The aim of this essay is to analyze how food and meals produce and reproduce values and power relations and how these processes are portrayed in Virginia Woolf’s To the Lighthouse. Using sociological writings in the field of food consumption and production I study the structures that affect our relation to food and eating. This perspective is combined with a phenomenological view, aiming to examine how food is perceived, which is also inspired by queer theories. Using the method of close reading, the theories are applied to Woolf’s work. Themes studied are, for instance, “Food as art” and “Food and war” and how these issues are related to the production of values. It can be concluded that the meals described in To the Lighthouse are closely connected to the (re)production of heteronormative upper middleclass and English, national and patriarchal values – but also that the characters described by Woolf rebel against these values; Woolf’s description of the characters and their actions allows them to both reconstruct and deconstruct values and relations of power.

Sammanfattning Jag har tolkat romanen Djup utifrån temat den destruktiva friheten. Jag har också frilagt och tolkat de ganska tydliga varsel som förekommer i romanen och undersökt vilken effekt dessa ger på läsaren. Vidare har jag undersökt varför och i vilket syfte författaren har låtit romanen utspela sig i den tid som den gör. Jag har presenterat min tolkning av de personer som figurerar i Djup och i vilka miljöer de skildras. Jag har hittat en symbol i form av det återkommande lodet och tolkat vilken betydelse det har för berättelsen och för huvudpersonen. Jag har närmare undersökt på vilket sätt bokens titel har betydelse för romanen då jag påstår att den är dubbeltydig. Ett avsnitt har jag valt att kalla katastrofen då den skildrar vad alla varsel pekat fram mot. Jag har i mindre utsträckning påpekat likheter med Mankells tidigare verk och skrivit en kortare biografi. En kortare sammanfattning av Djup har gjorts.

Studien har syftat till att undersöka elevers attityd till läsning av skönlitteratur. Jag har jämfört enkät- och intervjumaterial från två olika skolor som arbetar med skönlitteratur i undervisningen på olika sätt. Den ena har sedan flera år tillbaka ett läsprojekt på skolan där skönlitteraturläsning inkluderas i, och ges undervisningstid i flera ämnen, och den andra arbetar mer traditionellt med läsning ungefär en lektion i veckan inom svenskämnet. Då underlaget i undersökningen är litet kan inga generella slutsatser dras, men det verkar som om eleverna som deltagit i läsprojektet, skola Ett, läser något mer på fritiden än eleverna på skola Två.

I den här uppsatsen visas hur kriminalromanen har gått från att följa de traditionella kriminalgenrernas regler och konventioner till att bryta och modifiera dem. I denna nya typ av kriminalroman som jag kallar ”Den moderna kriminalromanen” hittar man ofta inslag av flera olika kriminalgenrer och nya inslag som skapar en hybridroman som inte kan definieras till en specifik kriminalgenre.                              I teoridelen går jag igenom de traditionella kriminalgenrernas historik och kriterier samt visar på nya influenser, trender och element som är typiska för den moderna kriminalromanen. I analysdelen analyseras Stieg Larssons Millenniumserie, som jag anser är ett typexempel för den moderna kriminalromanen, för att se om recensenternas beskrivning av romanernas genre stämmer. Romanerna analyseras både utifrån traditionella kriminalgenrer och moderna influenser.                              Uppsatsen visar att traditionella kriminalgenrer finns representerade i respektive roman men utöver dessa finns även andra kriminalgenrer och moderna influenser/trender representerade vilket gör att det blir svårt att definiera de enskilda romanerna som tillhörande en specifik kriminalgenre. Slutsatsen är att Stieg Larssons Millenniumserie är ett typexempel på en ”modern” kriminalroman. / In this essay I show that new crime fiction have moved from following a single crime fiction genre to a mix of different crime fiction genres together with influences from TV-series, drama series, action movies, et cetera that traditionally are estranged from crime fiction. To show this I analyzed Stieg Larsson’s Millennium trilogy to see if each book is written like a single traditional crime fiction genre or if they are a mix of several crime fiction genres and other influences. My conclusion is that the trilogy is an example of what I call a “Modern” Crime fiction trilogy since the books in it can´t be categorized in to one single crime fiction genre but are a mix of several genres as well as other influences.

The aim of this essay is to investigate the simplifications that result when a work of fiction is adapted for easy reading by pupils with reading difficulties. A subsidiary aim is to examine how text and pictures relate to each other in the easy-to-read book. The material is analysed and divided into categories that exist for easy-to-read books. The result shows that the text in the easy-to-read book has not undergone any textual simplification, but only graphical changes in combination with the addition of more pictures. These graphical changes facilitate reading for pupils with reading difficulties and help them to develop their reading ability.

Den här uppsatsen behandlar Maja Lundgrens Pompeji (2001). Uppsatsen undersöker dels arvet i romanen från den surrealistiska traditionen, ger en kort historik över surrealismen och visar vilka drag från den som finns i romanen. Uppsatsen undersöker också romanens relation till den historiska romangenren samt ger en överblick över genren. Det klargörs också hur man bör förstå surrealismen och den historiska romanen i konjunktion med varandra. Med denna förståelse av romanen undersöks sedan hur historieskrivning görs i romanen. Detta både genom att se till genomgående generella drag i romanen samt nedslag i specifika sektioner som är representativa för romanen i stort. Resultatet av undersökningen visar att den surrealistiska tekniken ger upphov till en historieskrivning som karaktäriseras av holism och demokratisering, en syn på historien som yrkar på alltings lika vikt för förståelse av historien.

No description available.

While the influence of the film medium on modernist literature has been well established along with the increase of intermediality studies, and although the new generation of Swedish authors in the 1930s expressed fascination for the moving pictures, the interrelation between film and literature within the Swedish literary context has gained surprisingly little scholarly attention. On that account, this study sets out to explore the early 1930s prose works of Erik Asklund and Josef Kjellgren, in relation to a film movement particularly admired by them and their Swedish contemporaries – namely, the Soviet montage cinema. Using a broad semiotic and narratological discourse, as well as incorporating the theoretical writings of Soviet filmmakers Sergei Eisenstein and Dziga Vertov, the study examines thematic and formal traits within the novels from an intermedial perspective. The aim is to formulate to what extent, and by which media specific means, the authors allude to and ‘imitate’ the characteristics of said film movement. Central to this discussion is the concept of iconicity – a phenomenon that, when present in literature, may function to modify the conventional semiotic ‘modes’ of the printed literary text, consequently creating a production of meaning that resembles that of the film medium. The results show that the authors’ respective prose works indeed employ medial and artistic conventions of the Soviet montage cinema, yet with different techniques and outcomes. Whereas Asklund, by way of experimenting with the signifying practices accessible to the prose genre, can be said to bring about a ‘film-like’ perception, Kjellgren – while showing distinct similarities to the Soviet cinema on a thematic level – does not to the same degree alter the customary semiotic constituents of the literary text. On the whole, the study contributes to a new and nuanced perspective on Swedish modernist literature.

Föreliggande uppsats analyserar funktionsvariation i två svenska romaner: Jag vill ha ett liv av Sofia Hedman och Udda av Sara Lövestam. Uppsatsen utgår ifrån teorier inom Disability Studies och Feminist Disability Studies. I denna uppsats diskuteras främst Cripteorier och Queerteorier utformade av Robert McRuer och de har varit av stor betydelse för att belysa dikotomin normalitet/ avvikelse och kropparnas funktionella värde. För studien anläggs ett genusperspektiv och det tillsammans med diskussionen om hur funktionsvariationer skildras visar hur kvinnor och funktionsvarierade tillskrivs samma stereotypiska egenskaper. Feminist- och queerforskaren Rosemarie Garland-Thomson har skrivit flera givande texter om hur funktionsvariationsforskning och feministteorier integrerar och de texterna används delvis i diskussioner om hur funktionsvarierade och kvinnor tilldelas specifika roller. Studierna visar hur funktionsvariation skildras på stereotypiska sätt och framförallt hur det framträder genom porträtten av romanernas huvudkaraktärer Katti och Paula. Analysen fokuserar på och använder sig av specifika passager i respektive roman för att ge en djupare förståelse för och diskutera hur funktionsvariationer framställs. När uppsatsen analyserar romanen och karaktärerna används begrepp som normalitet, stigmatisering, representation och social konstruktion. Studien belyser hur huvudkaraktärerna tar avstånd från normerna och kritiserar det samhälle och den kultur som formar dem. Avslutningsvis visar studien hur huvudkaraktärerna i respektive roman utmanar de normer som de är exkluderade ifrån.

No description available.