<p><p>Syftet med den här studien har varit att undersöka lagidrottare och idrottsutövare som utför sin idrott individuellt och deras attityder gentemot olika typer av mål, samt att undersöka om det fanns något samband mellan attityden till målen och optimism. Som avgränsning valdes friidrottare och fotbollsspelare på elitnivå, och sex olika typer av mål. Studien som gjordes var en enkätstudie som analyserades med hjälp av SPSS 15.0. Resultatet visade att det fanns skillnader mellan fotbollsspelarna och friidrottarnas attityder gentemot målen, men att det inte gick att urskilja några mönster som att fotbollspelarna skulle vara mer resultatinriktade. Studien visade även att friidrottarna var mer optimistiska än fotbollsspelarna i avseende på LOT, men att både grupperna hade ett högt medelvärde på testet. Det visade sig även att det inte fanns något samband mellan idrotterna, attityden till målen och optimism.</p></p>

<p>Sammanfattning</p><p>Magisteruppsats i företagsekonomi, 15 hp</p><p>Företagsekonomiska institutionen vid Uppsala universitet</p><p>Författare: Simon Hård & Peter LarsenHandledare: Robert Joachimsson</p><p>Titel: Värdering och redovisning av fotbollspelare</p><p>Bakgrund och problemformulering: En stor andel av de företag som i dagsläget existerar är så kallade tjänsteföretag eller kunskapsföretag. För dessa är personalen den största tillgången men anställda tillåts inte redovisas i balansräkningen. Fotbollssporten har dock ett unikt regelverk som möjliggör att förvärvade anställda, fotbollsspelare, får aktiveras i balansräkningen som en immateriell tillgång. Uppsatsens frågeställningar lyder: Erbjuder redovisningen av fotbollsspelare i svenska fotbollsklubbar en rättvisande bild av klubben och speglar den dess verkliga värde? Vad är tanken bakom de nu existerande redovisningsreglerna och finns det andra metoder att redovisa fotbollsspelare som skulle ge en mer rättvisande bild och spegla deras verkliga värde bättre?</p><p>Syfte: Att utreda om dagens regler för hur fotbollsspelare skall redovisas bidrar till att en rättvisande bild och ett verkligt värde av en svensk fotbollsklubb uppvisas i redovisningen. Vidare ämnas beskriva tanken bakom de aktuella reglerna samt utvärdera om ett annat regelverk skulle kunna bidra till att redovisningens syfte bättre uppfylls av svenska fotbollsklubbar.</p><p>Teoretisk referensram: Utgår från de regelverk som är aktuella på området: teorier om humankapital, immateriella tillgångar, rättvisande bild samt teorier om olika värderingsmetoder.</p><p>Metod: Uppsatsen bygger på en kvalitativ metod. Fem stycken intervjuer med personer som arbetar med redovisning inom fotbollssporten har genomförts.</p><p>Empiri och analys: Empirin grundar sig på de intervjuer som genomförts. Dessa analyseras sedan av författarna i kapitlet analys.</p><p>Slutsats: Det regelverk som i dagsläget gäller för allsvenska fotbollsklubbar leder inte till att en rättvisande bild av klubbens totala tillgångar uppvisas i redovisningen. Inte heller det verkliga värdet av den spelartrupp som klubben förfogar över framkommer såsom regelverket är utformat idag. Regelverket är inte konstruerat för att främja någon sorts aktivering av spelartruppens marknadsvärde, verkliga värde. Syftet med reglerna är istället att det ska vara enklare att uppfylla elitlicensens krav samt att en klubb ska kunna periodisera kostnader för spelarförvärv.</p>

Sammanfattning Magisteruppsats i företagsekonomi, 15 hp Företagsekonomiska institutionen vid Uppsala universitet Författare: Simon Hård &amp; Peter LarsenHandledare: Robert Joachimsson Titel: Värdering och redovisning av fotbollspelare Bakgrund och problemformulering: En stor andel av de företag som i dagsläget existerar är så kallade tjänsteföretag eller kunskapsföretag. För dessa är personalen den största tillgången men anställda tillåts inte redovisas i balansräkningen. Fotbollssporten har dock ett unikt regelverk som möjliggör att förvärvade anställda, fotbollsspelare, får aktiveras i balansräkningen som en immateriell tillgång. Uppsatsens frågeställningar lyder: Erbjuder redovisningen av fotbollsspelare i svenska fotbollsklubbar en rättvisande bild av klubben och speglar den dess verkliga värde? Vad är tanken bakom de nu existerande redovisningsreglerna och finns det andra metoder att redovisa fotbollsspelare som skulle ge en mer rättvisande bild och spegla deras verkliga värde bättre? Syfte: Att utreda om dagens regler för hur fotbollsspelare skall redovisas bidrar till att en rättvisande bild och ett verkligt värde av en svensk fotbollsklubb uppvisas i redovisningen. Vidare ämnas beskriva tanken bakom de aktuella reglerna samt utvärdera om ett annat regelverk skulle kunna bidra till att redovisningens syfte bättre uppfylls av svenska fotbollsklubbar. Teoretisk referensram: Utgår från de regelverk som är aktuella på området: teorier om humankapital, immateriella tillgångar, rättvisande bild samt teorier om olika värderingsmetoder. Metod: Uppsatsen bygger på en kvalitativ metod. Fem stycken intervjuer med personer som arbetar med redovisning inom fotbollssporten har genomförts. Empiri och analys: Empirin grundar sig på de intervjuer som genomförts. Dessa analyseras sedan av författarna i kapitlet analys. Slutsats: Det regelverk som i dagsläget gäller för allsvenska fotbollsklubbar leder inte till att en rättvisande bild av klubbens totala tillgångar uppvisas i redovisningen. Inte heller det verkliga värdet av den spelartrupp som klubben förfogar över framkommer såsom regelverket är utformat idag. Regelverket är inte konstruerat för att främja någon sorts aktivering av spelartruppens marknadsvärde, verkliga värde. Syftet med reglerna är istället att det ska vara enklare att uppfylla elitlicensens krav samt att en klubb ska kunna periodisera kostnader för spelarförvärv.

Syftet med den här studien har varit att undersöka lagidrottare och idrottsutövare som utför sin idrott individuellt och deras attityder gentemot olika typer av mål, samt att undersöka om det fanns något samband mellan attityden till målen och optimism. Som avgränsning valdes friidrottare och fotbollsspelare på elitnivå, och sex olika typer av mål. Studien som gjordes var en enkätstudie som analyserades med hjälp av SPSS 15.0. Resultatet visade att det fanns skillnader mellan fotbollsspelarna och friidrottarnas attityder gentemot målen, men att det inte gick att urskilja några mönster som att fotbollspelarna skulle vara mer resultatinriktade. Studien visade även att friidrottarna var mer optimistiska än fotbollsspelarna i avseende på LOT, men att både grupperna hade ett högt medelvärde på testet. Det visade sig även att det inte fanns något samband mellan idrotterna, attityden till målen och optimism.

Studien belyster två elitsatsande fotbollsspelares väg genom eller förbi studie- och yrkesvägledningen, samt två studie- och yrkesvägledares erfarenheter från arbete med elitsatsande individer. En av studie- och yrkesvägledarna är själv f.d. elitidrottare och delger därmed även sina erfarenheter som sökande. Studiens syfte är att klargöra respondenternas erfarenheter för att kunna lyfta olika påverkansfaktorer som kan finnas hos dessa sökande, samt att belysa vad inom vägledningen som kan gagna dessa individer inför, under och efter sin karriär. Studiens frågeställningar berör därmed respondenternas erfarenheter av tidigare vägledning samt deras tankar om framtidens vägledning. Studien kan även väcka tankar om vägledning inom andra elitsatsande områden utöver fotbollen. Studien utgår från ett fenomenologiskt perspektiv då den avser att visa respondenternas egna upplevelser av vägledningen, den är även kvalitativ för att kunna få djupgående information. Då studien handlar om olika påverkansfaktorer används Social Cognitive Career Theory och Learning Theory of Career Counseling samt begreppet ”Cooling down” för att delvis kunna beskriva hur viss påverkan i individers omgivning senare kan påverka deras karriärval. Resultatet visar påverkan från många olika faktorer i fotbollsseplarnas omgivning. För studie- och yrksesvägledningen får det betydelse genom att vi ständigt jobbar utifrån individens bästa medan andra enligt denna studies respondenter ser fotbollsspelaren mer generellt som en idrottare. Då en elitsatsning innebär stor målmedvetenhet så saknas det utrymme för en reservplan som hade kunnat lindra den oro som spelarna har med sig under karriären. Studiens resultat kan inte generaliseras på grund av dess storlek men väcker tankar om vilken påvkeran som kan förekomma i en fotbollsspelares karriär.

Inledning: I Sverige opererar sig årligen ca 1500 fotbollsspelare för en korsbandsskada och benämns vara den patientgrupp som har störst risk för en andra ruptur. För att återgå till fotboll behöver patienten fokusera på att återfå bland annat styrka och kondition vilket görs genom en rehabiliteringsplan som utformas tillsammans med en fysioterapeut. Fysioterapeuten utför funktionsbedömningar såsom styrke- och stabilitetstester på patienten både innan, under och upp till 12 månader efter rekonstruktion och kräver därför en regelbunden kontakt med patienten. För att fullfölja rehabiliteringen krävs dock mer än de fysiska aspekterna eftersom psykosociala faktorer som attityd, tankar och motivation har en inverkan. Syfte: Syftet med studien är att ur fotbollsspelares perspektiv beskriva upplevelsen av den fysioterapeutiska rehabiliteringen och återgång till fotboll efter en främre korsbandsrekonstruktion. Metod: En kvalitativ semistrukturerad intervjustudie valdes för att besvara studiens syfte eftersom denna design syftar till att beskriva och få en förståelse för andra människors erfarenheter och upplevelser. Totalt intervjuades fem deltagare för studien. Resultat: Innehållsanalysen resulterade i sju huvudkategorier; att drabbas av en främre korsbandsskada, vikten av stöd, återgång till fotboll, riskbedömning, rehabiliteringsprocessen, fysioterapeutens roll samt påfrestningar under rehabiliteringen och 20 sub-kategorier. Konklusion: Fotbollsspelarnas upplevelse av den fysioterapeutiska rehabiliteringen och efterföljande återgång till fotboll efter en främre korsbandsrekonstruktion är mer komplex än enkel att beskriva, men kan i korthet förklaras med temat “en lång rehabilitering präglad av eget ansvar, stöd och en vilja av stål”.

Bakgrund: Kvinnliga fotbollsspelare löper större risk för att råka ut för främre korsbandsskador än män. Vad orsaken till detta är vet man inte bestämt men kan vara anledningar som exempelvis anatomiska, biomekaniska och hormonella orsaker. Fotbollssäsongen år 2020 drabbades av pandemin Corona som orsakade att fotbollssäsongen för damallsvenskan blev komprimerad och utövades under totala månaderna juni-november. Detta orsakade att belastningen på fotbollsspelare blivit högre då matcherna spelas mer frekvent och med kortare intervall. I juli år 2020 hade serien pågått i knappt en månads tid och redan då hade 12 stycken främre korsbandsskador dokumenteras enbart hos damallsvenska spelare. Syfte: Syftet med studien var att kartlägga antalet främre korsbandsskador säsong år 18/19 och 2020 samt spelschema år 2020 hos damfotbollsspelare i damallsvenskan. Metod: För att besvara studiens syfte genomfördes en retrospektiv enkätstudie med kvantitativ ansats. En e-enkät skickades ut till samtliga fysioterapeuter via sportcheferna inom föreningarna. Deltagarna i studien var fysioterapeuter tillhörande i föreningar inom damallsvenskan år 2020. Resultat: Enkäten besvarades av fyra av 12 lag. Resultatet av enkäterna visar förekomsten av en främre korsbandsskada år 2018 samt 2019. År 2020 förekom fem främre korsbandsskador. Under försäsongen förekom det mellan sex och åtta träningstillfällen per vecka och minskades med en eller två träningstillfällen per vecka under säsongen. Konklusion: Det inte går att dra en slutsats huruvida det tätare spelschemat orsakat fler antal främre korsbandsskador eller inte. Däremot ser jag trots allt att det skett en ökning av främre korsbandsskador från år 2018 och 2019 till år 2020.

Huvudsyftet med studien var att undersöka elitfotbollsspelares uppfattningar kring vilka hinder och möjligheter som finns för att idrottspsykologiska rådgivare ska ges inträde i en fotbollsförening. Ett ytterligare syfte var att undersöka vad som karaktäriserar en framgångsrik idrottspsykologisk rådgivare vid samarbete med elitfotbollsspelare. Populationen utgjordes av åtta svenska elitfotbollsspelare. Kriterierna för att inkluderas i studien var att deltagarna skulle tillhört en a-lagstrupp i en elitfotbollsförening (Allsvenskan och Superettan) säsongen 2015. Insamlingen av data utgick från kvalitativ ansats, genom intervjuer och analyserades utifrån kvalitativ innehållsanalys. Resultatet visade att idrottarna påpekade fler hinder än möjligheter för att den idrottspsykologiska rådgivaren ska ges inträde i en förening, där skepticism mot idrottspsykologi nämndes som ett exempel. Gällande karaktärsdrag visade resultatet att idrottarna hade en större samsyn i förhållande till de hinder och möjligheter som framkom. Slutligen diskuterar författarna förslag på framtida forskning, metodkritik och implikationer. / The main purpose of the study was to examine elite soccer players perceptions of which barriers and possibilities exists in order to give sport psychology consultants entry in a soccer organization. Another purpose was to examine what characterizes a successful sport psychology consultant in their cooperation with elite soccer players. The population was eight swedish elite soccer players. The criteria to be included in the study, was that the athletes had pertained a first team squad in an elite soccer organization (Allsvenskan and Superettan) in the season of 2015. Data collection was done through qualitative approach, through interviews and was analyzed by qualitative content analysis. The results showed the athletes pointed out more barriers than possibilities to give the sport psychology consultant entry in an organization, where skepticism towards sport psychology was mentioned as an example. Regarding characteristics the results showed that the athletes had more consensuses in relation to the barriers and possibilities that appeared. Finally the authors discuss suggestions in terms of future research, methodology reflections and implications.

<p>Idag är personalen en allt viktigare tillgång för de flesta företag. I dessa företag finns ofta dolda tillgångar, i form av personal, som inte får synas i balansräkningen. På 1960-talet</p><p>började man använda sig av personalekonomisk redovisning, HRA, då man ansåg att även</p><p>företagets resurser i form av personal borde tas upp som en immateriell tillgång i</p><p>balansräkningen. Trots detta är det sällsynt med personalekonomiska balansräkningar,</p><p>förutom i idrottsvärlden där många fotbollsföreningar tar upp sina spelarkontrakt som</p><p>immateriella tillgångar. I Sverige finns något som heter elitlicensen, vilken reglerar hur</p><p>externt förvärvade fotbollsspelare får redovisas och värderas. Utgifterna för dessa spelare får</p><p>antingen kostnadsföras direkt eller aktiveras som en immateriell tillgång i balansräkningen,</p><p>därmed utesluts aktivering av utgifter för egna spelare. Genom en kombinerad kvalitativ och</p><p>kvantitativ metodansats försökte vi uppnå vårt syfte med uppsatsen, vilket var att undersöka</p><p>hur man kan redovisa egna spelare i sin balansräkning för att ge en rättvisande bild av</p><p>klubbens ställning och resultat. Vi ville även ta reda på ifall redovisningen av externa</p><p>spelarförvärv påverkar den rättvisande bilden. Undersökningen omfattade en intervju med en</p><p>väl insatt person inom ämnet, samt en enkätundersökning med fotbollslag i herrallsvenskan</p><p>2006. Resultatet av vår undersökning visade att våra respondenter inte anser att det finns ett</p><p>behov av att värdera de egna spelarna, beroende på att det inte tillåts av UEFA samt att det</p><p>saknas en tillförlitlig värderingsmodell. Vi anser dock att det kan vara bra att värdera de egna</p><p>spelarna då detta gör att samtliga spelare behandlas på likartat sätt, vilket ger en mer</p><p>rättvisande bild av föreningens ställning och resultat. Eftersom samtliga spelarkontrakt ser</p><p>likadana ut och enligt oss uppfyller samma tillgångskriterier, anser vi att de borde behandlas</p><p>på likartat sätt.</p>

Idag är personalen en allt viktigare tillgång för de flesta företag. I dessa företag finns ofta dolda tillgångar, i form av personal, som inte får synas i balansräkningen. På 1960-talet började man använda sig av personalekonomisk redovisning, HRA, då man ansåg att även företagets resurser i form av personal borde tas upp som en immateriell tillgång i balansräkningen. Trots detta är det sällsynt med personalekonomiska balansräkningar, förutom i idrottsvärlden där många fotbollsföreningar tar upp sina spelarkontrakt som immateriella tillgångar. I Sverige finns något som heter elitlicensen, vilken reglerar hur externt förvärvade fotbollsspelare får redovisas och värderas. Utgifterna för dessa spelare får antingen kostnadsföras direkt eller aktiveras som en immateriell tillgång i balansräkningen, därmed utesluts aktivering av utgifter för egna spelare. Genom en kombinerad kvalitativ och kvantitativ metodansats försökte vi uppnå vårt syfte med uppsatsen, vilket var att undersöka hur man kan redovisa egna spelare i sin balansräkning för att ge en rättvisande bild av klubbens ställning och resultat. Vi ville även ta reda på ifall redovisningen av externa spelarförvärv påverkar den rättvisande bilden. Undersökningen omfattade en intervju med en väl insatt person inom ämnet, samt en enkätundersökning med fotbollslag i herrallsvenskan 2006. Resultatet av vår undersökning visade att våra respondenter inte anser att det finns ett behov av att värdera de egna spelarna, beroende på att det inte tillåts av UEFA samt att det saknas en tillförlitlig värderingsmodell. Vi anser dock att det kan vara bra att värdera de egna spelarna då detta gör att samtliga spelare behandlas på likartat sätt, vilket ger en mer rättvisande bild av föreningens ställning och resultat. Eftersom samtliga spelarkontrakt ser likadana ut och enligt oss uppfyller samma tillgångskriterier, anser vi att de borde behandlas på likartat sätt.