No description available.

In this essay I investigate whether political deliberation in an assembly of 300 people that is randomly selected from the entire population (democratic deliberation) is epistemically superior to political deliberation in an assembly of the same size where individuals have been selected based on certain criteria (non-democratic deliberation). I present Helene Landemore’s argument in favor of the epistemic superiority of democratic deliberation and consider Aaron Ancell’s critique of this argument. I argue the point that Ancell’s critique fails but that a conclusive result on whether democratic deliberation is epistemically superior to non-democratic deliberation has to await further investigations, some of which I take to be empirical in nature. / I denna essä undersöker jag huruvida politiskt problemlösande i en grupp av 300 slumpmässig utvalda personer från hela befolkningen befolkningen (demokratiskt problemlösande) är epistemiskt överlägsen politisk problemlösande i en grupp av samma storlek där individer har blivit utvalda baserat på vissa kriterier (icke-demokratiskt problemlösande). Jag presenterar Helene Landemores argument som visar på den epistemiska överlägsenheten av demokratiskt problemlösande och undersöker sedan Aaron Ancells kritik av detta argument. Jag argumenterar för att Ancells kritik misslyckas men att ett slutgiltigt resultat om huruvida demokratisk problemlösning är epistemiskt överlägsen icke-demokratisk problemlösning behöver invänta vidare undersökningar, däribland empiriska sådana.

This aim of this thesis is to examine ethical aspects of radiation protection from ionizing radiation. Radiation protection is the professional field that deals with the protection of humans and the environment from the harmful effects of radiation. The field is based on scientific knowledge of the health effects of radiation, but also on ethical value judgements. This thesis consists of a summary and three essays. Essay 1 gives an overview of ethical issues in radiation protection. Based on this overview four ethical problem areas are identified as central for radiation protection. The first are ethical problems related to uncertainty and the influence of value judgements, especially in scientific risk assessment. The second problem area is ethical issues regarding distributions of risks and benefits between different individuals, both in space and time. The third general problem area is related to limit-setting. A major problem here is how to set limits in an ethically justifiable way when there is no known level of exposure that is associated with a zero risk. The fourth area concerns procedural justice and social decision-making in radiation protection. Essay 2 discusses ethical problems related to the proposal that individual risks below a certain level should be excluded from the system of radiation protection, without any regard to the number of people exposed. It is concluded that there are at least three problems associated with disregarding very small risks: (1) that many small risks to an individual may add up to a large risk for that individual, (2) that many small risks to many individuals may add up to a large expected value of harm, and (3) that a small risk each to many individuals may add up to a large probability that several people are harmed. It is also argued that the proposal is hard to justify in a rights-based ethical setting. Essay 3 examines what makes one distribution of individual doses better than another. This is done by creating a mathematical framework, based on preference logic, in which such assessments of can be made precisely in terms of comparisons between alternative distributions of individual doses. Principles from radiation protection and from parallel discussions in moral philosophy and welfare economics are defined using this framework and then analysed on basis of their formal properties. The analysis shows that there can be efficiency-related problems with a strict application of individual dose constraints. It is concluded that a principle that assigns extra weight to individual doses exceeding a certain limit, in proportion to the size of the excess dose, may be preferable to the standard combination of principles in radiation protection, since it satisfies efficiency related properties better without sacrificing other desirable properties. / QC 20101124

I kursplanen för matematik i Gy11, har det lagts mer betoning på bevis i matematikundervisningen. Denna kvalitativa studie undersöker hur tre gymnasielärare ser på denna förändring. Teorin utgår från filosofiska perspektiv på matematikundervisning, med betoning på kritik av en absolutistisk syn på matematik. De tre lärarna uttalar sig till stor del positivt om den ökade mängden bevisföring i kursplanerna, men anser att mycket av undervisningen i bevisföring går eleverna förbi. Slutligen drar jag slutsatsen att lärarna inte går utanför sina egna uppfattningar om bevis och bevisföring i undervisningen, och reflekterar över dessa. I min framtida yrkesroll som lärare vill jag lära mer om hur elever tänker kring bevis och bevisföring. / The curriculum in mathematics for Gy11, emphasizes proof in the mathematics education. This qualitative study explores how three upper secondary school teachers views on this change. The theory origins from the philosophy of mathematics and from critic of the absolute view of mathematics. The three teachers have a positive view on more proof in the curriculum, but they also claim that the pupils have problems understanding them. My conclusion is that the teachers are unable to take a step outside their own views and reflect on proofs. In my future job as a teacher I will explore what students think about proof and proving.

Uppsatsen handlar om utilitaristiska och pliktetiska synsätt på dödshjälp i Nederländerna, Sverige, USA (Oregon) och Schweiz. Här belyses också vilka skillnader de finns mellan länderna. I de filosofiska teorierna behandlas både individ och samhällsperspektiv för att se om det är försvarbart att använda metoderna. Uppsatsen ser även på individens rätt i den palliativa vården. Anledningen till denna uppsats är att se vilken och om någon typ av dödshjälp funkar på ett bra sätt och kan tillämpas runt om i världen. Detta görs både genom moraliska och etiska synsätt och även utifrån utilitarism och pliktetik. Utifrån samhällsperspektiv och individuella preferenser jämförs de olika varianterna av dödshjälp. De filosofiska teorierna ihop med lagstiftningen om dödshjälp leder till slutsatsen hur man kan tänka och vad som behövs göras för att man ska komma längre i debatten om dödshjälp. / This essay contains utilitarian and duty ethics view on euthanasia in The Netherlands, Sweden, USA (Oregon) and Switzerland. This essay also compares differences in approach towards this each other. Regarding the philosophical theories both society and individual perspective is used to analyze if it's okay to use these methods in euthanasia. Why I write this essay is to see which type of euthanasia that works best and can be implanted in the society around the world. To see this both duty ethics and utilitarism is used and their perspective, what works and what doesn't. This comes up to the conclusion of how you have to think and what has to be done so that we can achieve something in this endless debate on euthanasia.

If, when asked whether you want more beer, you utter, ‘I’ve had enough’, your interlocutor knows that you have had enough of beer. That is, from the literal content of ‘I’ve had enough’, your interlocutor infers that you say, ‘I’ve had enough [of beer]’. Language theorists convincingly claim that hearers almost always make similar inferences to figure out what speaker say. However, in doing so they also claim that interlocutors do not evaluate literal content for truth in everyday conversation – it is either true or false that you have had enough of beer, not just ‘enough’. That is, they claim that literal content is not useful to interlocutors. In this thesis, I defend Emma Borg’s (2019) claim that literal content actually is useful to interlocutors. First, I argue that Borg is correct in that asking for ‘speaker liability’ shows that interlocutors evaluate literal content for truth in cases of lying. Second, I both consider a challenge to speaker liability and an objection to how the Gricean distinction between saying and implicating, the composite notion of ‘what is said’, I (and Borg) argue for should be drawn.

The paper examines Philosophy with children as a pedagogical method for schools to practice. The questions I have posed are: Why philosophize with children and teenagers? How does Philosophy with children work? What, in the organized structure of the philosophical inquiry, can be emphasized as favourable for learning? How carefully is the structure of the philosophical inquiry really followed in practice? How can philosophy be applied as a pedagogical model? The theoretical framework of this inquiry consists of a discussion about a thirst for learning that exceeds the explicit and direct usability that motivates vocational training. I have used two different kinds of methods. The main method is a literary analysis of some of the literature in this field. This analysis is compared to field observations of children participating in communities of inquiry in school. The basic assumption is that practicing the ability of philosophical thinking can help children develop a more profound way of understanding who they are and how the world in which they exist works. This helps learning and therefore promotes the philosophical inquiry as pedagogical model. My conclusions are that there exists different possible ways of using philosophy in school and that the structure of the community of inquiry as in use within PwC is a useful tool to apply.

I det här examensarbetet ger fyra gymnasielärare med ämneskombinationen svenska och filosofi sinsyn på hur ämnestraditioner skiljer sig åt i de olika ämnena. Lärarkulturer och ämnestraditionerpresenteras och analyseras liksom lärarutbildningen i allmänhet och den så kallade Malmömodellen– den nya lärarutbildningen från 2001 – i synnerhet.Uppsatsen är en innehållsanalys av semistrukturerade intervjuer med fyragymnasielärare och utreder eventuella kopplingar mellan gymnasielärarnas utbildning och derasundervisning samt diskuterar lärarnas förhållningssätt till läromedel. Syftet med examensarbetet äratt undersöka svensklärares och filosofilärares syn på ämnesdidaktisk utbildning.Examensarbetet tar sin teoretiska utgångspunkt i ämneskonceptionerna svenska somett färdighetsämne, svenska som ett litteraturhistoriskt bildningsämne och svenska som etterfarenhetspedagogiskt ämne liksom i uppdelningen mellan undervisning i filosofi ochundervisning om filosofi.Tre av de fyra lärarna i den här uppsatsen har mycket erfarenhet av ämnesspecifikdidaktik i svenska från sin lärarutbildning. Alla anser att svenskämnets didaktik är något som manständigt pratar om på arbetsplatsen medan bara en av de fyra lärarna har erfarenhet avämnesspecifik didaktik i filosofi från sin lärarutbildning och alla lärare vittnar om att de saknartillfällen att prata om didaktik i filosofiämnet på sin skola.I sin egen undervisning gör lärarna didaktiska val i svenskundervisningen som desjälva upplever som genomtänkta. Uppdelningen av svenskämnet i litteratur och språk tycksåterspeglas i lärarutbildningen och i de intervjuade lärarnas undervisning. Främst är detlitteraturdelen av svenskämnet och elevernas egna skrivande som är didaktiserat för lärarna.Språkdelen av svenskämnet har, verkar det som, en mindre didaktisk tradition.I filosofiämnen anser sig lärarna ha för liten kunskap om ämnesdidaktik och dediskuterar filosofisk didaktik för lite som yrkesverksamma lärare. Lösningen är att låna didaktikfrån svenskämnet och i vissa fall från andra ämnen. Uppsatsen slutar i en diskussion avsaknad avämnesspecifik didaktik och klassrumsforskning i ämnet filosofi.

No form of philosophy is without literary style. This is not always appreciated and opponents of style within philosophy often seem to be unaware of the role of style. Arguments that style is bad, good, or that diversity of styles is good needs to be investigated so that the underlying presuppositions and the meaning of different literary styles becomes clear. This thesis examines three arguments for and against style within philosophy and the relevance of literary style for the philosophical method. I investigate what arguments and fundamental assumptions about language that underlies the judgments that literary style in philosophy is either 1.) bad, 2.) good or, 3.) both bad and good (a diversity position). An analysis of three different positions to the question of the relevance of style will be performed. The analysis focuses on the basic understandings of what language is and does and reveals the underlying presuppositions of the attitudes towards style in philosophy. Only then can the different positions and attitudes towards style be defended and examined in an interesting and relevant way. The debate about philosophical style often misses a significant point because many are unaware of the philosophical presuppositions behind the arguments, and the argumentation risks to be flawed in relation to this. Firstly, a presentation of three different attitudes towards the relevance of style to the philosophical method is outlined. The approaches are represented by a reading of philosophers who either describe the relevance of literary style as 1.) bad, or not important for the method, 2.) important/necessary for the method, or 3.) that diversity is good for philosophy. Secondly, I examine how these three approaches are affected by the underlying philosophy of language with a focus on theories of metaphor. Depending on how one believes that language is related to reality and ourselves, one will assess style as a more, or less, relevant and contributing aspect of the philosophical work and method. The analysis shows that metaphors and other literary stylistic tools might sometimes be necessary and mediate something that cannot be expressed in another way: language can never capture the full potential of reality.

Syftet med studien var att undersöka svenska tennistränares erfarenheter och upplevd kompetens inom mental träning ifrån ett tränarfilosofiskt perspektiv. För att undersöka syftet användes tre frågeställningar: (1) Hur prioriterar svenska tennistränare mentala förberedelser jämfört med fysiska, taktiska och tekniska förberedelser? (2) Vilka erfarenheter har svenska tennistränare av mental träning? (3) Vilken upplevd kompetens av mental träning finns hos svenska tennistränare? Deltagarna i studien var 13 (M-ålder=31,5, SD-ålder=9,8) män som var tennistränare inom Västra Götaland. En semi-strukturerad intervjuguide konstruerades med fyra huvudsakliga temaområden tränarfilosofi, erfarenhet av mental träning, kompetens av mental träning och utveckling av mental träning. Resultatet visade att: (1) svenska tennistränare anser att mental träning är viktigt inom tennis men prioriterar inte det i deras tränarfilosofi (2) svenska tennistränarna har erfarenhet av mental träning genom att använda det på banan för sina spelare samt ifrån sina egna tenniskarriärer (3) tränarna upplever att de har låg eller ingen kompetens av mental träning samt att tränarna önskar att få mer kompetens. Slutsatsen från studien är att mental träning är något som svenska tennistränarna anser är viktigt men tränarna har för lite erfarenhet och låg kompetens i deras tränarroll.