Lokalhistoria är ett återkommande inslag i utbildningen till ämneslärare med ingång i historia på Malmö universitet. Det är dock något som känns förbisett bland verksamma lärare ute på skolorna. Syftet med detta arbete är att undersöka hur ämneslärare i framförallt Malmö arbetar med lokalhistoria i sin undervisning. Vilka konnotationer gör lärarna när de hör begreppet lokalhistoria och vad väljer de att inkludera? Lokalhistoria är från början ett väldigt svårdefinierat begrepp. Vilka geografiska gränsdragningar görs för att något ska få kallas lokalhistoria? Är geografin ett viktigt kriterium för att något ska få vara lokalhistoria? Begreppet kommer därför att analyseras och diskuteras. En svårighet med detta arbete är att det inte finns någon fast definition av vad lokalhistoria är. Begreppets skiftande roll genom historien och framförallt i styrdokumenten har både försvårat och varit utmanande. Styrdokumenten som gäller för den svenska skolan idag ger lärare en enorm frihet. Denna frihet kan främja både kreativitet hos verksamma lärare men den är även orsaken till att undervisningen ser så olika ut mellan olika delar av landet. För att analysera resultatet av de intervjuer som gjorts i detta arbete har teorin grundat sig i begreppen historiemedvetande och historiebruk. Dessa begrepp har fungerat som ramverk för bearbetningen och kodningen av resultaten. Studien grundar sig i semistrukturerade intervjuer med verksamma lärare som undervisar i historia på varierande nivåer inom svensk skola. Resultatet är inte allt för olikt den tidigare forskning som gjorts inom detta fältet. Markanta olikheter från den tidigare forskningen går dock att urskilja i hur lärare väljer att implementera lokalhistoria i sin undervisning beroende på ålder, verksamhet och intresse. / Local history is a recurring feature in the history teacher program for upper secondary school at Malmo University. It is, however, something that feels overlooked amongst practicing upper secondary school teachers. The purpose of this paper is to investigate how these teachers, in Malmo especially, work with, and use local history in their classes. Which connotations do teachers make when they hear the term local history and what do they choose to include in their classes? Local history is from the start a difficult term to define. Which geographical boundaries have to be set for something to be classified as local history? Is geography even an important criteria for something to be called local history? The term local history will therefore be analysed and discussed in this essay. One difficulty while working on this paper was the knowledge that there is no fixed definition of what local history is. The ever changing role the term has played throughout history, and in the guidelines for Swedish schools in particular, have both been difficult and challenging. The guidelines for Swedish upper secondary school today enables substantial freedom for teachers. This freedom can promote the creativity of the teachers but it is also the reason why teaching can vary as much as it does between different parts of the country. In order to analyse the results of the interviews conducted in this paper the theoretical framework has been based on the concepts of historical consciousness and the use of history. These concepts have served as the framework for processing and the coding of the results. The paper is basing its results on semi-structured interviews with teachers who are active at different levels within the Swedish school system. The results do not differentiate much from previous studies made within this field. Major differences can however be seen in how teachers choose to work with local history depending on the age of their students, type of institution they teach at, as well as their own personal interests.

The research in this paper is focused on examining the use of history in horror comics, particularly the example of manga. The paper focuses on examining how the use of history takes shape in a certain part of popular culture, why the particular historical incidents portrayed may have been chosen and whether the conventions of the horror genre affect the way the story is told. The text examines in particular use of history in the comic The Kurosagi Corpse Delivery Service by Eiji Otsuka and Housui Yamazaki and whether the history brought up in this work can be connected to discourse and currents in the Japanese cultural landscape at the time of publication, although a brief comparison with Hideshi Hino’s Panorama de l’Enfer and Junji Ito’s A Deserter in the House is made. The paper employs Thierry Groensteen’s “system” for comics as a method to analyse them, and Jörn Rüsen’s theories of how facts and norms are conveyed through “stories” claiming to represent history as a theoretical basis, along with a discussion of how horror as a genre reinforces particular doxa when whatever monster is representing evil in a given work is defeated. The paper is divided into themes mainly based around the historical events the works are depicting. Conclusively, this paper finds that the use of history in the works examined does argue for a particular view of history and can in many cases be connected to an ongoing discussion in society at the time of publication. Therefore, the paper argues that more genres than those concerned with the strictly and directly historical need to be examined. Furthermore, it argues that the horror genre can be particularly effective at demonstrating who was on the wrong side of history according to the author of any given work, as the people on the wrong side of history are cast as evil characters, and various doxa are reinforced as they are defeated. However, the use of history in comics or other forms of popular culture has not been sufficiently studied that it is possible to state to what extent these stories are received by the audience as the authors intended, and therefore further research particularly around the reception of historical stories in popular culture are needed.

The aim of this essay is to analyze and discuss the historiographical depictions of two Swedish historical insurgents, Nils Dacke and Engelbrekt Engelbrektsson in the encyclopedia Nordisk Familjebok and other literary works. Furthermore, the essay will also conduct an analysis on the use of history by using Karlssons typology, regarding the monuments dedicated to Nils Dacke in Virserum, Småland and Engelbrekt Engelbrektssonin Örebro, Närke. Additional theoretical framework that has been implemented in this essay is an iconographical analysis, which is used in the image analysis of the selected monuments. Regarding the depiction of Nils Dacke and Engelbrekt Engelbrektsson in the literary source material, the results have shown significant differences between the two. The image of Nils Dacke has remained negative throughout the centuries, whereas the image of Engelbrekt Engelbrektsson has been portrayed consistently positive. This could be interpreted as a result of hegemonial influence on the Swedish historiography, which remained static from the 1600th century to modern days. The study has also found that these differences could be related to the interpretation of source material, where inadequate material has led to individual interpretations by scholars, or forming the image of each insurgent to a certain liking. Moreover, the use of history analysis and the iconographical analysis regarding the two monuments, indicates a strong correlation with the image conveyed in the literary source material. The application of Karlssons typology has shown how the two insurgents have been used for various historical purposes and contexts. In relation to iconographical analysis, the monument of Engelbrekt in Örebro is fit for a king and carefully executed, whereas the monument of Dacke in Virserum is farmore humble and under-exaggerated in terms of proportion.

The purpose of this study has been to examine, from the historical perspective, how the member magazine of two peace movements describes the threat of nuclear weapons and the issue of disarmament, as well as who is responsible for the threat. Based on the historians Karlsson and Zanders's division into the seven categories of the use of history, I've analyzed the peace movements' description of the threat and what narrative is conveyed in the editorial pages. I've used a quantitative content analysis of the source material. The quantitative analysis method has been based on the frequencies of positive and negative statements in 11 different theme groups.

KARLSTADS UNIVERSITET Termin: vt 23 Ämne: Kulturstudier Nivå: GrundnivåKurskod: KVGCO2 ABSTRACT Angelica Nylén Vikingen, endast en bärsärk? En undersökning av grundskolans läroböcker och hur bilden av vikingen skapasThe Viking, only a berserker? A study of the role of textbooks and how the image of the Viking is constructedAntal sidor: 39The image of the Viking is more popular than ever, in popular culture there are computer games, TV series and movies. In Sweden children learn about the Vikings in school, but what have children been taught about the Viking? The study uses four different textbooks published 1868-2012 to find out how the Viking has been portrayed over time, Läseboken för folkskolan from 1868, Läseboken för folkskolan from 1935, Lärobok I Fäderneslandets historia from 1964 and Puls Historia from 2012. The textbook Läseboken för folkskolan from 1868 was the first textbook that united all of Sweden's pupils in primary school. The study shows that the content about the Vikings in the textbooks no longer depend on the Icelandic sagas, rather the texts rely on research-based science. Using Norgren’s theory of the use of history and Koselleck’s conceptual history, the study shows how the image of the Viking is constructed in the textbooks. The study also shed light on how and if women are portrayed in the textbooks.   Nyckelord: Historiebruk, Begreppshistoria, Viking, Grundskola, LärobokPostadress  Karlstads universitet          651 88 Karlstad Telefon 054-700 10 00

Textbooks have long constituted, and still constitute, a commonly used type of teaching material for history teaching in Swedish schools. Since the Swedish school reform of 2011, the curriculum for the history subject has undergone a substantial transformation. Part of this curricular transformation was the inclusion of content, goals and criteria connected to how individuals and groups use, and have used, history for different purposes, in Swedish called historiebruk, which freely translates to the usage of history. This study set out to investigate if, and how, textbooks underwent adaptations between editions published before and after the school reform, in order to include content relevant for this new addition to the history subject in its new curriculum. These additions were also analysed concerning how they portrayed use of history in comparison with contemporary research and the curriculum for the history subject. Three textbook brands were studied, and included editions published both before and after 2011, as a point of reference for the adaptations made between editions. The results imply that the adaptation to include content relevant to usage of history has so far been limited. Furthermore, results suggest that the manner of which textbooks portray use of history is often critical in nature, and that they regularly do this with negative undercurrents. Additionally, results showed that the examples of history usage are limited to a European context, and are mainly existential and ideological in nature.

Examensarbetet är ett utvecklingsarbete som behandlar hur lärare kan använda spelfilm i undervisningen. Detta gör jag genom att se på hur olika yrkeshistoriker ser på spelfilm som förmedlare av historia. De historiker jag valt är Mats Jönsson, Ulf Zander och Tommy Gustafsson. Jag har valt ut tre teman som jag undersökt närmare och sedan utformat uppgifter kring dem. Det första temat som behandlas är källkritik. Här fokuserar jag på Tommy Gustafssons artikel om relationen mellan källkritiken och filmen. Detta följs av en uppgift som ämnar introducera ett arbetsområde om källkritik. Detta görs genom att eleverna ser scener ur filmen Der Utergang (2004). Det andra ämnet handlar om historisk identitet. Jag använder mig av Ulf Zanders bok som diskuterar hur vi ser på ”de andra” och vad det säger om oss. Uppgiften som följer handlar om hur vi i väst väljer att porträttera muslimer genom film. Det tredje och sista temat är historiebruk. Samt hur vi använder och använt historia i filmindustrin för att framföra budskap. Detta följs av en arbetsuppgift om historiebruk. I uppgiften arbetar man med film för att illustrera olika former av historiebruk. Uppgifterna som utgår efter dessa teman är även anpassade efter kursplanerna i Lgr 94. Men kommer även att kunna användas då Lgr 11 träder i kraft. En mer ingående diskussion om uppgifterna och hur de anpassar sig till de nya kursplanerna återfinns slutdiskussionen. / An essey on the use of movies in education. I have looked in to three historians and their research on the subject of film and history. The three historians are Tommy Gustafsson, Mats Jönsson and Ulf Zander. After that I developed three themes and tree assignments to use in the class room. The three themes are source criticism, identity and the use of history.

Syftet med undersökningen är att ta reda på vilka historiebruk barnförfattare använder sig av när de skriver om historia och att ta reda på vilket historiebruk barnen uppfattar i skönlitterära böcker samt vilka historiska aspekter i skönlitteraturen som barn intresserar sig för. Målet är att bli medveten om det finns ett specifikt historiebruk som lockar barn att läsa skönlitterära böcker med historiska aspekter. Jag har valt att inte direkt undersöka skönlitteraturen i undervisningen utan istället fokusera på författarnas val av historiebruk och elevernas intresse av de olika bruken. Forskningen består av kopplingar till flera olika forskningsresultat samt forskningsbaserade definitioner av historiska begrepp. För att ha möjlighet att på ett vetenskapligt sätt undersöka historiebruket i skönlitteraturen samt barnens uppfattning av historiebruk tog jag hjälp av Ulf Zanders definitioner av historiebruk i boken Fornstora dagar, moderna tider. För att ta reda på barns intresse kring uppfattning av historiebruk i skönlitteraturen intervjuade jag barn i åldrarna 9år och 12 år och gjorde även analyser av skönlitterära barnböcker från olika tidsepoker och med olika historiebruk. Det jag kom fram till i mina analyser av läromedel var att det inte finns något generellt historiebruk som samtliga barnförfattare använder sig av. De historiebruk som uppkommer oftast är det existentiella och det politisk-pedagogiska. Den slutsatsen baserar jag på att flera författare valt att skriva om en huvudperson som genom sina iakttagelser av historien tar beslut som leder till konsekvenser av framtiden. I en strävan att få läsaren att känna igen sig i historien använder flera författare sig av det existentiella historiebruket. Genom min undersökning har jag dock även kommit fram till att det inte nödvändigtvis är själva historiebruket i den skönlitterära texten som skapar ett intresse hos barnet att läsa texter om historia utan mer upplägget av berättelsen och spänningen av att färdas genom tid och rum. Forskare som spelat en betydande roll i min undersökning är bland annat Peter Aronsson, Ulf Zander och Klas-Göran Karlsson som forskat om historiebruk och historiemedvetande. Joel Rudnert som redogör för sin forskning om Historia i grundskolans tidiga år i boken Utbildningsvetenskap för grundskolans tidiga år. Rudnert skriver bland annat om för och nackdelar med att använda sig av historiska berättelser i klassrummet och om barns förmåga att uppfatta historia och tolka historia. Gunn Imsen är också en av de forskare som fått en stor betydelse för min undersökning. I boken Elevens värld skriver hon om barns tankegångar kring omvärlden och deras identitetsskapande. Resultatet utifrån mina intervjuer visade att mina hypoteser kring vad barnen väljer att läsa inte stämde överrens med barnens faktiska skönlitterära intressen. De flesta barn föredrog att läsa skönlitteratur som baserades på människors känslor och beteende, det vill säga historia på individnivå. Det var bara ett få tal barn som gav indikationer på ett intresse av skönlitteratur som baseras på historiska händelser. Dessa böcker beskriver dock i stor utsträckning fortfarande individen i historien Titanic är ett exempel på en sådan skönlitterärbok. Det jag kom fram till utifrån rådande forskning och intervjuer var att skönlitteratur är ett bra sätt att hjälpa barnen att skapa ett intresse för historia men att texterna bör handla om den lilla människan i historien och ha någon koppling till barnets samtid eftersom det är de faktorer som barn intresserar sig för av historien.

Arbetet är en studie av om det i en filmskapandeprocess av en historisk film skapas möjligheter för elever att träna och utveckla en förmåga i en lärprocess. Syftet har varit att ta reda på om och när eleverna i de olika momenten av filmskapandeprocessen får möjlighet att träna och utveckla sin förmåga. För att kunna ta reda på ovanstående har jag designat ett arbetsområde där eleverna skulle göra en film om en historisk händelse. I detta fall andra världskriget. Arbetsområdet är designat utifrån att eleverna ska arbeta kollaborativt med filmskapandets olika moment. Jag har genom en deltagande observation följt fyra flickor i årskurs 9 som frivilligt ställt upp som informanter i deras arbete med att göra filmen. Resultatet visade att filmskapandeprocessens olika moment ledde till att eleverna diskuterade och samtalade om vad jag tolkat som historiekultur, historiemedvetande och historiebruk. Utifrån dessa samtal och diskussioner uppstod mekanismer för att kollaborativt lärande skulle kunna ske. Då designen av arbetet med filmskapandet ledde till att eleverna återkommande fick diskutera, samtala och reflektera kring de historiedidaktiska dimensionerna i olika lärsituationer, fick eleverna möjlighet att träna och utveckla sin förmåga över tid i en lärandeprocess. Slutsatsen som jag dragit av min undersökning är att elevernas förmåga förmodligen inte hade fått möjlighet att utvecklats lika mycket om de gjort motsvarande uppgift på egen hand samt att kollaborativt arbete mellan eleverna är att föredra för att de ska få möjlighet att utveckla sina förmågor, detta eftersom de då kan interagera med varandra utifrån dessa. Jag drog också slutsatsen att elevernas förmåga tränas som bäst när de får kommunicera historia istället för att konsumera historia.

Detta examensarbete syftar till att besvara frågor rörande historieanvändning och historieförmedling på lajv. För att besvara och belysa användandet och bruket av historia redogör detta arbete för tidigare forskning i ämnet, problematiserar och diskuterar denna forskning, och forskningen används sedan för att studera lajvande. Problem som uppkommit är att forskningen idag i mycket lägger fokus på arenor där lärande är ett mål, vilket inte är fallet med lajv i stort. De teorier som presenteras är historiedidaktiska teorier, och de har i en del fall överförts från ett studium av skolan, och anpassats, eller tolkats, för att passa in i studiet av lajv. En hel del forskning som existerar kring ämnet historiedidaktik har lagt tonvikten vid att studera enbart skolan, och dessa har behövt tolkas för att passa in i studiet av en annan arena. Resultatet av detta arbete visar att lajv brukar historia utifrån sina förutsättningar, och sin position i samhället. Samt utifrån den individuella deltagarens och arrangörernas relation till historia.