Depuis le début des années 2010, le terme de « quotidien » remplace celui de « banlieue » dans certains discours politiques pour désigner les gares ferroviaires de proximité en Île-de-France. Contrairement aux « quartiers sensibles » ou aux « agglomérations », cette expression des « gares du quotidien » se présente a priori bien plus comme un nouvel élément de langage dans l’air du temps que comme une catégorie politique ou administrative installée. Néanmoins, celle-ci apparaît dans le débat public à un moment particulier, en creux du projet de Grand Paris Express, comme précipitée par un certain nombre d’acteurs aux stratégies et idéaux a priori convergents, et s’accompagne d’une vague de travaux assez inédite dans les gares de ces réseaux. De plus, le « quotidien » ne saurait renvoyer aux mêmes images ni aux mêmes valeurs que la « banlieue ». En cela, cette substitution ne saurait être fortuite. À partir d'une analyse des représentations véhiculées par différentes formes de récits d’acteurs d’une part, et d’une exploration des gares et des projets dont elles font l’objet dans le territoire de la Seine Aval d’autre part, cette thèse entend dévoiler les ruptures qui autorisent l’émergence des « gares du quotidien » comme nouvelle catégorie du Grand Paris, les significations qui la traversent, et les transformations auxquelles elle engage. Son ambition est ainsi de discuter plus largement les fonctions imaginaires de la catégorisation dans la fabrique des espaces urbains. Ce faisant, ce travail propose une relecture de l’histoire contemporaine de l’aménagement francilien à travers la lentille du « quotidien », et révèle sous cet angle certains basculements dans le rapport des acteurs du transport et de l’urbanisme à la « banlieue » et à ses habitants, mais aussi dans les segmentations professionnelles et les rapports de force en présence / The beginning of the years 2010s saw a terminological shift within political discourses: railway stations in the Île-de-France region, previously designated as ‘suburban stations’, increasingly became known as ‘everyday life stations’. Unlike other trending expressions such as ‘sensitive neighbourhoods’ or ‘agglomerations’, this expression does not relate to a well-identified political or administrative category. Nonetheless, it appears in public debate at a peculiar moment, in the context of the Greater Paris (Grand Paris) project, as if it were precipitated by a wide array of actors sharing conveying ideals and strategies. It is also accompanied by important work in the stations of these networks. As a result, this substitution cannot be incidental, and the term ‘everyday life’ indeed refers to imaginaries that differ substantially from the previously used adjective – ‘suburban’. By analysing the representations conveyed by different forms of stakeholders’ narratives, and by exploring stations and the urban projects they are part of in the Seine Aval territory, this dissertation seeks to unravel the fractures and discontinuities that allow for the emergence of ‘everyday life stations’ as a new category of the Greater Paris, its interweaving meanings, and the way in which it renews the materiality of spaces. Its ambition is thus to discuss more broadly the imaginary functions of categorisation in urban fabric. In doing so, the work offers a new reading grid for the contemporary history of planning in the Île-de-France region. By looking through the lens of ‘everyday life’, it uncovers a number of shifts in the relationships between actors in the transportation and urban planning sectors, with suburban areas and their inhabitants. This approach is also insightful for the assessment of professional segmentations and power relations at work

La fée, créature de synthèse sortie du fond des âges, héritière des figures de la mythologie gréco-romaine et des divinités païennes du Moyen Âge, se trouve au cœur de la création artistique chez les auteurs du XIXe siècle comme Jules Barbey d’Aurevilly (1808-1889). En effet, ce dernier met en scène d’étranges personnages féminins, dotés de grands pouvoirs et qui semblent, par leurs traits énigmatiques, s’apparenter à la fée médiévale, sœur par excellence de la Parque romaine et de la Moire grecque. Car, aussi bien dans L'Ensorcelée (1854), Un Prêtre marié (1864) que dans Une Vieille Maîtresse (1851), pour ne citer que ces trois exemples, la nature érotique des êtres féeriques paraît se combiner à leur essence prophétique et divinatoire. Ce travail,qui porte sur les aspects les plus significatifs de la fée dans les œuvres romanesques de Barbey à savoir l'érotisme et la divination, s’articule autour de trois parties : la première, intitulée peinture de la fée, dresse une typologie en se fondant sur les figures matricielles de la fée marraine et de la fée amante ; la deuxième, l'univers de la fée, se propose d’analyser l’espace ou l'univers sulfureux dans lequel se meut cet être énigmatique. Cette poétique des lieux vise à rendre perceptible l’illusion du surnaturel et du merveilleux savamment orchestrée par l’auteur, qui brouille le cadre spatio-temporel du récit en usant d’une technique polyphonique où se mêlent plusieurs points de vue ou une multitude d’instances narratives ; la dernière,la symbolique de la fée, met en exergue la finalité romanesque des avatars de la fée aussi bien dans l'imaginaire aurevillien que dans la fiction littéraire au XIXe siècle.Cette étude s’efforce de suivre une perspective qui tient compte à la fois de la richesse des procédés techniques et de la profondeur thématique de l’œuvre de Barbey. / The fairy, a hybrid creature sprung from the depths of time, from greco-roman mythology and the pagan divinities of the Middle Ages, takes center stage in the artistic creation of nineteenth-century authors such as Jules Barbey d’Aurevilly (1808-1889). Indeed, Barbey d’Aurevilly depicts unusual and powerful feminine characters, which seem, because of their enigmatic characteristics, to be related to the medieval fairy, herself a sister of the roman Parcae and greek Moirae. In L'Ensorcelée (1854), as in Un Prêtre marié (1864) and in Une Vieille Maîtresse (1851), among numerous other examples, the erotic nature of fairy-like beings combines with a prophetic and divinatory essence. This study thus addresses these two salient dimensions of the fairy in Barbey’s novels, eroticism and divination. The first section on “Depicting the fairy” establishes a typology based on the matricial figures of the fairy godmother and fairy mistress. Subsequently, the section titled « The universe of the fairy » focuses on space, or the sulfurous universe through which this enigmatic character moves. This analysis of the poetics of space attempts to elucidate Barbey’s orchestrated illusion of the supernatural and the marvelous. The writer blurs the spatio-temporal narrative frame of his novels by means of polyphony, introducing multiple points of view and narrative situations. The last section, « The symbolism of the fairy », points out the novelistic ends to which the avatars of this figure have been put, both in the aurevillian imaginary universe and more generally nineteenth-century literature. Our perspective endeavors to take into account both the wealth of aurevillian narrative technique and thematic depth of his work.

À la charnière des XIIIe et XIVe siècles un long cycle épique s’est constitué autour de Huon de Bordeaux. Ce que la critique appelle la Chanson d’Yde et Olive, pour indiquer la troisième continuation, regroupe en réalité trois unités narratives distinctes, Yde et Olive I, Croissant et Yde et Olive II, consacrées aux aventures de la petite fille et de l’arrière-petit-fils du héros bordelais. Dans ma thèse je propose une nouvelle édition critique, un commentaire et une étude de la réception en Italie de ces textes qui, quoique méconnus, constituent un échantillon représentatif de la plasticité de l’épopée, notamment tardive, puisant dans le même réservoir narratif que les contes, les légendes hagiographiques, les romans et les pièces dramatiques. De plus, Yde et Olive I a sans doute contribué à transmettre la fabuleuse histoire d’Yde au-delà des Alpes, comme en témoignent les cantari d’Antonio Pucci et de Piero de Sienne qui reprennent le même schéma narratif. Ainsi, à la lisière entre oralité et écriture, la Chanson d’Yde et Olive dialogue avec d’autres textes appartenant à des genres et à des langues différents, tout en nourrissant un imaginaire littéraire partagé et en suscitant un questionnement sur l’ordre établi de la société qui entre en résonance avec notre époque qui se dit moderne. / A long epic cycle written at the turn of the 13th and 14th centuries built up the chanson of Huon de Bordeaux. What scholars call the Chanson d’Yde et Olive, to intend the third sequel, unites three different episodes, Yde et Olive I, Croissant and Yde et Olive II, which relate the adventures of the granddaughter and the great-grandson of the hero of Bordeaux. In my thesis, I propose a new critical edition, a commentary and a study of the transmission in Italy of these heretofore unrecognized texts which represent a typical sample of the late chansons de geste. In the 13th and 14th centuries, epic draws from the same narrative patterns as the tales, the hagiographic legends, the novels and the dramas. Furthermore, Yde et Olive I has undoubtedly contributed to transmit Yde’s fabulous history beyond the Alps, as the plot of the Italian cantari of Antonio Pucci and Piero da Siena seems to prove.So at the boundary between orality and writing, the Chanson d’Yde et Olive interacts with several texts belonging to different literary genres, enriches an imaginary which does not know any border, interrogates the established order and finally confronts us with the boundary of male/female divides.

[pt] As invenções tecnológicas ganham terreno em várias áreas da sociedade, auxiliando a pesquisa científica através de desenvolvimento de software e computadores mais ágeis e potentes, que permite sondar as instâncias mais profundas do corpo humano, a fim de prolongar a vida e, também, promover maior qualidade da mesma. A tecnologia também está presente no entretenimento, em forma de jogos e mecanismos capazes de produzir uma realidade virtual. Ultimamente, porém, ela vem se manifestando num diálogo mais próximo com as formas de religiosidade contemporânea. A presente dissertação busca explorar esse diálogo, constante no imaginário tecnológico, através do estudo da cinematografia de ficção científica e de algumas ideologias que circulam no ciberespaço. / [en] Technological inventions are increasingly present in many fields of society, helping scientific research by developing software and more powerful computers, making it possible probe the deepest corners of the human body so as to prolong life and improve its quality. Technology is also present in entertainment, in the form of games and mechanisms that produce a virtual reality. Ultimately, however, it has become more engaged in a dialogue with contemporary religiosity. This thesis explores the dialogue between faith and science as present in the imaginary of technology, through the study of sciencefiction films and some of the ideologies circulating in cyberspace.

<p>Denna studie syftar till att framhålla ett perspektiv på reklambilders symboliska och ontologiska egenskaper. Studien grundar sig i tre informanters egna betraktelser av den inre varseblivning och de känslor som uppdagats då de beskådat reklambilder. Uppsatsen behandlar några av de betraktelser som gjordes av informanterna, och belyser likheter dessa emellan. Vidare sätts betraktelserna i ett nytt perspektiv genom att behandla dem utifrån ett ontologiskt närmande, vilket uppdagar reklambildernas funktion som medel för reflektion, samt för upprätthållandet av en gemensam föreställningsvärld.</p> / <p>This study is an attempt to establish a perspective on the symbolic and ontological features of advertising pictures. The study is based on three informants's own observations of the inner perceptions and emotional states which were experienced while contemplating advertising pictures. The essay contains a presentation of some of the most interesting aspects of the observations made by the informants, and illuminates the similarities between those observations. Further, the observations are put into perspective by applying an ontological approach, which reveals the functioning of advertising pictures as objects for reflection, and as means to maintain a cultural imaginary world.</p>

<p><p>Det blir alltmer viktigt för företag att arbeta tillsammans. Genom att samarbeta blir verksamheterna mer flexibla.  Verksamheter behöver utnyttja sina resurser mer effektivt för att kunna generera värde för de företag som samarbetar. Mer innovativa idéer behövs i dagens recession. I Målerås Glasbruk och Pukeberg fastigheters har nya kreativa strategier skapats. Det de infört är olika typer av samarbeten när de involverade aktörerna är på en och samma plats. Problemet ligger i att det inte är helt klart vilka intäkter, kostnader och värden det är som uppkommer i samarbete. Trots detta gör aktörer initiativ till att samarbeta. Företagsekonomiskt är inte det inte försvarbart. Därför är detta område intressant att belysa.</p></p><p>Syftet med vår uppsats är att analysera, studera och beskriva de olika aktörernas syn på värden, intäkter och kostnader i kreativa näringar genom två jämförande fallstudier av två glasbruksmiljöer.</p><p>Vi valde att göra två fallstudier av två kreativa miljöer. Vi angrep problemet med ett hermeneutiskt synsätt och en abduktiv ansats. Vi använde oss av en kvalitativ undersökningsmetod och har fått en djupare förståelse för aktörernas uppfattning kring intäkter, kostnader och värde som uppstår i samarbete. Data har främst samlats in genom intervjuer, litteratur och vetenskapliga artiklar.</p><p>Det visade sig vara diffust om vilka intäkter, kostnader samt vilka värden samarbete skapar och för vem. Samarbetet i ena fallet är ett relativt nytt koncept där framtiden får utvisa följderna. Intäkter kunde skapas på lång sikt och kostnader var främst pga. resursutnyttjande samt provisionskostnader. I Pukeberg framkom det att lönsamhet hade uppnåtts genom att flera samverkade vilket skapade värde för alla i samarbetet. Resultatet visade att de ekonomiska fördelarna inte alltid lockar till samarbete utan det kan vara andra inre värden. På längre sikt kunde även samhällsnytta skapas. Det framkom även av båda fall att skal och breddfördelar kunde uppnås genom samverkan.</p> / <p>It´s becoming more and more important for companies to work together. By cooperating, activities become more flexible. Activities need to use their resources more effectively to generate value for companies that cooperate. More innovative ideas are needed in today's recession. In Maleras Glassworks and Pukeberg property have new creative strategies been created. They introduce different types of cooperation when they involve the actors at the same location. The problem is that it is not entirely clear what revenues, costs and values that are generated in the cooperation. Despite this, are the players the one who initializing to cooperate. At an economically point of view is this not justifiable. That is why this area is interesting to highlight.</p><p>The aim of our thesis is to analyze, describe and study how different stakeholders look at the different values, income and expenses in the creative industries by comparative case studies of two glassworks environments.</p><p>We chose to make two case studies of two creative environments. We attacked the problem with a hermeneutic approach and an abductive reasoning. We used a qualitative research method and have gain a deeper understanding of operators' perception on revenues, costs and value created in cooperation. Data was mainly collected through interviews, literature and scientific articles.</p><p>It turned out to be vague about the revenue, expenses, and which values cooperation creates and to whom. Cooperation in one case is a relatively new concept in which the future will tell the consequences. Revenues could be created in the long term, and costs were mainly because of resources and commission costs. The other case revealed that profitability had been achieved by several combined, creating value for all of the cooperation. The results showed that the economic benefits do not always attract the cooperation it can be other internal values. In the long term could social benefits been created. In both cases could economies of scale and economies of scope been achieved with collaboration.</p>

<p>An inquiry into the post-war European aesthetic and political landscape should take the international organization Unesco’s colour reproductions and travelling exhibitions of paintings into consideration. In these, the organization implements André Malraux’ idea of the “imaginary museum” as a framework for a future cosmopolitical, aesthetic (and utopian) community. During the late 1940’s, the Swedish government also discusses the need for raising an “aesthetic awareness” amongst their citizens as a consequence to a poor knowledge in the fine arts. In short, there is a poor developed sensibility amongst the Swedish people. An aesthetic (re)shaping has political consequences since it concerns the sensibility of the political subject and his or hers ability to partake in a political order. The issue at hand is how these re-shapings are constituted and further developed, i.e. how these create new ways of sensing and new forms for the political subject. Or, in the stance of Unesco: the cosmopolitical subject.</p><p>The international organization Unesco has its roots in the early 20th century. The making of the organization – both its birth and bureaucratic constitution – coincides with an emergent information society. Radio, colour-photography, television and film all defy boundaries in some way. These media re-organized time, space and perception, changing the awareness of the other. These media linked the world together in the following logic: same time, but different place. The work that Unesco undertook came to revolve around these media and this logic, especially since Unesco furthered Malraux’s imaginary museum. Unesco’s constitution describes the origins of conflict as residing in man’s mind and promotes the free flow of ideas by word and image. New media would act in an enlightening way and play a significant role in making the organizations dream of a global unity come true. This thesis describes art’s function in Unesco’s attempt to bring this utopia to life.</p> / <p>En undersökning av efterkrigstidens estetiska och politiska landskap bör ta hänsyn till den internationella organisationen Unesco:s kataloger och vandringsutställningar med färgreproduktioner. Organisationen implementerar i dessa André Malrauxs ”imaginära museum” som en tankemodell för en framtida kosmopoltisk, estetisk (och utopisk) gemenskap. Under det sena 1940-talet diskuteras också i Sverige behovet av ”estetisk fostran” som en konsekvens av en estetisk obildning, en illa utvecklad sensibilitet hos det svenska folket. En estetisk (om)bildning har en politisk innebörd såtillvida att det rör det politiska subjektets förnimmande och hans eller hennes förmåga att vara delaktig i en politisk ordning. Frågan är hur ovan nämnda ombildningar konstitueras och utvecklas, hur dessa kan alstra nya sätt att förnimma eller ge upphov till nya former för den politiska subjektiviteten. Eller för Unesco:s räkning: den kosmopolitiska subjektiviteten.</p><p>Den internationella organisationen Unesco har rötter i det tidiga 1900-talet. Organisationens konstitution – dess födelse och författning – sammanfaller med ett framväxande informationssamhälle. Radion, färgfotografiet, televisionen och filmen trotsar på olika sätt gränser. Den omordning av tid, rum och perception som dessa medier medgav, gav en ny medvetenhet om den andre. Medierna knöt samman världen enligt logiken: samtidigt, men på olika platser. Unesco:s arbete kom på olika sätt att kretsa kring dessa medier och denna logik, särskilt som man vidareutvecklade Malrauxs imaginära museum. Unesco:s konstitution beskriver konflikters inre härkomst och uttrycker en vilja att låta idéer flöda fritt över nationsgränser med hjälp av ord och bild. De nya medierna kunde verka upplysande och skulle spela en framträdande roll i organisationens förverkligande av sin dröm om en världspolitisk enhet. Denna uppsats beskriver konstens plats i Unesco:s försök att förverkliga denna utopi.</p>

An inquiry into the post-war European aesthetic and political landscape should take the international organization Unesco’s colour reproductions and travelling exhibitions of paintings into consideration. In these, the organization implements André Malraux’ idea of the “imaginary museum” as a framework for a future cosmopolitical, aesthetic (and utopian) community. During the late 1940’s, the Swedish government also discusses the need for raising an “aesthetic awareness” amongst their citizens as a consequence to a poor knowledge in the fine arts. In short, there is a poor developed sensibility amongst the Swedish people. An aesthetic (re)shaping has political consequences since it concerns the sensibility of the political subject and his or hers ability to partake in a political order. The issue at hand is how these re-shapings are constituted and further developed, i.e. how these create new ways of sensing and new forms for the political subject. Or, in the stance of Unesco: the cosmopolitical subject. The international organization Unesco has its roots in the early 20th century. The making of the organization – both its birth and bureaucratic constitution – coincides with an emergent information society. Radio, colour-photography, television and film all defy boundaries in some way. These media re-organized time, space and perception, changing the awareness of the other. These media linked the world together in the following logic: same time, but different place. The work that Unesco undertook came to revolve around these media and this logic, especially since Unesco furthered Malraux’s imaginary museum. Unesco’s constitution describes the origins of conflict as residing in man’s mind and promotes the free flow of ideas by word and image. New media would act in an enlightening way and play a significant role in making the organizations dream of a global unity come true. This thesis describes art’s function in Unesco’s attempt to bring this utopia to life. / En undersökning av efterkrigstidens estetiska och politiska landskap bör ta hänsyn till den internationella organisationen Unesco:s kataloger och vandringsutställningar med färgreproduktioner. Organisationen implementerar i dessa André Malrauxs ”imaginära museum” som en tankemodell för en framtida kosmopoltisk, estetisk (och utopisk) gemenskap. Under det sena 1940-talet diskuteras också i Sverige behovet av ”estetisk fostran” som en konsekvens av en estetisk obildning, en illa utvecklad sensibilitet hos det svenska folket. En estetisk (om)bildning har en politisk innebörd såtillvida att det rör det politiska subjektets förnimmande och hans eller hennes förmåga att vara delaktig i en politisk ordning. Frågan är hur ovan nämnda ombildningar konstitueras och utvecklas, hur dessa kan alstra nya sätt att förnimma eller ge upphov till nya former för den politiska subjektiviteten. Eller för Unesco:s räkning: den kosmopolitiska subjektiviteten. Den internationella organisationen Unesco har rötter i det tidiga 1900-talet. Organisationens konstitution – dess födelse och författning – sammanfaller med ett framväxande informationssamhälle. Radion, färgfotografiet, televisionen och filmen trotsar på olika sätt gränser. Den omordning av tid, rum och perception som dessa medier medgav, gav en ny medvetenhet om den andre. Medierna knöt samman världen enligt logiken: samtidigt, men på olika platser. Unesco:s arbete kom på olika sätt att kretsa kring dessa medier och denna logik, särskilt som man vidareutvecklade Malrauxs imaginära museum. Unesco:s konstitution beskriver konflikters inre härkomst och uttrycker en vilja att låta idéer flöda fritt över nationsgränser med hjälp av ord och bild. De nya medierna kunde verka upplysande och skulle spela en framträdande roll i organisationens förverkligande av sin dröm om en världspolitisk enhet. Denna uppsats beskriver konstens plats i Unesco:s försök att förverkliga denna utopi.

Det blir alltmer viktigt för företag att arbeta tillsammans. Genom att samarbeta blir verksamheterna mer flexibla.  Verksamheter behöver utnyttja sina resurser mer effektivt för att kunna generera värde för de företag som samarbetar. Mer innovativa idéer behövs i dagens recession. I Målerås Glasbruk och Pukeberg fastigheters har nya kreativa strategier skapats. Det de infört är olika typer av samarbeten när de involverade aktörerna är på en och samma plats. Problemet ligger i att det inte är helt klart vilka intäkter, kostnader och värden det är som uppkommer i samarbete. Trots detta gör aktörer initiativ till att samarbeta. Företagsekonomiskt är inte det inte försvarbart. Därför är detta område intressant att belysa. Syftet med vår uppsats är att analysera, studera och beskriva de olika aktörernas syn på värden, intäkter och kostnader i kreativa näringar genom två jämförande fallstudier av två glasbruksmiljöer. Vi valde att göra två fallstudier av två kreativa miljöer. Vi angrep problemet med ett hermeneutiskt synsätt och en abduktiv ansats. Vi använde oss av en kvalitativ undersökningsmetod och har fått en djupare förståelse för aktörernas uppfattning kring intäkter, kostnader och värde som uppstår i samarbete. Data har främst samlats in genom intervjuer, litteratur och vetenskapliga artiklar. Det visade sig vara diffust om vilka intäkter, kostnader samt vilka värden samarbete skapar och för vem. Samarbetet i ena fallet är ett relativt nytt koncept där framtiden får utvisa följderna. Intäkter kunde skapas på lång sikt och kostnader var främst pga. resursutnyttjande samt provisionskostnader. I Pukeberg framkom det att lönsamhet hade uppnåtts genom att flera samverkade vilket skapade värde för alla i samarbetet. Resultatet visade att de ekonomiska fördelarna inte alltid lockar till samarbete utan det kan vara andra inre värden. På längre sikt kunde även samhällsnytta skapas. Det framkom även av båda fall att skal och breddfördelar kunde uppnås genom samverkan. / It´s becoming more and more important for companies to work together. By cooperating, activities become more flexible. Activities need to use their resources more effectively to generate value for companies that cooperate. More innovative ideas are needed in today's recession. In Maleras Glassworks and Pukeberg property have new creative strategies been created. They introduce different types of cooperation when they involve the actors at the same location. The problem is that it is not entirely clear what revenues, costs and values that are generated in the cooperation. Despite this, are the players the one who initializing to cooperate. At an economically point of view is this not justifiable. That is why this area is interesting to highlight. The aim of our thesis is to analyze, describe and study how different stakeholders look at the different values, income and expenses in the creative industries by comparative case studies of two glassworks environments. We chose to make two case studies of two creative environments. We attacked the problem with a hermeneutic approach and an abductive reasoning. We used a qualitative research method and have gain a deeper understanding of operators' perception on revenues, costs and value created in cooperation. Data was mainly collected through interviews, literature and scientific articles. It turned out to be vague about the revenue, expenses, and which values cooperation creates and to whom. Cooperation in one case is a relatively new concept in which the future will tell the consequences. Revenues could be created in the long term, and costs were mainly because of resources and commission costs. The other case revealed that profitability had been achieved by several combined, creating value for all of the cooperation. The results showed that the economic benefits do not always attract the cooperation it can be other internal values. In the long term could social benefits been created. In both cases could economies of scale and economies of scope been achieved with collaboration.

This study focuses on the booking agencies in Sweden and their point of view on the reality with a focal point from the mass media perspective, which says that they have become rather wealthy because of the changes within the music business. The mass media describes the booking agencies situation as golden because of the economical and technological changes that more or less have paralysed the record industry. The study is performed with a qualitative approach and is based on interviews with relevant individuals from eight different Swedish booking agencies. These individuals have been chosen to match as many different segments in the booking agency business as possible. On account of the qualitative approach it is difficult to generalize the conclusion of the study. We have nevertheless noted some tendencies that the technological development has had a strong impact on the everyday situations for the booking agencies. These will be presented in chapter five.