Bakgrund: Primärvården har en viktig preventiv och kurativ funktion där många av befolkningens hälsobehov kan tillgodoses. Med sin breda kompetens har primärvården bäst förutsättningar att tillgodose patienters vårdbehov ur ett helhetsperspektiv. En tillgänglig och välfungerande primärvård för hela befolkningen kan bidra till en mer jämlik hälso-och sjukvård på befolkningsnivå. Syfte: Studiens syfte var att undersöka tillgängligheten till läkare på vårdcentraler i Landstinget Dalarna under en tidsperiod som inkluderade förändringar av primärvården motiverad av ekonomiska svårigheter inom landstinget. Metod: Studien hade en icke-experimentell kvantitativ design som undersökte geografisk jämlikhet utifrån tillgänglighet till läkare, samt eventuella samband mellan socioekonomisk sammansättning och tillgänglighet till läkare över en femårsperiod. Statistiska analyser med oberoende t-test, Mann-Whitney U-test och Kruskal-Wallis test användes för att utforska geografisk jämlikhet ur flera aspekter (p<,05). Eventuella samband mellan socioekonomisk sammansättning och tillgänglighet till läkare undersöktes med Spearmans rangkorrelationskoefficient. Resultat: Tillgängligheten till läkare inom primärvården i Landstinget Dalarna visade stora procentuella skillnader inom och mellan vårdcentraler. Under femårsperioden hade Landstinget Dalarna generellt lägre tillgänglighet än riksgenomsnittet och jämförelselandsting. Resultatet visade signifikanta skillnader (p<,05) gällande tillgänglighet på kommunnivå, men studien hittade inget geografiskt mönster för tillgänglighet. Tillgänglighet utifrån vårdcentralernas socioekonomiska sammansättningar mätt via CNI (Care Need Index) kunde inte påvisa samvariation mellan tillgänglighet till läkare inom primärvården och CNI, vilket kan bero på att CNI kompenserar för socioekonomiska skillnader. Slutsats: Studiens resultat visade varierande tillgänglighet till läkare inom primärvården i Landstinget Dalarna. För att uppnå en mer tillgänglig och jämlik primärvård för samtliga invånare i Dalarnas län bör regionala skillnader reduceras och tillgängligheten till läkare i landstinget bör förbättras generellt. / Background: Primary health care has an important preventative and curative role, where many of the population's health needs can be met. An accessible and well-functioning primary health care can reduce health inequities in the population. Objective: The purpose of the study was to investigate accessibility for medical consultations in primary health care centres in Dalarna County Council. The study explored accessibility during a period of time when changes were made in primary health care due to financial difficulties in the county council. Methods: The study had a non-experimental, quantitative design that examined geographic equality based on accessibility to medical consultations, and relationships between socioeconomic composition and accessibility of medical consultations over a five-year period. Statistical analysis with independent t-test, Mann-Whitney U-test and Kruskal-Wallis test examined geographic equality from several aspects (p<,05). Associations between socioeconomic composition and accessibility of medical consultations was investigated using Spearman's rank correlation coefficient. Results: Accessibility to medical consultations in Dalarna County Council varied within and between primary health care centres. During the five-year period, Dalarna County Council generally had lower accessibility than the national average and a comparative county council. The result showed significant differences (p<,05) regarding accessibility at the municipal level, but no geographic pattern for accessibility was found. This study did not find correlations between socioeconomic composition and accessibility to medical consultations, which may be because CNI compensates for socioeconomic differences. Conclusion: This study found variations regarding accessibility to medical consultations within Dalarna County Council. In order to achieve a more accessible and equal primary health care for all residents in Dalarna, regional differences should be reduced and accessibility to medical consultations should be improved in general.

Bakgrund: Sjuksköterskor arbetar i ett mångkulturellt samhälle och ställs införutmaningar i strävan efter ett fullvärdigt omvårdnadsarbete och en närhet irelationen med patienter. Kulturen präglar människor som varelser liksomrelationen mellan patient och sjuksköterska. En bristande kunskap om kulturensbetydelse och innebörd riskerar att ha inverkan på den omvårdnad som ges. Syfte:Att belysa sjuksköterskors erfarenheter av att bedriva omvårdnadsarbete i detmångkulturella samhället. Metod: En litteraturstudie där tolv vetenskapligaartiklar med kvalitativ ansats valdes från databaserna CINAHL och PubMed.Studierna har granskats, analyserats och sammanställts med innehållsanalys.Resultat: Analys av studierna frambringade tre teman med tillhörande kategorier.Temat Attityder och egenskaper som bidrar till en kulturellt kompetentomvårdnad omfattar kategorierna Empati och ett respektfullt bemötande,Flexibilitet och Kulturell medvetenhet. Temat Behov av kunskap hossjuksköterskan i ett mångkulturellt samhälle rymmer kategorierna Identifiering avkunskapsbrist och Att tillgodogöra sig kunskap. Det tredje temat var Attöverkomma språkliga barriärer med kategorierna Kommunikationsstrategier ochAtt tolka. Konklusion: Enligt sjuksköterskornas erfarenheter av att vårda patienterfrån minoritetskulturer framkom ett antal strategier de tillämpade i strävan efteratt ge fullgod omvårdnad. Ofta saknades gemensamma och övergripandestrategier samt kunskap om hur en kulturellt kompetent vård för bästa resultat börbedrivas. Sjuksköterskorna upplevde en kunskapsbrist och önskade en ökadmedvetenhet och kunskap inom kulturell kompetens genom utbildning i såvälgrundutbildningen som vidareutbildning via arbetsplatser.Nyckelord: Erfarenheter, Jämlik vård, Kulturell kompetens, Kulturellmedvetenhet, Omvårdnad, Sjuksköterskor, Utmaningar. / Background: Nurses working in a multicultural society are faced with challengesin the quest for satisfactory nursing care and closeness in the relation withpatients. Culture influences human beings as well as the relation between patientand nurse. An inadequate knowledge regarding the importance and meaning ofculture adventures the quality of the nursing care given. Aim: To illustrate nurses´experiences of caregiving in the multicultural society. Method: A literaturereview of articles with a qualitative design was conducted. Twelve studies,collected from PubMed and CINAHL, were scrutinized, analyzed andsummarized through content analysis. Results: Three themes with subcategoriesemerged through the analysis. The theme Attitudes and attributes that contributeto culturally competent care cover the subcategories Empathy and a respectfultreatment, Flexibility, and Cultural awareness. The theme Nurse’s requirementfor knowledge in the multicultural society cover the subcategories Identifying thelack of knowledge and Acquire knowledge. The third theme was To overcomelanguage barriers with the sub categories Communication strategies and Tointerpret/translate. Conclusion: According to nurses’ experiences of nursingcultural minorities, several strategies was used in the quest to for adequate care.There was often a gap in the mutual and general strategies as well as in theknowledge regarding how care should be given to achieve the best result. Nursesexpressed a lack of knowledge and desired increased awareness and insight in theconcept of cultural competence throughout education, both at university and in theworking place.Keywords: Challenges, Cultural Competence, Cultural awareness, Experiences,Nurses, Nursing.

Trots att medellivslängden i Sverige ökar så kvarstår skillnader och förutsättningar för en god hälsa mellan olika grupper i befolkningen. Sverige står för att främja en jämlik hälso- och sjukvård men studier visar att hälso- och sjukvården trots det inte är helt jämlik. Syftet med studien var att undersöka upplevelser av jämlik vård bland yrkesverksamma i hälso- och sjukvården i region Gävleborg. Metoden som användes i studien var en kvalitativ studiedesign med induktiv ansats där semistrukturerade intervjuer använts. Urvalet bestod av nio yrkesverksamma, där fem hade daglig patientkontakt och fyra samordningsansvar. Analys av det insamlade materialet genomfördes med en kvalitativ innehållsanalys. Resultatet visade att yrkesverksamma ser jämlik vård som ett stort begrepp som kräver mer diskussion och arbete. Det visar även en förhoppning om att normer och fördomar inte ska påverka i bemötande eller behandling, trots det tror flera respondenter att det spelar in. Respondenterna anger vårdmöten med tolk, kulturella skillnader, förebyggande arbete och kommunikationssvårigheter som områden där mer arbete behöver läggas för att tillgodose en jämlik vård. Slutsatsen är att upplevelserna och tankarna kring jämlik vård varierar mycket, det krävs tydliga riktlinjer och arbetssätt för varje enskild enhet i deras arbete med jämlik vård. Vidare krävs även en klar bild av vad regionen och chefer anser att jämlik vård är, samt hur enheterna ska arbeta för att främja en jämlik hälso- och sjukvård. / Even though life expectancy in Sweden is increasing, differences and conditions for good health between different groups in the population remain. Sweden stands for promoting equal health care, but studies show that health care in Sweden is not completely equal. The purpose of the study was to investigate experiences of equal care among health care professionals in the Gävleborg region. The method used in the study was a qualitative study design with an inductive approach where semi-structured interviews were used. The sample consisted of nine professionals, where four had coordination responsibilities and five daily patient contact. Analysis of the collected material was performed with a qualitative content analysis. The results showed that professionals see equal care as a major concept that requires more discussion and work. It also shows a hope that norms and prejudices would not affect the care staff's behavior or the choice of treatment, despite this, several respondents believe that it can affect both the care meeting and the choice of treatment. The respondents state care meetings with interpreters, cultural differences, preventive work, and communication difficulties as areas where more work needs to be done to achieve equal healthcare. The conclusion is that the experiences and thoughts about equal healthcare vary a lot, clear guidelines are required for each individual unit in their work with equal care. Furthermore, there must also be a clear picture of what the region and managers believe that equal care is, and how the units should work to promote equal health and medical care.

The aim of this study was to examine and increase the understanding for how the nursing staff and unit managers in the municipality “Emmaboda” experience language barriers impact on their work and their opportunity to give equal care to the elder who do not master the Swedish language. Through the choice of qualitative method eight semi structured interviews have been held, two of these interviews were held with unit managers and six of these were held with nursing staff. The result has been analyzed on the basis of the qualitative analysis method, previous research and the concepts of inclusion and exclusion. The results show that the majority of the respondents experience that they can not give equal care to the elders regardless of which language the elders speak. The nursing staff experience also shows that the resources the municipality has in place is not enough to manage language barriers in elderly care. The result also shows that elders who do not manage the Swedish language are at risk of being affected by exclusion. Through Emmabodamodellen’s unique work, the municipality can in some ways promote the needs of the individual at the center and also promote inclusion. Our conclusion is that the right to equal care remains but it will take further more research to investigate which resources is needed to make it possible for the nursing staff to offer equal care, contribute to inclusion and counteract exclusion.

Bakgrund: HBTQ-personer riskerar högre grad av ohälsa jämför med heterosexuella. Hälsoskillnaderna kan förklaras av att HBTQ-personer är mer utsatta för diskriminering och trakasserier av samhällets negativa föreställningar om normer, könsidentitet och sexuell läggning. Inom hälso-och sjukvården är kunskapsbrist hos sjuksköterskan kring HBTQ-hälsofrågor och normer ett hinder för ett bra bemötande och en jämlik vård. Kunskapsbrist skapar en atmosfär av otrygghet och rädsla för HBTQ-personer som i slutet undviker att söka vård. Syfte: Syftet med litteraturstudien var att beskriva sjuksköterskans erfarenhet av att bemöta HBTQ-personer inom hälso-och sjukvården. Metod: Litteraturstudien med kvalitativ ansats som baseras på tolv vetenskapliga artiklar. Studien genomfördes enligt Polit och Becks niostegmodell, samt analyserades utifrån Braun och Clarkes tematiska analysmodell. Resultat: Två teman och sex subteman identifierades. Temat Utmaningar vid vård av HBTQ-personer, hade subteman Bristande kunskap och utbildning, Kommunikation och terminologi samt Jämlik vård. Temat Mötet med HBTQ-personer hade subteman Främjande och hindrande attityder, Att vilja vårda samt Osäkerhet vid vårdmötet. Slutsats: Sjuksköterskan utrycker vilja att erbjuda god och jämlik vård för alla, men det finns behov av ytterligare utbildning och kunskap kring vård av HBTQ-personer. Bristande kunskap leder till sämre kommunikation och ett dåligt bemötande. / Background: LQBTQ-people have a higher risk of ill health compared to heterosexuals. Health differences lead to LGBTQ-people being more exposed to discrimination and harassment from society´s negative ideas about norm, gender identity and sexual orientation. Lack of knowledge among nurses regarding LGBTQ-health issues and norm is an obstacle to a good health care and equal care. Lack of knowledge creates insecurity and fear for LGBTQ-people, who end up avoiding seeking care. Aim: The aim of the study was to describe nurses experince in the health care-encounter with LGBTQ-people. Method: Literature study with a qualitative approach based on twelve scientific articles. The study used Polit and Beck`s nine-step model and was analyzed with Braun and Clarks' thematic analysis. Results: Two themes and six subthemes were identified. The theme Challenges in the care of LGBTQ-people, had sub-theme: Lack of knowledge and education, Communication and terminology and Equal care. The theme Meeting LGBTQ-people had sub-themes: Promoting and hindering attitudes, wanting to care and Uncertainty at the care meeting. Conclusion: Nurse's express a desire to offer good and equal care for everyone, but there is a need for further education and knowledge about care for LGBTQ-people. Lack of knowledge leads to poor communication and care.

Bakgrund: Inom ambulanssjukvård i Sverige, likt inom övrig sjukvård, ökar förekomsten av patienter med melaninrik hud. Lagkrav om individanpassad och jämlik vård finns, samtidigt påvisas brister i undervisning om melaninrik hud för sjuksköterskestudenter. I ambulanssjukvård tas ofta snabba beslut grundade på initiala bedömningar, och kunskap om hudbedömning är av vikt för sjuksköterskans arbetsdiagnos eftersom tecken på akut sjukdom snabbt kan avslöjas genom manifestationer på huden. Syfte: Att undersöka sjuksköterskors erfarenheter av att bedöma patienter med melaninrik hud i ambulanssjukvård. Metod: En kvalitativ studie med induktiv ansats där semistrukturerade intervjuer använts som datainsamlingsmetod. Urvalsgruppen bestod av tio sjuksköterskor med yrkeserfarenhet från ambulansverksamhet. Data har analyserats genom kvalitativ innehållsanalys enligt Graneheim och Lundman (2004). Resultat: Sjuksköterskor känner osäkerhet i bedömningen av patienter med melaninrik hud på grund av utbildningsbrister och visuella utmaningar. Detta understryker behovet av förbättrad utbildning för jämlik prehospital omvårdnad. Konklusion: Omvårdnadsutbildningen för sjuksköterskor behöver införliva fler resurser för bedömning av melaninrik hud. Prioritering av varierande simuleringsfall och bilder är nödvändigt för jämlik vård. / Background: In ambulance healthcare in Sweden, as in other healthcare, the incidence of patients with melanin-rich skin is increasing. Legal requirements for individualized and equal care exist, at the same time deficiencies are demonstrated in teaching about melanin-rich skin for nursing students. In ambulance care, quick decisions are often made based on initial assessments, and knowledge of skin assessment is important to the nurse's working diagnosis because signs of acute illness can be quickly revealed by manifestations on the skin. Aim: To investigate nurses' experiences of assessing patients with melanin-rich skin in ambulance care. Method: A qualitative study with an inductive approach where semi-structured interviews were used as data collection method. The sample group consisted of ten nurses with professional experience from ambulance operations. The data has been analyzed through qualitative content analysis according to Graneheim and Lundman (2004). Findings: Nurses experience uncertainty in assessing patients with melanin-rich skin due to educational gaps and visual challenges. This emphasizes the need for enhanced education to ensure equitable prehospital care. Conclusion: Nursing education for nurses needs to incorporate more resources for the assessment of melanin-rich skin. Prioritizing diverse simulation cases and images is essential for equitable care.

This is a qualitative study about Kalmar municipality. The purpose of the studyis to problematize Kalmar municipality's organizational and political conditions for the implementation of lgbtqi issues in elderly care. This problematization means to draw attention to whether older lgbtqi people in elderly care receive equal care and good treatment. Historically has lgbtqi been seen as a norm-breaking behaviour. Older lgbtqi people mostly live in hiding. Even today, the structure of society is built according to norms and values that affect the right of older lgbtqi-people to be themselves. The study builds on semi-structured interviews. The interviews have been conducted in real life, digitally and through email with nine informants. The informants are working in Kalmar municipality as either politicians, business developers, municipal commissioners, municipal directors or other officials who work with issues regarding equal elderly care. Some informants have had more expertise regarding lgbtqi issues. Research and the interviews have contributed to a greater understanding and created different themes. The themes are prerequisites for implementation, challenges for implementation, knowledge and competence and treatment. During the interviews, various factors emerged that contributed to subheadings for each theme. Examples of factors shown are collaboration, open communication and commitment, budget, attitudes and structure. Analysis was performed by the use of the structuration theory. The theory of structuration means that actors and activities together influence how social structures are designed and changed in society. The result shows that more attention and work is needed around lgbtqi issues in the elderly care in Kalmar municipality. Kalmar municipality is undergoing a reorganization that may have an impact on the social work with lgbtqi. The results also show that knowledge and competence are limited in Kalmar municipality. Some factors that can have an affect on knowledge and competence are budget, time, open communication and commitment to the subject. Keywords: Kalmar municipality, implementation, lgbtqi-action plan, lgbtqi, elderly care, treatment, equal care

Bakgrund: I Sverige finns 45 förlossningskliniker. Varje klinik har egna PM/riktlinjer för olika tillstånd och omhändertagande. De är framtagna för att underlätta arbetet och främja jämlik vård. Det finns både risker med att ge oxytocin och att avstå från det. Därför är det viktigt att åtgärden används på ett sätt som minimerar riskerna för mor och barn samt ökar sannolikheten för ett positivt förlossningsutfall.  Syfte:  Att kartlägga svenska förlossningsklinikers riktlinjer för värkstimulering med oxytocin under aktiv förlossning utifrån frågeställningarna: Är förlossningsklinikernas riktlinjer utformade enligt Nationella Mediciniska Indikationer och uppvisar riktlinjerna en god kvalitét enligt bedömningsinstrumentet Apprasial of Guidelines Research and Evaluation II (AGREE II). Metod: En kvantitativ studie med beskrivande och jämförande design. Resultat:  Resultatet grundar sig på samtliga förlossningskliniker riktlinjer för värkstimulering med oxytocin under aktiv förlossning. Jämförelsen mot Nationella Medicinska Indikationer visar på stora skillnader vad gäller innehållet i riktlinjerna. I 25 PM (69 %) saknas en eller flera delar av innehållet. Resultatet utifrån AGREE II visade att endast 20 PM (56%) kunde rekommenderas för användning.  Slutsats: Kvalitén på riktlinjerna varierar och de förlossningskliniker som följt Nationella Mediciniska Indikationer är också de som uppvisar bäst resultat enligt AGREE II. / Background: In Sweden there are 45 delivery wards. Every ward has their own guidelines for different conditions and their management. They are composed to relieve the work and promote equal care. There are risks of both administering oxytocin and to refrain from it. It is therefore important that the course of action taken is used in a way that minimizes the risk for both the mother and the child at the same time increasing the probability for a positive delivery outcome. Purpose: To map the Swedish delivery wards local guidelines in inducing delivery with oxytocin during active delivery in regards to the following issues: are the delivery wards guidelines formed according to National Medical Indication and do they uphold the high quality standard according to the assessment tool Appraisal of Guidelines Research and Evaluation II (AGREE II). Method: A quantitative study with descriptive and comparable design. Results: The result is based on all delivery wards local guidelines for inducing delivery with oxytocin during active delivery. In comparison to NMI there are large differences in the content of the guidelines. In 25 guidelines (69%) there were one or several parts of content missing. The result according to AGREE II showed that only 20 local guidelines (56%) could be recommended for clinical use. Conclusion: The quality of the local guidelines vary and the delivery wards that have followed National Medical Indication recommendations are also the ones that present the best results according to AGREE II.

Efter en kartläggning som Socialstyrelsen utfört över hälso- och sjukvårdens nyttjande avArtificiell Intelligens (AI), har det konstaterats att det finns utrymme och potential för ett mereffektivt användande av tekniken. Men trots att potential och fördelar med AI presenteras,möter branschen motgångar och utmaningar vid införandet av tekniken. I rapportenpresenteras några av de utmaningar som kan uppstå vid arbetet med att införa AI-teknik inomhälso- och sjukvården samt varför de förväntade effekterna inte uppnås. Studien har utgåttfrån en kvalitativ forskningsansats i syfte att genomföra empirisk datainsamling genomsemistrukturerade intervjuer och det insamlade materialet har bearbetats utifrån en tematiskanalys. Därefter presenteras och sammankopplas resultatet med tidigare forskning ochlitteratur för att avslutningsvis presentera bakomliggande anledningar till utmaningar vidimplementering av AI inom hälso- och sjukvården. / The National Board of Health and Welfare (Socialstyrelsen) has mapped in which extent thehealthcare is using Artificial Intelligence (AI) and it’s been established that there is potentialfor a more efficient use of the technology. But despite the potential and benefits that AI couldentail, the Healthcare industry faces setbacks and challenges with implementing thetechnology. This paper presents some of the challenges that may arise in the process ofintroducing AI technology to healthcare and also why the expected effects are not achieved.The study is based on a qualitative research approach, with the aim of conducting empiricaldata collection through semi-structured interviews. The collected material was then processedbased on a thematic analysis. The results are then presented and linked to previous researchand literature, in order to finally present the underlying reasons for challenges withimplementing AI in healthcare.

Sammanfattning: Introduktion: Tidig upptäckt av cerebral pares (CP) möjliggör tidig behandling, när hjärnans plasticitet är bäst, vilket optimerar barnets utveckling. I Sverige erbjuds alla barn motoriska utvecklingsuppföljningar inom barnhälsovården (BHV). Barn med kända riskfaktorer för CP följs dessutom inom neonatala uppföljningsprogram, där evidensbaserade bedömningsmetoder används vid motorisk bedömning. För en patientsäker vård behöver nedsatt motorik och CP tidigt identifieras, oberoende vart barnen följs. Syfte: Undersöka skillnader mellan barn med CP tillhörande högriskgrupp (HR) eller lågriskgrupp (LR), gällande första kontakt med fysioterapeut och motorisk bedömning, i Region Uppsala. Metod: Kvantitativ journalstudie med deskriptiv, retrospektiv och komparativ design valdes. Barn födda 2010-2016, diagnostiserade med CP 2010-2018 i Region Uppsala inkluderades. Barnen delades in i HR/LR för CP. Mätvariabler: motorisk nivå och kvalitet, funktionsnivå, typ av CP, ålder första kontakt med fysioterapeut samt ålder remittering till habiliteringsverksamheten. Deskriptiv statistik och icke-parametriska statistiska test användes, p-värde ≤0.05. Resultat: Trettiosju barn inkluderades, 22 HR/15 LR för CP. Barnen med högrisk bedömdes av fysioterapeut, erbjöds behandling samt remitterades till habiliteringsverksamheten signifikant tidigare. Barn med sämre funktionsnivå remitterades signifikant tidigare till habiliteringsverksamheten. Slutsats: Barn med CP i Region Uppsala har ojämlik tillgång till fysioterapeutiska bedömningar och behandlingar. Barn med högrisk för CP bedömdes av fysioterapeut och remitterades till habiliteringsverksamheten tidigare.  Barn med sämre funktionsnivå remitterades också tidigare. Evidensbaserade bedömningsmetoder verkar möjliggöra tidig upptäckt av motoriska avvikelser och därigenom möjlighet till tidiga interventioner. Ett sätt att erbjuda patientsäker och jämlik vård för barn med utvecklingsavvikelser, kan vara att använda evidensbaserade bedömningametoder inom verksamheter vars mål är identifiering av utvecklingsavvikelser. / Abstract: Introduction: Early detection of cerebral palsy (CP) allows for early treatment, when brain plasticity is at its best, which optimizes the child's development. In Sweden, all children are offered motor developmental surveillance in child health services. In addition children with known riskfactors of developing CP are enrolled in neonatal follow-up, using evidence-based assessment methods. In order to provide patientsafe and quality of care, early identification of impaired motor function and CP is needed, regardless of where the children are monitored. Aims: Investigate differences between children belonging to high or low riskgroup for CP regarding first contact with physiotherapist and assessed motorskills, in Region Uppsala. Methods: A quantitative journalstudy with descriptive, retrospective and comparative design was selected. Children born 2010-2016 diagnosed with CP 2010-2018 in Region Uppsala were included and divided into children with high or low risk to develop CP. Measures: motor performance, level of disability, type of CP, first visit at physiotherapist, age of reffered to habilitation-services. Descriptive statistics and non-parametric statistical tests were used, p-value ≤0.05. Results: Thirty-seven children were included, 22 with high-risk and 15 with low-risk for CP. Children with high-risk were assessed by physioterapist and referred to habilitation-services significantly earlier. Children with more severe disability were also referred significantly earlier. Conclusion: Children with CP in Region Uppsala have unequal access to timely physiotherapy and habilitation-services. Evidence-based assessment methods enable early detection of motor abnormalities and allows for early treatment. To provide safe and equal care, all professionals performing developmental surveillance should use evidence-based assessment methods.