Äganderätten till skog är ett ofta återkommande tema i den svenska debatten om skogen. Denna studie undersökte upplevelsen av brukanderätt till skog hos privata skogsägare i Sverige, Norge och Finland. För att uppnå syftet studerades respektive lands skogsbrukslagar, och en skogsägare i varje land intervjuades. Studien är en kvalitativ fallstudie där respondenternas svar analyserades baserat på respektive lands skogsvårdslagstiftning.  Resultatet visade att de tre länderna har liknande skogsvårdslagar, där produktion och miljö är jämställda mål. Skogsägarna i alla tre länderna har liknande processer att följa vid skogsbruksåtgärder och har stor frihet under ansvar. De intervjuade skogsägarna upplevde inte att deras brukanderätt var begränsad utan kunde bruka sin skog efter eget tycke inom de lagstiftade ramarna.

En av världens mest brandbenägna regioner är Australien. Stora skogsbränder har ökat globalt och trenden väntas fortsätta – även i Sverige, där frågor kring förmågan att hantera stora bränder aktualiserats. Studiens syfte var att beskriva skogsägares och brandmäns erfarenheter av arbete med skogsbränder i Australien och därigenom bidra till insikter som är värdefulla i en svensk kontext. Intervjuer genomfördes med respondenter från räddningstjänstorganisationer, frivilliga brandkårer och skogsbolag. Analysen gjordes genom kvalitativ innehållsanalys. Det övergripande temat – Samverkan och ständigt lärande för att klara allt större bränder och risker med begränsade resurser i ett förändrat klimat, idag och i framtiden – belyser att nyckeln var en väl fungerande samverkan mellan många aktörer, ett ständigt lärande och att hantera tillgängliga resurser smart. Erfarenheter som kan ses ge implikationer i Sverige handlar bl.a. om räddningstjänsts och skogsägares samverkan, säkerhetshöjande teknik, hur goda relationer byggs till lokalsamhället och om hur lokal kunskap och lokala resurser tas tillvara. / Hållbart sambruk av räddningsaktörer i svensk landsbygd

If following the advice not to harvest forest stands within 10 years after the stands have been fertilized, this may mean that stands that have been fertilized between the first and second thinning have time to grow out of the second thinning window. The purpose of the study was to investigate the duration of the growth effect for forest fertilization in thinned pine stands in southern Norrland. For the study, 20 thinned pine stands with two different site indices (SI), T22 and T28, were used. After fertilization, the highest annual ring growth was reached for both SI already after 2 years. Stands that had been fertilized had at most 58 % higher annual ring growth than the stands that had not been fertilized. Between the two SI, there were no significant differences in a comparison between the fertilized stands from the year of fertilization and 12 years after fertilization. Already 9 years after fertilization, the growth is smaller than it was before any measures had been taken. Which shows that the stands can be thinned earlier than 10 years without losing growth effect.

Syftet med denna studie var att studera hur hybridlärken växer och utvecklas på de lite svagare markerna. För att uppnå syftet har höjdtillväxten jämförts mellan hybridlärksbestånd och tall eller granbestånd som växt på likande marker. Studien indikerar att hybridlärk har en betydligt högre höjdtillväxt än gran (27 %) och tall (37 %) även på svagare marker än vad som tidigare visats. Hybridlärkens kvalitet i form av tunnare årsringar verkar öka med sjunkande bördighet. Däremot har inget samband mellan ståndortsindex för hybridlärk och variationen i årsringsbredd inom samma träd kunnat påvisas.

Betesskador kostar Sveriges skogsbruk stora summor varje år orsakade av älgbland annat. Vargens återkomst och mänsklig jakt har stor påverkan på älgpopulationen och trots en minskad älgstam så visade studier på att betesskadorna var oförändrade och till och med ökade. Studiens syfte var att utreda om man med hjälp av befintlig statistik från älgbetesinventeringar, avskjutningsstatistik för älg samt varginventering bekräfta att betesskadorna borde minskat i områden med vargrevir. Någon statistisk signifikans kunde inte bekräfta att betesskadorna minskade inom vargrevir och en trolig förklaring var stora mellanårsvariationer i älgbetesinventeringen samt för få variabler.Största anledningen till betesskador verkade mera bero på skogsbruket och skogens sammansättning och inte på hur mycket älg det fanns, trots stor predation och jakt så minskade inte betesskadorna.

I detta arbete studeras friluftslivet inverkan på växter och djur. Dels genom en litteraturstudie, dels genom en fallstudie i Friseboda, Skåne, där ridning nyligen tillåtits för att hålla sandmarker öppna. Litteraturstudien delades upp i två delar, där påverkan på växter analyserades kvalitativt medan påverkan på djur analyserades kvantitativt. I Friseboda gjordes inventeringar av markvegetation och mängden bar sand kvantifierades utifrån ortofoton. Resultatet visade att växters struktur och funktion har större betydelse för spårbildning än typ av friluftsaktivitet. I hälften av fallen hade friluftslivet ingen signifikant effekt på djur och i en tredjedel av fallen påverkades djuren negativ. Resultatet i Friseboda visade att andelen bar sand har minskat sedan senaste markstörningen och var år 2020 nere på drygt 5 %. En initial uppföljning av inventeringen visade på marginella skillnader i bottenskiktets yttäckning. Ridningen förväntas gynna flora och fauna genom att på sikt öka mängden bar sand.

Sedan 1600-talet har fornlämningar inventerats i Sverige. Fornlämningar var viktiga för att legitimera Sveriges ställning som stormakt med en lång och storslagen historia. Lämningarna finns kvar efter forna tider och de kan lära oss om hur man levde i Sverige för många år sedan. Ungefär var fjärde forn- och kulturlämning som berörs av åtgärder skadas vid avverkning och föryngringsåtgärder i Sverige varje år. Det är en angelägenhet för oss att skydda våra forn- och kulturlämningar till kommande generationer så att även de kan få uppleva och lära sig av vår historia. Denna studie undersöker med hjälp av enkäter om det finns något samband mellan den höga skadegraden på forn- och kulturlämningar i samband med avverkning och föryngringsåtgärder, och skogsägarnas kunskap och inställning till forn- och kulturlämningar.

Studien behandlar förekomsten av skadesvampar i ett förändrat klimat. För regionen norra Norrlands kustland har lokala klimatscenarion framtagits och resultatet av dessa har analyserats tillsammans med vetenskaplig litteratur angående utvalda svampars levnadsvillkor. Syftet har varit att kartlägga kunskapsläget och att skapa en bild av framtidens utmaningar. Resultaten visar ett varmare och fuktigare klimat som på många sätt gynnar valda skadesvampar. Resultatet visar även en komplexitet i svampars livscykler som gör analysen till en informerande uppskattning av framtiden. För mer exakta prediktioner skulle en annan modellering och andra utvärderingsmetoder behöva användas.

Sett över hela landet växer ädellövskog endast på en procent av den produktiva skogsmarken. I det studerade området Dalsland utgörs virkesförrådet uppskattningsvis av tre procent ädla lövträd. Dess förekomst är därför att betrakta som relativt sällsynt. Denna studie hade för avsikt att intervjua markägare som har valt att nyetablera med ädellövskog och genom det förstå vad det är som bidragit till att de föryngrat med dessa trädslag. Undersökningen utfördes genom att sex individer som nyetablerat med ädellövskog intervjuades. Resultatet sammanställdes därefter genom att se på gruppen som en helhet och lyfta fram samtliga påverkande faktorer. Utifrån resultatet kunde 13 faktorer identifieras som bidragande och en förståelse kring dem redogöras för.  Det kan konstateras att ett flertal faktorer påverkat markägarna i valet att plantera ädellövskog.

Biokol framställs genom pyrolys av organiskt material. Dess porösa struktur och stora ytarea ger biokolet egenskaper som kan verka jordförbättrande. Användning av biokol som jordförbättring i grönytor i stadsmiljöer har i vissa studier visat sig ha en positiv effekt på tillväxt och vitalitet. Med ökad vitalitet och tillväxt kan grönytor i städer i större utsträckning bidra med ekosystemtjänster. Det finns dock begränsat med studier inom ämnet, det övervägande fokuset har varit vid nyplantering av grönytor. Biokol tillsätts ofta i samband med andra markförbättrande åtgärder vilket kan göra att det är svårt att urskilja vad som gett effekt. Denna studie syftade till att undersöka om dekompaktering av jorden och tillsats av biokol kan påverka tillväxt och vitalitet hos redan befintliga stadsträd i hårdgjord miljö i Malmö. Resultatet visade ingen signifikant skillnad i tillväxt eller vitalitet fyra år efter behandlingarna. Fortsatta studier och uppföljning av försöket rekommenderas för att ytterligare undersöka effekterna.