Syftet med denna studie är att synliggöra hur lärare undervisar i folkmusik. Studien tar både upp förhållningssätt till den gehörstradition som folkmusik bygger på, hur utbildningen har påverkat musiken och vilka konkreta metoder lärare använder i sin undervisning. Bakgrundslitteraturen sätter folkmusik och undervisning i ett historiskt perspektiv och den tidigare forskningen tar upp begrepp som metodik, institutionalisering, gehör och tyst kunskap. Arbetet studeras utifrån ett sociokulturellt perspektiv. För att samla in material till studien har semistrukturerade intervjuer använts och dessa har sedan analyserats tematiskt. I resultatet presenteras lärarnas metodiska tankesätt kring genrespecifika övningar som antingen har utformats på egen hand, utifrån låtar eller utifrån existerande material som har anpassats till genren. Vidare framkommer tankar kring tyst kunskap i en gehörstradition och hur detta ses i relation till utbildning. En folkmusikmetodik som är på väg att formas och utvecklas genom att folkmusiken har tagit plats i utbildningsmiljön är något som diskuteras av respondenterna. Diskussionen tar upp hur nya redskap för lärande utvecklas när musiken hamnar i nya kontexter och vilka redskap lärare tycker är viktiga för lärandet av fiol och folkmusik. / The main goal of this study is to examine the methodology in the teaching of fiddle, used by teachers in traditional music. The study examines the approaches to the tradition of learning music by ear which is central to the teaching of traditional music, how education has affected music and which methods teachers use in their tuition. The background literature sets traditional music and teaching traditional music in a historical perspective. Previous research studies address concepts such as methodology, institutionalization, learning music by ear and silent knowledge. Material for the study is collected through semi-structured interviews. The interviews were transcribed and then analyzed thematically. The result presents the teachers' methodical way of thinking about genre-specific exercises. These have either been designed by themselves, based on tunes or based on existing material that has been adapted to the genre. Furthermore, thoughts emerge about silent knowledge in a learning by ear-tradition and how this is seen in relation to education. A traditional music methodology that is about to be shaped and developed, due to traditional music taking place in the educational environment, is discussed by the respondents. The discussion addresses how new tools for learning develop when the music is put in new contexts and which tools teachers think are important for the learning of fiddle and traditional music.

Studien handlar om ett av mig identifierat fenomen inom den sociala barnavården i Sverige som jag benämnt skyddsuppmaning. Studiens syfte har varit att ta del av socialsekreterares förståelse av skyddsansvaret när barnets vårdnadshavare är skilda och en av dem utgör en risk för barnet. Ytterligare ett syfte har varit att ta del av hur socialsekreterare problematiserar fenomenet skyddsuppmaning. Studien bygger på intervjuer med sex socialsekreterare vid olika socialförvaltningar i landet, som alla arbetar med utredningar enligt socialtjänstlagen gällande barn.  Resultatet visar att socialsekreterare uppfattar att det är vårdnadshavarens skyldighet att skydda barnet och att det är ett beslut som endast vårdnadshavare kan fatta. När socialsekreterare kommunicerar skyddsansvaret med vårdnadshavarna uttalar de sig med olika grader av styrka i sin uppmaning. Socialsekreterare anser att skyddsuppmaning främst vilar på det generella föräldraansvaret som finns angivet i föräldrabalken (1949:381). De problematiserar skyddsuppmaning genom att bland annat ange de känslomässiga påfrestningar som uppstår för vårdnadshavarna, samt att skyddsuppmaning späder på en redan konfliktfylld relation dem emellan.  När intervjumaterialet betraktas i ljuset av teorin kan det förstås som att skyddsuppmaningen blivit institutionaliserad och för givet tagen inom den sociala barnavården, vilket återfinns i Bordieus begrepp doxa. Den låga graden av laglig reglering av skyddsuppmaning gör att det finns få likheter med Webers byråkratiska, rättssäkra modell, men däremot utrymme för socialsekreterarnas överväganden. Det öppnar för normerande inslag som finns inom socialt arbete.  En analys av materialet visar dels att socialsekreterarna implicit beslutar om skyddet med förväntan att vårdnadshavaren verkställer det, dels att det finns en växelverkan mellan socialsekreterarnas styrka i skyddsuppmaningen och vårdnadshavarnas responser. Utifrån det kan skyddsuppmaningen leda till fyra olika typer av intagna positioner hos vårdnadshavarna. Dessa är ”De naturliga”, ”De övertalade”, ”De skrämda” och ”De övergivna”.

This dissertation studies the development of the environmental issue from a discursive perspective. Through an analysis of views on nature and the environment in several NGOs and main political organs, the dissertation tries to explain how a certain view became hegemonic. The analysis pertains to the period between the publication of Silent Spring in 1962 and the introduction of the concept sustainable development by the UN in 1987. From a realistic starting point and with critical discourse analysis (CDA) as its method, the dissertation aims to identify causal powers and mechanisms that have generated and institutionalized the environmental discourse. An analytical model is developed and applied on three levels; a sociolinguistic, institutional, and macrosocial level; which also reflect the methodological progression of the study from description to explanation. The result shows that the discursive practice was hegemonized by a Western view promoting economic growth. This discourse gradually gained ground at the expense of an anti-systemic discourse which posited structural societal changes as the answer to environmental problems. Mechanisms such as the exclusion of some views and actors from common discursive practices were crucial for the process of homogenizing the discourse and developing consensus. Through incorporating that part of the environmental movement which did not fight the dominant economic and political system, the UN turned it into support for its own project, which is part of the process of hegemony. At the same time the environmental objectives of the hegemonic discourse were established in the institutional spheres. The institutionalization of the environmental issue changed the focus from social critique to a question of development and technology, something which helped displace the original critical and partially anti-systemic character of environmental discourse. Through turning the critical and negative account of the situation into a more harmonious and hopeful vision, for instance in terms of sustainable development, a foundation was laid for the later development of ecological modernization. When the hegemonic discourse invested the concept of sustainable development with emphases on progress and economic growth, it encapsulated the environmental issue within the framework of the prevailing social system. / <p>With summary in English and Spanish/Con resumen en inglés y en español</p>