Uppsatsen handlar om hur en idrottsförening format sin fritidsverksamhet för barn och ungdomar i behov av särskilt stöd. Syftet med uppsatsen var att få en bild och beskrivning av hur verksamma ledare och föräldrar uppfattar verksamhetens målsättningar och hur de uppfattar verksamhetens pedagogiska verksamhetsidé. Studien genomfördes med hjälp av intervjuer och observationer. Resultatet från intervjuerna med verksamma ledare, föräldrar inom föreningen och observationer, visade att verksamhetens pedagogik och föreningens målsättning handlar om att utforma en verksamhet utifrån individernas förutsättningar. Att skapa struktur och vara konsekvent som ledare genomsyrade det pedagogiska arbetssättet. Ett stort arbete inom verksamheten ligger även i att stärka deltagarnas självkänsla, som enligt studier och intervjuerna med verksamma ledare och föräldrar, påverkas av de sociala normerna som placerar målgruppen utanför normalitetens ramar. Vidare menar de att fritidsmöjligheterna för målgruppen är begränsad då utbudet av anpassade fritidsaktiviteter är allt för få. Studier visar även att målgruppens historia som genomsyrades av förtryck och utanförskap i samhället lever i viss mån kvar och än idag finns förbättringar som kan göras i integrationsfrågan. De antyder också att fritid ur en positiv mening, är ett bra verktyg för identitetsskapandet i en gemenskap.

This qualitative study investigates the conditions on the labour market for disabled people by examining which factors and processes contribute to disabled peoples inclusion to, or exclusion from the open labour market. Stigmatisation is also used as an analytical tool to better understand the exclusion of disabled people from the open labour market. The material to this study is drawn from qualitative interviews with the employees of the Swedish Employment Agency which specialises in supporting disabled people to find employment.    In conclusion, disabled people face several barriers which makes them more susceptible to become excluded from the open labour market. Such excluding barriers include a demand for high efficiency and productivity from employers, bigger cooperation’s and public organisations unwillingness to employ disabled people and prejudices from employers, especially against people with psychiatric disabilities.   The employees of the Swedish Employment Agency suggest that they would be able to work more efficiently to help disabled people find employment if they had to do less administrative work, and would be able to work with fewer clients per employee. They also stress the importance dispel prejudices among employers to make them more willing to hire disabled people.

Studien är en kvalitativ studie med sex deltagare i gruppverksamhet inom barn- och ungdomshabiliteringen. Syftet är att genom intervjuer undersöka barn och ungdomars erfarenheter. Studien har ambitionen att fokusera ett inifrånperspektiv där deltagaren i gruppverksamheten blir lyssnad på och får göra sin röst hörd. Intervjuguiden innehåller frågor inom området habilitering, gruppverksamhet och medbestämmande och inflytande. Intervjusvaren har analyserats utifrån Aaron Antonovskys teori om känsla av sammanhang KASAM och begreppen begriplighet, hanterbarhet och meningsfullhet. Resultaten visar att gruppverksamhet är en plats för att träffa kompisar och för lek och aktivitet. Habiliteringen är en plats för träning och där man kan få hjälp, material och träffa kompisar. Respondenterna beskriver att det är de själva som bestämmer att de ska gå i gruppen men att det måste fungera praktiskt för familjen. Resultaten visar att det är den egna familjen och kamraterna som är centrala när det gäller beslutet att delta i gruppen. Respondenterna uttrycker att gruppverksamheten är bra som den är men det ges också förslag på förändringar när det gäller gruppverksamhetens innehåll och tid. Gruppverksamhetens struktur gör den begriplig och hanterbar för deltagarna och det finns förbättringsområden inom området medbestämmande och inflytande.

No description available.

En halv miljon svenskar i arbetsför ålder har funktionshinder som medför att deras arbetsförmåga är nedsatt. Endast varannan person i denna grupp är sysselsatt. Trots att det årligen avsätts cirka 12 miljarder kronor till arbetsmarknadspolitiska insatser för personer med funktionshinder ökar skillnaden i sysselsättningsgrad mellan gruppen och övriga befolkningen. Den mest omfattande arbetsmarknadspolitiska åtgärden är lönebidraget som ekonomiskt kompenserar arbetsgivaren vid anställning av personer med nedsatt arbetsförmåga. Målsättningen med lönebidraget är att det skall trappas ned över tid och att arbetstagaren skall övergå till osubventionerad anställning. Insatsen har under lång tid kritiserats för att övergången till osubventionerad anställning uteblir, att subventionen blir permanent och att personer som har behov av insatsen inte får del av den. Syftet med denna uppsats är att genom intervjuer undersöka hur representanter från stat, arbetsgivare och arbetstagare ser på lönebidraget och dess implementering. I undersökningen redovisas resultatet av tre intervjuer med representanter för de tre parter som implementeringen av lönebidraget bygger på: stat, arbetsgivare och arbetstagare. Staten representeras av Arbetsmarknadsstyrelsen (AMS), arbetsgivarna av Svenskt Näringsliv och arbetstagarna av handikappförbundens samarbetsorgan, Handikappförbunden.  Resultatet visar att det finns betydande skillnader i parterna syn på insatsen. Från AMS beskrivs insatsen som helt normaliserande medan Svenskt Näringsliv talar om den som en social insats. Handikappförbunden menar att personer med funktionshinder inte ses som en resurs på arbetsmarknaden utan som mottagare av stöd. Skillnaderna mellan parternas syn på insatsen kan försvåra implementeringen och kan vara en förklarande orsak till att insatsen fortsättningsvis, trots en omfattande utredning, år 2003, utsätts för kritik.

Kunskaps- och attitydprogrammet (KAP) är ett preventivt föräldrastödsprogram för föräldrar till barn med funktionsnedsättning utvecklat av psykolog Thomas Persson. Programmet är utformat utifrån dessa föräldrars specifika förutsättningar och behov av stöd. Dess mål är att öka föräldrars kunskaper om, samt förändra deras attityder till, barnets diagnos och funktionsnedsättning. Målen antas minska riskfaktorer och stärka skyddsfaktorer för psykisk ohälsa hos barnet, i relationen mellan föräldrar och barn. Programmet har sju syften: Förbättra förälderns tolkning av barnets beteende, minska föräldrastress, förbättra föräldrabeteendet gentemot barnet, minska risken för psykiskt ohälsa hos barnet, öka tilltron till den egna föräldraförmågan, ge hjälp i föräldrarollen samt främja samarbetet mellan föräldrar och sjukvårdens personal. Examensarbetet presenterar en pilotstudie av KAP. Utprovningen ägde rum på barn- och ungdomshabiliteringen (BUH) vid Sunderby sjukhus, Norrbottens Läns Landsting, med 12 föräldrar till barn med diagnos inom grupperna autismspektrumtillstånd, cerebral pares samt intellektuell utvecklingsstörning. En enkätundersökning genomfördes i syfte att utvärdera programmets effekt på föräldrarna samt deras uppfattning om dess innehåll. Tio föräldrar svarade på enkäten. Resultatet visade att nio föräldrar upplevde ökad kunskap, sju upplevde förändring i attityd samt fyra upplevde förändring i beteende gentemot barnet. Vidare upplevde samtliga föräldrar hjälp i föräldrarollen och var nöjda med samtalen. Slutsatsen blev att programmet hade effekt på föräldrarnas kunskaper, attityder samt beteende, vilket förhoppningsvis kan hjälpa dem att klara av föräldraskapets utmaningar samt minskar risken för psykisk ohälsa hos barnet. Vidare forskning rekommenderas. Kunskaps- och attitydprogrammet (KAP) har visat sig vara effektivt som föräldrastöd och kan rekommenderas som preventiv insats i verksamheter som möter familjer som har barn eller ungdomar med funktionsnedsättning, framför allt inom barn- och ungdomshabilitering, barn- och ungdomspsykiatri samt barn- och ungdomsmedicinsk mottagning.

Syftet med det självständiga arbetet är att beskriva vilka insatser och vilket stöd på individ-, grupp- och organisationsnivå som påverkar elever med funktionsnedsättning i en inkluderad verksamhet. Det är elevernas uppfattning om vilka möjligheter och hinder de upplever i gymnasieskolan som studeras och en beskrivning av deras organisation. Studien är en fallstudie gjord på ett mindre gymnasium. Emperin består av semistruktuerade intervjer med sex elever med funktionsnedsättning. Studien begränsas till funktionsnedsättningar som benämns autismspektrumtillstånd och intellektuell funktionsnedsättning. Dessutom har klassrumsobservationer utförts och samtal med lärare för att beskriva den inkluderande organisationen. Resultatet visar att det är möjligt att samverka mellan gymnasieskolan och gymnasiesärskolan om verksamheten organiseras ur ett relationellt perspektiv. I studien framställs det att det är ett bra samarbete mellan arbetslagen där det inte är ekonomiskt hållbart att anordna för små grupper. Detta visar sig ha en fördel för de funktionsnedsatta eleverna på gymnasiet. De flesta eleverna upplever att läraren har stor betydelse om de får stöd, både på individ-, grupp- och organisationsnivå. Eleverna anser att det ska vara en bra lärare som kan hålla ordning, kommunicera med eleverna, ge dem relevanta uppgifter som de klarar av, samtidigt som det ska vara meningsfullt och utmanande. I det självständiga arbetet diskuteras och analyseras resultatet utifrån ett relationellt och ett kategoriskt perspektiv Den teoretiska referensramen är Perssons (1998) modell där den specialpedagogiska verksamheten analyseras utifrån ett kategoriskt och ett relationellt perspektiv.

No description available.

Abstrakt Spasticitet är det vanligaste symptomet bland personer med en övre motorneuronskada, vilket leder till fysiska funktionsnedsättningar, som kan orsak smärta och felställning i skelett.Studier har visat att en kombination av behandling med elektrisk stimulering och fysisk aktivitet har god effekt vid behandling av spasticitet. Syftet med den föreliggande studien var att belysa den totala upplevelsen av elektrisk stimulering vad gäller livskvalitet och förmåga till fysisk aktivitet hos personer med spasticitet. Studien har en kvalitativ design, och genomfördes genom sex kvalitativa intervjuer (fyra män, och två kvinnor) med användare av elektrodress/fria elektroder, i åldrar 5-42 år. Sammanfattningsvis har samtliga respondenter fått någon form av positiv effekt av elektrisk stimulering. De mest förekommande effekterna var: förbättrad gångfunktion, mindre obehagskänsla i hand/underarm samt bättre rörelseekonomi. De vuxna respondenterna i studien upplevde att deras livskvalitet har förbättrats. Effekten bör ses mot bakgrund av skadans art och även individernas kommunikationsförmåga. Samtliga respondenter har använt sig av elektrisk stimulering i högst tre år, vilket är en kort behandlingstid i jämförelse med deras tidigare behandlingsmetoder. Studiens resultat visade på upplevelser av ökad fysisk förmåga samt ökad livskvalitet hos intervjupersonerna, dock skulle ett större antal deltagare samt mätning över längre tid behövas för att dra säkra slutsatser.

I denna studie undersöker vi hur förskolegårdar är tillgängliga för barn med funktionsnedsättning utifrån förskollärarna och förskolechefernas perspektiv samt hur kommunen ser på detta. Hur eventuella brister hanteras, så att alla barn kan vara delaktiga i aktiviteter på förskolegården. En central del i denna studie är tillgänglighet, som är en viktig del av förskolans verksamhet. Är inte utomhusmiljön tillgänglig för barn med funktionsnedsättning så kan de inte vara delaktiga på samma villkor. Pedagogerna är en viktig del att få barn med funktionsnedsättning delaktiga i aktiviteter på förskolegården även olika hjälpmedel kan vara till stöd för detta. För att få fram ett resultat har vi intervjuat fyra förskollärare, två förskolechefer och en pedagogisk utvecklare på kommunen som är inriktad mot förskolors utomhusmiljöer. Vi har valt att göra denna studie för att det är av intresse att känna till hur förskollärare, förskolechefer och kommun upplever förskolans utomhusmiljö. Detta är något som inte diskuteras särskilt ofta utan fokuset ligger mest i att få inomhusmiljön tillgänglig för barn med funktionsnedsättning. Enligt tidigare forskning är det viktigt med tillgänglighet för att öka delaktigheten och valfriheten för barn med funktionsnedsättning. För att barn med funktionsnedsättning ska få den stimulans de behöver så är det viktigt att förskolegården är tillgänglig. Resultatet som framkommit utifrån intervjuerna visar att förskollärarna upplevde att förskolegårdarna inte var tillgänglighetsanpassade för barn med funktionsnedsättning vilket de hanterade på olika sätt. Genom intervjuerna har vi även kommit fram till att det kan vara skillnad på hur man ser på tillgänglighetsperspektivet. Ett sätt kan vara att se på tillgänglighet genom att alla barn ska ha möjlighet till att ta sig runt på förskolegården. Ett annat sätt kan vara att det ska finnas möjlighet att ta sig runt på gården men även fram till lekredskapen för att kunna vara delaktig.