Syftet med denna uppsats är att med utgångspunkt i de diskurser politiskt aktiva personer i Somaliland beskriver studera hur internationella möten påverkar dessa individers välbefinnande utifrån ett pedagogiskt perspektiv. Baserat på dessa diskurser kan studien bidra till en bredare förståelse kring hur kopplingen mellan pedagogik och välbefinnande i internationella samarbeten ser ut och är därför av värde att studera. Frågeställningar som är kopplat till syftet är följande: Vilka faktorer, tolkat utifrån diskurserna, bör internationella möten bygga på för att välbefinnande hos mötesdeltagarna ska uppstå? Utifrån diskurserna, hur bör deltagarna i internationella möten agera utifrån ett pedagogiskt perspektiv för att välbefinnande inom mötesgruppen ska uppstå? Undersökningen i den här studien är av det kvalitiva slaget och bygger på semi-strukturerade intervjuer med öppna frågor. Urvalsgruppen bestod av sex politiskt aktiva personer från Somaliland som är deltagande inom internationella samarbeten. Intervjuerna har analyserats med hjälp av en kvalitativ innehållsanalys och delas upp i olika teman som i detta fall är de diskurser som uppstått. Dessa teman synliggjordes i resultatet som diskurserna status och makt, socialt samspel, kommunikation och interaktion. Resultatet analyserades med hjälp av fyra teorier: Empowerment har uitgångspunkten att varken individer eller samhälle kan uppnå en god hälsa/folkhälsa utan själva kontrollera och styra över de förhållanden som bestämmer över vår hälsa. Samarbetshälsa är en term benämner hur sociala och känslomässiga reaktioner uppstår i interaktion och samarbete med andra. Det sociokulturella perspektivet behandlar hur människor samspelar med varandra redan i början av livet. Rollteorin handlar om hur människors beteenden styrs i sociala sammanhang av olika former av roller som bestäms av individens uppfattningar. Av analysen av resultatet kunde tre stycken grundteman hittas som utgjorde diskurserna och dessa var Status och makt, Socialt samspel, samt Kommunikation och Interaktion. Resultatet visar att informanterna utifrån deras diskurs anser att känsla av egenmakt är av stor betydelse för välbefinnandet. Att samtidigt vara bidragande till utveckling ansågs också vara en punkt för ökat välbefinnande. Resultatet visar en tydlig positiv inverkan av att bidra på den internationella arenan och många informanter talar om respekt och öppen kommunikation som vägen till ett demokratiskt och jämnt fördelande i mötena. Diskurserna visade även att skapandet av goda relationer mellan deltagare i internationella samarbeten kan leda till vänskap vilket är något som informanterna vill uppnå och som i sin tur kan leda till välbefinnande.

Undersökningen går ut på att hitta nya kvalitativa redskap för att utveckla samarbetsformerna inom internationell scenkonst. Arbetet syftar även till att ta reda på hur olika konstnärer samarbetar. Går det att utveckla och effektivisera fysiska möten i internationella utbyten genom att ta fram en ny arbetsmall som minskar konflikter och destruktiva strömningar? Förhoppningen är att ta reda på hur samsyn på bästa sätt kan hittas i en flerkulturell grupp. Jag har i min research intervjuat nationella och internationella respondenter som bl.a. besvarat frågeställningar kring ledarskap, organisation, policydokument, ansökningar. Jag har även tagit del av litteratur för att därigenom finna fler ingångar. Till detta har jag även delgett en del av mina egna erfarenheter kring internationella samarbeten. I studien presenteras en möjlig färdväg som regissörer, producenter eller grupper kan använda sig av när de ingår i internationella eller nationella samarbeten inom scenkonst. Lathunden presenterar hur medlemmarna tillsammans kan minimera konflikter, missuppfattningar eller destruktiva strömningar innan det konstnärliga samarbetet på golvet sätter igång. Det finns idag redan skrivna modeller som givetvis går att implementera på konstnärliga utbyten. Min förhoppning med den här rapporten är att ge ytterligare dimensioner och valmöjligheter för de konstnärer som väljer att gå in i ett internationellt samarbete.

<p>Under året 2006 exporterades krigsmateriel från Sverige för närmare 10,4 miljarder kronor. Mottagarländer av krigsmateriel från Sverige under det året var bland annat Sydafrika, Pakistan och USA.</p><p>Detta kan ses på olika sätt. Vissa ser på detta som ett sätt att bland annat höja Sveriges teknologiska status. Detta, menar dem, bidrar således till att främja en framtida säkerhet för Sverige, vilket är en av huvudriktlinjerna för svensk krigsmaterielexport. Andra aktörer, å andra sidan, ifrågasätter det moraliska i att samarbeta med länder vilka befinner sig i en eller flera väpnade konflikter, vilket strider mot en annan av dessa riktlinjer för denna exportform. De är av den åsikten att fred skapas genom goda internationella relationer och samarbeten, vilka inte inkluderar export av krigsmateriel, och de menar att det faktiska användningsområdet för dessa krigsmateriel är vad som skall stå i fokus.</p><p>Med diskursanalys som verktyg belyser denna uppsats olika aktörers tolkningar och ageranden kring de svenska riktlinjerna för krigsmaterielexport. Att en och samma text ges olika innebörder av olika aktörer, vilket i samband med aktörens inställning till krigsmaterielexport kan få olika konsekvenser, både för Sverige och för världen i sin helhet, är resultatet av denna uppsats.</p>

Under året 2006 exporterades krigsmateriel från Sverige för närmare 10,4 miljarder kronor. Mottagarländer av krigsmateriel från Sverige under det året var bland annat Sydafrika, Pakistan och USA. Detta kan ses på olika sätt. Vissa ser på detta som ett sätt att bland annat höja Sveriges teknologiska status. Detta, menar dem, bidrar således till att främja en framtida säkerhet för Sverige, vilket är en av huvudriktlinjerna för svensk krigsmaterielexport. Andra aktörer, å andra sidan, ifrågasätter det moraliska i att samarbeta med länder vilka befinner sig i en eller flera väpnade konflikter, vilket strider mot en annan av dessa riktlinjer för denna exportform. De är av den åsikten att fred skapas genom goda internationella relationer och samarbeten, vilka inte inkluderar export av krigsmateriel, och de menar att det faktiska användningsområdet för dessa krigsmateriel är vad som skall stå i fokus. Med diskursanalys som verktyg belyser denna uppsats olika aktörers tolkningar och ageranden kring de svenska riktlinjerna för krigsmaterielexport. Att en och samma text ges olika innebörder av olika aktörer, vilket i samband med aktörens inställning till krigsmaterielexport kan få olika konsekvenser, både för Sverige och för världen i sin helhet, är resultatet av denna uppsats.

International military cooperation constitutes a vital part of states’ security policies. However, the aspect of friction in cooperation processes tends to be overlooked. Therefore, the purpose of this study is to shed light on this matter by examining the case of the Swedish Navy’s contribution to EU NAVFOR Operation Atalanta conducted in the waters off Somalia. To identify which frictions and challenges that were prominent during the operation, a qualitative methodological approach based on a theoretical framework by Nora Bensahel were implemented where Six senior officers of the Swedish Navy were interviewed about their experiences in Operation Atalanta. Results suggest that the operation in general was seen as successful but not without challenges. Sources of friction were identified in the form of conflicting national interests among participating nations, coordination efforts of parallel ongoing missions in the area, difficulties in cooperation and exchange with local authorities, as well as in national differences regarding cultural, lingual, and traditional conditions.  Some of these results are likely to be contextually dependent on the circumstances of the specific case of Operation Atalanta. Therefore, further research is required to broaden our understanding of international military cooperation from a military, operational perspective. Nevertheless, results may still make up valuable empirical contribution to such further studies.

Human rights for refugees has proven to be incredibly hard to protect. The problem lies with the fact that it is the individual State that in practise will protect and guarantee human rights. However, states tend to only protect the rights of their own citizens. As refugees often have left the country where they are citizens and are currently residing in a country where they are not, they find themself in a legal limbo, making them one of the world's most vulnerable groups. Martha Finnemore &amp; Kathryn Sikkink argued that international norms can affect a state’s national politics and that international organisations have an important role to play in that. Earlier research argued that international cooperations can influence states to change their perspective on human rights protection. To better understand this dynamic the study aimed to research if international cooperations could, through socialisation of norms, influence states to respect and protect refugee rights. The study used Turkey’s reception of refugees from Syria between the years 2011 to 2020 as a case. Sweden adopted, during 2016, a regional strategy for the Syrian crisis which led to aid projects in Turkey. The study, therefore, examines Turkey's refugee reception before and after Sweden implemented their projects in the regions. The study made three themes of rights that are specifically important for refugees which was the foundation for the analys. The results were firstly, that refugee protection in Turkey had weakened since the implementation of Sweden's aid project. The only positive change was in labour rights in which the study could find alternative explanations for that specific change. The study found no evidence that international cooperation could influence a state’s approach to human rights. More research within the field is, however, needed.

The environmental threat is a stressing concern which must be addressed immediately. The urbanization has been growing in a rapid pace the past years. Today, more than 50 percent of the world’s population lives in cities, and the forecast tells us that it will increase to 70 percent in 2050. This puts pressure on actors like states, organizations, companies, and municipalities who must work to meet the urbanization immediately. The UN, the EU and WWF amongst others advocates that international cooperation between these actors is the best way to go, and that cities must be prepared for the problem that occurs today and the challenges for tomorrow. In spite of this, there is no substantial research on this topic, on what international environmental cooperation between cities could mean to a city or what the results could be. Växjö is one of few Swedish cities who work internationally with local as well as global ecological sustainable development. This study intends to discover the international cooperations in the topic of environmental sustainable development in the city in Växjö. The purpose is to see what impact the international cooperations have in the environmental work of Växjö, and to see whether environmental sustainable development is being urged on by international collaborations. By using a positive–sum game as a theoretical starting point, a case–study has been conducted, where interviews were made with representatives from Växjö municipal. The result of the study shows that the effects Växjö has obtained through these cooperations, do promote environmental sustainable development. If the collaborations take the form of a positive–sum game, all actors benefit from it and the environment as well. Since the international cooperations bring exchange of knowledge and sometimes external financial means to put into different projects, the city’s environmental sustainable development improves. / Klimathotet är ett tryckande problem som bör adresseras omgående. Urbaniseringen har ökat stadigt de senaste åren då idag över 50 procent av jordens befolkning bor i städer och prognosen förutspår att den siffran kommer att öka till 70 procent till 2050. Det här sätter press på aktörer som länder, organisationer, företag och kommuner som måste arbeta för att bemöta urbaniseringen omgående. FN, EU och WWF med flera förespråkar att internationellt samarbete mellan samtliga dessa aktörer är den bästa vägen att gå och att städerna måste vara beredda på de problem som idag finns och som kommer att uppdagas i framtiden. Trots detta finns inga studier på vad internationellt ekologiskt samarbete mellan städer innebär eller vad det resulterar i. Växjö är en av få svenska städer som internationellt arbetar med lokal och global ekologisk hållbar utveckling. Studien ämnar undersöka Växjös internationella samarbete inom ekologisk hållbar utveckling i staden. Avsikten är att se vilken roll Växjös internationella samarbete spelar i deras hållbarhetsarbete i Växjö samt undersöka om och hur ekologisk hållbar utveckling i staden kan drivas framåt av internationella samarbeten. Med ett plussummspel som teoretisk utgångspunkt i fallstudien genomförs en intervjustudie med representanter från Växjö kommun. Resultatet visar att de effekter Växjö erhållit genom sina internationella samarbeten leder till ekologisk hållbar utveckling i staden. Ifall samarbete tar formen av ett plussummepsel medför det att samtliga inblandade aktörer går med vinning ur samarbetena och att miljön och klimatet gynnas. Detta genom att internationellt samarbete medför betydande kunskapsutbyten och externa finansiella medel att lägga på projekt, som således driver hållbar utveckling framåt i staden.