Mot bakgrund av problemet varför säkerhetspolitiska ambitioner inte alltid kan omsättas i militäreffekt eller förmåga är syftet att förklara varför Sverige trots större resurser och tydliga politiskaprioriteringar verkar ha sämre förmåga än Finland att genomföra fredsfrämjande insatser.Insatsförmåga definieras som förmåga att på ett flexibelt sätt genomföra olika verksamheter ellerlösa olika uppgifter. Svenska och finska förband i Kosovo jämförs med hjälp av sju kriterier, ochförmågan hos förbanden antas delvis spegla nationell insatsförmåga. De viktigaste slutsatserna äratt de undersökta förbanden har likvärdig förmåga, men att den svenska kontingenten haft högrepersonalkostnader samt högre kostnader för hyror, varor och tjänster. Vidare anges att de svenskametoderna för rekrytering och utbildning är något mer komplicerade och därmed merkostnadsdrivande än motsvarande finska. Slutligen framhålls svårigheterna med att dralångtgående slutsatser enbart grundade på jämförelser av personalstyrka och kostnad. / The aim of this thesis is to explain why Sweden, − despite greater resources andrelatively clear political priorities, − seems to have less capability than Finland in thefield of peace-support operations. The study seeks explanations by comparingSwedish and Finnish infantry battalions deployed in Kosovo. The comparisonincludes manning, training, readiness, flexibility, sustainability, capability ofindependent operations, interoperability and costs. In the study the followingquestions are examined:− Which of the two compared units is the most capable of carrying out differentoperations quickly and flexibly (as measured with the criteria above)?– What are the costs of manning, training and maintaining the different units?– How can differences in the capability to execute operations quickly and flexibly atnational armed forces level be explained (using the answers to the first twoquestions)?One conclusion is that the Swedish and Finnish battalions deployed in Kosovo in2003 have the same capability of executing their missions, i.e. to carry out operationsquickly and flexibly. There are however differences in costs between the Swedish andFinnish units. The main reasons for these differences are, among other things, to befound in the more expensive Swedish methods of training and the higher costs ofpersonnel in the Swedish unit. However, the study also shows that there aredifferences in administrative procedures as well between the techniques used in eachcountry when presenting costs, which make comparisons between military units fromdifferent countries more complicated than / Avdelning: ALB - Slutet Mag 3 C-upps.Hylla: Upps. ChP 02-04

Den här uppsatsen behandlar svensk väpnad styrka som säkerhetspolitiskt instrument.Trots ett säkerhetspolitiskt alltmer gynnsamt läge syns Sveriges vilja, förmåga och beredskap att använda de resurserFM förfogar över att öka. Vilka är de miljöer och yttre omständigheter där FM: s resurser är avsedda att utnyttjasoch hur?Syftet med uppsatsen är att finna ett mönster som gör det möjligt att formulera stöd för en tänkbar doktrin förinsats med svensk väpnad styrka i internationella insatser. Metoden för detta är att genom en kvalitativ textanalysgranska samtliga insatser som påbörjats efter det kalla krigets slut och fram till idag. Analysverktyget som användshar tagits fram för att granska utrikes- och försvarspolitiska doktriner och tjänar därför uppsatsen syfte väl.Internationella insatser är ett bra uttryck för en praktisk politik. En heltäckande och objektiv bild av en svensksäkerhetspolitisk doktrin kräver analys även av annat underlag.Undersökningen visar att det finns ett mönster i svenskt agerande. Kriser och konflikter i Europa är av strategisktintresse för Sverige medan kriser och konflikter bortom Europas gränser är av moraliskt/ideologiskt intresse förSverige. Ett grundläggande svenskt intresse är respekten för folkrätten och insatser där militärt våld krävs måstebeslutas av FN:s säkerhetsråd. Fredsframtvingande insatser skall ske i specialförband med anställda som står i högberedskap. Insatser med större förband skall ske i ett fredsbevarande syfte med frivilligt rekryterade i lägre beredskapsgradmen med längre uthållighet.En doktrin eller en policy behövs för att ta fram nödvändiga medel. Ad hoc som politisk strategi kräver outtömligaresurser för att kunna skapa många alternativa handlingsmöjligheter. / This thesis deals with using armed forces as an instrument for Swedish security policy. Participationin Peace Support Operations (PSO) under the framework of The United Nations(UN) has been a part of Swedish Foreign Affairs and Security policy since 1948. In 1993, inthe beginning of the post cold-war period, Sweden sent armed forces to a somehow differentPSO in Bosnia-Herzegovina. This was in many ways a new kind of PSO acting under chapterVII of the UN Charter using all necessary means to enforce compliance with The UN SecurityCouncil Resolution. Swedish participation in a European crisis was possible due to the newpost cold-war security policy environment. Since 1993, Sweden has participated in PSO underthe command of THE UN, North Atlantic Treaty Organisation (NATO) and European Union(EU).Post cold war security environment with no foreseeable military threat towards Sweden, hascaused a transformation of the Swedish armed forces. Today, new tasks put an emphasis onparticipation in PSO in close cooperation with other countries and organisations. Sweden hasarmed units on seven days alert to join a multinational PSO within 30 days. This means thatthe preparedness and willingness to use armed forces as an instrument for security policy hasincreased since the cold war ended. Under what conditions should this instrument be used andhow? Is it possible to track a Swedish doctrine for international operations? This inquiryanalyses the use of Swedish armed units in PSO between 1993 and 2004 on a politicalstrategiclevel.The Swedish constitution requires a decision from the parliament when Swedish armed unitsare sent abroad for more then Peace Keeping operations. Due to this fact, the use of armedforces as an instrument is subject to a parliamentary process that gives a lot of paper to analyse.The use of armed units in PSO is a good expression for practical security policy. Eventhough it is not possible to formulate a doctrine only by this inquiry it can be a building blocktogether with other inquiries. It is also worth mentioning that a doctrine like all other analysingtools is a simplification of the reality. The real use of armed forces is influenced by a lotof reasons. It is however useful to know the conditions for using armed forces in order to developthe right means to a certain policy.The tool for this inquiry has been developed by analysing foreign affairs policies and securitypolicies. A doctrine, in short, consists of three parts.The first thing is a description of what values or interests the doctrine is supposed to protect.The willingness of using armed forces needs certain interests to be at stake. What are theSwedish interests and do they have a national or an international dimension?Secondly there needs to be a description of the threats against those values and interests. Thedefinition of security and the threats to this security is in many ways contested. What is theSwedish point of view for using armed forces?Lastly a doctrine should deal with strategies for how to encounter those threats. How shouldthe use of armed units in multinational PSO be used to fulfil political and military objectiveswill therefore be the question in this inquiry?Analysing the use of armed units in PSO gives some guidelines to support the formulation ofa doctrine. The description of threats is the weakest link. This is possibly because of the difficultiesto define security and the threats to this security within the widened security agenda oftoday. This inquiry shows in a way that security and the use of armed forces to support thatsecurity is more than lack of military threats. The prevention of conflicts and crises on the European mainland is of strategic interest forSweden. Even the international law and the respect for The UN are strategic interests. Conflictsand crises in Africa and other places are to be looked upon as of moral/ideological interest.The use of armed forces implies certain risks. If the interests at stake are weak or are not sufficientto take the risk, some decision are strengthened with more or less practical interestssuch as experience for The Armed Forces or the need to show political will. Even an argumenton the need for The UN and The EU to cooperate in PSO is used as a reason for participatingin multinational operations. If Strategic interests are at stake Sweden is willing to usearmed forces for a long duration.Even if all operations have been working under the auspices of chapter VII of the UN charter,not all of them have included Peace Enforcement (PE). This is typical for what is called SecondGeneration Peace Keeping (SGPK). Although PE has been a part of the operation thetasks for Swedish units have been mostly SGPK. There are two major deviations from thispicture. In ISAF in Afghanistan, Swedish units were tasked to strengthen the security aroundKabul. This was more PE than something else. In Operation Artemis in Democratic Republicof Congo (DR Congo) Swedish units were tasked to facilitate the establishment of a UN missionin the eastern part of DR Congo. Also this operation was more PE than something else.The last one was also a EU-led operation. This could be a watershed that points out a newdirection for the use of armed forces in the framework of European Security and Defence Policy(ESDP).The use of armed forces could also be divided in Deterrence, Compellence and Brute Force.Brute Force aims at taking total control of a defined enemy and is not very common in PSO.Deterrence is supposed to prevent crises to arise or arise anew. This could be used as a meanSof prevention or in a peacekeeping situation. PE situation might need strategies for use of violence.Compellence aims to initiate target action or stop target action. The opposing actor canstop the violence by full compliance with the condition that gives the operation legitimacy.For Sweden, this condition must be a UN Security Council Resolution. Even if Swedish unitsonly in Operation Artemis and ISAF have used PE means, this tool is not abandoned. It ishowever significant that those operations were carried out by professional officers withinunits highly specialised.There is in many ways a need for clear policy lines and corresponding necessary means includingmilitary means. This is, if nothing else, the lessons learned of the Balkan crises. TheSwedish participation in PSO since the cold war could very well be the reason for EU expectingSweden to put up a Battle Group. Such a policy needs to be followed by some kind ofdoctrine. Ad hoc as policy strategy is only possible if the means to fulfil that policy allowsalmost endless amount of courses of action. This Inquiry could be a building block for such adoctrine.To conclude, this inquiry shows that small units specialised with high readiness should bedeveloped for use on the European mainland and has PE capabilities. Larger units could beput together for use in SGPK operation globally. / Avdelning: ALB - Slutet Mag 3 C-upps.Hylla: Upps. ChP 02-04

Luftstridskrafter har spelat en betydande roll i senare tiders Peace Support Operations (PSO). Obemannade flygande system har varit en del av dessa insatser, hur kommer rollfördelningen att vara i framtiden? Syftet med uppsatsen är att undersöka och göra en bedömning avseende hur obemannade flygsystem kan utnyttjas och ha en roll i framtida Peace Suport Operations. Litteratur- och dokumentstudier, föreläsningar och intervjuer ligger som faktabakgrund för bedömningen av hur en framtida PSO kan se ut samt vilken roll obemannade flygsystem kan ha i en framtida Peace Suport Operation. Jämförelse har skett mellan bemannade och obemannade flygande system varvid fördelar och nackdelar har belysts. Resultatet av studien är att obemannade flygande system bör kunna få en betydande roll i framtida Peace Suport Operations främst avseende underrättelseinhämtning och uppgifter där vapenleverans inte är huvuduppgiften. Obemannade flygande farkoster med stridsuppgift (UCAV) har däremot betydande hinder som måste övervinnas innan dessa kan få en viktig roll i framtida PSO. Det är inte uteslutet att UCAV efter en tids utveckling kan få en viktig roll i en framtida PSO främst inom uppgifter som karaktäriseras av stor risktagning, krav på lång uthållighet eller uppträdande i ohälsosam miljö. / Avdelning: ALB - Slutet Mag 3 C-upps.Hylla: Upps. ChP 99-01

En afhandling om parti-rationalitet belyst gennem en undersøgelse af dansk deltagelse i fredsstøttende operationer og EU-forbeholdet på forsvarsområdet med henblik på at vurdere hvorvidt der eksisterer en diskrepans mellem disse to forhold. / The aim of this paper is to examine and explain the rationale of political parties behind, on the one hand, their desire to have Denmark participate in peace support operations and, on the one hand, the parties 1992 decision not to take any part in the elaboration and the implementation of decisions and actions of The European Union which have defence implications. It can thereby be determined whether or not there is an inconsistency between the two subjects. The parties who are subject to this examination are Socialdemokratiet(Social Democrats), Det Radikale Venstre(Social Liberals) and Socialistisk Folkeparti(Socialist People’s Party). The theory used is focusing on the fact that political parties have to make trade-offs in order to achieve their political goal or at least as many of these as possible. The theory puts foreward that parties have a small and well-defined set of objectives which in the simplest term can be seen as ”policy-seeking”, ”office-seeking” and ”vote-seeking”. The method used  is a descriptive analysis of the two areas where the decision to participate in peace support operations in The Persian Golf 1990, Bosnia 1995 and Kosovo 1998 is based on the parties arguments in Folketinget (The Danish Parliament). Due to the fact that there is no official documentation of the negotiations prior to the decision on The European Union question (the reservation) this area is mainly based on interviews with persons who took part in the negotiations and books on the subject. The aim of the descriptive analysis is to determine the rationale of the parties in both areas and thereby why the parties decides to participate in peace support operations and not to participate in The European Unions decisions and actions which have defence implications. This is followed by a comparative analysis of the conclusions from the descriptive analysis in order to determine any inconsistency in the parties rationale and the aims of the decisions. This leads to the conclusion of the thesis; Is there or is there not an inconsistency between Denmark’s wish to participate in peace support operations and the decision not to take any part in the elaboration and the implementation of decisions and actions of The European Union which have defence implications. The conclusion is; that there is an inconsistency. The inconsistency is due to the consequence of the implementation of the reservation, and not due to the aim of the reservation . As to the rationale of the parties the paper concludes that the parties seek different objectives. One party generally seeks policy and less office and/or votes, one party generally seeks office and less policy – votes and one party generally falls close to the center of the line policy and/or votes and only marginally in the direction of office. On the way to the conclusion the paper points to possible reasons to why it will not be possible to correct the inconsistency for a (long) time to come. / Avdelning: ALB - Slutet Mag 3 C-upps.Hylla: Upps. ChP 99-01

<p>This thesis aims at finding the reasons for the genocide in Rwanda, not only in the history of the country, but also the reason why the international institutions failed to prevent it. The thesis begins with a historical background of Rwanda where key actors in the conflict are presented and in the end presents an explanatory model which is based upon the facts gathered during the thesis. The model aims at explaining why the genocide happened and it is built up of layers. These layers have their background in Rwanda’s history and also international institutions, such as the UN. The layers of importance which led to the genocide are: Rwanda’s colonial past, the Arusha Accords and the mandate of UNAMIR (failure of the United Nations), a uni-polar world, increasing poverty, and the assassination of President Habyarimana. There were few available strategies in the standard arsenal of international political means that could have been used to stop the genocide, both before it broke out, but especially after it had begun.</p> / <p>Uppsatsen ämnar hitta de bakomliggande orsaker till folkmordet, inte bara i Rwandas historia men också varför internationella instutitioner, så som FN, inte bidrog till att förhindra folkmorden. I det fortlöpande arbetet med uppsatsen har en modell utvecklats vilken ämnar förklara vad som hände, och som är byggd på den information som framkommit under arbetets gång. Modellen bygger på ett flertal lager av händelser. Dessa lager bygger på händelser som inte bara rör Rwandas historia utan också på vad de internationella institutionerna bidrog med i konflikten. De identifierade lagren som ligger till grund för konflikten är Rwandas koloniala bakgrund, Arusha Accords och mandatet för UNAMIR, en unipolär värld, ökande fattigdom samt mordet på President Habyarimana. Det fanns få tillgängliga politiska strategier som kunde ha använts för att stoppa folkmordet.</p>

<p>Syftet med denna uppsats är att studera hur generalsekreterarens roll i FN har utvecklats i situationer som hotar fred och säkerhet. Uppsatsen jämför hur förutsättningarna har utvecklats från då Dag Hammarskjöld hade posten fram till idag, med Kofi Annan som generalsekreterare. Uppsatsen bygger på den hermeneutiska metoden där texttolkning ligger till grund för analysen. </p><p>De stora prövningarna för de båda generalsekreterarna har varit konflikten i Kongo respektive konflikten i Irak. Generalsekreterarens intressen påverkar vilka delar av arbetet som denne kommer att prioritera. Både Dag Hammarskjöld och Kofi Annan har sett de fredsbevarande operationerna som ett viktigt ämnesområde och har arbetat för att utveckla dessa. Ett antal faktorer som påverkar generalsekreterarens förutsättningar till agerande tas upp i uppsatsen. Det internationella systemet är den faktor som mest har påverkat möjligheterna att agera. För Dag Hammarskjöld var det en balansgång att kunna agera under kalla kriget. Generalsekreteraren skulle arbeta på ett neutralt sätt utan att stöta sig med någon av stormakterna. För Kofi Annan har det varit viktigt att ha ett bra samarbete med den ensamma stormakten i dagens internationella system, USA. Det finns likheter mellan de båda generalsekreterarna men som nämnts ovan skiljer sig deras förutsättningar till agerande åt på flera punkter. Det är det internationella systemet som mest påverkat deras förutsättningar till agerande och det är även denna faktor som skiljer sig mest mellan de båda generalsekreterarna.</p>

Sverige har bidragit med trupp till internationella insatser sedan 1950-talet. Detta har gjorts med bidrag från framför allt markstridskrafter men även med luftstridskrafter. Det dröjer fram till 2006 innan beslut tas om en marin internationell insats i form av korvettförband som bidrag till FN-insatsen UNIFIL i Libanon. Denna insats har fram till idag följts av fyra marina insatser, en förlängning av UNIFIL i Libanon 2007 och tre insatser i Somalia under åren 2009-2013. Beslutet om den marina insatsen i Libanon är för marinen banbrytande. Syftet med uppsatsen är att ge en ökad förståelse och insikt kring bakgrund och orsaker till beslutet. Bakomliggande orsaker till beslut om insats kan förklaras med hjälp av olika teorier och förklaringsmodeller. Denna uppsats använder sig av den amerikanske forskaren Graham Allissons modeller framtagna i boken ”Essence of decision: Explaining the Cuban Missile Crisis”. Två av tre modeller används för att anlysera beslutet, the Rational Actor och Organizational Behavior. Resultatet av analysen visar att det fanns en politisk enighet och uttalad målsättning att Sverige skulle bidra till en fredlig lösning i konflikten. Vidare framkommer att det vid tillfället för beslutet fanns få alternativ till det marina korvettförbandet, framför allt beroende på ekonomiska och personella förutsättningar i Försvarsmakten. Allisons modeller har fungerat som analysverktyg för att ge en ökad förståelse och insikt kring bakgrund och orsaker till beslutet. Modellerna ses som kompletterande till varandra då de belyser och framhäver olika aspekter och orsaker till det valda alternativet.

Mellan 2004 och 2006 deltog ett svenskt mekskyttekompani som en del i FN-insatsen i Liberia, UNMIL. Uppsatsen syftar till att utreda hur det svenska kompaniet bidrog till uppfyllandet av den strategiska målbilden inom UNMIL 2004-2006 med hänsyn tagen till svenska direktiv, ordrar och incitament till att bidra till insatsen, samt att dra lärdomar utifrån detta. En fallstudie har använts för att studera verksamhet och erfarenheter från insatsen som sedan analyseras utifrån de olika mål och framgångsfaktorer som låg till grund för insatsen. Fallstudien baseras i huvudsak på slutrapporter från de svenska kontingenterna som verkade i UNMIL. Resultatet visar att det svenska kompaniet bidrog positivt till uppfyllnaden av UNMIL:s strategiska målbild och Regeringens incitament för deltagande men att brister fanns inom Försvarsmaktens direktiv, främst avseende interoperabilitet. Författaren drar utifrån detta slutsatser att mekskytte hade en viktig roll att spela inom UNMIL och att svenska officerare bör utbildas inom FN-doktrin och FN som system. Slutligen kommer författaren fram till att framgång är svårt att mäta på taktisk nivå i fredsfrämjande operationer och att vidare forskning bör bedrivas på området.

In the history of warfare there has been numerous attempts of creating definitions and theories to explain the results and the used methods. Peacekeeping and counterinsurgency are, at the moment, two separate areas of research. They come with an associated debate which includes inquiries such as, how and in what ways they are related to each other. The purpose of this study is to further examine how peacekeeping operations and counterinsurgency relates to each other through the lens of a public-centric counterinsurgency theory applied on a unit participating in a peacekeeping operation. David Kilcullens theory about the 28 articles is used to represent the perspective of counterinsurgency and the selected case of a peacekeeping unit is the swedish contribution to NORDBAT 2 and their time in Bosnia-Herzegovina. The results indicates that Kilcullens theory of counterinsurgency partially can explain how the swedish unit in the peacekeeping operation functioned before, during and after the operation. The results further indicates that similarities in the relation between peacekeeping operations and counterinsurgency can be identified. Not only on a strategic and political level, but also on a lower level of operations.

Sverige har en lång tradition i att utbilda soldater och förband för försvar av det egna landet. Dettahar varit i fokus för de svenska förbanden under kalla kriget. Idag ställs svenska förband inför nyauppgifter och i andra miljöer än de traditionella, men framförallt möter de svenska förbanden enmotståndare som har andra drivkrafter, medel och metoder än vad motståndaren hade under detkalla kriget.Uppsatsen syfte är att diskutera huruvida den svenska soldat- och förbandsutbildningen äranpassad för denna motståndare. D.v.s. erhåller de svenska förbanden en relevant utbildning?Denna studie genomförs som en fallstudie av FS 15. Studien leds fram av ett antal studiefrågorsom utgör grunden för de variabler som utgör analysverktyget och som sedan nyttjas för attanalysera utbildningen av soldater och förband.Studien visar att de svenska förbanden erhåller en ändamålsenlig utbildning avseende hur upprorbekämpas med direkta och indirekta metoder. Analysen visar också på en utvecklingspotentialavseende lessons learned processen och i utbildningen avseende fenomenet uppror. / Sweden has a long tradition in training soldiers and units for the defense of their ownterritory. This has been the main effort of the Swedish units during the cold war. TheSwedish units of today have to deal with tasks and environments other than thetraditional ones. Moreover, the Swedish units face a belligerent force that has differentmotives, ways and means than the enemy during the cold war.The aim of the thesis is to discuss whether the Swedish soldier and unit training aresuited for this new enemy. Do the Swedish units receive a relevant and proper training?The thesis is accomplished in the form of a case study. The thesis is implementedthrough questions which are the base for the analytical tool. This tool will be used foranalyzing the training of soldiers and units.The thesis shows that the Swedish units receive a relevant training concerningcounterinsurgency with a direct and indirect approach. The analysis also shows apotential for development concerning lessons learned and training in the phenomenainsurgency. / Avdelning: ALB – Slutet Mag. 3 C-upps. Hylla: Upps. ChP 07-09