This essay explores how masculinity is portrayed in The Good Soldier (Ford Madox Ford) and Women in Love (D.H Lawrence), and how Victorian and Edwardian masculinity ideals impact the friendships between the characters John Dowell and Edward Ashburnham and Rupert Birkin and Gerald Crich. The novels portray how hegemonic masculinity in Edwardian Britain changed from one type of masculinity, based on physical dominance, to include another, which drew on expert knowledge, capitalism and rationalism. In the texts, these masculinities are buttressed by the comparison to a male Other. In The Good Soldier, Edward Ashburnham stands for the ideals connected to dominance through his roles as landlord and soldier, and he is depicted as the “manlier” character in comparison to John Dowell. The same kind of coupling is found in Women in Love, where Gerald Crich represents both older ideals of dominance and newer ideals of expertise and rationality and Rupert Birkin is the relational opposite. Both Rupert Birkin and John Dowell are categorized as “not man” in the texts in order to emphasize that Edward Ashburnham and Gerald Crich are the “real” men. However, when the “manlier” characters have died both John Dowell and Rupert Birkin perpetuate masculine ideals, either by emulating hegemonic ideals or by redefining them. Furthermore, the Victorian and Edwardian conceptions of masculinity and male friendship inhibit the characters from forming emotionally close friendships. In both texts, emotional intimacy is portrayed as precarious and a more impersonal from of friendship that entails loyalty to a group or cause, camaraderie, is preferred.

On the 14th of July 1969 president Richard Nixon informed the United States Congress, how drugs had become a serious threat to the nation’s wellbeing. He called for a new drug policy that would be applied to both state and federal levels. This would be the start of a political campaign that has resulted in new legislation, mass incarceration and in recent year an overwhelming criticism. This essay intends to review the newspaper New York Times reporting of this political campaign. The purpose is to study the role of language in the political discourse, this through a rhetorical analysis. The thesis intends to identify the discursive process framed by the selected news articles at hand. How the magazine’s approach has changed in 20 years will not only be examined by its explicit reporting, but also through the shaping and reflecting function of language. In my analysis, I identify key themes in the general metaphorics and a reproduction of a certain role distribution that leaves the reader with a certain understanding of its contemporary time. I have also come to the conclusion that the idea of American identity is central to the war on drugs as a linguistic domain. / I ett meddelande till den amerikanska kongressen den 14 juli 1969, informerade den dåvarande presidenten Richard Nixon om hur drogerna utgjorde ett allvarligt hot mot landets välmående. Han efterlyste en ny drogpolitik som skulle gälla på både delstatlig och federal nivå. Detta blev starten på en politisk kampanj som resulterade i ny lagstiftning, massfängslande och på senare år en överväldigande kritik. Jag har i denna uppsats för avsikt att granska tidningen The New York Times rapportering av denna politiska kampanj. Syftet är att studera språkets roll i den politiska diskursen genom en retorisk analys. Jag har för avsikt att kartlägga de diskursiva processer som de valda nyhetsartiklarna ramar in. Hur tidningens förhållningssätt från har förändrats under drygt 20 år kommer inte bara granskas genom den explicita rapporteringen, utan också genom språkets formande och speglande roll. I min analys identifierar jag nyckelteman i den övergripande metaforiken och hur en reproduktion av en viss rollfördelning lämnar läsaren med viss förståelse av sin samtid. Jag har även nått slutsatsen att idén om den amerikanska identiteten är central för kriget mot droger som språklig domän.

Alla borde vara feminister av Chimamanda Ngozi Adichie delades ut till Sveriges gymnasietvåor läsåret 2015/2016 med en medföljande lärarhandledning. I den här uppsatsen berättar elever och lärare om sina erfarenheter av boken och undervisning utifrån den. Halvstrukturerande intervjuer, en enkät och en fokusgrupp har använts för att samla in materialet som sedan analyserats tematiskt utifrån Freires kritiska pedagogik, Spivaks postkoloniala perspektiv och Kumashiros teorier om lärande genom kris. Både elever och lärare vittnar om ämnets och undervisningens angelägenhet och förändrande potential, men också om riskerna med att undervisningen reproducerar svenskhet som det jämställda och vice versa. Ett par slutsatser är att ett historiskt perspektiv kan bidra till att få normer och strukturer att framstå som föränderliga, och ett postkolonialt perspektiv kan behövas för att sexism inte oproblematiserat ska tillskrivas den etniske Andre, något som flera andraspråkselever vittnar om. Vidare diskuteras det didaktiska värdet med en intersektionell analys och att låta eleverna själva formulera problemen som undervisningen tar sin utgångspunkt i.

This literary analysis focuses on gendered constructions of masculinity in The Satanic Verses by Salman Rushdie. The main argument is that masculinity is a construction of gender much like femininity. Masculinity, however, has often been disregarded as an approach within gender studies of literature where the aspects of femininity have taken precedence. The theoretical approach in this analysis is the sociological perspective of gender, not determined solely by the biological sex. I will discuss sociological gender, and the constructions of masculinity, from the following five aspects: the male body, sex, fatherhood, violence and performance. I will address the physical mutations of the protagonists’ bodies, the sexual relationships between the characters as well as the reproductive organ and its contextual meaning. I will also focus on the ideas of, and relations to, fatherhood, violence the characters are subjected to, as well as the performance of acting your identity. All of these five aspects show constructions of masculinities clearly, and there is a need for addressing them more thoroughly in literary analyses.

Syftet med denna uppsats är att undersöka om doktor Glas i Hjalmar Söderbergs roman med samma namn är en opålitlig berättare. Detta görs genom att undersöka varför, hur och vad han skriver. Metoden är att först definiera dagboksromanen, och sedan analysera pålitlighet genom användandet av främst James Phelans narratologi, i samband med Vera Nünning och Uri Margolin. Analysen visar att Glas rapporterar händelser korrekt och gör det han säger att han ska göra, men han är oärlig om sina tankar, känslor och motivationer. Glas opålitlighet som berättare visar sig främst i att hans tolkningar och utvärderingar av situationer och personer inte alltid är riktiga eller rimliga.

Den svenska bokmarknaden är en ständigt föränderlig sfär. En plats där kreativa författare, böcker och företagsekonomi möts och står sida vid sida. Bokens värdekedja är en delikat förbindelse som vid minsta förändring kan ge långtgående effekter på bokmarknadens struktur, dess konkurrens och i slutändan även påverka konsumenterna. I föreliggande uppsats undersöks den mediala debatten under tiden för samgåendet mellan två huvudkonkurrenter, Akademibokhandeln och Bokia, som avtalade om en sammanslagning år 2012. Det litteratursociologiska perspektivet rörande litteratursamhället utgör den grundläggande teorin för undersökningen och utgår ifrån de villkor som finns för produktion, distribution och konsumtion av litteratur. Bokens värdekedja har under de senaste åren varit utsatt för förändring och har gått från att inbegripa ett antal olika parter till att i viss mån övertagits helt av de stora bokkoncernerna. Fenomenet går under benämningen vertikal integration. Denna avsmalning och centralisering av bokmarknaden illustreras väl av samgåendet mellan Akademibokhandeln och Bokia. Studien av samgåendedebatten, dess olika läger och argument har empiriskt kartlagts genom att en mängd material från bransch- och dagspress, samt offentliga utredningar och myndighetsbeslut inhämtats och analyserats. Involverade parter skapade en förhållandevis saklig debatt med fokus på de konkreta utmaningarna och de möjliga framtida problemen med samgåendet. Huvudfrågan i debatten var om samgåendet mellan Akademibokhandeln och Bokia skulle komma att förändra bokmarknaden till det bättre, eller om det enbart var en akt i desperation som alla bokmarknadens aktörer sedermera skulle tvingas ta konsekvenserna av. Sammantaget är uppsatsens resultat att ägarfrågor kopplade till maktkoncentration inom bokbranschen är konnoterade med synnerligen starka känslor och åsikter. Debatten tangerade även vid frågan huruvida bokmarknaden skall vara en jämlik arena för distribution och konsumtion av litteratur, eller om marknadsmässiga krafter helt ska få sätta dagordningen och hur en sådan ordning kan garantera litteraturens egenvärde framför de dollargröna siffrorna i en balansräkning.

En komparativ uppsats som illustrerar tavlans inverkan och betydelse i Oscar Wildes The Picture of Dorian Gray (1891) och Donna Tartts The Goldfinch (2013). Fyra huvudteman utröns: tavlan som tidlöst objekt, undangömd, människans spegelbild och moraliskt korrumperande.

This is a study of how speaking time is distributed in two different classroom settings. The study includes observations of lessons and interviews with teachers. The main aim of the study was to ascertain whether boys and girls receive and claim speaking time to an equal extent. The justification for the study is that school is supposed to give equal education to all pupils, and an essential condition for this should be that both boys and girls are given and can use the speaking time equally. The study was conducted from a gender perspective and with the approach of social constructionism. It examines the speaking time that the pupils take without the teacher’s permission, and also how the teacher allocates speaking time to boys and to girls. The result shows that boys dominate the speaking time, even though teachers say that they make an effort to distribute speaking time equally between girls and boys. One of the observations showed that the girls were more active than the boys, but this was contradicted by the results of the study as a whole. The study also includes interviews with two teachers, one from each school.

There has been a considerable amount of research done on questions of authorship over the past century or so, and the interest in the subject is still going strong today. This essay takes as its point of departure two seminal poststructuralist essays on authorship—Roland Barthes’s “The Death of the Author,” and Michel Foucault’s “What is an Author?”—as these texts have had a significant impact on the discourse. It examines how scholars like Seán Burke and Jane Gallop have explained this anti-authorial tendency and extended the connection between authors and death, and how their findings relate to a performative conception of authorship. The study will take as its central critical approach the study of authorship as cultural performance as formulated by Ingo Berensmeyer, Gert Buelens, and Marysa Demoor, and Sonja Longolius. It will utilize this approach to analyze four contemporary American novels—James Frey’s A Million Little Pieces (2003), Paul Auster’s Travels in the Scriptorium (2006), Ron Currie Jr.’s Flimsy Little Plastic Miracles (2013), and J.J. Abrams and Doug Dorst’s S. (2013)—and the different ways in which these novels problematize notions of authorial self-invention. The focus of the analysis will be on the author-reader relationship, moments of recognition, and developments in writing technology. These issues have been selected for their connection to current conceptions of the creation of author personae, which can in turn be viewed as reflecting performance as it takes place in daily life and therefore give indications as to the cultural climate in which the novels were produced. Ultimately, the aim is to have illustrated how these novels present the reader with textually traced author personae that are highly aware of their own performances. In addition, it is suggested that authors are dependent on their readers to recognize these personae for them to become felicitously legitimized.

This essay explores how James Baldwin’s short story Going to Meet the Man depicts racist attitudes toward African-Americans in American society. Further, this essay also shows how racism is linked to a circulation of emotions that unconsciously generates a xenophobic nation affecting even those who implicitly are regarded as genuine citizens of that community. By using two theoretical perspectives, Sara Ahmed’s theory of affective economies and some of Freud’s concepts from psychoanalysis, this essay analyzes Baldwin’s text and discovers how the American nation needs to accept and recognize its racist history, just as a child needs to acknowledge his or her fear when experiencing traumatic events. Baldwin’s narrative reinforces racist stereotypes while at the same time using the text to write back to a society that at the time of writing had not expected, but indeed needed, an African-American man to publish a book from a white man’s perspective.