Female survivors of intimate partner violence (IPV) in Nigeria endure harsh and traumatic experiences that affect their rights as women and their well-being. As the phenomenon of IPV persists in Nigeria, it is not only a family problem but a critical social and psychological problem. This study examined Nigerian female survivors’ hidden strength, agency, and resilience, rather than their powerlessness and vulnerability. Analysis of survey questionnaires, interviews, and secondary scholarship reveals that some Nigerian female survivors of IPV are able to cope whilst navigating stressful and traumatic experiences. The results also show that survivors’ ability to thrive and cope under stress not only results from individual traits and use of agency, but also from external support. This study infers sociocultural change and female empowerment. The results propose a need for interventions and further research on the development of the concept of resilience in female Nigerian survivors of IPV.

Den här uppsatsen undersöker hur svenska mans-och kvinnojourer konstruerar genus i relation till offer-och förövarroller när det kommer tillvåldi nära relationer. Detta har gjorts med en kvantitativ och kvalitativ innehållsanalys avderas respektive hemsidor.Materialet har bestått av åtta kvinnojourer och åtta mansjourers hemsidor, och anledningen till att det är åtta av varje är attdet inte finns fler mansjourer att utföra en analys på.Tvåfrågeställningar har legat till grund för uppsatsen: (1) Talas det huvudsakligen om kvinnan som utsatt och mannen som förövare på de svenska kvinno-och mansjourernas hemsidor? I så fall hur? (2) Råder det någon skillnad mellan hur kvinno-och mansjourerna konstruerar kvinnor och män som offer och förövare? I så fall på vilket sätt? Uppsatsen utgår vidare från debatten om asymmetri och symmetri, samt socialkonstruktivism, genus och det ideala offret. Resultatet pekar på att kvinno-och mansjourernaförhåller sig till enasymmetrisk linje, det vill säga mannen som den huvudsakliga våldsutövaren och kvinnan som det huvudsakliga offret. Kvinnojourerna vänder sig till kvinnor som fallit offer för det manliga våldet, och de framställer män och kvinnor som motsatser –den skyldiga och den oskyldiga. Mansjourerna var lite mer neutrala i sin framställning. De talade inte om relationen mellan offer och förövare utan de talade snarare om stöd till de våldsutövande männen. Män som utsatts för partnerrelaterat våld glöms bort. / This essay explores how Swedish men’s and women’s aidsconstructs gender in relation to victim-and offender roles when it comes to intimate partner violence. This has been done using botha quantitative andaqualitative content analysis ofsixteen Swedish men’s and women’s aids websites. The reason why there haveonlybeen eightwebsitesper aid is that therearen’t more men’s aids websites to perform an analysis on. Twoquestions havebeen the basis for the essay:(1) Do the aids primarily talk about the women as victims and the men asoffenders, and if that is the case –why?(2) Isthere a difference between how men’sand women’s aidsconstruct women and men as victims and offenders and if so, why?The essay is based on the debate about asymmetry and symmetry, as well as social constructionism, gender and the ideal victim. The results showthat the men’sand women’s aidsare assuming anasymmetric perspective, whichmeans that the man is primarily seen as the offender and the woman primarily as the victim.Women’s aidsare targetingwomen who havebeen victims of intimate partner violenceand they are constructing men and women as opposites –guilty andinnocent. Men’s aidswere more neutral in this regard. They didn’t focus onthe relationshipbetween the victim and the offender, but rather onsupport forthe men who useviolence against their partners. Men who are the victims of intimate partner violence are forgotten.

Bakgrund: Partnerrelaterat våld är ett folkhälsoproblem och kvinnor är de som är mest utsatta. Kvinnor utsatta för partnerrelaterat våld besöker sjukvården dubbelt så ofta jämfört med andra kvinnor. Sjukvårdspersonalen misslyckas ofta med att uppmärksamma och hjälpa kvinnorna. Syfte: Litteraturstudiens syfte är att belysa erfarenheter av mötet med sjukvårdspersonal för kvinnor utsatta för partnerrelaterat våld. Metod: Litteraturstudie av kvalitativ ansats. Tolv vetenskapliga kvalitativa studier har analyserats med hjälp av innehållsanalys. Tre kategorier och åtta underkategorier sammanställdes i resultatet. Resultat: Kvinnorna ville bli tillfrågade om partnerrelaterat våld av sjukvårdpersonalen. En del ansåg att det var svårt att avslöja våldet. Flera kvinnor uppgav att de inte fått den hjälp eller information de behövt. Kvinnorna som hade positiva erfarenheter belyste vikten av god information och ett empatiskt bemötande. Konklusion: Kvinnorna hade främst negativa erfarenheter av möten med sjukvårdspersonal. Sjukvårdspersonalen behöver få mer utbildning för att kunna ge en god vård. / Background: Intimate partner violence is a public health problem and women are more exposed. Women suffering from intimate partner violence are visiting the health care twice as much compared to other women. The health care workers often fails to identify and help the women. Aim: The aim of the study is to illuminate the experience of encounters with health care professionals for women exposed to intimate partner violence. Methods: Literature study with qualitative approach. Twelve scientific qualitative studies have been analyzed with content analysis. Three categories with eight subcategories were compiled into a result. Findings: The women wanted to be asked about intimate partner violence by health care professional. Many women found it difficult disclosing violence. Many women stated that they had not got the help or the information they needed.  Women who had positive experiences described the importance of relevant information and an emphatic approach. Conclusion: The women had mostly negative experiences of the encounters with the health care professionals. The health care professionals needs more education to be able to give a good health care.

The purpose of this study is to investigate how the Swedish municipal welfare system, in their capacity as discourse makers, construct Intimate Partner Violence (IPV) in the relationships of Lesbian, Gay, Bisexual and Transgender (LGBT) people. A discourse analysis of their official plans of action regarding IPV and the information directed towards their citizens through their webpages showed that the discourse surrounding IPV revealed a gender dichotomy, where the victim was mainly constructed as being female and the perpetrator as male. As a consequence of this, gay and bisexual men were rendered invisible from the discourse surrounding victims of IPV, although they could be included in the construction of perpetrators of it. Lesbian and bisexual women were often included in the understanding of victims of IPV, but in the discourse surrounding perpetrators of it they were made invisible. The discourse about IPV also excluded the experiences and vulnerability of people who identify as being transgendered. Additionally, the discourse surrounding IPV was characterized by heteronormative assumptions regarding the relationships in which violence is possible. The help defined in the documents included in this study also showed a gender dichotomy in the construction of help directed towards victims and perpetrators of IPV. The relationship between them was also once more understood through heteronormative assumptions. / Denna studie syftar till att undersöka huruvida våld inom hbt-personers nära relationer, samt vem som är utsatt och förövare, synliggörs i kommuners diskurser om partnervåld. En diskursanalys har gjorts av kommuners handlingsplaner mot våld i nära relationer samt av information riktad till utsatta och förövare via deras hemsidor. Resultaten visar på att kommunernas diskurser kring våld i nära relationer karaktäriseras av en dikotom syn på kön hos utsatt och förövare, där våldsutsatt ofta förstods som att vara kvinna och förövare som man. Det gör att det våld som drabbar homo- och bisexuella män till stor del osynliggörs i diskursen. Dessa män kunde dock inkluderas i förståelsen av förövare. Homo- och bisexuella kvinnor kunde ibland inkluderas i förståelsen av våldsutsatt, men dessa kvinnor inkluderades sällan i diskursen kring förövare. Transpersoners utsatthet och upplevelser av våld i nära relationer framkom nästan aldrig i diskursen. Diskursen kring våld i nära relationer dominerandes också av heteronormativa antaganden om vilken slags relation som våld kan förekomma i. Den hjälp som definierades i kommunernas dokument utgick även från en dikotomisk förståelse av genus hos utsatt och förövare, samt heteronormativa antaganden om relationen dem emellan.

Inledning: Våld i nära relationer är ett folkhälsoproblem i vårt samhälle som drabbar kvinnor, män och barn. Kommunerna har det yttersta ansvaret att ge våldsutsatta människor den hjälp och det stöd de behöver. Denna studie fokuserar på kvinnornas situation och vill göra kvinnornas röster hörda om hur hjälpen bör utformas. Studiens syfte är att undersöka våldsutsatta kvinnors erfarenhet och upplevelse av längre samtalskontakt. Frågeställningar: Hur upplevs en längre samtalskontakt av kvinnor som varit utsatta för våld i nära relation? Vad är till hjälp för kvinnorna i samtalen? Vad har saknats? Metod: Fem kvinnor med erfarenhet av våld i nära relation och som avslutat en längre samtalskontakt intervjuades. Studien har en kvalitativ forskningsansats med ett hermeneutiskt förhållningssätt och har bearbetats med tematisk analysmetod. Resultat: Studien visar att det är betydelsefullt att få diskutera allt i sitt liv och att inte enbart fokusera på våldsproblematiken. Att behandlaren har kunskap om våld i nära relationer och erfarenhet av att möta våldsutsatta kvinnor lyfts fram liksom att kvinnorna får tid och utrymme att i samtalskontakten bearbeta potentiellt traumatiska upplevelser och att känslor av skam kan försvåra berättelsen. Kvinnorna saknade delvis att få tala mer om skam under behandlingen och önskade upprepad information om hur länge behandlingen kunde fortgå. Diskussion: Längre samtalsbehandling kan behövas för denna våldsutsatta grupp och där bör ingå bearbetning av skamkänslor samt att ramen för behandlingen är tydlig. Kvinnornas arbete med att forma en ny livsberättelse underlättas av tillitsfulla arbetsallianser. Upplevelsen av att efter samtalskontakten ha fått förbättrad självkänsla och trygghet betonas liksom att komma till någon form av acceptans av det skedda, utan att acceptera själva våldet. / Introduction: Intimate partner violence is a global health problem in today’s society, which affects women, men and children. Ultimately, it is the responsibility of the local council to provide victims of violence with sufficient help and support. This study focuses on the women’s situation and strives to make their voices heard when it comes to what help should be provided. The objective of this study has been to research how women subjected to violence, have experienced extended counselling.  Research questions: How is extended counselling experienced by women who have been subject to intimate partner violence? What part of the counselling have they found helpful? What do they miss? Method: Five women, who have been subjected to intimate partner violence and who have completed extended counselling, were interviewed. The study has a qualitative and hermeneutic approach and has been processed using a thematic method of analysis. Results: The results of the study show that it is important for the women to be able to discuss all aspects of their lives, not just the violence aspects. The results also stress that it is important that the therapist is experienced in the field of intimate partner violence and is used to meeting women who have been subjected to violence. The women must be given enough time and space to process potentially traumatic experiences and there has to be an understanding that feelings of shame can make the story harder to tell. The interviewed women partly lacked the opportunity to talk more about shame during the treatment and also wanted repeated information on the likely extent of the treatment period. Discussion: This group of patients exposed to violence might require more extensive counselling, which should include processing the feelings of shame, and the framework for the treatment should be made clear. The women’s efforts in creating a new life story are facilitated through a trusting cooperation. The impression that the counselling provides improved self-esteem and security is stressed, whilst accepting what has happened, to some extent, without accepting the violence per se.

ABSTRAKT Titel: Sjuksköterskans erfarenheter av mötet med kvinnor utsatta för våld i nära relationer. Bakgrund: Våld i nära relationer är idag ett globalt folkhälsoproblem. En tredjedel av världens kvinnor har någon gång utsatts för fysiskt eller sexuellt våld i en nära relation och det är stor sannolikhet att man som sjuksköterska kommer möta dessa våldsutsatta kvinnor. Sjuksköterskan har en viktig roll i mötet med utsatta kvinnor och befinner sig i en unik position när det gäller att identifiera våld i nära relation och för att ge en adekvat omvårdnad.                                                                                                                                                                                                                      Syfte: Syftet med studien var att beskriva sjuksköterskans erfarenheter av mötet med kvinnor utsatta för våld i nära relationer.                                                                                                                                                                                Metod: Studien var en litteraturstudie som baserades på en kvalitativ innehållsanalys med 10 artiklar som låg till grund för resultatet.                                                                                                                                                                         Resultat: Tre domäner och nio underkategorier identifierades. Domänerna innefattade: Förhållningssätt i mötet, Känslor som uppstår i mötet och Behov av kunskap och stöd.                                                                                                                                                   Konklusion: Behovet av utbildning tydliggjordes då mer kunskap möjliggör för ett bättre bemötande och bättre hantering av de känslorna som sjuksköterskorna upplevde i mötet med de utsatta kvinnorna och kan därmed möjliggöra för en adekvat vård.  Nyckelord: Våld i nära relationer, Sjuksköterskans erfarenheter, Våldsutsatta kvinnor

Research indicates nearly one-fourth of college women fall victim to sexual assault (Cantor et. al., 2015). Two predictors of high proclivity to rape are endorsement of rape myths and adherence to traditional gender norms (King & Roberts, 2011). Additionally, research shows school-based sex education in the United States presents gender and sexual norms in troubling ways that disproportionately harm women (Kendall, 2013). However, research on sexual assault and rape myths have not examined the impact school-based sex education has on rape supportive attitudes. This study aimed to bridge that gap by using original survey data from undergraduate students at a large public university. Analyses indicate sex education has an inconsistent impact on rape myth acceptance; additionally, seeking sexual health information online was found to significantly lower endorsement of rape myths. Study outcomes suggest that further research is needed to explore the relationship between sex education curricula and rape supportive attitudes.

Bakgrund: Studier visar att en av tre kvinnor världen över har blivit utsatta för våld i en nära relation. Våld i nära relationer finns i alla samhällsklasser och är ett världshälsoproblem. Vårdpersonal kommer ofta i kontakt med kvinnor som blivit utsatta för våld av en manlig partner. Många kvinnor mister livet varje år på grund av konsekvenserna från våldet. Syfte: Att beskriva vårdpersonalens erfarenheter av att vårda kvinnor som blivit utsatta för våld i en nära relation. Metod: Designen är en litteraturöversikt. Datainsamling har skett i databaserna Cinahl och PubMed. Resultat: Resultatet är baserat på 15 vetenskapliga artiklar och visade tre huvudområden: identifiering av kvinnor som lever med våld i en nära relation, hinder för att kunna identifiera de utsatta kvinnorna och vårdpersonalens möte med kvinnor som lever med våld i en nära relation. Vårdpersonalen upplevde svårigheter att identifiera kvinnor som blivit utsatta för våld i nära relationer. Hinder för att utföra screening var framförallt brist på kunskap och utbildning hos vårdpersonalen. Vårdpersonalen upplevde det svårt att möta våldsutsatta kvinnor, på grund av att det fanns svårigheter att distansera sig från de utsatta kvinnorna. Slutsats: Utifrån denna studie kan slutsatsen dras att riktlinjer, kunskap och träning behövs samt rutiner för att kunna utföra screening, för att vårdpersonalen ska kunna identifiera och ge kvinnor som lever med våld i nära en relation en god vård. / Background: Studies show that one of three women worldwide are exposed to intimate partner violence. Intimate partner violence exists in all social classes and is a global health problem. Healthcare professionals often come in contact with women who have experienced intimate partner violence. Many women lose their lives each year as a result from the violence. Purpose: To describe the healthcare professionals experience of taking care of women who have experienced intimate partner violence. Method: The method is a literature review. Data collection has taken place in databases Cinahl and PubMed. Results: The results is based on 15 scientific articles and three main areas emerged in the outcome: identification of women who lives with intimate partner violence, barriers to identifying the vulnerable women and healthcare professionals meeting with women who have experienced intimate partner violence. Healthcare professionals experience difficulties in identifying women who were exposed to intimate partner violence. Barrier to performing screening were primarily lack of knowledge and training in healthcare professionals. The healthcare professionals experienced it difficult to meet women who lived with intimate partner violence, due to the difficulty of distancing themselves from vulnerable women. Conclusions: From this study, the clue can be drown that guidelines, knowledge and training are needed, and also routines for screening, in order to identify women who are living with intimate partner violence.

Bakgrund: Mer än en tredjedel av världens kvinnor blir någon gång under sitt liv utsatta för våld av sin partner eller sexuellt våld av annan än partner. Tidigare forskning visar att de våldsutsatta kvinnorna upplever både positivt och negativt bemötande av hälso- och sjukvårdspersonal.  Syfte: Syftet var att beskriva sjuksköterskors upplevelser av hindrande respektive underlättande faktorer för att utföra omvårdnadsåtgärder i mötet med våldsutsatta kvinnor i nära relation.  Metod: En litteraturstudie där 11 kvalitativa artiklar har granskats och analyserats. Resultat: Fyra kategorier framkom efter analys av artiklar: kunskapsnivå bland sjuksköterskorna, arbetsmiljö och organisation, samhällets inverkan, sjuksköterskornas egna känslor och antaganden. I mötet med våldsutsatta kvinnor i nära relation upplevde sjuksköterskor både hindrande och underlättande faktorer för att utföra omvårdnadsåtgärder, vilket beskrivs i resultatets huvudrubriker. Hindrande faktorer var brist på kunskap, hög arbetsbelastning, tidsbrist och brist på stöd från verksamheten. Partner närvaro, kulturen i samhället, språkbarriärer, egna känslor och antaganden upplevdes också som hindrande faktorer. Underlättande faktorer var utbildning, kunskap, erfarenhet, tid, ökad personaltäthet, stöd från kollegor och god samverkan med andra instanser. Andra underlättande faktorer var att mötet sker i enrum, mer uppmärksamhet i samhället och utbildning i skolor, använda oberoende tolk vid språkbarriärer, skapa en god relation till kvinnan, kunna reglera och hantera egna känslor.  Slutsats: Flera faktorer har betydelse för vilka omvårdnadsåtgärder sjuksköterskor ger i mötet med våldsutsatta kvinnor. Upplevd kunskap, erfarenhet, tid, vårdsystem, kulturella aspekter och inställning påverkar vilka omvårdnadsåtgärder som ges eller inte i mötet med den våldsutsatta kvinnan. Vidare forskning behövs om utbildningsbehov hos sjuksköterskor. / Background: More than a third of the world's women are at some time during their life victim of violence by their partner, or victim of sexual violence by other person than their partner. Previous research show that women that are victims of violence experience both positive and negative treatment from healthcare professionals.  Aim: The aim was to describe the barriers and facilitating factors nurses experience to carry through nursing actions when meeting female victims of intimate partner violence.  Method: A literature study of 11 qualitative articles, those were reviewed and analyzed.  Results: Four categories emerged from the analysis: level of knowledge among nurses, the work environment and organisation, the impact of society, nurses own feelings and assumptions. During encounters with female victims of intimate partner violence, nurses experienced both barriers and facilitating factors when performing nursing actions. They are described under the main headlines in the results. Barrier factors were; lack of knowledge, heavy workload, lack of time, lack of support from employer culture in society, language barriers, own feelings and assumptions, presence of the partner. Facilitating factors were; education, knowledge, work experience, having enough time, increased personnel, support from colleagues, good cooperation with other instances. Other facilitating factors were opportunity for meetings in private, more attention in society and education in schools, using an independent interpreter when encountering language barriers, establishing a good relationship with the woman, and the ability to regulate and manage emotions.  Conclusion: Several factors for which nursing measures that are provided by nurses has meaning when meeting with the abused women. Knowledge, experience, time, care system, cultural aspects and attitude affect what nursing measures are provided or not provided when meeting with the abused women. Further research is needed about nurses’ need of education in the subject female victims of intimate partner violence.

An understanding of factors that contribute to Complex Post Traumatic Stress Disorder (CPTSD) is of considerable importance to inform the prevention and treatment of the disorder. Moreover, gaining a better understanding of the factors that contribute to the etiology of CPTSD is of interest since most research to date focuses on the etiology of PTSD. Therefore, the purpose of the current study is to test the hypothesized prediction between childhood exposure to violence, childhood attachment, current interpersonal factors, and CPTSD symptoms. Using data from a community clinic and shelter serving victims of domestic violence and sexual assault, a partial least squares path analysis approach was employed to test the model’s strength in predicting contributing factors of CPTSD. Results support the proposed model, however, an alternative and more parsimonious model was found to be superior and revealed relationships between interpersonal variables and CPTSD. Specifically, women who reported child abuse and poor attachment with either parent, a perceived lack of current emotional and tangible support, and recent intimate partner violence (IPV) also reported symptoms of CPTSD. However, other variables, such as adult attachment avoidance and anxiety did not influence IPV or CPTSD as expected. Ultimately, the current findings lend support for Herman’s (1992) original conceptualization of CPTSD symptoms observed in survivors of prolonged and repeated trauma. Implications of these findings are discussed and results highlight the importance of assessing the contextual factors (e.g., social support, family environment) when a victim of prolonged trauma comes for treatment. Lastly, treatment implications and specific points of intervention are presented.