A qualitative study of the implementation of Skolverkets educational documents in the pragmatic teaching of the Swedish upper secondary school. Based on material from the theoretical curriculum and education documents from Skolverket and practical feedback from teachers through semistructured interviews, this bachelor thesis wants to see how the teaching of Swedish rightwing extremist groups, racism and intolerance manifests itself in the different history courses on offer. Through a backgroundpresentation of the right-wing extremism group´s past in the decades of 1990´s, 2000´s and the 2010´s in Sweden, the practice of history is discussed as a theory in which this implementation could be applicated in teaching in the undergraduate courses History 1a1, 1a2, 1b and immersion courses 2a, 2b and History 3. Everything based on the statement of the theoretical education documents, and the label of the teaching, as inclusive and based on the values with focus on democratic values and human rights. The result that the teaching of racism and intolerance exists clearly matches the changes that were implemented in the curriculum for upper secondary school in 2011, but that the teachers does not discuss right-wing extremist groups, which also means that an interest of these may grow into the student’s mindset and that could be a problem for the democratic society. Through this, the extremist’s groups may in some cases have a method of entrenchment among pupils, and a new generation of members is persuaded by a misuse of the history practice.

The purpose of this study is to do a qualitative analysis of the swedish television drama Fröken Frimans krig. The story is focused around a group of women that starts a cooperation with the goal of providing women from all layers of the society with affordable and fresh groceries free from contamination that could diseases like tuberculosis and cholera. The goal of the analysis is to investigate the way historical surrounding circumstances and the obstacles for swedish women in the beginning of the 20th century are portrayed in the drama. The theoretical basis of the study is based on the way in which the creator uses history and to what extent the content is historically accurate according to conventional facts. The results of the analysis showed that the drama was mostly historically accurate but that during certain scenes deviations were made from the accuracy, for example an epithet used in the drama concerning the name of the cooperation was mentioned 25 years before it appears in history. The analysis also showed that one of the biggest obstacles for women to achieve social equality was the class structures which divided women into firmly established categories in society. For example a lower class woman was offered the position as manager of the cooperations first store but she firmly and clearly declines the offer as a result of her awareness of the current class structures in swedish society.

Hur historia brukas är i min mening idag ett viktigt fält att undersöka. Vi lever i en allt mer sammankopplad värld med internet och sociala medier. Källkritik har genom detta blivit ett brinnande ämne. Dels beror det på spridandet av falska nyheter, men även att skolans nya läroplaner understryker vikten av att undervisa elever i att ha ett kritiskt tänkande mot källor. Här kommer även historiebruket in. Syftet och frågeställningarna med studien är att undersöka bruket av historia i relation till den svenska drottningen Kristina (1626-1689), en starkt omtalad monark ur den svenska historien som regerade över Sverige 1644-1654. Materialet som används i studien är allt från film, teater, pjäs, minnesmärken, nyhetsartiklar, läromedel och biografier. Utifrån detta material och den teoretiska grunden som är skapad av den tyske historikern Jörn Rüsen, sedermera omarbetad av den svenska historikern Anders Dybelius, undersöks det hur Kristina har använts främst från starten av 1900-talet till 2017 med hjälp av kategorierna utbildningskultur, populärkultur och minneskultur. Genom analys av materialet så ser man en tydlig utveckling med bruket kring Kristinas minne och som symbolgestalt, uppdrag ändras och nya ges beroende på vilken riktning samhället tar. Under 1900-talet och även innan det, så beskrivs hon oftast kortfattat i läroböckerna. Det är få resta minnesmärken efter henne i Sverige, där Rom och den katolska kyrkan har uppemot lika mycket. Under det tidigare 1900-talet försökte många hitta en mer biologisk förklaring till hennes sociala beteende och ovilja att gifta sig. När man anländer till 2000-talet har det ändrats. Med intåg av jämlikhet och jämställdhet i det moderna samhället började Kristina ses i ett annat ljus. Olika delgrupper har börjat symbolisera henne som en person vars liv drabbades hårt av att hon behandlades och uppfostrades till en man. En kvinna som kämpade mot dåtidens patriarkat och en kvinna som ville hitta och gå sin egen väg i livet.

No description available.

To own the Holocaust  The aim of this study has been to summarise and analyse the use of history in the debate surrounding the building of a swedish Holocaust memorial museum. Material used in the study included consultations of SOU 2020:21 from various authorities/agencies and NGO´s, editorials and debate articles from Sweden's leading newspapers and motions and written questions written by members of the swedish parliament. The methods used were textual analysis and hermeneutics. The material was analyzed via Karlsson's typology of use of history.   The study shows that the memory of the Holocaust is being used in different ways depending on the users geografical, political, organizational and/or etnical backgrounds. This affects the concept of the Holocaoust and its moral implication in various ways. Organizations representing the romani community, for example, wants the roma to be included in the Holocaust-concept and the illuminates the historical crualties that the roma´s have endured in order to further that argument. Organizations and political parties emphasize their connections to the Holocaust in order to discredit opponents or to further political or economical/social agendas. The result of this use is a variance in the existential, moral and political implications of the Holocaust.  Another result, which in no way is disconnected from the ones mentioned earlier, is a variance in the ways in which the history of Sweden is linked to that of the Holocaust. The use varies according to where the debater wants to place the museum, a choice which is strongly linked to the author's geographical background. This results in different universalistic implications of the holocausts causes, proceedings and effects.

In this essay the goal has been to examine what kind of beliefs about the "people´s home" the Sweden Democrats expresses during the period 1990-2014, and how these beliefs are used in the political debate. This has involved an examination of the party's total number of intention decorations documents, and the party´s magazine The SD Courier (SD-Kuriren). The theoretical concepts that have been used to analyse the material are the different forms of "historical use", and particularly the types of "historical use" that are used by political actors.These concepts are "existential", "moral", "political-pedagogical" and "ideological" use of history. These concepts have been combined with a hermeneutic method, in which Intertextual reading has had a crucial role, and the focus have been to find change and continuity. The party has used their interpretation and beliefs about the "people's home" idea, to show their political intent and to criticise opponents, but also to some extent paint a picture of a Sweden in chaos. The party´s idea of the "people´s home" include the nation's peculiarity, homogeneity as the foundation of stability, the importance of the traditional family for raising good citizens. They use this idea of the "people´s home" to describe their vision as a political organization, and partly to criticise opposition parties, arguing these do not live up to the idea of the good "People's home". But also, to some extent paint up a picture of a country in chaos if the "people´s home" idea do not take its rightful place in society, and political discourse. / Inom ramen för denna uppsats har undersökts vad för typ av föreställningar om folkhemmet som det svenska riksdagspartiet Sverigedemokraterna ger uttryck för mellan åren 1990-2014, och hur deras användningen av folkhemstanken i den politiska debatten ter sig. Detta har inneburit undersökning av deras samtliga partiprogram samt deras partitidning SD-Kuriren. De teoretiska begrepp som har använts är de olika formerna av historiebruk, som används av politiska aktörer.Dessa är Existentiellt, moraliskt, politiskt-pedagogiskt och ideologiskt historiebruk. Dessa begrepp har kombinerats med en hermeneutisk metod, där intertextuell läsning, samt förändring och kontinuitet varit framträdande inslag. Partiet har använt, som de anser korrekta, föreställningar om folkhemmet, vilka innefattar nationens särart, homogeniteten som grunden till stabilitet, och den traditionella familjens betydelse, för att fostra goda medborgare. De använder denna folkhemstanke, dels till att beskriva sin målbild som politisk organisation, och dels för att kritisera motståndarpartier, genom att hävda att de inte lever upp till tanken på det goda folkhemmet. Men också i viss utsträckning måla upp en bild av ett land i kaos om folkhemstanken inte får inta sin rättmätiga plats i samhället.

Att undervisa i historia kräver att eleverna stärker sitt historiemedvetande och sin identitet genom undervisningen. Enligt Skolverkets styrdokument ska skolan hjälpa till att skapa ”en trygg identitet och medvetenhet” för elevernas personliga och kollektiva identitet. Historieundervisningen ska hjälpa elever använda och tolka ämneskunskapen från olika perspektiv. Undervisningen ska utveckla elevernas historiemedvetandegenom att lära dem hur historia används och lära dem ge ”uppfattningar om framtiden”,menar Skolverket. Vad det kräver av historielärare och hur det ser ut i klassrummet är vad detta examensarbete kommer handla om. Historiedidaktiska begrepp och teorier ligger som grund för min undersökning. För att undersöka hur undervisningen kan stärka historiemedvetandet och identitetsutvecklingen har kvalitativa intervjuer genomförts. Intervjupersonerna är fyra gymnasielärare som undervisar historia i Skåne. Resultaten visar att lärarna fokuserar på att koppla elevernas historiekultur till historiska berättelser, via olika forum och perspektiv. Resultaten visar även att elevernas historiemedvetande och identitetsutveckling påverkas av lärarens förmåga att göra undervisningen meningsfull. Resultaten visar slutligen att skolan behöver vara en trygg och social plats för eleverna.

This essay is a discussion analysis of the public debate regarding the Tiwaz rune and the Helm of Awe through the lens of various groups wanting to interpret the symbols differently through their historical usage. Through analyzing how different people argue for the legitimacy of their interpretation through the symbols’ historical usage they were separated into three groups, the critical, the religious and the cultural, all who want their interpretation to be the prevailing one. The critical group argues that the symbols should be seen as Nazi symbols because of how relatively recent the deeds of the Nazis are to today, and they are used as the means to attack modern Nazi groups through this connection. The religious group instead speak for a more ancient Norse interpretation, they argue that it is media itself that makes these symbols into Nazi symbols not the Nazis and that this interpretation is based on historical ignorance. The cultural group uses the symbols because of their connection to the Norse culture and because of an imagined Viking warrior ideal that will motivate in the modern political struggle. In the essay it is made clear by all groups that it is media that has the power in the negotiation regarding the meaning of these symbols today. But they have entirely abandoned them to groups like the Nordic Resistance Movement and The Swedish Party to make their own.

This overview has examined the research situation regarding the historical concept: use of history and the factors that weigh heavily are the concept's definition, categorization and function. Since the use of history is part of de-facto governing documents on the subject of history in Sweden. This makes this subject particularly interesting to examine and how the research situation treats the concept. Great thinkers like Friedrich Nietzsche coined the term use of history early on, which has produced its own interpretation and perspective of how people relate and use history in different contexts. The definition of the concept is thus given different emphasis by different researchers, who believe that history can be categorized into typologies. But there are also other approaches to the use of history, which often means that history is used to achieve a future purpose. The question of whether there is a correct way to use the past is a further current question in the discourse. The use or abuse of history is therefore caught in the eye in some discussions. Although a broad consensus of scholars shows that history has a real effect here and now and interacts with the present, whether one wishes so or not.

This essay studies the use of history concerning the Swedish nineteenth century painter Ivan Aguéli. It places itself in the field of didactics of history where, in this case, the use of history on a societal scale is being analyzed. With the theoretic typology of Klas-Göran Karlsson both the interests, needs and functions of the use of Aguéli can be illuminated and compared. The groups of people that use the memory of Aguéli in the Swedish culture of history are very broad. To sort these out, the essay borrows the theoretical framework stemmed from Jörn Rüsen and applied by Anders Dybelius. Using this analytical typology of the educational, popular, and commemorative spheres, the journey of Aguéli’s memory in Sweden between 1920 and 2020 can be illuminated and understood. The empirical material is very broad and includes, among others, novels, exhibitions, a rock band, a museum, biographies, and newspapers. Regarding the theoretical typologies in the essay, a deductive method is used to sort these artifacts in their relation to their abode. Ivan Aguéli was introduced in the Swedish historical culture after his death. He is remembered mainly as one of the great Swedish modernist landscape-painters, and his extravagant personality and bohemian lifestyle has made him an object of both reverence and wonderment. But why has this person been used and remembered in this way? Ivan Aguéli has often been described as a mystery. This is the one main quality that has followed his memory through the millennia, disregarding which group has been using it. This study points out that the refusal to un-mystify Aguéli has kept his memory in the style of a “bottomless well”, where different groups and individuals has been able to pick up quality’s that answer to their own particular interests and needs. This “bottomless well” contains a flurry of positive characteristics and has something that is appealing for everyone: what’s not to like? Ivan Aguéli is more popular today than ever before. His legacy as an artist is getting challenged when much of his metaphysical, political, and philosophical legacy becomes accessible through translation from French and Arabic into Swedish. Aguéli’s theories of the correlation between religious truths and the political organization of society answers to an increased need for both political and spiritual renewal. This fact makes this essay, and the use of Ivan Aguéli’s memory, an example of how history is being produced and used as a tool to aid man in her aspirations. / I denna uppsats studeras historiebruket kring den svenska sekelskiftskonstnären Ivan Aguéli. Studien har sin hemvist i det historiedidaktiska fältet där, i detta fall, ett samhälleligt bruk av historia analyseras. Med Klas-Göran Karlssons analytiska typologi som bejakar de olika mänskliga intressen, behov och funktioner som historiebruket fyller, kan användningen av Aguélis minne i den svenska historiekulturen avslöjas och analyseras. Bruket av Aguélis minne i den svenska historiekulturen är väldigt brett och kräver något typ av sorteringsverktyg för att begripliggöras. Uppsatsen lånar därför Jörn Rüsens teoretiska ramverk, vilket applicerats i den svenska historiebruksforskningen av Anders Dybelius. Genom att använda de analytiska kategorierna utbildningskultur, populärkultur och minneskultur kan vandringen av Aguélis minne i Sverige mellan 1920 och 2020 belysas och förstås. Det empiriska materialet är väldigt brett och består av bland annat facklitteratur, skönlitteratur, konstutställningar, ett rockband, ett museum och tidningsrecensioner. I ljuset av uppsatsens teoretiska ramverk används en deduktiv metod för att sortera dessa artefakter utifrån deras förhållande till de tre kultursfärerna. Ivan Aguéli blev introducerad i den svenska historiekulturen först efter sin död. Han är ihågkommen som främst en av de stora modernistiska landskapsmålarna, och hans extravaganta personlighet och bohemiska livsöde har kommit att prägla särarten i hans minne. Men varför har han blivit ihågkommen på just detta sätt? Aguéli har ofta beskrivit som ett mysterium. Detta är det enskilda karaktärsdraget som följt hans minne genom århundradet, oavsett vilken grupp som har brukat det. Uppsatsens resultat pekar på att en ovilja att avmystifiera Aguéli har gjort hans minne till något av en ”bottenlös brunn” där olika grupper och personer har kunnat plocka upp värden som svarat på deras specifika intressen och behov. Ivan Aguéli är mer populär idag än någonsin tidigare. Hans arv som i första hans konstnär har kommit att utmanas då mycket av hans metafysiska, politiska och filosofiska tänkande tillgängliggjorts genom översättningar från franska och arabiska till svenska. Aguélis teorier kring korrelationen mellan religiösa sanningar och den politiska organiseringen av samhället har svarat på ett ökat behov av både andlig och politisk förnyelse. Detta faktum gör denna uppsats, och bruket av Aguélis minne i den svenska historiekulturen, till ett exempel på hur historia produceras och brukas av människor för att svara på deras behov och intressen.