This Bachelor thesis investigates how young feminists seek information related to their political engagement, the sources they use and what they use the information for. The study focuses on feminists aged 16-23 years old who are active in an alternative political movement. Qualitative interviews were carried out with four feminists. Theoretically, the study takes its departure point in the notion of communities of practice developed by Wenger (1998). In this view feminist groups and their circle of like-minded friends are seen as communities of practice where they share information, learn and create a common history together. McKenzie’s (2003) model of information practices was used in the analysis. The findings show that active scanning is the most common method of keeping informed about feminist issues. The informants often scan Internet sources for information about feminism, but seldom search for information on specific questions. It was also found that information was used as a form of resistance in order to meet challenges. It was also used in conversations and discussions with other feminists as a way of creating deeper knowledge on specific issues.

För en tid sedan var det status att vara en del av fittstimmet. Ordet tycktes andas styrka, självständighet och attityd. Även politiker passade på att surfa i vågorna av stimmets strömmar. Feminismen hade anhängare i både det offentliga och hos gemene man (eller kvinna) och det var inget ögonbrynshöjande ställningstagande. Under det senaste decenniet tycks ordet fått en ny laddning och feminismen är inte längre det enda valet i strävan mot jämställdhet. Fittstimmet är upplöst och kvar finns några tappra genuspirayor som vässar tänderna för strid mot ”jämställdisternas” hotfulla nät.   I denna studie undersöks Dagens Nyheters porträttering av feminister under två tolvmånadersperioder med nio års mellanrum. Den kvantitativa studien med kvalitativa inslag besvarar i vilka huvudsakliga sammanhang feminister syns, hur de framställs och vilka skillnader det finns mellan perioderna. Forskning och begreppsdefinitioner samt en gedigen historisk tillbakablick i ämnet presenteras.   Resultatet visar hur feminister representeras främst i kulturdebatten men betydligt mer frekvent och spritt under den senare perioden. Under den tidiga perioden förknippas feminister mer med kvinnokampens mål och feminismen som ideologi. Den senare perioden utmärks av diskussioner kring feministhat, högerextremism och exkludering av specifika grupper.   Studien visar även hur feminister gått från att porträtteras odramatiskt till att placeras i ett betydligt hårdare klimat med hot och påhopp. De trivialiseras, förminskas och anklagas för att vara ologiska och mot moderskapet. Samtidigt mobiliserar enskilda feminister hårda motangrepp och efterfrågar engagemang kring den fortsatta kvinnokampens mål och betydelse i det framtida samhället. Vi visar även hur feministerna ger tillbaka med liknande strategier som de själva genom tiderna blivit utsatta för.   Studien visar trots allt en viss positiv utveckling gentemot tidigare forskning, då vissa av de mest tydliga nidbilderna inte går att finna i DN.

Denna studie utgör en motbild till den homogenabild av muslimska kvinnors politiska engagemang som görs i både politiska och akademiska kretsar. Man talar ofta om ’den muslimska kvinnans’motgångar och problem, i förhållande till större strukturella fenomen så som islamofobi och rasism, men tar inte hänsyn till den mångfald som präglar gruppen muslimska kvinnor. Istället för att ge utrymme för muslimska kvinnor att tala om interna och externa problem, utgörsig politiska och mediala aktörer till deras representanter, någonting som denna studie argumenterar för, reproducerar en slags normativ vithet. Denna normativa vithet skapar en luckai den svenska debattenoch en blindhet inför muslimska kvinnors egna engagemangochleder ytterligare till ett exkluderande och ensidigt samtal om kvinnors rättigheter. Denna kritiska diskursanalys om muslimska feminister i Sverige avser därför att visa den heterogenitet som formar deras politiska intressen och de olika motgångar som var och en möter i förhållande till den svenska debatten om kvinnors rättigheter.

The purpose of this essay is to study how feminists portray themselves and their opinions about gender issues and other political matters in popular feminist blogs. The blogs that are studied are Lady Dahmer, Fanny Åström, Hanapee and Genusfolket. The overall essay questions are: How does the feminist bloggers present themselves? Which subjects are discussed in the feminist blogs? Which rhetorical devices does the feminist bloggers use? The theories that are used to answer the essay questions are the four spheres where there are inequality between the sexes, theories about third wave feminism, the rhetorical concepts ethos, logos and pathos and the SPADER-model for writing good argumentation. A descriptive method is used to study how the bloggers present themselves, a quantitative content analysis is used to count which subjects the bloggers write about and a qualitative rhetorical text analysis is used to study the rhetorical devices the bloggers use. The result shows that the two bloggers Lady Dahmer and Fanny Åström describe themselves with provocative words while the other blogs have more neutral descriptions. The provocative language was interpreted as a sign of the harsh debate climate that surrounds feminists. The results also shows that the bloggers write about different feminist and political subjects; Lady Dahmer writes mostly about family and relationships, Fanny Åström writes mostly about politics, Hanapee writes mostly about politics and objectifications of women and Genusfolket writes mostly about violence and sexual abuse of women. All bloggers write about racism and this can be related to the third wave feminist notion of intersectionality and antiracist activism. They also debate feminism as an ideology and meet the harsh criticism they get.  This can be related to earlier studies that show that feminists get a lot of harsh criticism in the media and on the Internet and that feminists meet this critique. The rhetorical analysis shows that the bloggers all use some rhetorical devices from the SPADER-model but none of them use statistics or expert quotes in their argumentation. Instead they use personal experience and examples to make their points. The bloggers use mostly pathos-arguments in their texts. They show ethos to different extent and it is most abundant in the analyzed text from Genusfolket.

2014 är det supervalår i Sverige. Det innebär intensiv marknadsföring för de olika politiska intressena i många olika kanaler. För många, men kanske speciellt för unga människor, kan detta bli en förvirrande period av budskap och åsikter som på olika sätt ska värderas och tas ställning till. De politiska ungdomsförbunden riktar sig till personer mellan sex och 25 år, och hör för det mesta till ett så kallat moderparti, men har egna politiska agendor, grafiska profiler och marknadsföring. Den mesta av marknadsföringen sker genom någon slags grafiskt material, och för att de politiska budskapen verkligen ska nå fram till alla unga på bästa sätt, borde det grafiska materialet också rent visuellt tala för innehållet. Den här studien syftar till att undersöka om det finns samband mellan politik och grafiska profiler hos de politiska ungdomsförbunden. Då studier på sambandet mellan politik och grafiskt material visat sig vara ett relativt outforskat område som det är svårt att hitta exakt data om, är detta en kvalitativ tvärsnittsstudie. Tio politiska ungdomsförbund valdes ut för granskning med grund i moderpartiernas storlek i riksdagsvalet 2010. Vidare samlades data om dessa in genom kvalitativa dokument och audiovisuella kanaler, vilket exempelvis innefattar de politiska ungdomsförbundens grafiska manualer och webbsidor. Studien visar på samband mellan politiken och de grafiska profilernas. Dessa uppstod mellan förbunden som ingår i blockpolitiken, men även mellan förbund på skilda delar av skalan som hade andra aspekter än blockpolitik gemensamt.