Introduktion: Graviditetsrelaterad ländryggs- och bäckensmärta är ett folkhälsoproblem för större andelen gravida i samhället. Mer än två tredjedelar av gravida kvinnor upplever ländryggssmärta och nästan en femtedel upplever bäckensmärta.  Syfte: Att utvärdera evidensen för effekter av fysisk aktivitet som intervention för ländryggs- och/eller bäckensmärta hos gravida kvinnor. Metod: Litteratursökningen i denna systematiska litteraturstudie utfördes i tre olika databaser, PubMed, Cinahl samt SPORTDiscus. Studien inkluderade randomiserade kontrollerade studier samt artiklar inom spannet av 15 år. Studier som innefattade ländryggs- och/eller bäckensmärta under graviditet samt fysisk aktivitet inkluderades. Urvalsprocess av relevanta artiklar utfördes enligt PRISMAS flödesschema. Kvalitetsgranskning gjordes enligt PEDro skalan.  Resultat: Tretton artiklar inkluderades i litteraturstudien efter litteratursökning samt relevansbedömning. Artiklarna bedömdes ha moderat till bra kvalitet enligt PEDro- skalan. Interventionerna var lika i flera av studierna men överlag skiljde sig flera av studiernas interventioner åt. Tio studier hade variationer av träningsprogram som intervention där tre studier följde American College of Obstetricians and Gynecologists (ACOG) och en studie följde Royal College of Obstetricians and Gynecologists (RCOG). Andra träningsinterventioner var Hatha yoga, pilates samt vattenträning. Resultat visade att fysisk aktivitet gav effekt i 10 av 13 studier sett på ländryggs- och/eller bäckensmärta. Konklusion: Resultatet att majoriteten av de granskade randomiserade kontrollerade studierna visade positiva effekter av fysisk aktivitet indikerar att fysisk träning i olika former kan vara positivt och kan rekommenderas till gravida med ländryggs- och/eller bäckensmärta. Då antalet inkluderade studier var lågt och typen av träning och träningsupplägg varierande är det svårt att dra säkra slutsatser om effekt av specifika träningsmetoder. Mer forskning inom området behövs för att kunna säkerhetsställa evidensen för fysisk träning som behandling för graviditetsrelaterad ländryggs- och/eller bäckensmärta.

Bakgrund: Psykisk hälsa är grundläggande för människors förmåga att tänka, interagera med varandra, fungera i samhället samt uppleva en meningsfull vardag. Covid-19 var en bekräftad pandemi den 11 mars 2020. En pandemi innebär att ett virus sprids över världen under samma tidsperiod. Graviditet kan beskriva som en process, ett ansvarstagande, ett mirakel, bildande av familj eller som det mest värdefulla i livet. Under en graviditet ändras kropp och hormoner vilket leder till att gravida kvinnor ofta känner sig mer känslosamma. Roys adaptionsmodell handlar om att anpassa sig till en miljö som ständigt förändrar sig. Psykisk ohälsa hos den gravida kvinnan kan ge allvarliga konsekvenser hos mamman. Syfte: var att beskriva hur covid-19 påverkat gravida kvinnors psykiska hälsa. Metod: Studien genomfördes som en allmän litteraturstudie och identifierades genom tio artiklar från två olika databaser till resultatet. Resultat: Resultaten från artiklarna kategoriserades i en tabell med teman som inkluderade; oro, stress nedstämdhet och psykisk hälsa. Covid-19 pandemin påverkade de gravida kvinnorna negativt under pandemin. Konklusion: Denna studie kan ge en inblick över hur sårbara grupper prioriterades bort under en tid av ovisshet och bör beaktas i liknande situationer i framtiden. / Background: Mental health is fundamental for people's ability to think, interact witheach other, function in society and experience a meaningful everyday life. Covid-19was a confirmed pandemic on March 11, 2020. A pandemic means that a virusspreads across the world during the same timeperiod. Pregnancy can be described as aprocess, a responsibility, a miracle, family formation or as the most valuable thing inlife. During a pregnancy, the body and hormones change, which leads to pregnantwomen often feeling more emotional. Roy's adaptation model is about adapting to anenvironment that is constantly changing. Pregnant woman with mental illness canlead to serious consequences for the woman. Aim: Describe how covid-19 affectedthe mental health of pregnant women. Method: The study was conducted as a generalliterature study and a total of ten studies from two different databases were used forthe results. Results: The results were categorized in a table, the themes were anxiety,stress, depression and mental health. Conclusion: The Covid-19 pandemic negativelyaffected the mental health of pregnant women. This study can provide an insight intohow vulnerable groups were unpriotized during a time of uncertainty and should beconsidered in similar situations in the future.

Background:Today 99% of Sweden's pregnant women give birth at labour wards assisted by a midwife, only 0.1 % give birth at home. In Sweden, delivery care is currently burdened due to lack of delivery rooms and shortage of staff. If pregnant women do not receive the right support and care of a present midwife the risk of a more negative childbirth experience increases.Aim: The aim of this study was to describe pregnant women's expectations of delivery care.Method:A qualitative interview study was conducted with seven informants. A qualitative content analysis was used with an inductive approach. The analyze resulted in sixteen subcategories and four categories. Result:The results of the study showed that the informants expected that there was a lack of delivery rooms and that reffering in delivery care occurs. However, it appeared that they did not expect it to happen to themselves. The informants expected the staff to be competent, be able to guide the woman and provide security during childbirth. The informants' expectations were mostly based on experiences which could be both positive and negative. They had also received expectations about delivery care from media, local newspapers, Facebook and blogs. There was also an expectation that the organization is under pressure. The effect of this is staff shortages and stressful working conditions for the midwives. Despite this, the informants expected that they would receive good delivery care. Conclusion:Stressful and unexpected events can be experienced more manageable if pregnant women feel secure. It is therefore of value that midwives in maternity care and in maternity wards create realistic expectations of delivery care to minimize concerns. / Bakgrund: Av Sveriges gravida kvinnor föder 99 % idag barn på förlossningsavdelningar assisterade av en barnmorska, endast 0.1% föder i hemmet. Förlossningsvården i Sverige idag är belastad på grund av plats- och personalbrist. Om gravida kvinnor inte får rätt stöd och vård av en närvarande barnmorska ökar riskerna för dåliga förlossningsupplevelser.Syfte: Syftet var att beskriva gravida kvinnors förväntningar på förlossningsvården.Metod: En kvalitativ intervjustudie genomfördes med sju informanter. Den dataanalys som användes var en kvalitativ innehållsanalys med induktiv ansats. Sexton subkategorier och fyra kategorier analyserades fram.Resultat: Studiens resultat visade att informanterna förväntade sig att det förekommer platsbrist och hänvisningar inom förlossningsvården. Det framkom dock att de inte förväntade sig att det skulle hända dem själva. Informanterna förväntade sig av personalen att de skulle vara kompetenta, kunna guida kvinnan samt inge trygghet under förlossningen. Informanternas förväntningar grundades mestadels på tidigare erfarenheter vilka kunde både vara positiva och negativa. De hade också fått förväntningar kring förlossningsvården av media, lokaltidningar, Facebook och bloggar. Det framkom även en förväntan att organisationen brister inom förlossningsvården, vilket gjort att personalbrist och stressiga arbetsförhållanden föreligger för barnmorskorna. Trots detta var förväntningarna att de skulle få en bra förlossningsvård.Slutsats:Stressfulla och oväntade händelser kan upplevas mer hanterbara om gravida kvinnor känner trygghet. Det vore därför av värde om barnmorskor i mödrahälsovården och på förlossningkliniker skapar realistiska förväntningar på förlossningsvården hos gravida kvinnor för att minimera oro.

Bakgrund: Depressiva symtom (DS) är vanligt förekommande under graviditeten samtidigt som den fysiska aktivitetsnivån tenderar att minska under graviditeten. Få studier har undersökt sambandet mellan fysisk aktivitet (FA) och DS hos gravida kvinnor i Sverige. Syfte: Att kartlägga fysiska aktivitetsnivå och förekomst av DS hos gravida kvinnor i Sverige. Undersöka om det finns samband mellan dessa variabler och om det finns skillnad i DS mellan de som uppnår rekommendationerna för FA och de som inte gör det. Metod: En kvantitativ tvärsnittsstudie som undersökte FA med The International Physical Activity Short Form och DS med Edinburgh Postnatal Depression Scale (EPDS). 86 gravida kvinnor inkluderades i studien. Resultat: Totalt 72% av deltagarna uppnådde rekommendationerna för FA. 29% av deltagarna var fysiskt aktiva på en låg nivå, 47% på en måttlig nivå och 24% på en hög nivå. 21% av deltagarna hade DS enligt EPDS. Det fanns inget signifikant samband mellan FA och poäng på EPDS. Det förekom ingen signifikant skillnad i poäng på EPDS mellan de som uppnådde rekommendationerna för FA och de som inte gjorde det. Konklusion: Majoriteten av deltagarna uppnådde rekommendationerna för FA. Ungefär en femtedel av deltagarna fick över 12 poäng på EPDS vilket indikerar ett behov för utredning av eventuell depression. Det fanns inget samband mellan FA och poäng på EPDS. Ingen signifikant skillnad mellan grupperna kunde påvisas. Vidare forskning behövs för att studera FA som behandling vid DS under graviditet. / Background:Depressive symptoms (DS) are common during pregnancy and physical activity (PA) tend to decrease during pregnancy. Few studies have examined the relationship between PA and DS in pregnant women in Sweden. Purpose:Examine the physical activity level and presence of DS in pregnant women in Sweden. Examine the relationship between these variables and the difference in DS between those who fulfilled the recommendations for PA and those who did not. Methods:A quantitative cross-sectional study investigating PA with The International Physical Activity Short Form and DS with the Edinburgh Postnatal Depression Scale (EPDS). 86 pregnant women were included in the study. Results:A total of 72% of the participants achieved the recommendations for PA. 29% were physically active at a low level, 47% at a moderate level and 24% at a high level. 21% of the participants had DS according to EPDS. There was no significant association between PA and points on EPDS. There was no significant difference in points on EPDS between those who achieved the recommendations for PA and those who did not. Conclusion:The majority of the participants achieved the recommendations for PA. About one-fifth of the participants received more than 12 points on EPDS, indicating a need for an investigation of possible depression. There was no association between FA and points on EPDS. No significant difference between the groups was detected. Further research is needed to study PA as a treatment for DS during pregnancy.

Bakgrund: Det finns samband mellan den gravida kvinnans förväntningar inför förlossning och förlossningsupplevelsen. Trots tidigare förlossningserfarenhet tycks omföderskor förvånansvärt nog inte ha mer realistiska förväntningar inför förlossning än vad förstföderskor har. Syfte: Att synliggöra tvåföderskors förväntningar inför kommande förlossning. Metod: En kvalitativ metod med hermeneutisk textanalys inspirerad av Gadamer användes. Nio tvåföderskor i åldrarna 26-33 år intervjuades med hjälp av en halvstrukturerad intervjuguide. Resultat: De analyserade intervjutexterna mynnade ut i fyra huvudteman: Blandade känslor – förväntningar formas av första förlossningsupplevelsen, Partnern – en stöttepelare för vissa, Barnmorskan som vägledare genom förlossningen och ”Go with the flow” – förväntningar på kontroll under förlossning. I resultatet framgår att det finns en uppfattning hos kvinnorna om att den första förlossningsupplevelsen har stor inverkan på förväntningarna inför kommande förlossning, på gott och ont. Det finns en rädsla hos kvinnorna att det förväntas av dem att de på grund av sin tidigare förlossningserfarenhet redan ”kan”, vilket leder till oro. Konklusion: Tvåföderskorna har överlag positiva förväntningar inför sin kommande förlossning. Trots positiva förväntningar ges uttryck för en oro om att barnmorskan förväntar sig att de på grund av sin tidigare förlossningserfarenhet redan ”kan”. Tvåföderskor är således i behov av barnmorskans individuella och professionella stöd. / Background: There is a connection between the pregnant woman's expectations of childbirth and the actual childbirth experience. Aim: To illustrate multiparous women’s expectations of their forthcoming childbirth. Method: This study used a qualitative method with hermeneutic text analysis inspired by Gadamer. Nine multiparous women aged 26-33 years were interviewed using a semi-structured interview guide. Results: Analysis of the interviews revealed four main themes: Mixed emotions – expectations are formed by the first childbirth experience, The partner – for some, an important source of support, The midwife as a guide through childbirth and “Go with the flow” - expectations of control during childbirth. Results showed that the women held the opinion that the first childbirth experience has a major impact on their expectations for future childbirth, both good and bad. There was a concern amongst the women that because of their previous childbirth experience, they would be expected to "know what to do". Conclusion: Women generally have positive expectations of childbirth. Given the concern of these multiparous women that they may be considered as experienced in childbirth, it is clear that the midwife should be prepared to offer professional support to multiparous women based on their individual needs.

Bakgrund Cirka fem procent av alla gravida kvinnor i världen konsumerar en eller flera beroendeframkallande substanser idag. Ett växande bekymmer är den snabba ökningen av opioidmissbruk under graviditet, vilket inte bara har en negativ inverkan på kvinnan utan även kan leda till olika skador på fostret. Individer med substansbrukssyndrom upplever frekvent stigmatisering relaterat till sitt beroende. Kvinnor representerar omkring 30 procent av alla personer som erhåller vård för narkotikarelaterade problem i Sverige, och dödsfallen bland dessa kvinnor ökar betydligt. Personcentrerad vård skall utgå från att se personen bakom diagnosen eller sjukdomen och erbjuda ett empatiskt förhållningssätt. Trots detta utgör den otillräckliga vården ett hinder för kvinnor med substansmissbruk under graviditet. Syfte Beskriva hur gravida kvinnor med substansbrukssyndrom upplever mötet med vården. Metod Detta arbete är en icke-systematisk litteraturöversikt med tio vetenskapliga originalartiklar, som genom en integrerad dataanalys presenteras i resultatet. Databaserna PubMed och CINAHL användes för att få fram artiklar kopplade till det valda ämnet. Klassificering och kvalitetsbedömning gjordes med hjälp av Sophiahemmet Högskolas modifierade bedömningsunderlag. Resultat Resultatet har sammanställts i fem huvudkategorier: Upplevelser av bemötande, Upplevelser av stigmatisering, Upplevelser av behandling, Att söka vård och Identifierade behov: Kunskap och kommunikation. Resultatet påvisar att gravida kvinnor med substansbrukssyndrom upplever att mötet med vården präglas av stigmatisering, otillräcklig behandling och kunskapsbrist. Slutsats Denna litteraturöversikt belyser hur gravida kvinnor med substansbrukssyndrom upplever mötet med vården. Resultatet indikerar att mötet mellan dessa gravida kvinnor och vården ofta är präglat av stigmatisering och diskriminering på grund av deras aktiva bruk av substanser. Många erhåller otillräcklig smärtlindring under förlossning. Resultatet belyser även behovet av ökad kunskap och förbättrad kommunikation inom hälso- och sjukvården. Positiva upplevelser var inte enbart relaterade till vårdpersonalens specialisering, utan snarare till närvarande och fördomsfria vårdgivare som ingav känslan av trygghet. / Background  Approximately five percent of all pregnant women worldwide are currently consuming one or more addictive substances. A growing concern is the rapid increase in opioid abuse during pregnancies, which not only negatively affects the woman but can also lead to various harms to the fetus. Individuals with substance use disorder often experience stigmatization related to their addiction even in the context of healthcare visits. Women constitute about 30 percent of all individuals receiving care for drug-related problems in Sweden, and fatalities among these women are increasing significantly. Person-centered care should recognize the person behind the diagnosis or illness and offer an empathetic approach. Despite this, the inadequate care becomes a barrier for women with substance use during pregnancy.  Aim To describe how pregnant women with substance use disorder experience encounters with healthcare.  Method  This is a non-systematic literature review with ten scientific original articles, which were selected and presented in the results, through an integrated data analysis. The databases PubMed and CINAHL were used to retrieve articles related to the chosen topic. Classification and quality assessment were performed using Sophiahemmet University’s modified assessment criteria model.  Results  The results obtained after the analysis of the ten scientific articles have been compiled into five main categories: Experiences of reception, Experiences of stigmatization, Experiences of treatment, Seeking care, and Identified needs: Knowledge and communication. The results indicate that pregnant women with substance use disorders perceive encounters with healthcare characterized by stigmatization, inadequate treatment and lack of knowledge.  Conclusions  This literature review emphasizes how pregnant women with substance use disorders experience encounters with healthcare. The results indicate that the interaction between these pregnant women and healthcare is often characterized by stigma and discrimination due to their active substance use. A significant number of these women do not receive sufficient pain relief during childbirth. The findings underscore the necessity for increased knowledge and improved communication within healthcare. Positive experiences were not solely related to the specialization of healthcare professionals but rather to the presence of a nonjudgmental healthcare provider who instilled a sense of security.

För en god uppväxt är barnets hälsa av stor betydelse och den orala hälsan är en del av den allmänna hälsan. Syftet med studien var att undersöka gravida kvinnors kunskap om kostvanor, munvård och karies hos barn under tre år. Metoden var kvantitativ och har genomförts med en enkät. Undersökningsgruppen var gravida kvinnor och enkäten har distribuerats till dessa via barnmorskor. Resultatet har analyserats deskriptivt och baseras på 243 besvarade enkäter. Data visar att 10 % av de gravida kvinnorna svarade att färskpressad fruktjuice lämpligast bör ges mellan måltiderna. Av respondenterna svarade 93 % att tänderna bör borstas två gånger dagligen. På frågan ifall en mjölktand är känsligare än en vuxentand för karies svarade sammanlagt 60 % felaktigt nej eller vet inte. Slutsatsen tyder på att gravida kvinnor har hög kunskap kring munvård för barn under tre år, men kunskapen om kostvanor och karies är lägre. / General health is crucial in upbringing a child. Good oral health is an essential part of good general health. The aim of this study was to evaluate pregnant women's knowledge about nutrition, oral hygiene and caries in children under three years. A quantitative method was used with questionnaire. The study was carried on pregnant women and the questionnaires were distributed by midwives. Descriptive statistical analysis was performed based on 243 responses. The result indicates that 10 % of the pregnant women replied that freshly squeezed juice should preferably be given between meals. Of the respondents, 93 % responded that the teeth should be brushed twice a day. When asked if a baby tooth is more susceptible to caries than an adult tooth for caries 60% responded incorrectly no, or do not know. The conclusion suggests that pregnant women’s knowledge of oral care in children under three years is good, but knowledge with regard to diet and caries is lower.

Diss. (sammanfattning) Stockholm : Karolinska institutet, 2002. / Härtill 5 uppsatser.

Forskning visar på att information om planerad hemförlossning är av stor betydelse för den gravida kvinnan i sitt val av födelseplats. Det finns dock inte så mycket forskning om barnmorskors, verksamma inom mödrahälsovården, upplevelser av planerad hemförlossning. Syftet med studien var att beskriva barnmorskors upplevelser av planerad hemförlossning inom mödrahälsovården. Åtta barnmorskor som arbetade inom mödrahälsovården inom region Skåne intervjuades. Intervjuerna analyserades utifrån en kvalitativ innehållsanalys med en induktiv ansats. I resultatet framkom tre huvudkategorier och nio underkategorier. Huvudkategorier består av: ”Olika förutsättningar”, ”Det ”alternativa” födandet” och ”Den professionella rollen i samtalet”. I samband med intervjuerna framkom det att barnmorskorna inte informerar om planerad hemförlossning rutinmässigt, att barnmorskorna har bristande kunskap om planerad hemförlossning, att barnmorskorna saknar nationella riktlinjer kring planerad hemförlossning samt att planerad hemförlossning finns i det dolda. De intervjuade förklarade detta med att de inte hade information eller utbildning om planerad hemförlossning under sin utbildning till barnmorskor eller på sin arbetsplats. Barnmorskorna upplevde även att det finns ett motstånd till planerad hemförlossning inom sjukhusvården samt att de ekonomiska resurserna ser olika ut i olika delar av Sverige vilket bidrar till en ojämlik förlossningsvård. Mer forskning behövs inom området för att få en ökad förståelsen för hur barnmorskors, inom mödrahälsovården, upplevelser av planerad hemförlossning, påverkar den information som ges till de gravida kvinnorna. / Research shows that information about planned home birth is of great importance for the pregnant woman in her choice of place of birth. However, there is not much research on the experiences of midwives operating within the maternal health care system about planned home birth. The purpose of the study was to elucidate midwives’ experiences of planned home birth in maternal health care. Eight midwives, operating within maternal health care in Skåne, Sweden were interviewed. The interviews were analysed using qualitative content analysis with an inductive approach. From the results emerged three main categories and nine subcategories: The main categories included: ”Different conditions”, ”The ”alternative” birth” and ”The professional role in the conversation”. It appears that the midwives do not routinely inform about planned home birth, that the midwives have deficient knowledge about planned homebirth, that the midwives lack national guidelines for planned home birth and that planned home birth is unseen. The interviewed thought a reason hereby was due to the fact that they had not received information or training about planned home birth during their training as midwives or at their workplace. The midwives experience that there is opposition to planned home birth from the healthcare system and that the financial resources look different in different parts of Sweden which contributes to an unequal maternity care. More research is needed in this area to gain an increased understanding of how midwives’ experiences in maternal health care affect the information given to pregnant women.

Bakgrund: Mäns våld mot kvinnor är en ständigt aktuell fråga. Våldet består av flera former såsom fysiskt, psykiskt, ekonomiskt, materiellt, sexuellt, digitalt och hedersrelaterat våld. Barnmorskan har ett ansvar i att ställa frågor om våld till gravida kvinnor för att identifiera de som lever under våldsutsatthet och kunna erbjuda stöd och förebygga fortsatt våldsutsatthet. Syfte: Syftet var att beskriva barnmorskors upplevelse av att ställa frågan om våldsutsatthet till gravida kvinnor på mödrahälsovården.  Metod: En kvalitativ design med enskilda intervjuer har genomförts med totalt tio barnmorskor från sex olika mödrahälsovårdscentraler i sydöstra Sverige. Analysen genomfördes via en induktiv tematisk innehållsanalys. Resultat: De främsta resultaten i studien presenteras i fyra tematiska kategorier; professionellt och etiskt förhållningssätt, barnmorskans behov av att definiera våld, barnmorskans upplevelse av barriärer och barnmorskans upplevelse av brister i vårdkedjan. Barnmorskorna beskrev att rutinen kring att ställa frågan om våld till gravida kvinnor på mödrahälsovården var angelägen och självklar, där rädsla för att möta ett medgivande på frågan inte hindrade barnmorskorna från att ställa den. Slutsats: Ett av studiens fynd är att gravida kvinnor med hög socioekonomisk status ansågs utgöra en barriär för att ställa frågor om våldsutsatthet. För att överkomma de barriärer som finns för att ställa frågan om våld är det viktigt att ständigt arbeta med de frågor som utgör en barriär för barnmorskorna. / Background: Men's violence against women is an ever-present issue. Violence consists in many forms, such as physical, psychological, economic, material, sexual, digital, and honor-related violence. The midwife has a responsibility to ask questions about violence to pregnant women to identify those who are exposed to domestic violence. Aim: This study aimed to describe midwives' experience of asking the question of exposure to violence to pregnant women in maternity care. Method: A qualitative design with individual interviews has been conducted with ten midwives from six different maternity health centers in southeastern Sweden. The analysis was conducted through an inductive thematic content analysis. Results: The study´s main results are presented in four thematic categories; professional and ethical approach, the midwife's need to define violence, the midwife's experience of barriers and the midwife's experience of shortcomings in the care chain. The midwives described that the routine around asking the question of violence to pregnant women at the maternal health care was urgent and self-evident, where fear of obtaining consent to the question did not prevent the midwives from asking it. Conclusion: One of the study's finding is that pregnant women with high socioeconomicstatus were considered a barrier to asking the question. To overcome the obstacles that exist to asking the question of violence, it is important to constantly work on the issues that constitute a barrier for the midwives.