Inledning: Trots att det finns starka belägg för att fysisk aktivitet är en effektiv behandling vid depression, ordinerar medicinsk personal sällan fysisk aktivitet som en del av behandlingen. Ett lättillgängligt sätt att behandla personer som lider av lätt till måttlig depression med fysisk aktivitet är därmed önskvärt. Syfte: Att undersöka genomförbarheten av ett oövervakat konditionsträningsprogram i kombination med en webbföreläsning som tilläggsbehandling vid mild till måttlig depression samt att beräkna stickprovsstorleken till en framtida slutgiltig studie. Metod: Totalt rekryterades 20 personer till denna randomiserad kontrollerad pilotstudie. Interventionen bestod av sedvanlig behandling samt åtta veckor oövervakad konditionsträning i kombination med en webbföreläsning om fysisk aktivitet vid depression. Kontrollgruppen fick enbart sedvanlig behandling. Utfallsmåtten var; genomförbarhet, depressiva symtom skattat med MADRS-S och fysisk aktivitetsnivå. Resultat: Bortfallet var 18 % i interventionsgruppen. Medianen av andelen genomförda träningspass var 79 % (interkvartilavstånd (IQR) 54– 85), andelen procent som uppnådde rekommenderad ansträngningsgrad var 100% (IQR 86-100), samt duration 100 % (IQR 92,5-100). Ingen signifikant skillnad noterades mellan grupperna i MADRS-S (p = 0.504, effektstorlek 0.48). Antalet aktivitetsminuter ökade signifikant i interventionsgruppen (p=0.006, effektstorlek = 1.67). Baserat på en klinisk relevant skillnad på 8 poäng för MADRS-S, krävs totalt 16 personer (8 personer per grupp) för att upptäcka en skillnad på 8 poäng med en SD på 4.7 med 80% power, alpha 0.05 och ett tvåsidigt test samt beräknat på en drop-out på 20%. Konklusion: Fysisk aktivitet i form av oövervakad konditionsträning i kombination med en webbföreläsning är en genomförbar tilläggsbehandling vid depression.

Introduktion: Besvär från fötter är ett vanligt problem hos den vuxna befolkningen i västvärlden och kan medföra svårigheter att utföra vardagliga aktiviteter och sänka idrottsprestation. Den lokala muskulaturen i foten har visat sig vara viktig för full fotfunktion. Dagens fotrehabilitering fokuserar framförallt på global muskulatur och det är därför önskvärt att undersöka genomförbarheten av ett fotträningsprogram för lokal muskulatur. Syfte: Att utvärdera genomförbarheten av ett fotspecifikt träningsprogram för lokal muskulatur Metod: Totalt rekryterades 14 personer till studien utan tidigare fotbesvär. Träningsprogrammet genomfördes under 4 veckor där den rekommenderade frekvensen var minst 4 dagar per vecka. Under träningsperioden fyllde deltagarna i en träningsdagbok där de angav träningstillfällen, tidsåtgången och upplevelser. Inna och efter interventionen genomfördes ett balanstest och deltagarna fick prova träningsprogrammets övningar. Efter studien svarade deltagarna på en enkät. Resultat: Av 14 personer fullföljde 13 interventionen. Av dessa ansåg 85% av deltagarna att träningsprogrammet var genomförbart och 70% tyckte att antalet övningar var lagom. Tiden passet tog att genomföra ansåg 77% var lagom. Deltagarnas följsamhet på antalet genomförda pass låg på 4 pass per vecka i genomsnitt. Positiva effekter som noterades var bland annat utvecklad fotkontroll och ökad uppmärksamhet av foten. Konklusion: Ett fotspecifikt träningsprogram för hemmaträning som tar ungefär 10 minuter och som innehåller 5 övningar verkar vara genomförbart. Studien skulle kunna vara en grund för framtida forskning som vill fokusera på effekten av ett fotträningsprogram med fokus på lokal muskulatur.

Bakgrund Det finns många olika varianter av diabetes men av alla personer som har diagnostiserats med sjukdomen så har 80-90% typ 2 diabetes (T2D). Sjukdomen kan uppstå av ärftliga faktorer och förekommer ofta i äldre åldrar men kan utvecklas i samband med en ohälsosam livsstil. Vid behandling av T2D är en livsstilsförändring viktigast och sker främst genom förändrade kost- och träningssvanor. Traditionellt har länge måttligt intensiv uthållighetsträning (MICT) i 150 min/vecka rekommenderats till målgruppen som träningsform. Syfte Syftet med studien är att undersöka effektiviteten av högintensiv intervallträning som behandling för vuxna människor med typ 2 diabetes eller prediabetes. Metod Studien är en deskriptiv systematisk litteraturöversikt som innebär att tillgänglig forskning sammanställs inom ett specifikt ämnesområde för att skapa förståelse för forskningsområdet. Sökningar har skett i databaserna PubMed och samlingsdatabasen Discovery där MeSH termer och friasökningar har kombinerats för att täcka en så stor del av forskningsfältet som möjligt. Resultat 11 artiklar valdes ut och resultatet delades upp i tre olika kategorier mellan glykemisk kontroll, högintensiv intervallträning (HIIT) i jämförelse med MICT och genomförbarheten av HIIT med self-efficiency theory som utgångspunkt. HIIT gav liknande eller bättre effekter på glykemisk kontroll (HbA1c) jämfört med MICT. I studier där genomförbarheten av ett HIIT protokoll nämns så visade samtliga positiva resultat oavsett interventionens längd. Slutsats Liknande eller bättre förbättringar på glykemisk kontroll går att uppnå genom en lägre träningsvolym än de traditionellt rekommenderade 150 min/vecka med måttlig intensitet och HIIT skulle kunna rekommenderas som behandlingsmetod för typ 2 diabetiker samt personer med prediabtes inom vården.

Projekt Support (PS) är ett föräldrastödsprogram som har utvecklats i USA för mammor och barn som utsatts för våld i nära relationer där barnen också utvecklat känslomässiga och beteendemässiga problem. Syftet med denna licentiatuppsats är att undersöka hur interventionen mottogs av behandlare och föräldrar inom ramen för svensk socialtjänst med hänsyn till skillnaderna mellan länderna. Två studier genomfördes. I den första studien (studie I) intervjuades behandlare (n 11) och mammor (n 13) från tre kommuner och Sveriges största skyddade boende om sina erfarenheter av att ge och ta emot föräldraintervention. Intervjuerna analyserades separat med hjälp av tematisk analys, vilka sedan sammanslogs i en syntes. Resultaten grupperades i sex teman, vilket indikerade initiala tvivel på interventionene och på deltagarnas egen förmåga. Teman visade också att arbetet med PS ledde till en upplevd positiv förändring av barns beteende, liksom betonades behovet av kompetenta behandlare och anpassning utifrån kulturella skillnader. Den andra studien (studie II) utvärderade interventionens effekt avseende föräldrarnas föräldrakapacitet (n 35) och deras barns psykiska symtom (19 pojkar och 16 flickor, medelålder 6 år). Resultaten visade att effekten som erhållits av PS i Sverige kan i nästan samma omfattning likställas med den effekt som framgår av tidigare studier gjorda i USA. Även barnens känslomässiga symptom, problem och hyperaktivitet minskade, och föräldrarna bemötte sina barn på ett mer positivt sätt. Föräldrarna upplevde också minskad hjälplöshet och rädsla i relationen till sina barn. Det var också en kovarians mellan föräldrarnas känslor (hjälplöshet och rädsla) och barns uppförandeproblem och hyperaktivitet där båda minskade. Slutsatserna i denna licentiatuppsats är för det första att det är möjligt att genomföra PS med föräldrar utsatta för våld i nära relationer och deras barn som har utvecklat känslomässiga och beteendemässiga problem och för det andra att organisatoriska förhållanden behöver anpassas för att interventionen ska kunna implementeras i svensk socialtjänst. / Projekt Support (PS) är ett föräldrastödsprogram, utvecklat i USA för föräldrar och barn som utsatts för våld i nära relationer där barnen också utvecklat känslomässiga och beteendemässiga problem. Syftet med denna licentiatuppsats är att undersöka behandlingseffekten och möjligheten att genomföra interventionen i svensk socialtjänst med hänsyn till skillnaderna mellan länderna. Två studier genomfördes. I studie I analyserades intervjuer av behandlare och mammor där de beskrev sina erfarenheter av att ge och ta emot PS. Det framgick att deltagarna upplevde svårigheter och utmaningar i arbetet med interventionen men de upplevde också positiva förändringar av barnens beteende och mammornas föräldraförmåga. I studie II utvärderades PS effekt avseende föräldrarnas föräldrakapacitet och deras barns psykiska symtom. Resultaten visade att effekten som erhållits i Sverige kan i nästan samma omfattning likställas med den effekt som framgår av tidigare studier gjorda i USA. Barnens känslomässiga symptom, problem och hyperaktivitet minskade och föräldrarna bemötte sina barn på ett mer positivt sätt och blev stärkta i sitt föräldraskap. Slutsatserna i denna licentiatuppsats är att det i stor utsträckning är möjligt att inom svensk socialtjänst genomföra PS med våldsutsatta föräldrar. / Project Support (PS) is a parenting programme that has been developed in the United States for mothers and children exposed to intimate partner and for their children with subsequent emotional and behavioural problems. The aim of this licentiate thesis is to explore how the programme was received by counsellors and parents in the context of Swedish social service, taking account of the differences between the countries. Two studies were conducted. In the first study (study I), counsellors (n 11) and mothers (n 13) from three municipalities and Sweden’s largest shelter were interviewed about their experiences of giving and receiving the parenting intervention. The interviews were separately analysed using thematic analysis and were unitised by a following synthesis. The results were grouped into six themes, which indicated initial doubts to the intervention, and doubts about the participants’ own capability. The themes also showed that working with PS led to an experience of positive change in children’s behaviour, as well as highlighted the need of competent counsellors and adaptation for cultural differences. The second study (study II) evaluated the effect of the intervention according to parents’ parenting capacity (n 35) and their children’s psychological symptoms (19 boys and 16 girls, mean age 6year). The results showed that the effectiveness of PS in Sweden can be sustained to almost the same extent as shown in previous studies done in the US. Primarily, the children’s emotional symptoms, conduct problems and hyperactivity decreased, and the parents behaved more positively with their children. The parents also experienced reduced helplessness and fear in their relationships with their children. There was also a covariance between the parents’ emotions (helplessness and fear) and the children’s conduct problems and hyperactivity as they decreased. The conclusions drawn in this licentiate thesis are first, that PS is a feasible parenting programme for parents exposed to intimate partner violence and their children who have developed emotional and behavioural problems, and second, that organisational conditions need to be met in order for the programme to be implemented in Swedish social services.

The Passive House as a type of energy-efficient and cost-efficiency housing, has been implemented widely around the world, and made great contribution to energy saving and environment protection. Although the Passive House requires higher investment in early stage compared to conventional houses, it has many benefits including improving indoor climate and saving energy consumption. However, the development of Passive House in China has been slow due to the lack of information regarding the extra investment and benefits. To provide a clear insight on how the extra investment and benefits of the Passive House balance each other, this study establishes an evaluation model to identify and calculate the additional costs through the life cycle of the Passive House. With the cost and benefit calculated, we can also analysis the payback period to see how many years it takes to recover the extra investment. After the model is established, we evaluated a representative Passive House in Hebei, China. The result showed that the benefits of the extra investment outweigh the additional costs, and the payback period is approximately 12 years, which is acceptable for housing projects. The evaluation model not only provides the developers and consumers a tool to understand the costs and benefits, but also illustrate the economic feasibility of Passive House in China. / Passivhuset som en typ av energieffektiva och kostnadseffektiva bostäder har implementerats i hela världen och har bidragit stort till energibesparing och miljöskydd. Även om Passive House kräver högre investeringar i ett tidigt skede jämfört med konventionella hus, har det många fördelar inklusive att förbättra inomhusklimatet och spara energiförbrukning. Utvecklingen av Passive House i Kina har dock varit långsam på grund av bristen på information om extra investeringar och fördelar. För att ge en tydlig insikt om hur de extra investeringarna och fördelarna med Passive House balanserar varandra skapar denna studie en utvärderingsmodell för att identifiera och beräkna extrakostnaderna genom passivhusets livscykel. Med beräknad kostnad och nytta kan vi också analysera återbetalningsperioden för att se hur många år det tar att återfå den extra investeringen. Efter att modellen har upprättats utvärderade vi ett representativt passivhus i Hebei, Kina. Resultatet visade att fördelarna med extrainvesteringar uppväger extrakostnaderna och återbetalningsperioden är cirka 12 år, vilket är acceptabelt för bostadsprojekt. Utvärderingsmodellen ger inte bara utvecklarna och konsumenterna ett verktyg för att förstå kostnaderna och fördelarna utan illustrerar också den ekonomiska genomförbarheten hos Passive House i Kina.

Introduktion: Vart femte barn med Cerebral pares (CP) har knäkontraktur vid femton års ålder. Fysioterapi som är huvudbehandling av kontrakturer har beskrivits kunna vara smärtsam av personer med CP. Ökad frekvens i kontakt har varit gynnsamt för behandlingseffekt och relation till fysioterapeut har beskrivits stöttande för positiv behandlingsupplevelse. Syfte: Undersöka genomförbarhet av period av frekvent fysioterapi mot knäkontraktur. Metod:  Fyra deltagare med CP och knäkontraktur, deltog i en 8 veckors period av frekvent fysioterapeutkontakt vars syfte var att optimera individanpassning av kontrakturbehandling. Rörelseomfång mättes med goniometer, aktivitetsutförande skattades enligt Patientspecifik Funktionellskala (PSFS) samt utvärderades enligt Goal Attainment Scale (GAS). Upplevelse av perioden, inklusive hindrande och stöttande faktorer fångades via intervjuer med deltagare/assistent, förälder samt behandlande fysioterapeut. Single Subject Experimental Design (SSED) A-B användes för effektmått. Mätningar genomfördes i baslinjefas A respektive, behandlingsfas B och grafer för respektive period skapades och granskades genom visuell analys för deltagare separat. Tematisk analys (TA) användes för att beskriva viktiga teman från intervjuer. Resultat: Behandlingsperioden var genomförbar och utan negativa effekter som påverkade möjlighet att fullfölja behandling. Minskad knäkontraktur sågs hos tre deltagare och hälften av studerade knän. Måluppfyllelse för aktivitet enligt GAS uppnåddes för två deltagare, ingen ökade sin aktivitetsförmåga enligt PSFS. Stöttande faktorer som beskrevs gällde relationer, samarbete, effekter, professionalitet samt tid och plats. Hindrande faktorer sågs gällande arbetsförutsättningar och ansvarsfördelning. Slutsats: Period av frekvent fysioterapi kan vara en genomförbar metod där indikation på effekt på knäkontraktur ses för vissa individer. Kontrollerade studier med fler individer behövs för att befästa värdet av behandlingsmodellen.

Introduktion: Konditionstest utförs för att undersöka en persons aeroba eller anaeroba kapacitet. Många test använder sig av en wattbaserad styrning av effektutvecklingen. Det finns välutvecklade metoder för detta på cykel, men inte i form av uppresningar från stol. Studiens syfte var att utveckla och undersöka genomförbarheten av ett watt-styrt progredierat arbetsprov, med modaliteten uppresningar från stol, för att estimera anaerob kapacitet.   Metod: Det konstruerade arbetsprovet utgick från Borgs Cycle Strength test där deltagarna utförde stegrande intervaller till en intensitet där subjektiv ansträngningsnivå når ”mycket ansträngande”. Effektutvecklingen styrdes genom att kontrollera frekvensen av uppresningar med hjälp av metronom. 10 träningsvana deltagare rekryterades. Deltagarnas utförande spelades in på film, vilket möjliggjorde kontrollering av antal uppresningar för att estimera deltagarnas faktiska effekt mot fastställd effekt. Genom att jämföra knäledsvinkeln vid olika intensitetsnivåer undersöktes deltagarnas rörelseomfång av uppresningarna. Undersökning av deltagarnas subjektiva upplevelse av arbetsprovet gjordes genom att deltagarna besvarade 3 enkätfrågor efter utfört arbetsprov.    Resultat: Resultaten visar på att 7 av 9 deltagare utförde uppresningar med sådan frekvens att estimerad faktisk effekt kom nära fastställd effekt under intervallerna hela vägen upp till 17 på RPE-skalan. Vid skattning 17 på RPE-skalan avvek den estimerade faktiska effekten från den fastställda effekten med -31 watt. Alla deltagare förutom en befann sig inom det 95 procentiga konfidensintervallet. Resultatet visade att det gick bra att genomföra korrekta uppresningar vid låg och medelhög intensitet, däremot var det vid den sista intensitetsnivån en signifikant ökning av vinkeln i knäleden jämfört med den första intensitetsnivån (p= 0,035). Deltagarna upplevde att takten till uppresningarna gick att följa med hjälp av metronom.    Konklusion: Metronom kan användas för att styra frekvensen av uppresningar. Effekten går att stegra genom att endast öka antalet uppresningar, men vid hög intensitet klarade inte alla deltagare av att upprätthålla uppresningsfrekvensen eller att utföra korrekta uppresningar.

Sjuksköterskan har ett stort ansvar när det gäller patienters smärtlindring då det är sjuksköterskan som bedömer smärtan efter att patienten fått skatta den på exempelvis en smärtskattningsskala. I vården idag sker missuppfattningar om äldre patienters förmåga att känna smärta och sjuksköterskan har en tendens att bedöma smärtan mildare än vad den är. Syftet med denna litteraturstudie är att finna och beskriva smärtskattningsskalor som är lämpade för äldre patienter samt att jämföra smärtskattningsskalorna med varandra. Resultatet visar att patienter med viss grad av kognitiv nedsatthet har förmåga att bruka en smärtskattningsskala och att den skala som har bäst reliabilitet, genomförbarhet och som föredras mest är Iowa Pain Thermometer (IPT). Den minst föredragna skalan hos äldre och den som har sämst validitet, reliabilitet och genomförbarhet är Visual Analoge Scale (VAS). / The nurse has a great responsibility when it comes to relive patients’ pain. It’s the nurse who judges the pain after the patient has made a self assessment on, for example, a pain self-assessment scale. In the care today many misunderstandings can be found about the elders’ ability to feel pain and the nurse have a tendency to judge the pain less than what it really is. The aim of this literature review is to find and describe pain self-assessment scales who are suited for elder patients and to compare the pain self-assessments scales to each other. The result shows that patients, with some degree of cognitive impairment, have an ability to use a self assessment scale to estimate their pain. The scale which has the highest validity, reliability, feasibility and which are the most preferred is the Iowa Pain Thermometer (IPT). The least preferred scale for elders and the one which had the worst reliability and feasibility is the Visual Analogue Scale (VAS).

No description available.

Abstract This thesis aims to explore the impact of municipal sustainability policy requirements on the feasibility - the viability or practicality of the realization - of housing development projects, by using the perspectives of the municipality, housing developers, and institutional investors. By using this three-point perspective, this thesis aims to shed light on the intricate dynamics between these stakeholders, and the implications of municipal policy requirements on the project feasibility. Therefore, the study seeks to uncover perceived challenges from the housing developers and identify potential areas for improvement in the policy implementation. The municipality of Eindhoven in the Netherlands is used as a case study. The study uses principal-agent theory and employs a qualitative analysis method, to gain new insights into the effectiveness of policy implementation, the interplay and collaboration between the different stakeholders, the collaboration, and investment strategies of institutional investors. The study concludes that collaboration between the housing developers and the municipality is a key factor in overcoming barriers and creating feasible housing development projects. Building trust, recognition for each other’s interests, and sharing risks and responsibilities are crucial elements. As well as stability in the policy implementation, which is identified as a key factor in safeguarding ongoing development projects from unexpected costs and delays. Aligning policy requirements with consumer needs, fostering trust and understanding between the stakeholders, and creating some sort of ‘transition policy’ are the key takeaways from this study. Ultimately, the study aims to contribute to effective policy implementation, improved collaboration, and accelerating the housing supply. / Sammanfattning Denna uppsats undersöker hur kommunala hållbarhetskrav påverkar genomförbarheten av bostadsutvecklingsprojekt genom att belysa tre olika intressenters perspektiv: kommun, bostadsutvecklare och institutionella investerare. Med genomförbarhet menas sannolikheten att ett bostadsutvecklingsprojekt kommer förverkligas med ett lyckat utfall. Genom att undersöka och lyfta fram de tre perspektiven syftar uppsatsen till att åskådliggöra den komplicerade dynamiken mellan dessa intressenter och konsekvenserna av de kommunala hållbarhetskraven på projektens genomförbarhet. Framför allt är målet att synliggöra bostadsutvecklarnas upplevda utmaningar och identifiera potentiella områden för förbättringar kring hur de kommunala kraven kan implementeras. Studien är baserad på en fallstudie av Eindhoven kommun i Nederländerna. Principal-agentteorin används i kombination med en kvalitativ analysmetod för att nå nya insikter om effektiviteten i genomförandet av kommunala hållbarhetskrav, om samspelet mellan de tre intressenterna samt de institutionella investerarnas investeringsstrategier. Studien konkluderar att samarbetet mellan bostadsutvecklare och kommun är avgörande för att övervinna hinder och skapa lyckade bostadsutvecklingsprojekt. Detta är kopplat till att bygga upp förtroende, erkänna varandras intressen och dela risker och ansvar. Att anpassa de politiska kraven till konsumenternas behov, främja förtroende och förståelse mellan intressenterna och skapa någon form av "övergångspolitik" är de viktigaste slutsatserna från studien. Likaså kontinuitet i genomförandet av politiken, som identifieras som en nyckelfaktor för att undvika oväntade kostnader och förseningar i pågående bostadsutvecklingsprojekt. Genom dessa insikter avser studien bidra till ett mer effektivt genomförande av de kommunala hållbarhetskraven, förbättra samarbetet mellan viktiga intressenter och skapa ett mer effektivt bostadsutbud.