Den här studien syftar till att undersöka genuskonstruerande i en specifik gymnasieklass samt analysera dess betydelse för deliberativ kommunikation. Utgångspunkterna i studien är alltså dels ett utbildningsideal – dels en genusteori. Deliberativ kommunikation är en samtalsform med målet att flera aspekter av en fråga ska bli beaktade i ett respektfullt samtal där alla fritt får säga sin mening och bli lyssnade till. Genus ses som konstruerat och föränderligt, samtidigt som det finns normer som ger kontinuitet. Detta har i klassen studerats genom observationer utifrån en etnografisk metodansats. Resultatet visar att den genusdikotomi som finns i klassrummet kring vem som pratar med vem ger brist på perspektiv i samtalen. Vidare avgör den genushierarki som finns vems röst som blir lyssnad till. Genus har också visat sig vara normerande för vem som får tala. Slutsatserna av studien är att genuskonstruerande är en utmaning i dubbel bemärkelse för den deliberativa kommunikationen.

Syftet med denna studie är att utifrån ett genusperspektiv undersöka hur män och kvinnor representeras i läroböcker för årskurs 1-3 när det gäller forntiden och hur dessa representationer lever upp till riktlinjerna i Lgr11. De frågeställningar som ligger till grund för denna studie är: I vilken utsträckning och i vilka roller och sammanhang förekommer kvinnor och män i läromedel för årskurs 1-3 och Uppfyller representationerna av kvinnor och män de kriterier och ideal som tas upp i värdegrunden i Lgr11?” Frågorna besvaras genom en komparativ analys av tre olika läromedel om forntiden med Thomas Denks (2002) metod som utgångspunkt. Analysen kompletteras med det funktionella perspektivet ur Niklas Ammerts kommunikationskedja för läromedelsanalyser. Det insamlade materialet har analyserats både genom en kvantitativ och kvalitativ data. Studien grundar sig i Yvonne Hirdmans (2001) teorier om genussystemet med fokus på två principer: könets isärhållning och manlig överordning. De läromedel vi har analyserat är PULS Historia-Forntiden (2000), Rena Rama Forntiden (2004) och Forntidsglimtar-Bondestenåldern (2019). Resultaten av analysen visar att det har skett en positiv utveckling över tid angående hur könsfördelningen ser ut i de granskade läromedlen utifrån utgivningsår då fördelningen utjämnas mer och mer. Könsfördelningen i de två senaste läromedlen, Rena Rama Forntiden (2004) & Forntidsglimtar- Bondestenåldern (2019) lever till större del upp till riktlinjerna om jämställdhet i värdegrunden i Lgr11. De innehåller en låg grad av isärhållande mellan könen och har en jämnare fördelning av kvinnor och män i text såväl som på bild. Att ha en låg grad av isärhållande innebär att kvinnor och män inte var för sig förknippas med specifika platser, personliga egenskaper, sysslor och positioner.  I PULS Historia (2000) framställs könen med en högre grad av isärhållande vilket leder till en tydligare bild av manlig överordning och en bristfällig koppling till riktlinjerna gällande jämställdhet i värdegrunden.

<p>I detta arbete görs en textstrukturell analys av karaktären muminmamman i Tove Janssons böcker Småtrollen och den stora översvämningen (1945) och i Pappan och havet (1965) med hjälp av frågeställningarna; Är mamman en könsstereotyp eller en så kallad platt karaktär i Småtrollen och den stora översvämningen respektive Pappan och havet? Kan man se skillnader i hur muminmamman beskrivs i Småtrollen och den stora översvämningen respektive Pappan och havet ur ett könsperspektiv? Textens referentbindning av karaktärer och muminmammans handlingar kategoriseras och undersöks med ett könsperspektiv.</p><p>Böckerna, som är den första och den sista i serien om muminfamiljen, visar sig bära en könsstereotyp bild av muminamman, starkt knuten till en konservativ modersroll. Tvärtemot vad andra skribenter hävdat öppnas inte muminmammans könsstereotypa mönster upp mot andra möjligheter i den senare boken. Hennes karaktär fördjupas men isärhållandet av könen består.</p>

I detta arbete görs en textstrukturell analys av karaktären muminmamman i Tove Janssons böcker Småtrollen och den stora översvämningen (1945) och i Pappan och havet (1965) med hjälp av frågeställningarna; Är mamman en könsstereotyp eller en så kallad platt karaktär i Småtrollen och den stora översvämningen respektive Pappan och havet? Kan man se skillnader i hur muminmamman beskrivs i Småtrollen och den stora översvämningen respektive Pappan och havet ur ett könsperspektiv? Textens referentbindning av karaktärer och muminmammans handlingar kategoriseras och undersöks med ett könsperspektiv. Böckerna, som är den första och den sista i serien om muminfamiljen, visar sig bära en könsstereotyp bild av muminamman, starkt knuten till en konservativ modersroll. Tvärtemot vad andra skribenter hävdat öppnas inte muminmammans könsstereotypa mönster upp mot andra möjligheter i den senare boken. Hennes karaktär fördjupas men isärhållandet av könen består.

Efter Shirley Jacksons död år 1965 verkade allmänhetens uppmärksamhet gentemot hennes litterära produktion avta. Idag kan vi däremot observera ett kraftigt ökat intresse för hennes författarskap och de tematiker som behandlas, det vill säga kvinnans isolering, de sociala normernas inflytande på den mänskliga erfarenheten och ödets obarmhärtighet. Denna uppsats fokuserar på den postumt utgivna novellen med titeln ”The Honeymoon of Mrs Smith (Version II): The Mystery of the Murdered Bride”. Syftet med denna uppsats är att belysa hur narratologiska strukturer återspeglar mönster och regelbundenheter som kan tolkas utifrån ett genusperspektiv. Här finns först ett intresse för att analysera den valda novellen utifrån Monika Fluderniks (1996, 2009) definition av berättelse och hennes teori om experientiality, vilket resulterar i en analys av novellens narratologiska struktur. Uppsatsens andra mål är att åskådliggöra hur berättelsens narratologiska struktur påvisar tecken av interna, fiktiva samhällsstrukturer som kan analyseras utifrån Yvonne Hirdmans (1988, 2001) genusteori. Denna kombinerade analys har slutligen som mål att belysa hur den mänskliga erfarenheten och dess agerande inom berättelsen påverkas av mönstereffekter och regelbundenheter som styr relationen mellan könen. Slutsatsen som dras här är att Fluderniks (1996, 2009) teori agerat som effektiv ingång till hur de olika elementen som formar den analyserade berättelsen samverkar för att ge upphov till de samhälleliga mönster och regelbundenheter som Hirdman (1988, 2001) beskriver och kritiserar. Kombinationen av narratologisk analys och genusteoretisk analys visade sig i slutändan vara effektiv för att belysa hur de samhälleliga dynamiker som styr relationen mellan könen inom berättelsen påverkar hur människorna inom den agerar.

Vår studie handlar om förskollärares uppfattningar och arbete med könsmönster i barnlitteraturen. Studien tittar närmare på vilken påverkan som könsmönster kan ha på barn, och hur förskollärares arbete med könsmönster i barnlitteratur kan utföras. Tidigare forskning visar att kvinnliga karaktärer är underrepresenterade och lyfter de traditionella föreställningar som finns gällande manligt och kvinnligt i barnlitteraturen. Av den anledningen ville vi undersöka förskollärares uppfattningar, för att ta reda på deras syn på könsmönster och hur deras genusarbete tar sig uttryck i förskolans verksamhet med särskild hänsyn till barnlitteratur. Studien har en kvalitativ metod och insamlingen av data skedde i form av intervjuer med sex förskollärare. Analysen av data genomfördes med hjälp av tematisk analys, för att skapa teman utifrån respondenternas svar. Utöver tematisk analys har vi använt Hirdmans genusteori (1988, 2001) som utgångspunkt i studien. Resultatet visade att arbetet med könsmönster i barnlitteratur ser olika ut hos förskollärarna. Vissa förskollärare arbetar med könsmönster i barnlitteraturen på ett medvetet sätt, i andra fall sker arbetet med könsmönster i andra former i verksamheten. För att skapa diskussion och reflektion bland barnen, har högläsning framkommit som en användbar metod. Högläsning kan därmed motverka de traditionella föreställningarna inom könsmönster som existerar angående vad som anses vara manligt och kvinnligt. Den mest centrala slutsatsen visade hur viktigt det är att inleda arbetet med könsmönster i barnlitteraturen redan med de yngsta barnen, mot den bakgrunden att barn skapar kön redan i tidig ålder. / <p>Betyg i Ladok 210606.</p>

Syftet med denna studie var att bidra med en ökad förståelse för vad män uppfattas bidra med i arbetet med barnen och i arbetslaget, och därigenom synliggöra normer om män i förskolan. Studien är kvalitativ och utfördes genom att intervjua fem kvinnliga förskollärare och två kvinnliga barnskötare från sex förskolor, varav fem kommunala och en privat förskola, i mellersta Sverige. Uppsatsen utgår från genusteori med ett konstruktionistiskt perspektiv om att göra genus. Resultatet visade att i vissa hänseenden kan det finnas särskilda förväntningar på män i arbetet med barnen och i arbetslaget, och i vissa hänseenden inte. Variationen i förväntningarna på män i arbetet med barnen handlade om att män kan vara förebilder genom att agera normbrytande och inte bli låsta i stereotyper, samt att engagera sig på ett mer fysiskt sätt i aktiviteter. Vidare presenteras förväntningar om att ett arbetslag kan kompletteras med mäns sätt att se på saker och ting, samt att män förväntas kommunicera på ett sätt som kan bidra en till bättre arbetsmiljö. Med fler män i förskolan är det möjligt att specifika förväntningar på och föreställningar om män skulle kunna omförhandlas och successivt minimeras, då en större individuell mångfald skulle kunna bidra till en högre grav av variation bland de män som representeras i förskolan / <p>2019-12-20</p>

Vår undersökning handlar om hur barns könsidentitet skapas i klass- och etnicitetsperspektiven. Vårt syfte är att jämföra två förskolor i skilda stadsdelar för att se om det finns skillnader/likheter i hur barns könsidentitet skapas. Vår urvalsgrupp är femåringar på respektive förskola. Vi använder oss av teckningar som barnen skapar, videokamera och intervjuer som våra metoder. Vi belyser att kön kan fokuseras på olika sätt, såsom biologiskt, flicka respektive pojke eller kulturellt och socialt. I vår analys använder vi oss av Pierre Bourdieus och Yvonne Hirdmans teorier om kön och klass. Vår slutsats efter genomförd undersökning och analys är att pedagogerna är medaktörer i barns skapande av könsidentitet genom att de befäster den manliga normen. Detta gäller oavsett vilken klass eller etnicitet barnen tillhör. Vår upplevelse är att barnen har tankar kring de traditionella könsmönstren i dialoger med pedagogerna och de är tydligt medvetna om samhällets syn på normer och värderingar i hur könsidentitet skapas.