Sammanfattning Syftet med den här studien var att undersöka hur lärare organiserar undervisning för elever med språkstörning, för att så långt som möjligt motverka funktionsnedsättningens negativa konsekvenser. Skollagen utgår från FN:s bestämmelser om att säkerställa mänskliga rättigheter som jämlikhet och delaktighet. Hur förverkligas egentligen de här reglerna för elever med språkstörning i skolans praktik? För att belysa lärares perspektiv på fenomenet användes kvalitativa intervjuer i studien. Sex lärare deltog och samtliga undervisade i grundskolans åk två till fem. Lärarna hade en eller flera elever med utredd språkstörning i klasserna. Undersökningen genomfördes i två kommuner. Dessutom intervjuades två specialpedagoger med inriktning mot tal och språk i en av kommunerna. Studien genomfördes med hermeneutiken som utgångspunkt. Undersökningen visar att det i praktiken finns ett gap mellan logopedins rekommendationer och konkreta åtgärder omkring språklig träning i skolan. Kontinuitet, systematik och tid för att planera anpassningar som främjar tillgänglighet, hänger samman med enskilda rektorers eller lärares förståelse och engagemang. Brister omkring organisering av effektivt stöd drabbar elever med språkstörning särskilt hårt. På sikt påverkar det deras möjligheter att aktivt delta i samhällets demokratiska processer. Att ordna pedagogiska miljöer i möte med språkstörning kräver förståelse om elevernas hela situation i samarbete med föräldrar. Dessutom fordras tvärprofessionell samverkan mellan logopeder och skola. Lärarnas uppfattning är att de inte får tillräckliga möjligheter att förbereda och kontinuerligt reflektera över insatser som görs i samarbete med logopeder. Struktur för konkret dokumentation om framgångsrika anpassningar och stödåtgärder vid stadieövergångar eller lärarbyten, förefaller viktiga för hur elever med språkstörning bemöts i skolan eller hur tillgänglig undervisning ordnas.

SAMMANFATTNING Föreliggande studie redogör för att föräldrar med intellektuell funktionsnedsättning (IF) är en utsatt grupp i samhället, som ofta har svårigheter att vidmakthålla föräldrarollen. Under det senaste årtiondet har forskningen kring föräldraskap och IF förändrats. Från att ha en bild av att det huvudsakligen är funktionsnedsättningen som medför brister i föräldraskapet så har nu forskningen börjat undersöka hur den sociala kontexten kan tänkas forma föräldraskapet. Trots detta tycks det praktiska sociala arbetet fortfarande leva kvar i gamla mönster. Socialstyrelsen tillstår att kunskap och kompetens hos professionella ofta saknas i arbetet med dessa föräldrar. Föreliggande studie ämnar redogöra för forskningsläget kring föräldrar med IF, genom att undersöka forskning som tar ett föräldraperspektiv i anspråk. Studien använder ett sociologiskt perspektiv för att belysa vad föräldrarna upplever formar deras föräldraskap och hur den sociala kontexten kan ha betydelse för detta. Forskningsläget visar att det förekommer flera faktorer som formar föräldraskapet. Dessa presenteras utifrån en tematisk analys som socialt nätverk, attityder, social isolering, uppväxtvillkor samt hälsa, stress och ekonomi. En teoretisk anknytning görs för att illustrera hur den sociala kontexten kan förstås forma föräldraskapet. En av slutsatserna är att kunskap behöver lyftas kring de olika identifierade faktorerna, samt att professionella och allmänheten behöver se att den sociala kontexten har stor betydelse.

Syftet med denna undersökning är att få en större förståelse för hur lärare resonerar kring sin undervisning där det finns elever med någon form av funktionsnedsättning. För att uppnå syftet med denna undersökning valdes en kvalitativ metod i form av semistrukturerade intervjuer. Utifrån våra teoretiska perspektiv, Lundgrens tre ramfaktorer samt Foucaults teorier kring makt, har vi analyserat undersökningens empiri. Resultaten från vår undersökning visar att lärarna resonerar olika beroende på vilka skolor de arbetar på. De tre ramfaktorerna spelar även de en roll då det syns att de intervjuade lärarna resonerar annorlunda kring sin undervisning beroende på vilken skola det handlar om. Lärarna visade sig även behandla fysiska och psykiska funktionsnedsättningar på olika sätt och därför hade ramfaktorerna olika påverkan beroende vilken funktionsnedsättning det handlade om. Vidare visade sig även att maktrelationerna mellan lärarna och deras rektorer ha betydelse för hur de resonerar kring en undervisning där elever med funktionsnedsättningar deltar. Även maktrelationen mellan elever och lärare påverkade undervisningen. De intervjuade lärarna anser inte att de har en annorlunda relation mellan elever med funktionsnedsättning och de elever som inte har det. Det är något denna undersökningen ställer sig frågande till då elever med funktionsnedsättning i större grad får vara delaktiga i de intervjuades lärarnas resonemang kring sin undervisning. Då de intervjuade lärarna anser att de saknar den kunskap de önskar, när det handlar om undervisning där elever med funktionsnedsättningar är delaktiga, kan det här därför vara ett sätt att skapa en bättre undervisning då eleverna besitter kunskaper som inte lärarna gör.

Syftet med detta arbete är att undersöka om de arbetsmetoder som anses vara framgångsrika vid inlärning av elevers taluppfattning hos elever inom den ordinarie grundskolan, även fungerar med elever som har bedömts ha en utvecklingsstörning och då placerats inom särskolan. I detta arbete undersöktes en elev. Olika nationella och internationella styrdokument som styr undervisningen i särskolan inleder litteraturgenomgången. Arbetet ger en översikt av tidigare forskning kring utvecklingsstörning, funktionsnedsättningar och behov av diagnoser. Vidare beskrivs modern matematikundervisning för elever med normal begåvning, vikten av att få en gedigen kunskap inom taluppfattning och att ha en inre tallinje. Att kunna förstå vardagliga matematikord framhålls i arbetet ha en avgörande betydelse för att kunna förstå matematikundervisnig. Många elever har matematiksvårigheter och det är viktigt att sätta in resurser för att undvika livslånga problem som påverkar det vuxna livet. Matematiksvårigheter delas upp i allmänna och specifika svårigheter. Inom särskolan är det främst allmänna matematiksvårigheter som nämns då eleverna har svårigheter på flera områden. Vikten av att lyckas i matematik är stor, för att våga prova olika lösningar. Har misslyckandena varit många under elevens skoltid är risken stor att självförtroendet har fått sig en törn och då kan vägen till att vilja försöka lösa en matematikuppgift vara lång. Här gäller det att utmana lagom mycket så att eleven lyckas.Sist i litteraturdeln presenteras forskning kring matematikundervisning och utvecklingsstörning. De teorier som använts i uppsatsen är dels Vygotskijs teori om den proximala zonen dels den Radikalkonstruktivistiska teorin som anses utarbetad av Ernst von Glasersfeld med Piagets kognitionsteori som influens.Valet av metoden Teaching experiment innehåller metoderna flexibel intervju, videofilmning och transkribering. Enligt denna metod kan läraren enligt Vygotskijs teorier om den proximala zonen, videofilmningoch transkribering, för sin egen del, undersöka elevens kunskapsnivå och förstå var eleven befinner sig samt se vad nästa steg ska vara och genom samtal leda eleven vidare. Detta kräver kunniga och deltagande lärare som har kartlagt elevens kunskaper. Elevens kunskapsnivå undersöktes enskilt med hjälp av test från McIntosh´s (2011) test, ett självuppskattningstest (Adler, 2007), positionsbräde och eget material eftersom McIntosh anser att hans testinte ger en fullgod bild av testdeltagarens kunskapsnivå inom taluppfattning. Eleven träffade författaren under ett tiotal tillfällen ca 30-40 min /gång. Undersökningsperioden avslutades med en återupprepning av samma test som vid uppstarten som jämförelse.

No description available.

The main purpose of this thesis is to define the essential in how four persons with Asperger syndrome remember their childhood. As part of this purpose, the essay also refers to evince how these persons mobilise a collective memory and a historic consciousness. The purpose realises through a phenomenological approach and a qualitative content analysis of four autobiographies, written by persons diagnosed with Asperger syndrome. Four comprehensive terms are compiled to summarize the essentials of the authors’ childhood memories. The first term is Alternative perception and shows the authors had an unusual strong perception. The second term, Own time, shows the authors had an essential need to be alone. The third term Alienation, evince that the authors experienced different kinds of alienations during their childhood. Term four is called Incomprehension and shows how the authors´ childhood have been incused of a great incomprehension, for instance in relation to themselves and in social interactions. Considering the author’s memories as use of history, it is also made clear these memories create a general pattern of experiences that turns into a collective memory. This collective memory creates a foundation for persons diagnosed likewise, offering meaningful contexts to recognize and formulate their identities. The essay’s overall analysis also establishes how difficult the boundary can be to discern, of when something generalized merges into something specific, and how invisible and intangible Asperger syndrome seems to be for the environment.

Denna studie syftar till att se hur personer med en funktionsnedsättning framställs som delaktiga i svensk barnlitteratur som utgivits på 1990-talet samt på senare delen av 2010-talet. Detta har gjorts genom en kvalitativ innehållsanalys av sex stycken barnböcker. Forskningsfrågorna i studien har utgått från Honneths erkännandeteori, då erkännande kan ses som en förutsättning för delaktighet. Erkännandeteorin handlar om att som individ få erkännande på olika plan, för att då kunna ses som en fullvärdig samhällsmedborgare och därigenom ses som delaktig. I studien har vi analyserat materialet genom att plocka ut citat och placera dem i kategorier som bygger på erkännandets tre plan - erkännande i primära relationer, erkännande på ett universellt plan och erkännande i konkreta gemenskaper. I studien har även citat tagits ut som belyser när personen med en funktionsnedsättning inte får ett erkännande på dessa plan. Resultatet visar att den nyare och den äldre litteraturen skiljer sig åt. Personerna med en funktionsnedsättning framställs som mindre delaktiga i den äldre litteraturen gentemot den nyare litteraturen, då de erkänns på färre plan än vad de gör i böckerna från senare delen av 2010-talet. En slutsats som kan dras av studien är att lärare noggrant bör granska böcker som skildrar barn med funktionsnedsättningar innan de inkluderas i undervisningen.

Bakgrund:Närstående är engagerade i sin familjemedlem med intellektuell funktionsnedsättnings liv, speciellt när de är i behov av vård.I vårdandet av individer med funktionsnedsättning saknas det ofta tillräcklig kompetens hos vårdgivare. Varje individ är unik och ska bemötas och vårdas därefter, i bemötandet av individer med intellektuell funktionsnedsättning behöver sjuksköterskan vara respektfull, motiverande, inte vara dömande samt försöka undvika att göra individen upprörd.Familjecentrerade omvårdnaden vill involvera hela familjen och se den som en helhet. Syfte: Syftet var att belysa närståendes upplevelse av både sitt eget och andras vårdande gällande individer med intellektuell funktionsnedsättning. Metod: Kvalitativ litteraturstudie utifrån vetenskapliga artiklar som analyserade med innehållsanalys inspirerad av Graneheim och Lundmans metod. Resultat: I resultat framgår det att närstående hade både dåliga och bra upplevelser gällande vårdandet av individer med intellektuell funktionsnedsättning.Kategorierna som skapades var Upplevelsen av sin vårdande roll, Upplevelsen av vård från utomstående och Upplevelsen av sitt eget ansvaroch underkategorierna var utmaningar i vårdandet, glädje i sin vårdande roll, bristfällig kvalitet i vårdandet från utomstående, tillfredsställande stöd, viljan att ta ansvar och utmaningar i ansvarstagandet.  Slutsats: I resultatet framgår det att det till största del är negativa upplevelser som närstående beskriver. Det visar sig genom utmaningar och påfrestningar i vårdandet gällande individen med intellektuell funktionsnedsättning. Genom att sjuksköterskorsamtalar med närstående och ger dem utrymme att bestämma hur mycket de vill involveras i sin närståendes vård kan sjuksköterskan ge den bästa möjliga vården till både närstående och patient.

<p>Föräldrar till barn med funktionsnedsättningar upplever ofta ett föräldraskap till bredden fyllt av utmaningar och prövningar. Skolans syn på barnet och dess svårigheter blir mycket betydelsefull för dessa familjer. Skolmiljön och vikten av de pedagogiska metoderna förbises ibland helt, istället förklaras problemen med egenskaper hos barnet eller situationen i hemmet. Hur skolan bemöter dessa familjer kan bli avgörande då dessa föräldrar ofta är mer beroende av samarbete än andra familjer. I sin förlängning kan detta få stora konsekvenser för barnets framtid och livskvalité. Empati, kunskap och samarbete är i detta sammanhang nyckelbegrepp.</p><p>Jag har samtalat med två mammor som har barn med svårigheter inom autismspektrat. De har låtit mig ta del av deras tankar och erfarenheter i mötet med skolan. Frustrationen de känner när ingen lyssnar är uppenbar i deras berättelser. De upplever att de inte blir bekräftade som kompetenta föräldrar. Ljusglimtar är de pedagoger som visar respekt och förståelse för deras utmaningar. I berättelserna blir det tydligt att skolan alltför sällan använder föräldrarnas erfarenheter när det uppstår svårigheter runt barnet. Föräldrarna upplever att skolan har tolkningsföreträde och föräldrarna betraktas ofta som besvärliga när de kommer med egna idéer och förslag.</p><p>Med kunskap om barnets funktionsnedsättning samt en vilja hos pedagogen att se föräldern som en tillgång, en expert på sitt barn, möjliggörs ett äkta möte mellan två likvärdiga parter. Detta möte kännetecknas av nyfikenhet och respekt för varandras verkligheter.</p>

No description available.