Today there is a growing issue of physical inactiveness, especially during the winter period, leading to various health issues. The new-found concept of a Winter Activity Park can be a possible solution for Swedish municipalities, as a means to increase spontaneous physical activity, and improve public health, during the winter season. The concept has originated from the need for increased spontaneous physical activity during winter and includes creating a physical activity facility with the usage of artificial snow. Södertälje is a municipality where a Winter Activity Park could act as a solution in order to increase spontaneous physical activity. The aim of the study is to assess the feasibility of a Winter Activity Park, using artificial snow, in Södertälje municipality. The study sets out to determine what is technically required in order to implement a Winter Activity Park, and by including two specific sites in Södertälje (Stadsparken and Tveta Friluftsgård), it can be assessed how well each site is meeting the requirements. Additionally, the study sets out to assess what possible environmental impacts the implementation may lead to at each site, as well as determining how artificial snow should be obtained to have the least contribution to climate change. The results show that there are several technical requirements that need to be fulfilled at a site in order to implement a Winter Activity Park. Neither of the chosen sites are currently meeting all the technical requirements for a Winter Activity Park, although it is considered possible for both sites to be able to fulfil them at a later stage. By conducting an EIA, it was concluded that Tveta Friluftsgård were likely to experience less negative environmental consequences from the implementation of a Winter Activity Park, compared to Stadsparken. By calculating the carbon footprint for the alternative ways of obtaining artificial snow, it was concluded that producing snow directly at a site, using a lake as a water source, would be the most favourable, in terms of least contribution to climate change. As a final conclusion, it was determined that a Winter Activity Park is feasible in Södertälje municipality, with Tveta Friluftsgård and production directly at the site seemingly being the best way to go. However, depending on what the purpose of the Winter Activity Park is, other sites and methods of obtaining snow can be more suitable. In order to create a more comprehensive view of the feasibility and sustainability of the concept of a Winter Activity Park, future studies should investigate social and economic aspects related to the concept. / Ett växande problem i dagens samhälle är fysisk inaktivitet, främst under vinterhalvåret, vilket leder till flera olika hälsoproblem. Det nyfunna konceptet Vinterparkleken kan vara en möjlig lösning för kommuner i Sverige för att öka spontan fysisk aktivitet under vintersäsongen och därmed förbättra folkhälsan. Konceptet har sitt ursprung från behovet av ökad spontan fysisk aktivitet, och innebär införandet av en anläggning för fysisk aktivitet med användandet av tillverkad snö. Södertälje är en kommun där en Vinterparklek kan vara en möjlig lösning för att öka den spontana fysiska aktiviteten. Syftet med studien är att utvärdera genomförbarheten av Vinterparkleken med konstgjord snö i Södertälje kommun. Studien syftar till att bedöma vad som är tekniskt nödvändigt för att genomföra en Vinterparklek och två specifika platser i Södertälje (Stadsparken och Tveta Friluftsgård) är inkluderade i studien för att bedöma hur väl varje plats uppfyller kraven. Studien syftar även till att bedöma vilka möjliga miljöeffekter implementeringen av en Vinterparklek kan leda till på varje plats, samt bestämma på vilket vis konstgjord snö ska erhållas för att ha minst bidrag till klimatförändring. Resultaten visar att det finns flera tekniska krav som måste uppfyllas på en plats för att kunna genomföra en Vinterparklek. Ingen av de valda platserna uppfyller för närvarande alla tekniska krav för en Vinterparklek, även om det anses möjligt att bägge platserna kommer kunna uppfylla dem i ett senare skede. Resultaten från MKB visade på att införandet av en Vinterparklek vid Tveta Friluftsgård rimligtvis skulle ha mindre negativa miljökonsekvenser jämfört med vid Stadsparken. Genom att beräkna koldioxidavtrycket för de alternativa sätten att erhålla tillverkad snö, drogs slutsatsen att snö producerad direkt på plats, samt använda en sjö som vattenkälla, skulle vara det mest gynnsamma, i form av minst bidrag till klimatförändringar. Den slutliga slutsatsen är att en Vinterparklek är genomförbar i Södertälje kommun, med Tveta Friluftsgård och snötillverkning direkt på plats som till synes bästa tillvägagångssättet. Vilken plats som ska väljas och hur snö ska erhållas kan dock även bestämmas utifrån vad konceptet är menat att bidra med. För att skapa en mer övergripande bild av genomförbarheten och hållbarheten av en Vinterparklek bör framtida studier undersöka sociala och ekonomiska aspekterna som är relaterade till konceptet.

The project "Feasibility of evaporative cooling and toilet flushing using rainwater in a public building" combines rainwater harvesting with the evaporative cooling technology and toilet flushing and explores the practicality and viability of implementing this innovative system in the city of Gothenburg, Sweden. This study comprehensively investigates various aspects related to water and energy, and the entire system is computationally modelled using the Equation Engineering Solver (EES) software. The primary objective of the project is to assess the feasibility of utilizing harvested rainwater either for employing evaporative cooling for temperature control or for flushing toilets in a commercial building. By leveraging these sustainable practices, the project aims to reduce both water consumption and energy usage, thereby promoting environmental conservation and decreasing the ecological footprint. The study involves an in-depth analysis of several key aspects. Firstly, the local climate and rainfall patterns in Gothenburg are examined to evaluate the availability and adequacy of rainwater as a resource. Secondly, evaporative cooling technology is extensively investigated to determine its efficiency in cooling indoor spaces. The thermal dynamics and cooling potential of the system are analyzed, taking into account factors such as temperature differentials, humidity levels, and air circulation. The Equation Engineering Solver software is employed to simulate and compute the system's performance under varying conditions, allowing for predictions and optimization. For doing that, three cases with different conditions concerning the priorities of cooling and flushing necessities and the water volume in the two existing tanks in the installation have been developed in order to analyse the benefits they would bring in terms of energy and water savings. The comprehensive analysis of the technical and environmental feasibility of the three cases of study provides some advantageous results. Starting by analyzing the water aspect, in the first case, the one that prioritizes the cooling aspect while the water to fill the toilet flushing necessities is provided just if in the second tank there is any water left, a total of 37% and 10% of the requirements would be filled for the AHU and the toilet flushing respectively. Secondly, the case that still prioritizes the cooling demand but water for toilet flushing is provided as long as the storage tank is half full, meets 69% and 8% of the demand of the AHU and the flushing respectively. Laying aside the flushing aspect considering simply cooling in the third case, 75% of the supply within the AHU is met. When it comes to the thermal part, on the one hand, fractions provided by the new evaporative system are 22%, 32% and 49% respectively. This is due to the fact that almost every month in the three cases studied aims for extra cooling since the system does not hold the quantity of water required and therefore, an extra supply from the current cooling device is needed. Nevertheless, the system brings energy savings of 1005.3, 1510.4 and 2022.4 kWh per year. Furthermore, the energy consumption, in the three cases is very similar and low. The conclusions of the project, from a technical point of view, despite considering the fact that the requirements are not entirely met with actual medium contribution fractions either within the water and cooling aspects, with the existing water availability, the tanks and the pumps sizing and the existing AHU, the system is reliable and is capable to perform properly. Therefore, it can be concluded that it is technically feasible. Concerning the environmental feasibility, the key point of the study, depending on the case, the system would bring different savings. On the one hand, the water savings are 40.3, 47.0 and 8.2 m3 yearly for every case respectively, concluding that the second case is the one that would entail the highest water savings to the system. On the other hand, the energy savings hold values of 1005.3, 1510.4 and 2022.4 kWh annually, with the third case bringing the greatest value. Consequently, the three cases can be considered environmentally feasible since all of them achieve the overall objective of the project, the reduction of water and energy usage. However, depending on the savings’ preferences, either the second case with the highest reduction in water or the third case with the highest decrease in energy could be considered the best ones. From a general point of view, the second case could be the most suitable to set since it is the one that saves more water and moreover, it brings an energy reduction between the average values in the first and in the third case. These outcomes provide valuable insights and inform decision-making processes for the successful implementation and adoption of the system, and they guide future implementation strategies and contributions to sustainable urban development. / Projektet " Genomförbarhet för evaporativ kylning och spolning av WC med regnvatten " kombinerar insamling av regnvatten med evaporativ kylningsteknik och toalettspolning och utforskar möjligheten implementera detta innovativa system i Göteborgs stad, Sverige. Denna studie undersöker aspekter som vatten och energi. Systemet är modellerat med hjälp av programvaran Equation Engineering Solver (EES). Det primära syftet med projektet är att bedöma genomförbarheten av att använda uppsamlat regnvatten antingen för att endast evaporativ kyla för temperaturkontroll i en kommersiell byggnad eller för att spola toaletter med. Genom detta syftar projektet till att minska både vattenförbrukning och energianvändning, och därigenom främja miljö och minimera det ekologiska fotavtrycket. Studien gör en djupgående analys av flera nyckelaspekter. För det första undersöks det lokala klimatetoch nederbördsmönstren i Göteborg för att utvärdera tillgängligheten och tillräckligheten av regnvatten som resurs. För det andra undersöks tekniken för evaporativ kylning för att fastställa dess effektivitet vid kylning av inomhusutrymmen. Systemets kylningspotential analyseras med hänsyn till faktorer som temperaturskillnader, fuktighetsnivåer och luftcirkulation. Programvaran Equation Engineering Solver används för att simulera och beräkna systemets prestanda under varierande förhållanden, vilket möjliggör exakta förutsägelser och optimering.För att göra det har tre fall med olika förutsättningar avseende prioritering av kyl- och spolningsbehov samt vattenvolymen i de två befintliga tankarna i anläggningen testats för att analysera deras respektive energi- och vattenbesparingar. Utifrån vattenaspekten kunde det första fallet, den som prioriterar kyla medan vattnet för att fylla toalettens spolningsbehov tillhandahålls om det finns något vatten kvar i den mindre tanken, fylla totalt 37% och 10% av vattenbehovet för evaporativ kyla respektive toalettspolning. För det andra fallet, prioritering av kylbehovet men vatten för toalettspolning tillhandahålls så länge lagringstanken är halvfull, tillhandahåller 69 % och 8 % av behovet av evaporativ kyla respektive spolningen. För det tredje fallet, där allt vatten avses användas till evaporativ uppfylls 75 % av vattenbehovet. När det gäller den energimässiga aspekten tillhandahålls 22 %, 32 % respektive 49 % av det kylbehovs som krävs. Detta beror på att det under de tre studerade månaderna inte finns tillräckligt med vatten och därför krävs extrakyla. Systemet ger ändå en energibesparingar på 1005, 1510 respektive 2022 kWh per år.Projektets slutsatser, ur teknisk synvinkel, är att trots att man beaktar att hela behovet inte helt uppfylls vare sig inom vatten- och kylaspekterna, med den befintliga vattentillgången, tankarna och pumparnas dimensionering och den befintliga AHU:n är systemet pålitligt och kan fungera korrekt. Därför kan man dra slutsatsen att det är tekniskt genomförbart. När det gäller den miljömässiga genomförbarheten, den viktigaste punkten i studien, skulle systemet medföra olika besparingar beroende på fallet. Å ena sidan är vattenbesparingarna 40,3, 47,0 och 8,2 m3 årligen för varje fall, således är det andra fallet är det som skulle medföra störst vattenbesparing för systemet. Å andra sidan är energibesparingen störst för det tredje fallet. Följaktligen kan de tre fallen anses vara miljömässigt genomförbara eftersom de alla uppnår projektets övergripande mål, att minska vatten- och energianvändningen. Men beroende på besparingarnas preferenser kan antingen det andra fallet med den högsta minskningen av vatten eller det tredje fallet med den högsta minskningen av energi anses vara det bästa. Ur en allmän synvinkel kan det andra fallet vara det mest lämpliga att ställa in eftersom det är det som sparar mer vatten och dessutom ger det en energireduktion mellan medelvärdena i det första och i det tredje fallet. Slutligen ger dessa resultat ger värdefulla insikter hur framtida liknande system kan utformas för att bidrag till hållbar stadsutveckling.

The interest in environmental issues is increasing and for this reason, assessing the potential environmental impacts of a product or system is of interest. A methodology developed for this particular purpose is the life cycle assessment, also known as LCA. It is not purely of interest these aspects are investigated though, as increasing requirements on organizations also matter. The purpose of this thesis was to investigate the feasibility to implement the methodology of LCA in the aspect of complex medical devices. To do this, the framework for the methodology has been reviewed and a case study performed. The case study comprised of conducting an LCA study on the radiosurgery device Leksell Gamma Knife® IconTM.  The outcome of the investigation showed that conducting an LCA study means a wide range of aspects need to be considered and specified to a high degree. A particular issue was the data requirements, as obtaining data meeting several objectives was challenging. The modeling was also identified as a difficulty. Tools such as software and databases with predefined processes were used, though as complex medical devices can use materials not common in other fields, a lack of appropriate predefined processes hinders the feasibility. The conducted case study was able to attain valuable insights even though the study did not comply with the standards providing the framework, the ISO 14040 series. To conduct a compliant LCA study for complex medical devices, extensive resources would be required as well as the involvement of relevant parties along the supply chain. It is seen improbable to achieve a compliant study the first time a particular type of complex medical device is investigated. However, it is believed the feasibility would increase as studies are repeated, as the data quality is likely to increase. Advancements of the tools, as well as ongoing research on the environmental impacts of more materials, are other factors thought to increase the feasibility of conducting LCA studies on complex medical devices in the future. / Intresset för miljöfrågor ökar och därav finns det ett intresse att undersöka vad den potentiella miljöpåverkan är för en produkt eller ett system. En metodologi utvecklad för detta specifika syfte är livscykelanalys som även kallas LCA. Det är inte enbart utav intresse som aspekterna utreds, de ökande krav som ställs på olika aktörer spelar också roll. Syftet med detta examensarbete var att undersöka genomförbarheten av livscykelanalyser med avseende på komplexa medicintekniska produkter. Detta gjordes genom att granska regelverken för LCA samt genomförandet av en fallstudie, vilken utgjordes av en livscykelanalys på strålkniven Leksell Gamma Knife® IconTM. Resultaten av undersökningen visade att genomförandet av en livscykelanalys innebär att ett stort spann av aspekter måste beaktas och specificeras i hög grad. Ett särskilt problem var kraven på data då det var utmanande att samla in data som skulle möta flera behov. En annan identifierad svårighet var modelleringen. Verktyg användes i form av mjukvara och databaser med fördefinierade processer men då komplexa medicintekniska produkter kan bestå av material som inte är vanliga inom andra områden, var bristen på passande fördefinierade processer ett hinder för genomförbarheten. Den genomförda fallstudien gav värdefulla resultat trots att den inte var utförd helt enligt standarderna i ISO 14040 serien. För att en LCA studie för komplexa medicintekniska produkter skall möta dessa krav krävs omfattande resurser och att flera berörda parter längs försörjningskedjan involveras. Det ses därför som osannolikt att en studie som genomförs för första gången på en viss typ av komplex medicinteknisk produkt kan leva upp till regelverket. Dock så förmodas genomförbarheten öka i takt med att studier upprepas, då kvaliteten på data tros öka. Utveckling av verktygen samt pågående forskning om miljöpåverkan från olika material är andra faktorer som anses öka genomförbarheten av livscykelanalyser på komplexa medicintekniska produkter i framtiden.

This thesis presents the potential of biogas production using food waste collected from the region of Kartamantul in Yogyakarta, Indonesia. Biogas can be used for cooking and generating electricity. The study compares two different end uses or markets for utilizing the biogas in the region. The daily food waste collected in the region of Kartamantul is 120 tonnes. This corresponds to a daily biogas production of 13 087 m3. Electricity generated from biogas can replace fossil-based coal electricity while cooking biogas can substitute the common fossil fuel liquefied Petroleum Gas (LPG). The price for selling one kWh of electricity to the state owned enterprise PLN is 16.5 USD cents. The price for selling one m3 of biogas for cooking is 38.5 USD cents, which is equivalent to the available price of LPG. The study finds that the avoided emission due to the substitution of fossil-based coal electricity and cooking LPG-gas is around 64 GgCO2-eq per year. Considering the economical results for a life span of 20 years in the first utilization option Biogas for Electricity gives a net present value (NPV) of 2 MUSD while for the utilization option Biogas for Cooking gives a net present value (NPV) of 5.82 MUSD. The breakeven for Biogas for Electricity is 13.8 USD cents per kWhe while for Biogas for Cooking is 25.5 USD cents per m3-biogas. The study concludes that it is feasible to invest in AD plant in the region of Kartamantul where both markets are profitable and environmentally friendly. / Denna avhandling visar potentialen för biogasproduktion med hjälp av matavfall som samlats från regionen Kartamantul i Yogyakarta, Indonesien. Biogas kan användas för matlagning och elproduktion. Studien jämför två olika slutanvändningar eller marknader för att utnyttja biogasen i regionen. Det dagliga matavfallet som samlas i regionen Kartamantul är 120 ton. Detta motsvarar en daglig biogasproduktion på 13 087 m3. Elektricitet som genereras från biogas kan ersätta fossilbaserad koldioxid, medan tillagning av biogas kan ersätta det gemensamma fossila bränslet flytande petroleumgas (LPG). Priset för att sälja en kWh el till det statligt ägda företaget PLN är 16,5 USD cent. Priset för att sälja en m3 biogas för matlagning är 38,5 USD cent, vilket motsvarar det tillgängliga priset på LPG. Studien konstaterar att den undvikna utsläppet på grund av substitutionen av fossilbaserad kolkraft och matlagning av gasol är cirka 64 GgCO2-ekv per år. Med tanke på de ekonomiska resultaten för en livslängd på 20 år i det första utnyttjandegradet ger Biogas for Electricity ett nettopåverkande värde (NPV) på 2 MUSD medan för utnyttjandegraden Biogas for Cooking ger ett nettoförskott (NPV) på 5,82 MUSD. Breakeven för biogas för el är 13,8 USD cent per kWhe medan för Biogas for Cooking är 25,5 USD cent per m3-biogas. Studien drar slutsatsen att det är möjligt att investera i AD-anläggningar i regionen Kartamantul där båda marknaderna är lönsamma och miljövänliga.

The complexities associated with the deployment of indoor 5G infrastructure in commercial and industrial buildings are explored, with the aim of identifying the most practical and cost-effective strategies. The research delves into technical, economic, and stakeholder aspects of indoor 5G implementation within the Swedish context. Key technical challenges and potential solutions are thoroughly examined, and the importance of high-capacity and dependable wireless coverage is underscored. The economic viability is probed, underpinned by an analysis of costs, potential revenue streams, strategic benefits, and regulatory policies. A cost-sharing model is proposed, offering insights into potentially sustainable and equitable ways of financing indoor 5G infrastructure. The distinctive roles and responsibilities of stakeholders, including telecommunication operators, property owners, end-users, equipment suppliers, and the regulatory authority, are elaborated upon, emphasizing the necessity of collaboration and shared responsibilities for successful 5G deployment. The study concludes by emphasizing the need for ongoing research and collaboration among stakeholders in the dynamic 5G ecosystem, underscoring the transformative nature of 5G in reshaping wireless connectivity and its potential to deliver substantial economic and societal advantages. / Komplexiteten i samband med utrullningen av inomhus 5G-infrastruktur i kommersiella och industriella byggnader utforskas, med målet att identifiera de mest praktiska och kostnadseffektiva strategierna. Forskningen fördjupar sig i tekniska, ekonomiska och intressenternas aspekter av 5G-implementering inomhus inom den svenska kontexten. Tekniska utmaningar och potentiella lösningar undersöks noggrant, och vikten av högkapacitets- och pålitlig trådlös täckning betonas. Den ekonomiska genomförbarheten undersöks, underbyggd av en analys av kostnader, potentiella intäktsströmmar, strategiska fördelar och regleringspolitik. En kostnadsdelningsmodell föreslås, vilket ger insikter i potentiellt hållbara och rättvisa sätt att finansiera inomhus 5G-infrastruktur. De distinkta rollerna och ansvaren hos intressenter, däribland telekommunikationsoperatörer, fastighetsägare, slutanvändare, utrustningsleverantörer och regleringsmyndigheten, utforskas, vilket betonar nödvändigheten av samarbete och delade ansvarsområden för framgångsrik 5G-utplacering. Studien avslutas genom att betona behovet av pågående forskning och samarbete bland intressenter i det dynamiska 5G-ekosystemet, vilket understryker 5G ́s omvandlande natur i omformningen av den trådlösa infrastruktur och dess potential att leverera betydande ekonomiska och samhälleliga fördelar.

Sustainable waste management remains a great challenge for many cities throughout the world. Landfilling is worldwide the most common way of treating municipal solid waste (MSW) and landfilling of organic matter releases the high potent gas methane, which contributes to global warming. If the biogas instead is collected, either from landfills or produced in a more optimal and controlled environment, it can be used as a fuel to substitute fossil fuels. In this thesis, these sorts of systems are referred to as biogas solutions. In Brazil, the eight largest economy in the world and by far the largest economy in Latin America, landfilling of MSW is essentially the only way MSW is disposed of. Rio de Janeiro, the second largest city of Brazil, have had long issues with waste management, with up until 2012 deposing waste to one of the largest open landfills in the world. This study was done in collaboration with Biogas Research Center (BRC): a national biogas competence center with interests in the Brazilian biogas sector as well as contacts with the Federal University of Rio de Janeiro. Furthermore, as Swedish organic waste management practices are globally in the front edge, the Swedish perspective of waste management combined with local knowledge, could be valuable to find more efficient means of managing residues. Before initiating an actual biogas project, it is reasonable to perform an early assessment. This thesis aimed to perform an early assessment of the biogas sector in Rio, which was carried out by utilizing a multi-criteria framework. The framework consists of four categories (potential, feasibility, economic- and environmental performance), 14 key areas and 59 sub-questions, which helped gather, structure and assess information. An eight-week field study in Rio de Janeiro was part of the study. The results show that no full separation of organic content is performed as source in Rio, which is why the study included the waste streams of mixed MSW (disposed in landfills) and partly sorted organic waste (approximately 85 % organic content; referred to as Waste with High Organic Content, WHOC). Sewage sludge from wastewater treatment plants was excluded from the study to enable a focus on MSW. Potential and feasibility are significantly higher for MSW compared to WHOC, although the authors argue WHOC (or even fully sorted organic waste) have substantial growth opportunities. The landfill receives approximately 1.2 million tonnes of organic wet waste per year and provides a biogas yield of 140 million Nm3 / year (50 – 55 % CH4); whereas 26 – 42 thousand tonnes of dry matter (DM) per year can be collected from WHOC, with a biogas yield potential of 6.6 – 19.5 million Nm3 / year (55 – 63 % CH4). The feasibility analysis showed that all key areas – competing applications, legislation and infrastructure – except economic instruments, are better rated for biogas production from MSW compared to WHOC. The most feasible area of use for the biogas in Rio de Janeiro was deemed to inject the gas in into the grid. The indicated environmental performance shows that injection of biogas to the gas grid reduces GHG emissions with 68 %; and for every tonne of DM digestate, approximately 8 kg phosphorous and 36 kg nitrogen can be replaced. The economic performance shows that biogas production from the landfill is more cost-efficient than from a bioreactor, however none of the biogas productions in Rio de Janeiro is profitable, which usually is expected of a waste management system. The study concludes with identifying several challenges the biogas sector in Rio will be facing: a lack of supply of biogas and no plan in action for increasing demand; economic challenges indicating need for investment support; and a lack of value chain for biofertilizers. The results of the study can hopefully provide stakeholders with a better understanding of opportunities and challenges with biogas solutions in Rio de Janeiro municipality, that ultimately can increase the chance for successful implementation in the region. / Hållbar avfallshantering är fortsatt en stor utmaning för många städer runtom i världen. Deponering är globalt sett det vanligaste sättet att göra sig av med fast kommunalt avfall och deponering av organiskt avfall avger den potenta gasen metan, som bidrar till global uppvärmning. Om biogasen istället samlas upp, antingen från deponin eller produceras i en mer optimal miljö, kan gasen istället användas som bränsle för att substituera fossila bränslen. I denna rapport kallas denna typen av system för biogaslösningar. I Brasilien, världens åttonde största ekonomin och den avsevärt största ekonomin i Latinamerika, hanteras fast kommunalt avfall i princip endast genom deponering. Rio de Janeiro, Brasiliens nästa största stad, har länge haft problem med avfallshantering, som fram tills 2012 slängde allt sitt avfall i en av världens största öppna deponier. Denna studie genomfördes i samarbete med Biogas Research Center (BRC): ett nationellt kompetenscenter inom biogas med intresse av den Brasilianska biogassektorn, samt med kontakter till det federala universitetet i Rio. Eftersom Sverige ur ett globalt perspektiv ligger i framkant vad gäller hantering av organiskt avfall, kan den svenska synvinkeln av avfallshantering kombinerat med lokal kunskap vara värdefull för att hitta effektivare avfallshanteringssystem. Innan man genomför ett skarp biogasprojekt är det klokt att göra en förstudie. Denna uppsats syftar till att genomföra en förstudie av biogassektorn i Rio de Janeiro, som uträttades med hjälp av ett multi-kriterieramverk. Ramverket består av fyra kategorier (potential, genomförbarhet, samt ekonomisk- och miljömässig prestanda), 14 nyckelområden samt 59 underfrågor. Ramverket användes för att assistera i insamlandet, strukturerandet och utvärderandet av information. En fältstudie på åtta veckor i Rio de Janeiro var en del av studien. Resultatet visar att ingen fullständig separering av organiskt avfall sker i Rio, vilket är orsaken till att studien inkluderar avfallsströmmarna blandat kommunalt avfall (som deponeras; benämns MSW) och delvis sorterat organiskt avfall (innehåller 85 % organiskt innehåll; benämns WHOC). Avloppsslam exkluderades från studien för att fokusera på fast kommunalt avfall. Potentialen och genomförbarheten är markant högre för MSW jämfört med WHOC, dock skall det understrykas att tillväxtpotentialen för WHOC är stor vilket ej framgår av siffrorna. Deponin mottager årligen nära 1.2 miljoner ton organiskt avfall (inkl. vatten) som ger en biogasutdelning på 140 miljoner Nm3 / år (50 – 55 % CH4); medan WHOC har en potential på 26 – 42 tusen ton (torrvikt) per år med en biogasutdelning på 6.6 – 19.5 miljoner Nm3 / år (55 – 63 % CH4). Genomförbarhetsanalysen för avfallsströmmarna visade att alla nyckelområden förutom ekonomiska instrument var värderade högre för MSW jämfört med WHOC. Studien visar vidare att det mest genomförbara användningsområdet för biogasen är injektion till gasnätet. Miljömässiga prestandan visar att substituering av naturgas med biogas kan sänka växthusgasutsläpp med 68 %, och för varje ton (torrvikt) av rötrester kan ca 8 kg fosfor och 36 kg kväve ersättas. Ekonomiska prestandan visar att biogasproduktion från deponi är mer kosteffektivt än i en bioreaktor, samt att ingen av biogaslösningarna är lönsamma, vilket kan väntas av en avfallshanteringslösning. Studien avslutas med att identifiera en rad utmaningar som biogassektorn i Rio ställs inför: en avsaknad på tillgång av biogas och ingen aktiv plan för att öka produktionen; ekonomiska utmaningar som indikerar ett behov av investeringsstöd; en brist på värdekedja för biogödsel. Resultatet av studien kan förhoppningsvis ge intressenter en bättre förståelse för vilka möjligheter och utmaningar som biogaslösningar ställs inför i Rio de Janeiro kommun – som i förlängningen kan öka möjligheterna för framgångsrika implementeringar av biogasprojekt i regionen.

Research has shown that three-phase balancing alone can improve the operation of secondary distribution networks and that the addition of energy storage to the phase balancing power electronics further helps to alleviate the negative effects of phase unbalances. However, less attention has been paid to the economic potential of said technologies and particularly for loadside implementation. It appears that the deployment of phase balancers, with or without energy storage, is indeed hampered by uncertainty related to its economic feasibility, despite both technologies being commercially available. This thesis therefore aims to assess and compare the economic feasibility of the two configurations for peak shaving purposes in the context of residential property loads in Sweden. The assessment was performed using a specially developed deterministic techno-economic model taking into consideration historical load data from three Swedish real estate, cost estimations for a range of alternatives used when sizing the systems, applicable tariffs and fees for electricity and its distribution as well as technical parameters such as the capacities and efficiencies of the involved components. A novel approach was taken by linearly extrapolating the three load profiles into three sets of 91 synthesized load profiles to enable a larger dataset for analysis. The net present values generated for each set were then graphed and analyzed per original real estate. The results showed that both configurations can be economically feasible, but only under certain conditions. A phase balancer alone was found to be feasible for real estate whose peak currents are distinctly unbalanced and exceed 50 A, with the best expected rate of return for profiles exceeding 63 A since they enable a tariff switch. The combined system was found to be even more contingent on the tariff switch and therefore only feasible for peaks above 63 A. A substantial difference in the initial investment further makes the single phase balancer the preferred choice, unless the discount rate is as low as 2 % or less. On this basis, potential investors need to assess the state of unbalance of their loads and perform their own calculation based their load profile, cost of capital and applicable tariffs. / Tidigare forskning har visat att fasbalansering enskilt kan förbättra driften hos lokala distributionsnät och att ett batterisystem i tillägg till fasbalanserarens kraftelektronik ytterligare kan minska de negativa effekterna av fasobalanser. Däremot har mindre uppmärksamhet riktats mot den ekonomiska genomförbarheten hos dessa teknologier och i synnerhet för implementation på lastens sida av elmätaren. Det tycks vara så att spridningen av fasbalanserare, med eller utan energilagring, hindras av osäkerheten kring dess ekonomiska potential trots att båda teknologierna är kommersiellt tillgängliga. Detta arbete ämnar därför att värdera och jämföra den ekonomiska nyttan hos de två konfigurationerna vid toppreducering av fastighetselen i svenska bostadsfastigheter. Värderingen utfördes med hjälp av en särskilt utvecklad deterministisk tekno-ekonomisk modell som beaktade historiska lastdata från tre svenska fastigheter, kostnadsuppskattningar för en uppsättning av konfigurationer som användes vid dimensionering av systemen, applicerbara tariffer och avgifter för elektricitet och dess distribution samt tekniska parametrar såsom kapaciteter och verkningsgrader för de olika komponenterna. Ett annorlunda tillvägagångssätt tillämpades vidare för att utöka datamängden genom linjär extrapolation av lastprofilerna, vilket resulterade i tre uppsättningar av 91 syntetiserade lastprofiler. Nettonuvärdet beräknades följaktligen för varje profil och investeringsalternativ för att sedan plottas och analyseras per ursprunglig fastighet. Resultaten visade att båda konfigurationerna kan uppvisa lönsamhet, men endast under särskilda förutsättningar. Den enskilda fasbalanseraren bedömdes som lönsam för fastigheter vars strömtoppar är påtagligt obalanserade och som överstiger 50 A, med största möjliga lönsamhet för profiler som överstiger 63 A då dessa möjliggör ett tariffbyte. Det kombinerade systemets lönsamhet bedömdes vara ännu mer beroende av tariffbytet och därför endast lönsamt för strömtoppar över 63 A. En betydligt större grundinvestering för det kombinerade systemet gör vidare att den enskilda fasbalanseraren i regel är att föredra, såvida inte kalkylräntan är så låg som 2 % eller mindre. Baserat på detta uppmanas potentiella investerare att undersöka balanstillståndet hos deras laster och att utföra en egen kalkyl baserat på deras specifika last, kapitalkostnad och nätföretag.

Denna uppsats undersöker konsumenters betalningsvilja för hållbara hus, med fokus på olika demografiska grupper och de faktorer som påverkar deras beslut. Studien syftar till att hjälpa byggföretag att utvärdera den ekonomiska genomförbarheten av att integrera hållbara metoder i sina projekt. Genom att använda en blandad metod sekventiellt förklarande-forskningsdesign inkluderar forskningen kvantitativa data från enkäter och kvalitativa data från expertintervjuer. Centrala fynd visar att även om hållbarhet inte är den primära drivkraften vid bostadsköp, finns det en betydande betalningsvilja för förbättrad energieffektivitet och minskad miljöpåverkan. Denna vilja varierar mellan olika demografiska grupper, där yngre generationer och kvinnor visar högre benägenhet att investera i hållbarhet. Studien belyser även fenomenet "hypotetisk bias", där den uttryckta betalningsviljan i enkäter överstiger den faktiska viljan i verkliga scenarier. Resultaten tyder på att integrering av hållbara lösningar kan vara ekonomiskt genomförbart för byggföretag, förutsatt att dessa lösningar erbjuder tydliga ekonomiska fördelar för konsumenterna. Framtida forskning bör undersöka långsiktiga trender i konsumentpreferenser och effekten av olika incitament för att främja hållbart byggande. / This thesis investigates consumer willingness to pay for sustainable buildings, focusing on different demographic groups and the factors influencing their decisions. The study aims to assist construction companies in evaluating the economic feasibility of incorporating sustainable practices into their projects. Utilizing a sequential explanatory mixed-methods approach, the research includes quantitative data from surveys and qualitative insights from expert interviews. Key findings reveal that while sustainability is not the primary driver in housing purchases, there is a significant willingness to pay for enhanced energy efficiency and reduced environmental impact. This willingness varies across demographics, with younger generations and women showing higher inclinations towards sustainable investments. The study also highlights the phenomenon of "hypothetical bias," where expressed willingness to pay in surveys exceeds actual willingness in real-life scenarios. The results suggest that integrating sustainable solutions can be economically viable for construction companies, provided these solutions offer clear economic benefits to consumers. Future research should explore the long-term trends in consumer preferences and the impact of various incentives on promoting sustainable housing