Avsikten med det här examensarbetet är att studera ramfaktorerna för användning av museum i undervisningen, vilka resurser museer har för studenter och att undersöka tre lärares attityder gentemot användningen av museer i undervisningsprocessen. Avsikten är också att undersöka vilka historiedidaktiska effekter som användningen av museer i undervisningen kan ha. Målet är också att försöka ta reda på hur samarbetet mellan skolor och museer kan utvecklas och förbättras. Metoden som använts är kvalitativa intervjuer med tre museipedagoger samt tre lärare. Undersökningen visar att det finns tre typer av ramfaktorer som påverkar användingen av museer i undervisningen; konstitutionella ramfaktorer, organisatoriska ramfaktorer och fysiska ramfaktorer. De organisatoriska ramfaktorerna (skolans budget och tidsaspekter) utgör de största restriktionerna på undervisningen och användningen av museer i undervisningsprocessen. Undersökningen visar också att museer har flera olika typer av resurser som kan hjälpa till att överbrygga de hinder som ramfaktorerna ställer upp. Till exempel möjligheten för museets anställda att komma ut till skolorna, istället för tvärtom samt möjligheten för lärare att utbilda sig vid museet för att kunna guida klasserna själva utan kostnaden det innebär att boka en professionell guide. Vad som också framkommer i undersökningen också att lärare har en positiv inställning till användningen av museer i undervisningen och att de inte kan se några negativa aspekter av samarbete. Samarbetet mellan skola och museum kan dock förbättras med bättre kommunikation och dialog mellan lärare och museipedagoger. Undersökningen visar också att ramfaktorteorin skulle kunna utvidgas till att inkorporera också det individuella perspektivet, eftersom den som den ser ut nu inte tar detta perspektiv i beaktande. Till sist visar undersökningen att lärarna överlag är nöjda med historieförmedlingen på museerna och uppfattar den som överrenstämmande med de värden som undervisningen enligt styrdokumenten ska förmedla till eleverna. Både museipedagoger och lärare verkar också utgå ifrån att elevers historiemedvetande kan utvecklas med hjälp av museibesök. / The aim of this thesis is to study the frame factors for the use of museums in education, what resources the museums can provide for the students and to study three teachers attitudes towards the use of museums in education. The aim is also to study which history didactical effects the use of museum in education can have.The goal is to see how the cooperation between schools and museums can improve and develop. The method that has been used is qualitative interviews with three teachers and three museum pedagogues. The study shows that there are three types of frame factors that affects the use of museum in education and those are constitutional, organizational and physical. The organizational fram factors (the school's budget and time aspects) are the most prominent factors. The study also shows that musuems have several different types of resources that can help overcome the obstacles created by the frame factors. What the study also shows is that teachers in general have a positive attitude towards the use of museums in education. The cooperation can however improve in different ways, for example through better communication and dialouge between teachers and museum pedagogues. The study also shows that the theory of frame factors could be extended to include an individual perspective, since it at the moment does not take this into account. At last this study shows that the teachers are content with the history mediation at the museums and they all, teachers and museum pedagogues, believe that the students historical consciousness can develop through visits at the museum.

Jag har gjort en studie av fyra lektionsplaneringar som rör spelfilmfilm i historieundervisningen. Syftet har varit att ta reda på hur spelfilm används i historieundervisningen. Film är en stor källa till historieförmedling. Genom att se hur filmen används i skolan vill jag ta reda på hur man dessa båda historiekulturer samverkar. Jag utgår från historiemedvetande och historiebruk när jag gör min analys och bygger min teori. Det som jag har kommit fram till är att i tre av dessa fall så ses filmen bara som en förlägning av läroboken och det görs inga reflektioner av historiebruk. I det tredje fallet fungerar filmen som en källkritisk övning men den går inte in på djupet i historiebruket.

Arbetets syfte är att visa hur skolan kan dra nytta av att undervisa om 1900-talets folkmord i lärandet om skolans värdegrund. Med hänvisning till historiedidaktiska teorier och en granskning av skolans styrdokument och läroplaner ämnar detta arbete att bidra till utvecklingen av elevernas historiemedvetande samt en större hänsyn till sin omvärld och en önskan att kämpa för det demokratiska samhället. / This paper aims to show how schools can benefit from teaching about the 1900s genocide in learning about the school's values. With reference to the history didactic theories and an examination of the national curriculum this paper intends to help develop students' historical consciousness and a greater care to their surroundings and a desire to fight for a democratic society.

Denna uppsats behandlar Steven Spielbergs film Schindlers list med utgångspunkt i de historiedidaktiska begreppen historiemedvetande och historiebruk. Arbetet baseras således på en analys av filmen. Utslaget av denna analys har blivit en diskussion kring dels specifika scener, dels hur filmen i sin helhet ger uttryck för historiebruk och på vad sätt ett historiemedvetande kan stimuleras. Av vikt har även varit att framhålla på vilket sätt filmen som narrativ kan stimulera ett historiemedvetande. Uppsatsen gör en ansats till att koppla samman de ovannämnda historiedidaktiska begreppen då historiebruk, vilket kan förstås som hur man använder sig av historia, påverkar ett historiemedvetande beroende på vad och hur den väljer att framställa det förflutna. Ett historiemedvetande påverkar i sin tur sättet man handlar och uppfattar världen. Syftet med dessa analyser är att förankra dem i en undervisningssituation, där man med dem som utgångspunkter kan diskutera förintelsen utifrån olika teman och frågeställningar som exempelvis makt, ideologi, demokrati, diktatur, moral etc. I slutsatsen diskuteras således i huvudsak på vad sätt resultatet av analyserna kan kopplas till en historiedidaktisk kontext.

Denna studie har i avsikt att undersöka och jämföra hur den gemensamma svensk-polska och polsk-svenska historien som utspelade sig under 1600-talet presenteras i svenska och polska nutida läromedel. Jag undersöker vilka skillnader och likheter det finns i framställningarna av denna historia och försöker att ta reda på vad de kan bero på. Undersökningen bygger på en komparativ textanalys och jag granskar innehållet i tre polska och tre svenska läroböcker med hjälp av teorier som behandlar bruk och förmedling av historien, beskrivna främst hos Klas-Göran Karlsson, samt sådana teorier som handlar om historiemedvetandet och dess olika varianter som bland annat presenteras av Ulf Zander. Undersökningen visar att det både finns skillnader och likheter i framställningen av den historia som presenteras i de två ländernas respektive läromedel. Den största skillnaden ligger i mängden av stoff som de polska läroböckerna kan lägga fram på grund av sitt omfång, till skillnad från de komprimerade svenska läroböckerna. Den gemensamma dåtida historien består främst av konflikter av olika slag och deras påverkan på den historiska utvecklingen får mycket olika konsekvenser för de två länderna. Det som blir Sveriges framgång, blir under samma period Polens undergång. Detta är troligen anledningen till att de polska läroböckerna behandlar problematiken grundligare och anknyter till begrepp som finns djupt inrotade i det polska kulturarvet; som den svenska Syndafloden. För Sveriges del hade konflikterna med Polen inte lika stor påverkan på den historiska utvecklingen och beskrivs troligtvis därför mycket sparsamt. Slutligen bör de historiska framställningarna i böckerna motsvara de förväntningar som läroplanerna i historia ställer på dem. Mitt arbete visar att texternas utformning till stor del följer givna riktlinjer och att själva riktlinjerna är ganska snarlika i de två av mig undersökta länderna. Dock med vissa undantag. Undersökningen analyserar presentationen av stoffet, inte bara länderna emellan men även bland det egna landets läroböcker, och även där finns det likheter och skillnader i hur historien presenteras för eleverna. Både polska och svenska läroböcker följer sin specifika struktur för att lägga upp stoffet, vilket presenteras i arbetet.

Syftet med arbetet har varit att undersöka på vilket sätt historia brukas och förmedlas inom svensk samtida hiphop och till vilka syften och funktion. Utifrån tre olika metoder för textanalys och vidare med historiedidaktiska teorier har jag genomfört en litteraturanalys av åtta stycken låttexter från välkända artister på den svenska scenen. Min teoretiska utgångspunkt för arbetet har jag i Peter Aronssons påstående att ”någon berättar något för någon annan av en anledning”. Hiphopens grund ligger i berättelsen och har en tradition av att behandla politiska frågor. Historia av olika slag blir i detta sammanhang ett viktigt verktyg för att förmedla en bild av ett aktuellt ämne eller sig själv. Texterna har ett övervägande syfte att bearbeta tankar, erfarenheter och känslor hos producenten oavsett vilken sorts berättelse som berättas. Genom att berätta för någon annan berättar man också för sig själv. Syftet kan samtidigt vara att få fram en specifik politisk fråga i det offentliga samtalet och verka för en förändring av rådande normer och samhällsklimat. Jag har även intervjuat två medlemmar ur gruppen Looptroop Rockers för att diskutera historiebruk ur en textförfattares perspektiv. / The aim of the paper is to examine how history is used and communicated in Swedish contemporary hip-hop and to what purpose and function. Based on three different methods of text analysis together with history didactic theories, I conducted an analysis of eight lyrics from well-known artists on the Swedish hip-hop scene. The theoretical standpoint of the paper is Peter Aronsson’s assertion that “someone is telling someone else something for a reason”. The foundation of hip-hop lies in the narrative, and there is a tradition of discussing political issues. In this context, various kinds of historical events become an important tool to convey an image of a current topic or of the artists themselves. No matter what story is told, the lyrics main purpose is to process the author’s thoughts, experiences and feelings. By telling someone else you also tell yourself. At the same time, the purpose may also be to bring a specific political issue to public discussion or to promote a change in prevailing norms and social climate. I have also interviewed two of the members of the group Looptroop Rockers to discuss the use of history from a songwriters point of view.

In this study I analyse how authors of alternate history books use history in their works based on the central themes the authors use in their books. The source material used in this study is three different alternate history books from three different authors based on three different time periods.  The results of this study were that you can find connections between the central themes the authors use to the use of history. While the works the authors have produces primarily exist to entertain the reader and to tell a entertaining story the Authors also use history in an ideological way to show support or legitimise social and political movements that they support. The authors also showcase a moral use of history to condemn certain historical practises and social norms and using this critique to show a desire for change and to critique certain modern uses of history by certain groups.

Detta är en studie som granskar hur läromedel och undervisningsmaterial främjar historiemedvetande och historisk empati genom dess historiebruk och samspel mellan textinnehåll och semiotiska modaliteter. Syftet med studien är att granska vanligt förekommande läromedel och undervisningsmaterial, som används i historieundervisningen i grundskolans årskurs 1–3, för att analysera hur de främjar historiemedvetandet och den historiska empatin hos elever. Genom historiemedvetande, som förmåga, ska elever kunna reflektera och diskutera olika händelser i relation till olika tidsdimensioner utifrån jaget. Genom historisk empati, som förmåga, ska elever kunna leva sig in i andra människors livsvillkor och värderingar, i förhållande till de kontexter som de levde i. Historiebruk avser på vilket sätt historia förmedlas utifrån dess syfte och mål. Begrepp som lyfts i studien i tidigare forskning är: historiskt tänkande (Gibson, 2021; Nordgren 2019; Karlsson & Zander, 2014; Johansson, 2014; Huijgen et al., 2016), historiemedvetande (Thorp & Törnqvist, 2017; Rudnert, 2019; Johansson, 2014; Nordgren, 2016; 2019; Karlsson & Zander, 2014), historisk empati (Stymne, 2017; Karlsson, 2021; Huijgen et al., 2016; Endacott & Brooks, 2013; Thorp, 2016), historiebruk (Nordgren, 2016; Stymne, 2017; Thorp, 2016; 2017, Ammert, 2010; Karlsson & Zander, 2014). Forskare har försökt att definiera och forska utifrån studiens begrepp för att studera hur dessa begrepp som kognitiva förmågor synliggörs, främjas och bedöms. Majoriteten av forskning som gjorts är på äldre elever och lärares undervisning genom klassrumsobservationer och/eller intervjuer. Det saknas relevant forskning på hur läromedel och undervisningsmaterial kan främja förmågorna i de yngre årskurserna. De centrala begreppen, historiemedvetande, historisk empati och historiebruk utgör, i kombination, med det socialsemiotiska multimodala perspektivet studiens teoretiska ramverk. Tillsammans skapar de tolkningsverktyg för analys av läromedlen Boken om SO 1–3 av Libris och PULS SO-boken 1–3 av Natur & Kultur samt undervisningsmaterialet Arkeologens dotter av Baluba AB. Baserat på studiens resultat redogörs att olika varianter av historiebruk kan komma att påverka utvecklingen av de olika förmågorna. Vi har konstaterat att historiebruk som varieras är det som främjar utveckling av historiemedvetande och historisk empati mest. Lärare behöver vara medveten om, i sina didaktiska val, att läromedel och undervisningsmaterial inte nödvändigtvis främjar förmågorna i sig självt, utan kan behöva handledas och kompletteras vidare i undervisningen.

The study explores and discusses the expression of authenticity and identity in relation to the use of archived material and tradition. For this purpose the study relies on multimodal discourse analysis of two works: the music video for Vargtimmen, by the band Hedningarna, as well as the video for Ramunder, by the band Garmarna. The two bands are rooted in the field of scandinavian folk music but have come to explore new and different contexts for this tradition. As such this study explores how ideology and ideals, tied to tradition, have come to be manifested or rejected in the recontextualization present in the new work as an expressed chronotope. This analysis is also grounded in interviews carried out with Totte Mattsson from Hedningarna and Stefan Brisland-Ferner from Garmarna. The analysis is as such broadened from the specific work and takes on a wider perspective, trying to identify how parts of history and tradition have come to be adapted and transformed in not only the work but also in practice. A practice that has been informed by their respective practitioners' approach to the use of history as are source. The study concludes by presenting authenticity as a sort of successfully conveyed ‘proof’ of knowledge. Knowledge regarding original context, new context as well as an understanding for the personal role in recontextualization. Identity can be said to be found in the management of that personal role.

Historieämnet i skolan ämnar utveckla elevers historiemedvetande, något som blandannat ger dem möjlighet att förstå sin närvaro i den historiska kontext de lever i.Identitetsskapandet som historieämnet medverkar i, påverkas av de narrativ och denhistoria som får ta plats i undervisningen. Avsaknaden av den egna historiska berättelseninom den stora kollektiva berättelsen, kan på så vis påverka elevers identitetsskapandenegativt och bidra till en försämrad självbild. Kunskapsöversikten syfte är att undersökavad tidigare forskning säger om historieämnet som någonting identitetsskapande och hurdet kopplas samman med historiemedvetande, historiekultur och historiebruk.Materialet som använts består av akademisk forskning som tagits fram genomsökningar i diverse databaser och de valda artiklarna, avhandlingarna och böckerna harsedan lästs, sammanfattats och presenterats. Resultatet av den tidigare forskningen tyderpå att historieämnet påverkar och medverkar i elevernas identitetsformering. Kännedomom hur historiemedvetande, historiekultur och historiebruk spelar roll i denna formering,och kontinuerligt arbete med dessa, kan bidra till ett identitetsskapande hos elever bådepå individuell nivå och som ett kollektiv. De historiska berättelserna, specifikt den egnaberättelsen, bidrar till elevers utveckling av ett historiemedvetande och derasidentitetsskapande. Ett utvecklat historiemedvetande bidrar även till elevers orientering itid och syn på framtid.