I denna uppsats redovisas elevers och lärares uppfattningar om arbetssätt som grupparbete i flippat klassrum i fjärrundervisning och närundervisning. Undersökningen genomfördes via en elevenkät och semistrukturerade intervjuer med lärare i gymnasieskola A i en stad i södra Sverige. Analysen av intervjuresultatet utfördes med de kvalitativa metoderna analytisk induktion och tematisk analys. Grundläggande statistikmetod användes för att analysera enkätens resultat. Enkät- och intervjuresultatet visade att majoriteten av eleverna och samtliga lärare är positiva till grupparbete i flippat klassrum i närundervisning. Däremot anser de inte att grupparbete under eget arbete i flippat klassrum i fjärrundervisning fungerar bra. Till skillnad från närundervisning finns det inte tillräcklig interaktion, kommunikation och feedback i fjärrundervisning, vilket leder till dålig kvalitet i undervisningen. Ett nytt arbetssätt behövs utvecklas med varierande undervisning som passar elevers lärande i fjärrundervisning.

Under covid-19-pandemin bedrevs undervisningen i gymnasieskolan i perioder som fjärroch distansundervisning. En ny skollag har senare öppnat upp för möjligheterna att i någonmån fortsätta bedriva fjärr- och distansundervisning. Förutsättningarna för undervisningenär i vissa avseende annorlunda under fjärr- och distansundervisning jämfört med närundervisningen bedrivs i skolan vilket innebär att lärare får göra didaktiska val avseendehur undervisningen bedrivs utifrån dessa ändrade omständigheter. Denna studie består avintervjuer med sex psykologilärare i syfte att fördjupa kunskaperna om hur de bedriver sinundervisning utifrån olika didaktiska åtaganden. Fokus ligger på didaktiska strategier underfjärr- och distansundervisning och hur detta skiljer sig åt från när undervisningen bedrivs iskolan. Resultaten visar att vissa svårigheter, så som att eleverna pratar mindre, uppstårunder fjärr- och distansundervisningen och att lärarna anpassar sin undervisning efter detta.Resultaten visar även att denna typ av undervisning ibland fungerar bättre för vissamoment, så som digitala seminarium.

Våren 2020 spreds ett coronavirus över världen. Pandemin ledde till att Folkhälsomyndigheten i Sverige valde att stänga ned gymnasieskolorna, vilket innebar att undervisningen över en natt övergick från klassrumsundervisning till fjärr- och distansundervisning. Med detta som bakgrund undersöktes i denna studie hur gymnasielärare i matematik arbetade under de första veckorna av omställningen, och vad i undervisningen som hade potential att förbättras. Detta gjordes genom intervjuer med fem lärare från några gymnasieskolor i södra Skåne. Innehållet i intervjuerna analyserades sedan med utgångspunkt i teorin om transaktionell distans. Utifrån teorin togs ett verktyg fram, som gjorde att lärarnas undervisning kunde operationaliseras. Undervisningen följde huvudsakligen samma mönster. Lärarna och eleverna följde samma schema som före omställningen, och hade kontakt via ett videosamtal. Lektionerna inleddes med en uppstart och närvarokontroll. Efter det hade läraren någon form av presentation av nytt material, antingen genom livegenomgång eller ett förinspelat videoklipp. Sedan följde oftast eget arbete för eleverna, där de hade möjlighet att ringa upp läraren för att ställa frågor. I slutet av lektionen hade läraren återigen uppsamling med eleverna, och lektionen avslutades. Operationaliseringen visade att den transaktionella distansen mellan elev och lärare var relativt låg, men att det fanns förbättringsmöjligheter. Lärarna behöver verktyg eller metoder som gör att de kan säkerställa att eleverna arbetar med det de ska. Vissa elever har mycket låg autonomi, det vill säga låg förmåga att ta ansvar för sitt lärande, och lärarna saknar goda metoder för att hjälpa dem. Lärarna behöver också hjälp med strategier för att hantera elever i behov av extra anpassningar eller särskilt stöd. Några förslag på konkreta lösningar är utvecklad programvara som gör det möjligt för eleverna att kommunicera med läraren under genomgångarna. En funktion som gör det enkelt för lärarna att dela in eleverna i grupper hade också minskat den transaktionella distansen, eftersom det hade underlättat grupparbeten och därmed god kommunikation elever emellan. Slutligen hade mindre elevgrupper gjort att lärarna hade haft lättare att handskas med den transaktionella distans som oundvikligen uppstår, men det är inte en faktor som är unik för fjärr- och distansundervisning.

I början utav 2020 rullar Covid-19 in över världen och den 11 mars deklareradessjukdomen som en pandemi. För att minska smittspridningen så togfolkhälsomyndigheten och regeringen fram ett antal restriktioner, och den 18 mars så rekommenderades alla gymnasieskolor samt universitet/högskola att bedriva fjärr-eller distansundervisning. Studiens syfte är att undersöka vilka upplevelser lärare, som aldrig arbetat med distansundervisning tidigare, har haft av den digitalaomställningen från campusundervisning till distansundervisning under Covid-19-pandemin. I studien undersöks lärarnas upplevelser av omställningen till digitalundervisning, vilka fördelar och nackdelar som visats under perioden samt vilkamöjligheter och lärdomar som kan följa med efter pandemin. Studien gjordes genomen kvalitativ datainsamlingsmetod i form utav semistrukturerade intervjuer med 4olika lärare anställda vid 3 olika universitet i Sverige. Frågorna i intervjuguiden har singrund i den analysmodell som skapats utifrån litteraturgenomgången som ligger tillgrund för arbetet. Studien visar att det fanns brister i de riktlinjer som gavs i början avomställningen och även i strukturen för hur information förmedlades. Lärarnaupplevde att interaktionen mellan lärare och studenter är viktig för en braundervisning. Alla lärare upplever bristen på interaktion mellan lärare och studentersom en stor nackdel i distansundervisning jämfört med campusundervisning. Enfördel som visar sig i studien är att det finns en högre närvaro hos studenterna påföreläsningarna vid distansundervisning. Studien visar även att de lärdomar som gåratt ta med efter pandemin kan vara att utnyttja de digitala verktygen för att undervisahemifrån vid eventuella förhinder som exempelvis sjukdom hos läraren. Ytterligare enlärdom som upptäcktes var hur viktig den sociala kontakten är, inte bara mellanlärare och studenter utan även mellan lärare då alla lärare upplever en minskadarbetsmotivation under den digitala undervisningen.

Syftet med denna studie är att undersöka lärares erfarenheter av digitala verktyg i undervisningen. Studien bygger på en kvalitativ metod där semistrukturerade intervjuer har använts för att samla in data, vilket möjliggör en djupare förståelse för lärarnas perspektiv och upplevelser. Urvalet av lärare gjordes genom ett bekvämlighetsurval och omfattade tio lärare som aktivt använder digitala verktyg i sin undervisning. Dessa lärare valdes för att de representerar en bredd av erfarenheter och bakgrunder, vilket bidrar till en mångfacetterad bild av hur digitala verktyg integreras och upplevs i olika undervisningssituationer.  Resultatet av studien visar att lärare använder digitala verktyg på olika sätt för att förbättra lärandet, både genom att ge stöd i klassrummet och genom att möjliggöra fjärrundervisning. Dessa verktyg erbjuder många möjligheter, såsom att öka interaktiviteten och anpassa undervisningen efter individuella behov. Dock identifierades flera utmaningar i användningen av digitala verktyg. Lärare stöter ofta på tekniska problem och bristande digital kompetens, vilket kan hindra effektiv användning. Dessutom upplever många att de inte har tillräcklig tid för att utveckla sina färdigheter inom digital pedagogik. Slutligen kan användningen av digitala verktyg vara särskilt svårt för elever som inte använder det latinska alfabetet, vilket ställer ytterligare krav på lärarnas anpassningsförmåga.

Skolan idag står inför stora utmaningar i att erbjuda elever en likvärdig utbildning oavsett varman bor i Sverige. Detta avspeglas framförallt i glesbygdsskolan där det råder brist i behöriga lärare och elevunderlag, vilket som fjärrundervisning kan råda bot på. Denna studie har därför ur ett lärarperspektiv, samt inom ramen för kulturhistorisk aktivitetsteori ämnat att analysera och förstå fjärrundervisning samt strukturella och organisatoriska förutsättningar förutveckling av PDK som en förutsättning för fjärrundervisning. För att besvara syftet användes följande forskningsfrågor: Hur förstår lärarna objektet med fjärrundervisning inom ramen för svensk skola? Hur upplever fjärrlärare sin pedagogiska digitala kompetens och hur kan det förstås som en förutsättning för att utveckla och bedriva fjärrundervisning? Hur upplever fjärrlärare möjligheter och begränsningar i det skolorganisatoriska stödet som förutsättning till att utveckla pedagogisk digital kompetens som ett stöd för fjärrundervisning? Undersökningen genomfördes på 10 stycken fjärrlärare där TPACK-enkätundersökningar samt intervjuer analyserats, diskuterats och presenterats inom en hermeneutisk metodansats samt i grund av kulturhistorisk aktivitetsteori. Resultatet visade genomgående att samtliga skolorganisationer med huvudmän och ledning bör arbeta ytterligare för att skapa en gemensam samsyn på vad fjärrundervisning är samt förutsättningar för PDK då det saknas på flertalet skolor, men slutsatsen framförallt är att förutsättningar måste skapas på nationell nivå då det blir avgörande för en likvärdig skola nu och i framtiden.

Bakgrund: I efterdyningarna av den hastiga övergång till distans-och fjärrstudier som genomfördes i de svenska gymnasieskolorna under våren 2020 kvarstod en stor mängd frågor som obesvarade. Tidigare studier fanns som visade att en planerad övergång kunde ha bra effekter på likvärdigheten,samtidigt som studier redan hade visat att den svenska skolan under detta synnerligen annorlunda tillfälle upplevt ett flertal problem. Vilken bild kan lärare bidra med? Vad för olikheter kunde kompenseras för på distans och vad önskar lärare att de hade möjlighet att göra med en mer långsiktig planering? Syfte: Följande studie undersöker den övergång till distans-och fjärrundervisning de svenska gymnasieskolorna genomgått under våren år 2020, som följd av covid-19-pandemin. Studiens syfte är att undersöka lärares resonemang och föreställningar irelation till de effekter den hastiga övergången haft på utbildningens likvärdighet. Metod: Då studien är menad att söka föreställningar och resonemang har samtalsintervjuer valts som metod, detta är en kvalitativ ansats som införlivades genom samtal med åtta lärare från olika kommuner, skolor och ämnesområden. De samtalsintervjuer som hölls var öppna och de gemensamma upplever som förekom kunde delas in i olika teman. Efterdsom det är lärarnas olika föreställningar som står i fokus har teorierna Bourdieus kapitalteori och ramfaktorteorin valts, dessa teorier bidrar med förklaringsmodeller som hjälper föreställningarna att kopplas till likvärdigheten på ett teoretiskt plan. Resultat: Studien speglar en skola som på distans kräver en utförlig planering och budget för att bibehålla likvärdigheten. Trots att detta inte kunde ske under våren var det något som lärare beskrev som utmanande, men inte omöjligt att hantera. Deras upplevelser skildrade en skola där klassmarkörer synliggjordes mer än innan, där elevers förutsättningar att studera både förbättrades och försvårades beroende på tidigare förutsättningar och att den "fysiska" närvaron var bättre trots att lärare såg svårigheter i att avgöra om eleverna var aktiva och mentalt närvarande. Det var även tydligt genom de resonemang som fördes att lärare aktivt sökte lösningar på de problem som uppenbarades, något som visar en stor vilja att minska skillnaderna i förutsättningar för att öka likvärdigheten.

Under året 2020 har distansundervisning stundtals bedrivits på gymnasieskolor på grund av Covid-19 pandemin. Denna forskningsöversikt har för avsikt att undersöka hur matematikundervisning fungerat på distans samt vad distansundervisning i allmänhet har för roll samt användningsområde. Undervisningen i matematiken på distans har ofta fortsatt i vanlig ordning där lärare har filmat sin whiteboard-tavla vid genomgångar med hjälp av digitala konferenssystem. Däremot uppmärksammas det att det inte är lika bra och många elever har svårt att följa med, framförallt är det svårt för lärare att bedöma hur väl eleverna följer med. Det har visat sig att styrkor med distansundervisning kan vara en mer lättillgänglig och individanpassad utbildning men att svagheter kan vara ökad arbetsbörda för lärare och mindre social gemenskap. Användningsområden för distansundervisning har identifierats till att dels vara lösningen då närundervisning ej är möjlig och dels till att vara ett komplement. Det är möjligt för elever att ta del av en större variation av kurser än vad deras egna gymnasieskolor kan erbjuda.

Formativ bedömning är en av de arbetsmetoder som visat sig ha störst effekt på elevers inlärning. På grund av Folkhälsomyndighetens direktiv att under våren 2020 stänga ner gymnasieskolorna ochf örlägga all gymnasieutbildning på distans, krävdes en snabb omställning av gymnasielärarnas undervisning. Idrott och hälsa som ämne är, till skillnad från många andra ämnen, till stor del praktiskt lagd, något som kan skapa annorlunda förutsättningar i distansundervisning. Studien syftade därför till att undersöka lärares uppfattningar och erfarenheter av formativ bedömning under distansundervisning, inom ämnet idrott och hälsa. För att undersöka detta genomfördes sju stycken kvalitativa intervjuer med verksamma gymnasielärare i ämnet. I resultatet framkom att lektionsinnehållet övergick från en övervägande del motoriska utföranden till huvudsakligen teoretiska uppgifter på praktiska moment, vilket gjort att många lärare har ifrågasatt vad deras elever faktiskt lärt sig. Eftersom distansundervisningen bestod främst av fördröjd undervisning med individuella uppgifter, ökade det egna ansvaret. Majoriteten av lärare nämner att skillnaderna i inlärningen mellan de elever som klarade av det ökade ansvaret och de som inte klarade det, ökade under distansundervisningen. Några fördelar som uppdagades var att återkopplingen blev mer uppgiftsspecifik, att det frigjordes mer tid till planering samt att lärandemålen fick en större fokus i distansundervisningen.

The Covid-19 virus has affected dance education in Sweden and created new conditions for dance teaching. The purpose of this study is to investigate how dance teachers communicate dance movements and feedback, when teaching in dance which is conducted in distance learning in Upper Secondary School. Further, the study will discuss challenges and opportunities with dance education in distance learning. Through observations of dance teaching, the study will investigate how three different dance teachers in the genres of Jazz Dance, contemporary and classical ballet communicate dance movements and feedback in distance learning. With a theoretical starting point in social semiotic multimodal communication the study will analyse how semiotic recourses are being used in dance education through distance learning. The result shows that the teachers communicate using both voice and body as two dominant semiotic recourses when communicating dance movements and feedback. The result also shows more challenges than opportunities in dance education through distance learning.