The following pages comprise a translation of the whose sanskrit title was presumably the apramanartha sutra from the 'Yuan' Edition of 1290 A.D., together with an introduction by liu Ch'iu . It was first translated from the sanskrit into Chinese by Dharmagstayadas, a Buddhist monk from North Central India, with the help of Hui Piao, In 485 A.D. La the Wu Tang mountains. The Sanskrit version is not avallable, while there are known to be four Chinese editions of the sutra. They are the (Kao-Ll RAtston 1115 A.D.), 2舊宋本 (the Old Sung Idition 1104-1148 A.D.), (the Yuan Edition 1290 A.D.), and the Ming Idition 1601 A,D.). Although the pre- sent translation was based on the Yuas text, with which the translators have been faniliar for many years, 1t has been compared throughout with the Kao-Ii Idition (Taisbo 276), and an appendix of the variations is added at the end.

Ka is a one movement composition for chamber orchestra consisting of three sections. The work's harmonic, melodic and rhythmic materials are derived from the Chinese I Ching ("Book of Changes"). The middle section was composed with the aid of a computer program written by the composer. The program generated the interval sequence arrays forming the harmonic basis for the piece. Ka is scored for flute, oboe, B𝄬 clarinet, bassoon, French Horn, trumpet, trombone, three percussionists, violin, viola, cello and double bass. The score is 62 pages with a 39 page analysis preceding the score. Ka has a duration of approximately 10 minutes with no pauses between sections.

I Ching, a Chinese classic which contains more than three thousand years' history, is the most valuable Chinese cultural treasure. I Ching includes not only philosophical ideas, but military thoughts as well. Studying such military philosophy in I Ching can effectively prevent the war from happening.

Submitted by MARILIA GABRIELA MALAVOLTA null (mariliamalavolta@yahoo.com.br) on 2016-06-27T13:23:11Z No. of bitstreams: 1 M. Malavolta Pinho -Tese - Estudos Lit. - 2016.pdf: 3213369 bytes, checksum: ae28473129bffa19f7ff653fe6a26ad7 (MD5) / Approved for entry into archive by Ana Paula Grisoto (grisotoana@reitoria.unesp.br) on 2016-06-27T13:59:40Z (GMT) No. of bitstreams: 1 pinho_mgm_dr_arafcl.pdf: 3213369 bytes, checksum: ae28473129bffa19f7ff653fe6a26ad7 (MD5) / Made available in DSpace on 2016-06-27T13:59:40Z (GMT). No. of bitstreams: 1 pinho_mgm_dr_arafcl.pdf: 3213369 bytes, checksum: ae28473129bffa19f7ff653fe6a26ad7 (MD5) Previous issue date: 2016-04-26 / Fundação de Amparo à Pesquisa do Estado de São Paulo (FAPESP) / O presente trabalho visa a propor que o ato narrativo de GH em A paixão segundo GH (1964), romance de Clarice Lispector, possui dimensão mística capaz de atestar uma apropriação intuitiva e estética, por parte da escritora, de prerrogativas do I Ching, o Livro das Mutações – grande repositório da cultura e sabedoria chinesas. Suas proposições argumentativas em torno deste eixo visam a incidir em espaços vazios (plenos de sentido) deixados pela crítica de Benedito Nunes. Com isto, espera-se que tais proposições agreguem novas possibilidades de leitura a alguns pontos levantados pelo acurado trabalho crítico empreendido por Nunes (dos quais aqui se destaca o pathos da escrita) e a metáforas ou códigos ficcionais empregados por Clarice, no que diz respeito, essencialmente, ao trabalho com a linguagem tal como empregado ou idealizado pela escritora frente à representação de uma realidade vivida, sentida ou intuída. Afluentes deste percurso são as imagens da Aderência aqui singularizada como um importante componente da poética clariciana. Confluentes deste percurso são as significativas relações diretas e indiretas, lineares e não lineares, em torno de Clarice Lispector, Benedito Nunes, a escrita ideogrâmica e o Clássico chinês das mutações. / The aim of this work is to propose that the narrative act of G.H. in Passion According to G.H. (1964), a novel by Clarice Lispector, features a mystical dimension which stands for the author’s intuitive and aesthetic appropriation of prerogatives found in I Ching, the Book of Changes – a great repository of Chinese culture and wisdom. The work’s argumentative proposition revolving around this core shall focus on empty spaces (full of meaning) left by Benedito Nunes’ criticism. As a result, it is expected that these propositions add new reading possibilities to some issues pointed out by the thorough critical work developed by Nunes (particularly the pathos of writing), as well as to metaphors and fictional codes used by Clarice, essentially regarding the work with language as used or devised by the writer in face of the representation of an experienced, felt or sensed reality. Contributions to this track are the images of Adherence singled out here as a major component of Lispectorian poetics. Convergences with this track are the significant direct and indirect, linear and non-linear relationships around Clarice Lispector, Benedito Nunes, ideogramic writing and the Chinese Classic of changes. / FAPESP: 2012/17156-0

當前組織可謂處在一個「變動的年代」，大至政府，小到企業，絕大多數組織無不戮力實踐各種形式的變革運動，然而，根據近來統計數字顯示，多數的變革並未能達成其預期目標，深究其因，主要乃在於組織缺乏具備認識變遷及其層面的心智模式，也就是本文所謂的變遷邏輯（Logics of change）。 變遷邏輯係指組織對變遷議題所持的深層基本假定，它提供一種認知圖象（Cognitive map），持續地引導組織有意識或無意識地依循著本身的假定，解釋與認知浮現於組織內外的種種情境與現象，作出變遷過程中的各項抉擇。然而，變遷邏輯常被組織視為理所當然而未予重新檢視，此種對於變遷根本性問題的忽視，往往造成組織處理變遷問題的盲點或是箝制了組織的未來發展性。因此，本文藉由探討與檢閱相關研究，對變遷邏輯理論作系統性的歸納，凸顯吾人應以反思批判的態度來面對組織的變遷。 相對於現有之變遷邏輯相關論述，作為一部中國自古流傳至今的「變經」（The Book of Changes）——《易經》，其所提供吾人的變遷世界觀，對於身處日新月異環境中的組織而言，深具開放而不落伍的啟示價值。本文藉由援引《易經》「長於變」的思想精華，與「變遷邏輯」理論相互印證與結合，試圖建構出可為之依循的常道，提供組織一個以簡御繁的全觀性架構，來面對組織的實質變遷問題。是以，本文嘗試從剖析《易經》哲學四項變化律則作為起始，結合列舉的變遷邏輯理論類型，建構出「辯證與陰陽」、「線性與循環」、個體與整體」、「混沌與和諧」等四種層面的討論，驅使吾人重新以「陰陽變化」、「循環變化」、「整體變化」、「和諧變化」的思考角度去看待組織的變遷世界。 目 次 第一章 緒論……………………………………………1 第一節 研究動機與目的…………………………………………2 第二節 研究範圍、方法與限制…………………………………6 第三節 研究架構與流程…………………………………………9 第二章 變遷邏輯概念分析…………………………15 第一節 變遷邏輯的背景系絡…………………………………15 第二節 變遷邏輯的意涵………………………………………18 第三節 變遷邏輯的重要性……………………………………22 第四節 變遷邏輯的理論類型…………………………………27 第三章 易經哲學與變遷…………………………….47 第一節 易經哲學體系概觀……………………………………47 第二節 易經哲學與變遷議題的關聯性………………………55 第三節 易經「變」的思想特質…………………………………61 第四章 易經觀點的組織變遷邏輯………………….73 第一節 辯證與陰陽變遷邏輯…………………………………73 第二節 線性與循環變遷邏輯…………………………………83 第三節 個體與整體變遷邏輯…………………………………95 第四節 混沌與和諧變遷邏輯………………………………105 第五章 結論…………………………………………119 第一節 研究回顧：變與常的矛盾與整合……………………120 第二節 未來展望：順天應人的變遷哲學……………………124

The ancient Chinese I Ching, the Book of Changes, and the philosophy of the German philosopher Friedrich Nietzsche (1844-1900) both assert that the universe exists in a state of change. The I Ching, originally a book of divination, illustrates the changing phenomena of the natural world in terms of sixty-four hexagrams, which are figures composed of six lines  yielding and firm lines, representing actual conditions and relationships existing in the world and caused by the interplay between two primordial forces, yin and yang. The I Ching shows that on the macro level the Tao works in the universe, in heaven and on earth, and on the micro level it applies to man. The I Ching teaches harmony with Tao and its power (natural law and moral law), so that its reader may take appropriate action in any given situation with reference to the hexagrams and their appended judgments as revealed by the oracle. Nietzsche, however, regards the world as the Will to Power, ‘a monster of energy’, like a storming and flooding ocean eternally changing, where harmony and order seems impossible. His mouthpiece, Zarathustra, who teaches the Übermensch, encourages a war-like attitude towards life. Zarathustra’s second metamorphosis of an evolving spirit, the warrior lion, marks the difference between the Nietzschean Übermensch and the Chinese sage who attains harmony and balance within and without, a mysterious union with heaven. Zarathustra’s third metamorphosis, a playing child, creates itself as its own ‘bridge’ through a process of self-overcoming, whereas the I Ching indicates order to be the ‘bridge’ over chaos, the order of the human world being expressed in the five cardinal relationships. Whereas the I Ching advises its reader to follow their own nature and fate in order to lead a harmonious moral life, Nietzsche’s Übermensch is ‘the annihilator of morality’ and paradoxically ‘the designation of a type of supreme achievement’ (EH Books 1). With his idea of the Übermensch, Nietzsche indicates that morality is a pose (BGE 216). He seeks to make us become aware that we should invent our own virtue and create our own way in order to become what we are. He criticizes Christian morality, calling himself ‘the first immoralist’. His shocking approach attempts to make us become aware of the possibility that a ‘noble morality’ and ‘higher moralities’ ought to be possible. His Übermensch represents such a higher mode of existence. Zarathustra also teaches the doctrine of eternal recurrence, implying that moment is eternity, changelessness within change. Multifarious manifestations are the expression of the Tao. Everything is interconnected and interdependent. Whereas ordinary men see the continuity of phenomena as real, enlightened beings are aware of the transitory and illusive nature of the self and all things. The Nietzschean Übermensch embodies the characteristics of an enlightened being, a Buddha or Bodhisattva in Buddhist terms, characteristics such as wisdom and compassion. Therefore, the practice of the Bodhisattva is explored as a feasible way for actualizing the Nietzschean hypothetical Übermensch. / Thesis (DPhil)--University of Pretoria, 2009. / Philosophy / unrestricted

本文共分為九章，三十節。首先點出《東坡易傳》的哲學義理概要及其研究價值，由當時時代背景探究《東坡易傳》興起之源由，進而討論時代背景，瞭解其政治因素對學術思想的影響，從三蘇的思想流變到洛蜀黨爭等。 本論文涉及面向包括《東坡易傳》的架構及其內涵、特色，分析蘇軾在《東坡易傳》對〈序卦〉的強調以及對〈雜卦〉的修訂，在《東坡易傳》的思想內涵，討論其儒、道、佛貫穿其中之思想特色，並做一綜述性的小結。而後針對《東坡易傳》卦爻的解釋方法闡述。在五、六、七章分別討論探討《東坡易傳》的宇宙觀、價值觀以及美學三大方面，可以說這三大方面為哲學探討的核心問題，所在這三個章節裡面，分別以宇宙觀、價值觀及美學為主軸，探討幾個重要的觀念。宇宙觀的部分包括其形上思想及「道」，分別論述幾個形上概念在卦爻中出現的情況以及其義理的分析。第六章的價值論即是指中國人所注重的傳統人倫，包括人生哲學、社群生活、家庭、社會、國家等等，本章亦是提出幾個概念作為一主軸思考深入探析，從其心性問題進而討論宋儒注重的性命問題。在價值觀的部分首先會說明宋以前的心性說，然後由蘇軾對前代學者的批評發現其中心思想，批評之後在進而說明《東坡易傳》對「性」論觀點，在美學的部分，第七章乃由《東坡易傳》發現蘇軾這樣一個文學氣質蓋天下的大家，敢批評吳道子，善為文人畫、書法自成一格，為北宋四大家之一，知音律、曉醫藥，堪稱吾所不學無所不能無所不見，對美學思想的把握及闡發。此三個章節的預期效果是希望由宇宙觀、價值觀到美學之間的環節，探討《東坡易傳》對生活世界、對天下萬物的一種生生不息的態度。 最後以時代點來作為一檢視標準，將蘇軾的觀點與宋代的同時代的學者比較，例如程頤以及南宋的朱熹，並由其中分歧之處作交互評論，藉以發揮了解其不同的涵義。本論文展望性之角度重新審視《東坡易傳》，一方面探究《東坡易傳》思想的內在困難與種種問題、一方面總結《東坡易傳》的特色與影響，另一方面討論的是《東坡易傳》之發展及其後世價值。

隨著資訊技術的進步，各種史料文本的數位化工作已經處理完成，運用資訊技術於史料文本分析的研究日益增加。本研究以詞頻分析與社會網路分析為主軸，對於古代《易經》爻辭的文字進行多元化的觀察，本研究首先以詞頻分析探討《易經》爻辭字詞頻率的觀察，再利用《易經》爻辭位置資訊建構成各個社會網路結構，對每個社會網路結構運算各項社會網路指標數據，最後將實驗結果與過往《易經》爻辭的論點做印證與對照，期望對於《易經》爻辭之分析，有更多元性的客觀研究觀察。本研究提供了一個分析《易經》爻辭的新面向，也可供未來研究者對於其他古文研究作參考。 / With advances in information technology, digitization of various historical text has been completed.The study of historical text analysis by using information technology is in-creasing daily.In this paper, we used word frequency analysis and social network analy-sis in the I-Ching line statements.First, we used word frequency analysis in I-Ching line statements,using N-gram and TF-IDF technique analysis word frequency.Second, we constructed social network structure by I-Ching line statements position infor-mation,calculating several social network analysis indicator on each network.We com-pared our experiment results with some existing I-Ching theory, expecting to get more objective results and more diverse analysis for the I-Ching line statements. We not only provided a new perspective to study I-Ching line statements but also expected to help other researchers to study different historical text.

<p>Syftet med arbetet är att ge en generell presentation av Den gyllene blommans hemlighets innehåll och funktion samt introducera två olika kommentarer och synliggöra deras specifika synsätt. De generella frågorna jag har ställt mig är följande: Vad är textens innehåll? På vilka filosofiska grunder vilar metoden? Vilka är de viktigaste skillnaderna mellan Jungs och Clearys kommentarer?</p><p>Wilhelm var den person som hittade texten och som först översatte den till ett västerländskt språk år 1928. Han har både översatt och kommenterat bl. a. I Ching, Den gyllene blommans hemlighet, Tao te king mm. och därmed var han insatt i att göra Kinas själsliga skatter åtkomliga för Europa. Då var Europa fortfarande nybörjare i förståelsen av Österlandets visdom och de kristna formerna och aspekterna påverkade hans uppfattning om den. Dogma och känsla stred med varandra i honom “vilken i hans fall tog sig uttryck som en konflikt mellan väst och öst“, konstaterade Jung. Detta tvivel påverkade också Jung själv som beundrade Österlandets stora filosofer – som han benämnde dem – men han hade en oförsynt syn på deras metafysik. Jung har studerat alkemiska verk tidigare men han har själv påstått att “först genom texten i Den gyllene blomman har alkemins väsen kommit närmare“ .</p><p>Denna text - som heter T'ai I Chin Hua Tsung Chih (Den gyllene blommans hemlighet) tillsammans med Hui Ming Ching (Medvetandets och livets bok) - är en samling av ett slags aforismer och innehåller förklaringar - med suggestiva, esoteriska terminologier - av praktisk betydelse som behandlar de alkemistiska (ev. fysiologiska) processerna. Dessa framförda tekniker antyder varken hjälp ifrån eller närvaro av en gudom eller gudomlig kraft, istället är det insiktens ljus som ger en direkt upplysning till utövaren. Med i texten finns även en ganska detaljerad beskrivning av faror och villovägar som väntar på den ouppmärksamme praktikanten.</p><p>Det blev klart för Jung “att alkemin i symbolisk och allegorisk form i själva verket beskriver människans andliga mognad“ och att denna mognadsprocess förbinder människan med livets andliga dimensioner och hjälper henne att finna Självet, det gudomliga inom henne. Denna inre erfarenhet av “förening med det gudomliga“ var enligt Jung det mest värdefulla och viktigaste målet i livet. Därför försökte Jung i sin moderna psykoterapi ge en högre religiös bakgrund vid avlägsnandet av konfliktorsaken. Enligt Jungs tolkning omskapar och genererar den gyllene blommans metod kroppens energi för att, å ena sidan, människan ska kunna komma ur olika själsliga tillstånd som hon blivit fångad i (Projektion, Skuggan, Personan, Animus-Anima), och å andra sidan för att kunna nå fram till något hon var avskuren ifrån (det gudomliga Självet).</p>

Syftet med arbetet är att ge en generell presentation av Den gyllene blommans hemlighets innehåll och funktion samt introducera två olika kommentarer och synliggöra deras specifika synsätt. De generella frågorna jag har ställt mig är följande: Vad är textens innehåll? På vilka filosofiska grunder vilar metoden? Vilka är de viktigaste skillnaderna mellan Jungs och Clearys kommentarer? Wilhelm var den person som hittade texten och som först översatte den till ett västerländskt språk år 1928. Han har både översatt och kommenterat bl. a. I Ching, Den gyllene blommans hemlighet, Tao te king mm. och därmed var han insatt i att göra Kinas själsliga skatter åtkomliga för Europa. Då var Europa fortfarande nybörjare i förståelsen av Österlandets visdom och de kristna formerna och aspekterna påverkade hans uppfattning om den. Dogma och känsla stred med varandra i honom “vilken i hans fall tog sig uttryck som en konflikt mellan väst och öst“, konstaterade Jung. Detta tvivel påverkade också Jung själv som beundrade Österlandets stora filosofer – som han benämnde dem – men han hade en oförsynt syn på deras metafysik. Jung har studerat alkemiska verk tidigare men han har själv påstått att “först genom texten i Den gyllene blomman har alkemins väsen kommit närmare“ . Denna text - som heter T'ai I Chin Hua Tsung Chih (Den gyllene blommans hemlighet) tillsammans med Hui Ming Ching (Medvetandets och livets bok) - är en samling av ett slags aforismer och innehåller förklaringar - med suggestiva, esoteriska terminologier - av praktisk betydelse som behandlar de alkemistiska (ev. fysiologiska) processerna. Dessa framförda tekniker antyder varken hjälp ifrån eller närvaro av en gudom eller gudomlig kraft, istället är det insiktens ljus som ger en direkt upplysning till utövaren. Med i texten finns även en ganska detaljerad beskrivning av faror och villovägar som väntar på den ouppmärksamme praktikanten. Det blev klart för Jung “att alkemin i symbolisk och allegorisk form i själva verket beskriver människans andliga mognad“ och att denna mognadsprocess förbinder människan med livets andliga dimensioner och hjälper henne att finna Självet, det gudomliga inom henne. Denna inre erfarenhet av “förening med det gudomliga“ var enligt Jung det mest värdefulla och viktigaste målet i livet. Därför försökte Jung i sin moderna psykoterapi ge en högre religiös bakgrund vid avlägsnandet av konfliktorsaken. Enligt Jungs tolkning omskapar och genererar den gyllene blommans metod kroppens energi för att, å ena sidan, människan ska kunna komma ur olika själsliga tillstånd som hon blivit fångad i (Projektion, Skuggan, Personan, Animus-Anima), och å andra sidan för att kunna nå fram till något hon var avskuren ifrån (det gudomliga Självet).