1918. Därifrån har regeln tagits från 1910-års ABL som i sin tur bygger på bolagsordningar från 1800-talet. Röstspärren och 20%-regeln har alltså gemensamma rötter i 1800-talets bolagsordningar. I detta arbete finns också klara indikationer på att röstspärren används i väldigt liten omfattning idag. Några vittnesmål om att röstspärren skulle fungera som ett effektivt skydd har inte hittats. Däremot finns det många betänkligheter kring regelns eventuellt negativa effekter för samfälligheter där ägarlägenhetsfastigheter och/eller tredimen-sionella fastigheter ingår. Detta arbete har således fastställt en historisk koppling mellan två lagregler som ej längre tillämpas i någon högre grad. Den ena är upphävd, den andra lever kvar men börjar bli omdebatterad. Slutsatsen av detta arbete är därför att regeln bör ses om och förslagsvis, i ett första steg, göras dispositiv och i förlängningen avskaffas.